His Chanting
.
Like Prabhupadas preaching, his chanting was constant. While talking in his room with professors in Toronto, Prabhupada silently chanted the Hare Krisha mantra in between their academic words.
.
When Prabhupada encouraged his disciples to chant Hare Krishna while sitting with them during a prasadam feast, one of the devotees replied, "But Swamiji, how can we chant and eat at the same time?"
"Chant in between bites," said Srila Prabhupada.
.
We can hear Srila Prabhupadas japa on a recording: He chants quickly, and he said that sixteen rounds of japa could be done in one and a half to two hours. During an initiation lecture, he commented that it should take five or six minutes to chant a round, although he admitted that it might not be possible in the beginning.
.
When a devotee said that it was hard to chant and keep awake, Prabhupada replied that they should do like he does, as he walks in his room in the afternoon while chanting japa.
.
In the early morning, after completing his dictation of Srimad-Bhagavatam translations at maybe four or five A.M., Srila Prabhupada would sit back and chant japa. He did not chant very loudly, but from the other room one could sometimes hear, especially the words "Rama, Rama".
Then in the afternoon sometimes he would remark that he had a few extra rounds to chant, and he would move the counting beads. We took it that Prabhupadas statements about his own chanting of prescribed rounds was for our own benefit, but it was encouraging for our own regulative habit.
.
Often he would spontaneously utter the words "Hare Krishna", or he would state harer nama, harer nama, harer namaiva kevalam, with great feeling and expression.
.
When in the course of a lecture Prabhupada would say the words of the Hare Krishna mantra, the whole audience of devotees would repeat it word for word in unison with him. He did not ask them to do this, but it was a spontaneous response. The devotees could not resist the chance to chant along with him.
.
On airplanes he would often chant for long periods, silently or barely audibly moving his lips, and intently fingering the beads, sometimes shaking them within the bag. Or sometimes during morning walks, instead of talking, he would chant, and everyone would eagerly join with him.
.
Prabhupadas speaking about chanting was also another type of chanting. He recommended the chanting of Hare Krishna, and sometimes he would become surcharged with emotion, and his voice would rise in volume. "We are simply asking everyone, "Please chant Hare Krishna!
At times like that, when Srila Prabhupada put all his energy into the request that everyone should chant, we could understand that the Hare Krishna mantra was the summum bonum of life. Therefore often in a lecture he would state it loudly, "Please chant Hare Krishna!" And yet he would often follow this by saying that people were so unfortunate that they could not do this simple thing.
.
Srila Prabhupadas japa beads were brown tulasi. He asked that his saffron bead bag be changed and a clean one given to him regularly. He gave his servants the blissful service of changing his counter beads and transferring them to the new bag. He was certainly a master at chanting Hare Krishna, and Prabhupadas followers were always eager to take part with him in his pure, empowered activities of chanting Hare Krishna and distributing it to others.
.
Prabhupada Nectar, Volume 3
5 kommentarer:
Haribol! Fint att se anekdoter ur Prabhupada Nectar!
Får jag fråga hur du gör för att överföra så stora textmassor (särskilt kapitlen ur Krishnaboken på svenska) till bloggen? Skriver du av för hand, eller OCR-skannar etc? Jag hoppas du är på god fot med BBT också!
Hare Krishna Mikael!
Jag är inte så tekniskt kunnig, så jag skriver av för hand.
Vad beträffar BBT, så får jag faktiskt erkänna att jag inte har funderat på den saken... i det flesta fallen så återger jag ju inte heller kapitlen helt och hållet, utan jag kortar ner en del. Men jag känner faktiskt inte till vad det är för lagar som gäller i sådana här fall? Det bästa vore kanske att kontakta BBT och fråga...
Haribol!
Oj, vilket arbete du lägger ned! Skriva av för hand.. när det är just sådant som datorer är bra på. Å andra sidan stod inte världen still för 20 år sedan heller, när vi satt med skrivmaskiner, på den gamla goda tiden.
Beträffande BBT och copyright så tycker jag personligen att det är en avvägningsfråga, där BBT ibland borde vara lite mer liberala än de är. Men de tar betalt även av ISKCONs egna hemsidor (som göteborgssidan, som jag sköter) för att man ska få återge text och bild ur böckerna. Jag tycker att det kunde räcka med att man anger referenser till de texter man publicerar, t.ex "ur Krishnaboken av A.C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada, The Bhaktivedanta Book Trust 1985".
Men har man otur kommer ändå ett mail från BBT där de vill ha betalt. De söker runt på Internet efter sidor som använder deras material utan tillstånd. Ett tips bara.
Haribol,
Visst är det en del arbete att skriva av så mycket, men det är också som en meditation. Det är en sådan glädje att sitta och studera Prabhupadas böcker ord för ord, att det liksom blir svårt att sluta. :)
Det förvånar mig att BBT tar betalt t om från ISKCONs egna hemsidor, Prabhupadas avsikt med sitt författarskap var ju att undervisa så många som möjligt om Krishna-medvetande, inte att tjäna pengar.
Men tack för din varning, jag vill förstås inte göra något olagligt, så jag har tagit bort det mesta från Krishnaboken. Den äldre versionen av Bhagavad-gita (från 70-talet) som jag återgivit här går väl bara att köpa på antikvariat numera, så jag vet inte vad det är för bestämmelser som gäller där. Jag avvaktar tills vidare, men hör BBT av sig med önskemål om att texten skall raderas, så kommer jag givetvis att göra det.
Det är en intressant fråga var gränsen egentligen går för vad och hur mycket som kan återges på bloggar och liknande.
Ja, huvudsaken men anger källan för allt man citerar och återger, så tycker jag inte det finns mycket att bråka om. Om man endast återger utdrag, alltså. Publicerar man verk i sin helhet så måste man förstås ha tillstånd. Det gäller såväl nya som gamla utgåvor.
Skicka en kommentar