Siksastakabönerna

Srila Bhaktivinoda Thakura ger i sin Amrita-pravaha-bhasya följande summering av detta tjugonde kapitel. Sri Caitanya Mahaprabhu tillbringade Sina nätter med att smaka Siksastaka-bönernas innebörd i Svarupa Damodara Gosvamis och Ramananda Rayas sällskap. Ibland reciterade Han verser ur Gita-govinda, ur Srimad-Bhagavatam, ur Sri Ramananda Rayas Jagannatha-vallabha-nataka eller ur Sri Bilvamangala Thakuras Krishna-karnamrita. På detta sätt blev Han försjunken i hänryckta känslor. Under de tolv år Sri Caitanya Mahaprabhu bodde i Jagannahta Puri avnjöt Han smaken i recitation av sådana transcendentala verser. Herren var närvarande i denna materiella värld i fyrtioåtta år. Efter att ha gett en antydan om Herrens försvinnande ger Caitanya-caritamritas författare en kort beskrivning av hela Antya-lila och avslutar därefter sin bok.

Caitanya-caritamirta

Antya-lila Kapitel 20

I stor glädje sade Sri Caitanya Mahaprabhu:"Min käre Svarupa Damodara och Ramananda Raya! Vet från Mina ord att sjungandet av de heliga namnen utgör den mest verksamma metoden för befrielse i denna Kalis tidsålder."

"I denna Kalis tidsålder utgörs metoden för att dyrka Krishna av att utöva offer genom att sjunga Herrens heliga namn. Den som gör detta är förvisso ytterst intelligent, och han uppnår skydd vid Krishnas lotusfötter."

"I Kalis tidsålder utför intelligenta personer gemensamt lovsjungande för att dyrka Gudomens inkarnation, som ständigt sjunger Krishnas namn. Trots att Hans hy inte är svart, är Han Krishna Själv. Han åtföljs av Sina följeslagare, tjänare, vapen och intimt förbundna."

"Genom att helt enkelt sjunga Krishnas heliga namn kan man befrias från alla icke önskvärda vanor. Detta är metoden för att uppväcka all god lycka och inleda flödet av vågor av kärlek till Krishna."

"Låt all seger tillfalla sjungandet av Herren Krishnas heliga namn, som rengör hjärtats spegel och utsläcker lidandet från den materiella tillvaron."

"Genom att utföra gemensamt sjungande av Hare Krishna-mantrat kan man förinta den materiella tillvarons syndfulla tillstånd, rena det smutsiga hjärtat och uppväcka alla slag av gudshängiven tjänst."

"Resultatet av detta lovsjungande är att man uppväcker sin kärlek till Krishna och smakar transcendental lycksalighet. Slutligen uppnår man Krishnas umgänge och engagerar sig i Hans hängiven tjänst, precis som om man nedsänkte sig själv i ett stort hav av kärlek."

Klagan och ödmjukhet upväcktes inom Sri Caitanya Mahaprabhu, och Han började recitera ytterligare en av Sina egna verser. Genom att höra betydelsen av denna strof kan man glömma all olycka och beklagan.

"Min Herre, o Högsta Personliga Gudom! I Ditt heliga namn bor all god lycka för den levande varelsen och Du har därför många namn, såsom Krishna och Govinda, genom vilka Du utvidgar Dig Själv. I dessa namn har Du inrymt alla Dina krafter, och det finns inga stränga regler för hur man skall minnas dem. Min käre Herre, trots att Du har förlänat de fallna, betingade själarna en sådan barmhärtighet genom att frikostigt lära ut Dina heliga namn, är Jag så drabbad av olyckan att Jag begår förseelser då Jag sjunger dem. Jag kan därför inte erhålla någon smak för att sjunga dem."

"Eftersom människor har olika önskningar har Du i Din nåd spridit olika heliga namn."

"Oavsett tid eller plats uppnår den som sjunger det heliga namnet, till och med då han äter eller sover, all perfektion."

"Du har ingjutit Dina fulla krafter i vart och ett av de heliga namnen, men Jag är så olyckligt lottad att Jag inte känner någon dragning till att sjunga Dina heliga namn."

Sri Caitanya Mahaprabhu fortsatte:"O Svarupa Damodara Gosvami och Ramananda Raya, hör från Mig om kännetecknen på hur man bör sjunga Hare Krishna-maha-mantrat för att mycket lätt kunna uppväcka sin slumrande kärlek till Krishna."

"En person som betraktar sig själv som lägre än ett grässtrå, som är mer tolerant än ett träd och som inte förväntar sig någon ära för egen del, utan ständigt är beredd att visa all respekt inför andra, kan med lätthet oavbrutet sjunga Herrens heliga namn."

"Detta är kännetecknen på en person som sjunger Hare Krishna-maha-mantrat. Trots att han är mycket upphöjd betraktar han sig själv som lägre än grässtrået på marken, och precis som trädet tolererar han allt på två sätt."

Ett träd protesterar inte när det huggs ner, och även om det dör av torka, ber det inte någon om vatten."

"Trädet skänker sin frukt, sina blommor och vad det än äger till vem som helst. Det utstår brännande hetta och hällande regn och ger ändå sitt skydd till andra."

"Trots att en vaisnava är den mest upphöjda av alla personer är han fri från stolthet, och han visar sin respekt inför alla levande varelser, väl medveten om att de alla utgör Krishnas boning."

"Den som på detta sätt sjunger Herren Krishnas heliga namn kommer med säkerhet att uppväcka sin slumrande kärlek till Krishnas lotusfötter."



Medan Herren Caitanya talade sålunda ökade Hans ödmjukhet, och Han började be till Herren Krishna att Han skulle kunna utföra ren gudshängiven tjänst.

Det naturliga symptomet på ett förhållande i gudskärlek, varhelst detta uppvisas, är att den hängivne inte betraktar sig själv som en gudshängiven. Han tänker istället alltid att han inte äger en enda droppe kärlek till Krishna.

"O universums Herre! Jag har ingen önskan att erhålla materiella rikedomar, materiellt sinnade anhängare, en vacker hustru eller fruktbringande handlingar beskrivna i blomsterrikt språk. Allt Jag önskar, liv efter liv, är hängiven tjänst till Dig utan några motiv."

"Min käre Herre Krishna, Jag önskar inte få några materiella rikedomar från Dig, och inte heller önskar jag anhängare, en vacker hustru eller resultaten av fruktbringande handlingar. Jag ber endast att Du i Din orsakslösa nåd skänker Mig ren hängiven tjänst till Dig, liv efter liv."



I stor ödmjukhet betraktande Sig Själv som en av den materiella världens betingade själar, gav Sri Caitanya Mahaprabhu åter uttryck för Sin önskan att bli förlänad tjänst till Herren.

"O Min Herre! O Krishna, Nanda Maharajas son! Jag är Din evige tjänare, men på grund av Mitt eget fruktbringande handlande har Jag fallit ned i denna okunnighetens fruktansvärda ocean. Visa Mig nu vänligen Din orsakslösa barmhärtighet och betrakta Mig som ett korn av stoftet vid Dina lotusfötter."

"Jag är Din evige tjänare, men Jag glömde Dig, o Herre. Nu har Jag fallit ned i okunnighetens ocean och blivit betingad av den yttre energin."

"Visa Mig Din orsakslösa barmhärtighet genom att skänka Mig en plats bland stoftpartiklarna vid Dina lotusfötter, så att jag på detta sätt kan engagera Mig i Din tjänst som Din evige tjänare, o Herre."



Därefter uppväcktes naturlig ödmjuket och iver i Herren Sri Caitanya Mahaprabhu. Han bad till Krishna om att bli i stånd att sjunga maha-mantrat i hänryckt kärlek.

"Min käre Herre! När kommer Mina ögon att förskönas av de ständigt strömmande tårar som fyller dem då Jag sjunger Ditt heliga namn? När kommer den stund, då Min röst inte längre bär och alla håren på Min kropp reser sig av transcendental lycka då Jag sjunger Ditt heliga namn?"

"Utan kärlek till Gudomen är Mitt liv värdelöst. Jag ber därför att Du skall godta Mig som Din tjänare och ge mig lönen bestående av hänryckt kärlek till Gud."



Saknaden efter Krishna uppväckte olika stämningar av svåra kval, klagan och ödmjukhet. Sålunda talade Sri Caitanya Mahaprabhu som en galning.

"O Govinda, Min Herre! På grund av skilsmässan från Dig betraktar Jag ett enda ögonblick som en hel tidsålder. Tårar flödar från Mina ögon som strida strömmar av regn, och Jag upplever hela världen som tom."

"I Min oro och upprördhet tar dagen aldrig slut, ty varje ögonblick tycks Mig lika långt som en tidsålder. Från Mina ögon, vilka är som regntidens moln, flödar en oupphörlig ström av tårar."

"Alla de tre världarna har blivit fullständigt tomma på grund av skilsmässan från Govinda. Jag upplever det som om Jag blev levande bränd i en svag eld."

"Bara för att pröva Min kärlek har Herren Krishna blivit likgiltig inför Mig, och Mina vänner säger:"Det är lika bra att Du ignorerar Honom."

Medan Srimati Radharani tänkte på detta sätt, uppvisades på grund av Hennes rena hjärta den naturliga kärlekens kännetecken.

Hänryckningens symptom avund, stor iver, ödmjukhet, hänförelse och bön uppvisades alla på en gång.

I denna stämning blev Srimati Radharanis sinne oroat, och Hon yttrade därför en vers i långt framskriden hängivenhet för Sina gopiväninnor.

Sri Caitanya Mahaprahbu reciterade denna vers i samma anda av hänryckning, och när Han gjorde detta blev Han Själv som Srimati Radharani.

"Låt Krishna hårt omfamna denna tjänarinna, som har fallit ned vid Hans lotusfötter. Låt Honom trampa på Mig eller krossa Mitt hjärta genom att aldrig visa Sig inför Mig. Han är när allt kommer omkring en vällusting och fri att göra vadhelst Han önskar, men trots detta är Han ingen annan än Mitt hjärtas dyrkansvärde Herre."

"Jag är en tjänarinna vid Krishnas lotusfötter. Han är förkoppsligandet av transcendental lycka och transcendentala stämningar. Om Han vill, kan Han omfamna Mig hårt och få Mig att känna enhet med Honom, eller också kan Han fräta sönder Mitt sinne och Min kropp genom att inte bevilja Mig Sin audiens. I vilket fall somhelst är Han Mitt livs Herre."

"Min kära vän, lyssna nu till Mitt sinnes beslut. Krishna är Herren över Mitt liv under alla omständigheter, oavsett om Han visar Mig tillgivenhet eller dödar Mig genom att göra Mig olycklig."

20.8-49

"Krishna är Mitt hela liv. Han är Mitt livs skatt. Sannerligen är Krishna själva livskraften i Mitt liv. Jag bevarar Honom därför alltid i Mitt hjärta och försöker tillfredsställa Honom genom att utföra tjänst. Detta är Min ständiga meditation."

20.58

Dessa uttalanden av Srimati Radharani visar de symptom på ren kärlek till Krishna som smakades av Sri Caitanya Mahaprahbu. I denna hänryckta kärlek blev Hans sinne ostadigt. Omvandlingar och transcendental kärlek spreds genom hela Hans kropp, och Han kunde inte upprätthålla kropp och sinne.

Den rena gudshängivna tjänsten i Vrindavana är precis som guldpartiklarna i floden Jambu. I Vrindavana återfinns inte ens en antydan till personlig sinnesnjutning. I syfte att förevisa sådan ren kärlek i denna materiella värld har Sri Caitanya Mahaprabhu skrivit den tidigare versen och förklarat dess innebörd.

Då Han på detta sätt var överväldigad av hänryckt kärlek talade Sri Caitanya Mahaprabhu likt en galen person och reciterade lämpliga verser.

Herren hade tidigare författat dessa åtta verser för att undervisa människor i allmänhet. Nu smakade Han Själv innebörden i dessa strofer, vilka kallas Siksastaka.

Om någon reciterar eller lyssnar till dessa Sri Caitanya Mahaprabus åtta undervisande strofer, kommer hans hänryckta kärlek och hängivenhet till Krishna att öka dag för dag.

20.61-65

Jag skriver denna bok genom barmhärtigheten hos lotusfötterna tillhörande Sri Govindadeva, Sri Caitanya Mahaprabhu, Herren Nityananda, Advaita Acarya samt andra hängivna och läsarna av denna bok, såväl som Svarupa Damodara Gosvami, Sri Rupa Gosvami, Sri Sanatana Gosvami, Sri Raghunatha dasa Gosvami, som är min andlige mästare, samt Sri Jiva Gosvami. Jag har också blivit särskilt gynnad av en annan Högsta Personlighet.

Murtin Sri Madana-mohana i Vrindavana har givit en order som gör att jag skriver. Trots att detta inte bör avslöjas, är jag inte i stånd att förbli tyst.

Om jag inte avslöjade detta, skulle jag göra mig skyldig till otacksamhet gentemot Herren. Jag ber er därför, mina kära läsare, att inte anse mig var alltför stolt eller var arga på mig.

Vadhelst jag har kunnat skriva om Sri Caitanya Mahaprahbu har varit möjligt endast på grund av att jag har framburit böner till lotusfötterna hos er alla.

20.98-101

Vrindavanas muriter Madana-mohana med Srimati Radharani, Govinda med Srimati Radharani samt Gopinatha med Srimati Radharani utgör Gaudiya-vaisnavernas hela liv.

I syfte att låta mina önskningar bli uppfyllda placerar jag lotusfötterna hos följande personer på mitt huvud: Herren Sri Caitanya Mahaprabhu tillsammans med Herren Nityananda, Advaita Acarya och Deras hängivna, såväl som Sri Svarupa Damodara Gosvami, Sri Rupa Gosvami, Sri Sanatana Gosvami, Sri Raghunatha dasa Gosvami, som är min andlige mästare, samt Srila Jiva Gosvami.

Barmhärtigheten hos deras lotusfötter är min andlige mästare, och mina ord är mina lärjungar som jag har fått att dansa på olika sätt.

Då den andlige mästaren har uppfattat lärjungarnas trötthet har han slutat få dem att dansa, och eftersom denna barmhärtighet inte längre förmår dem att dansa har mina ord nu stannat upp och tystnat.

Mina oerfarna ord känner inte till hur de skall kunna dansa på egen hand. Guruns barmhärtighet förmådde dem att dansa så länge som möjligt, och nu, efter att ha dansat, har de gått till vila.

Jag dyrkar nu alla mina läsares lotusfötter, ty genom deras barmhärtighet uppstår all god lycka.

Om en person lyssnar till beskrivningen av Herren Sri Caitanya Mahaprahbus lekar såsom den ges i Sri Caitanya-caritamrita, tvättar jag hans lotusfötter och dricker detta vatten.

Jag smyckar mitt huvud med stoftet från mina åhörares lotusfötter. Ni har nu alla druckit denna nektar och därför har mitt arbete krönts med framgång.

Genom att be vid Sri Rupas och Sri Raghunathas lotusfötter och alltid åstunda deras barmhärtighet, förtäljer jag, Krishnadasa, Sri Caitanya-caritamrita och följer i deras fotspår.

Caitanya-caritamrita är fylld av de handlingar som utförts av Sri Caitanya Mahaprahbu, som är den Högsta Personliga Guden själv. Den uppväcker all god lycka och förstör allt som är olycksbådande. Om någon med kärlek och tillit smakar Caitanya-caritamritas nektar, kommer jag att bli som en humla som smakar på honungen i form av transcendental kärlek från denna persons lotusfötter.

Denna bok, Caitanya-caritamrita, har skrivits för att tillfredsställa de rikaste bland muriter, Madana-mohanaji och Govindaji. Nu när den är fullbordad, låt den då bli offrad vid Sri Krishna Caitanyadevas lotusfötter.

Förverkligade gudshängivna är som humlor som berusas av sina egna stämningar vid Krishnas lotusfötter. Dessa lotusfötter skänker sin väldoft till hela världen. Vem är den förverkligade själ som skulle kunna överge dem?

Denna Caitanya-caritamrita har fullbordats i Vrindavna på den avtagande månens femte dag i Jyaisthas månad (maj-juni), en söndag, år 1537 i Sakabda-eran.

20.142-157

SLUTET PÅ CAITANYA-CARITAMRITA

.

Herren Caitanyas ofattbara beteende

Följande sammanfattning av kapitel nitton ges av Srila Bhaktivnoda Thakura i hans Amrita-pravaha-bhasya:

Varje år bad Sri Caitanya Mahaprahbu Jagadananda Pandita att med gåvor i form av tyger och prasada besöka Hans mor i Navadvipa. Efter ett sådant besök återvände Jagadananda Pandita till Puri med en sonett som Advaita Acarya hade skrivit. När Caitanya Mahaprabhu läste denna, blev Hans hänryckning så stor, att alla de gudshängivna fruktade att Herren mycket snart skulle gå hädan. Herrens tillstånd var så allvarligt, att Han om natten fick blåmärken och blodigt ansikte genom att stryka det mot väggarna. För att få slut på detta bad Svarupa Damodara Sankara Pandita att tillbringa natten i samma rum som Herren.

.

Detta kapitel skildrar också hur Herren Sri Caitanya Mahaprabu gick in i Jagannatha-vallabha-trädgården under fullmånenatten i Vaisakha (april-maj) och erfor olika slags transcendentala hänryckningar. Överväldigad av hänryckt kärlek på grund av att Han plötsligt såg Herren Sri Krishna under ett asoka-träd, uppvisade Han olika symptom på andlig galenskap.

.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila Kapitel 19

Herren räddas ur havet

Srila Bhaktivinoda Thakura ger i sin Amrita-pravaha-bhasya följande sammanfattning av det artonde kapitlet.

En höstkväll, vid fullmåne, vandrade Sri Caitanya Mahaprabhu längs havsstranden när Aitotatemplet. Han förväxlande havet med Yamunafloden och hoppade i vattnet i hopp om att får se Krishnas och Srimati Radharanis samt de andra gopiernas vattenlekar. När Han flöt omkring i havet, sveptes Han emellertid bort till Konarkatemplet, där en fiskare, som trodde att Herrens kropp var en stor fisk, fångade Honom i sitt nät och förde Honom i land. Sri Caitanya Mahaprabhu var medvetslös, och Hans kropp hade blivit förvandlad på ett ovanligt sätt. Så snart fiskaren vidrörde Herrens kropp, blev han galen av hänryckt kärlek till Krishna. Han blev emellertid skrämd av sin galenskap, ty han trodde att han blvit hemsökt av ett spöke. I sitt sökande efter en andeutdrivare träffade han Svarupa Damodara Gosvami och de andra hängivna på stranden. De hade letat överallt efter Herren. Efter några frågor kunde Svarupa Damodara förstå att fiskaren hade fångat Herren Sri Caitanya Mahaprabhu i sitt nät. Eftersom fiskaren var rädd för att han hemsökts av ett spöke, gav Svarupa Damodara honom ett slag och sjöng Hare Krishna, vilket genast lugnade honom. Därefter, när de gudshängivna sjöng Hare Krishna-maha-mantrat mycket högt, återfick Sri Caitanya Mahaprahbu Sitt yttre medvetande. Sedan förde de Honom tillbaka till Hans hem.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila Kapitel 18

Herrens kroppsliga förändringar

I sin Amrita-pravaha bhasya ger Srila Bhaktivinoda Thakura följande sammanfattning av detta sjuttonde kapitel:

En natt gick Sri Caitanya Mahaprahbu i transcendental hänryckning ut ur Sitt rum utan att öppna dörrarna. Efter att ha tagit Sig över tre murar föll Han omkull bland några kor, som tillhörde Tailangadistriktet. Han förblev medvetslös och antog en skepnad som liknade en sköldpadda.

.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila Kapitel 17

.

Jag försöker blott skriva om Herren Gauracandras transcendentala gärningar och andliga galenskaper, vilka är mycket underbara och sällsynta. Jag vågar skriva om dem endast på grund av att jag fått höra dem från personer som själva sett Herrens gärningar.

.

Prisad vare Sri Caitanya Mahaprabhu! Prisad vare Herren Nityananda! Prisad vare Advaitacandra! Prisade vare alla Herrens hängivna!

17.1-2

Herren Caitanya smakar nektar

I sin Amrita-pravaha-bhasya sammanfattar Srila Bhaktivinoda Thakura det sextonde kapitlet enligt följande:

När de gudshängivna från Bengalen återvände till Jagannatha Puri följde en man vid namn Kalidasa, som var morbror till Raghunatha dasa Gosvami, med dem för att träffa Sri Caitanya Mahaprabhu. Kalidasa hade smakat resterna av alla de bengaliska vaisnavernas mat, till och med Jhadu Thakuras. På grund av detta fick han mottaga Sri Caitanya Mahaprabhus skydd i Jagannatha Puri.

När Kavi-karnapura var endast sju år gammal initierades han i Hare Krishna-maha-mantrat av Sri Caitanya Mahaprabhu. Han blev senare den främste poeten bland vaisnava-acaryerna.

När Sri Caitanya Mahaprahbu åt återstoden av den mat som kallas vallabha-bhoga, beskrev Han härligheten hos sådan mat som efterlämnats av Herren, och sedan gav Han alla de gudshängivna prasada. Sålunda fick de alla smaka adharamrita, nektar från Herren Sri Krishnas läppar.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila Kapitel 16

Herren Caitanyas transcendentala galenskap

Det följande är en summering av Antya-lilas femtonde kapitel: Efter att ha sett Herren Jagannathas upala-bhoga-ceremoni började Sri Caitanya Mahaprahbu än en gång känna hänryckta känslor. När Han såg en trädgård vid standen nära havet trodde Han åter att Han var i Vrindavana, och när Han började tänka på Krishna sysselsatt i Sina olika lekar upprördes Han av transcendentala känslor på nytt. Då gopierna på rasa-dansens natt hade berövats Krishnas närvaro, sökte de efter Krishna i den ena skogen efter den andra. Sri Caitanya Mahaprahbu antog samma transcendentala tankar som gopierna och var fylld av hänryckta känslor. Svarupa Damodara Gosvami reciterade en vers ur Gita-govinda som var helt avpassad efter Herrens känslor. Caitanya Mahaprabhu uppvisade sedan hänryckningens förvandlingar, såsom bhavodaya, bhava-sandhi, bhava-sabalya osv. Herren upplevde alla de åtta slagen av förvandlingar, och Han fann stort behag i dem.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila Kapitel 15

Herren Caitanyas känslor av saknad efter Krishna

Srila Bhaktivinoda Thakura ger följande sammanfattning av detta Antya-lilas fjortonde kapitel: Sri Caitanya Mahaprahbus känslor av saknad efter Krishna resulterade i en mycket upphöjd transcendental galenskap. Då Han stod nära Garuda-stambhan och framförde böner till Herren Jagannatha satte en kvinna från Orissa sin fot på Herrens axel i sin stora iver att få se Herren Jagannatha. Govinda tillrättavisade henne för detta, men Caitanya Mahaprahbu prisade hennes iver. När Caitanya Mahaprahbu gick till Herren Jagannathas tempel var Han försjunken i hänryckt kärlek och såg endast Krishna. Så snart Han upptäckte denna kvinna återvände emellertid Hans yttre medvetande omedelbart, och Han såg då Jagannatha, Baladeva och Subhadra. Caitanya Mahaprabhu såg också Krishna i en dröm, och Han överväldigades av kärlekens hänryckning. När Han inte längre kunde se Krishna jämförde Han Sig Själv med en yogi och beskrev hur denne yogi såg Vrindavana. Ibland uppvisades alla symptom på transcendental hänryckning i Honom.



En natt märkte Govinda och Svarupa Damodara, att trots att de tre dörrarna till Herrens rum var stängda och låsta, var Herren inte kvar därinne. Då de upptäckte detta begav sig Svarupa Damodara och de andra hängivna ut, och de fann Herren ligga medvetslös vid simha-dvara-porten. Hans kropp hade blivit ovanligt lång, och Hans leder hade glidit isär. De hängivna förde gradvis tillbaka Herren till Sina sinnen genom att sjunga Hare Krishna-mantrat, och därefter förde de honom till hans bostad. En gång tog Sri Caitanya Mahaprabhu Cataka-parvata (en sanddyn) för att vara Govardhana-parvata (det heliga berget i Vrindavana). När Han sprang mot den blev Han förstummad, och på grund av den stora kärleken till Krishna framträdde därefter hänryckningens åtta förändringar i Hans kropp. Vid detta tillfälle reciterade alla de hängivna Hare Krishna-mantrat för att lugna honom.

Caitanya-caritamrita
Antya-lila Kapitel 14

Lekar med Jagadananda och Raghunatha Bhatta

Srila Bhaktivinoda Thakura ger i sin Amrita-pravaha-bhasya följande sammanfattning av kapitel tretton: Jagadananda tillverkade en kudde och en tunn madrass åt Sri Caitanya Mahaprabhu, då han menade att det var obekvämt för Herren att sova på bananträdsbark. Herren tog emellertid inte emot dessa gåvor. Svarupa Damodara Gosvami tillverkde då en annan kudde och madrass av finhackade bananblad, och under starka protester tog Herren till slut emot dem. Med Sri Caitanya Mahaprabhus tillåtelse begav sig Jagadananda Pandita till Vrindavana, där han tillsammans med Sanatana Gosvami samtalade om många ämnen rörande hängivenhet. Det uppstod också en diskussion kring Mukunda Sarasvatis klädnad. NärJagadananda återvände till Jagannatha Puri överlämnade han några gåvor från Sanatana Gosvami till Herren Caitanya, och vid dennna tidpunkt inträffade också händelsen med pilu-frukten.

.

En gång försjönk Sri Caitanya Mahaprahbu i hänryckning av att höra en dava-dasis sång. Omedveten om vem som sjöng sprang Han i hennes riktning genom taggiga buskar, men när Govinda upplyste Honom om att det var en kvinna som sjöng stannade Han omedelbart. Genom denna händelse instruerade Sri Caitanya Mahaprabhu alla om att sannyasier och vaisnaver inte bör höra kvinnors sång.

.

Efter att ha avslutat sin utbildning lämnade Raghunatha Bhatta Gosvami Varanasi och begav sig till Jagannatha Puri. På vägen mötte han Ramadasa Visvasa Pandita. Visvasa Pandita var mycket stolt över sin lärdom, och eftersom han var en impersonalist mottogs han inte särskilt väl av Sri Caitanya Mahaprabhu. En överblick över en del av Raghunatha Bhatta Gosvamis liv utgör slutet av detta kapitel.

.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila kapitel 13

.

Raghunatha Bhatta brukade varken lyssna till eller tala om något som rörde den materiella världen. Han brukade helt enkelt diskutera om Krishna och dyrka Herren dag och natt.

.

Han lyssnade aldrig till förolämpningar av en vaisnava eller klander av en vaisnavas dåliga uppträdande. Det enda han visste var att alla var engagerade i Krishnas tjänst; han förstod inte något annat.

.

Raghunatha Bhatta gjorde aldrig något som skadade en vaisnava. Han försummade med andra ord aldrig tjänsten till Herren, och han överskred heller aldrig reglerna och föreskrifterna för en ren vaisnava. Det är en vaisnava-acaryas plikt att hindra sina lärjungar och efterföljare från att bryta mot principerna för en vaisnavas uppträdande. Han måste ständigt råda dem att strikt följa de reglerande principerna, vilka kommer att skydda dem från att falla ned. Trots att en vaisnava-predikant ibland kan kritisera andra undvek Raghunatha Bhatta detta. Även om någon vaisnava verkligen hade begått ett misstag kritiserade Raghunatha Bhatta honom inte. Han såg endast att alla var engagerade i Krishnas tjänst. Detta är en maha-bhagavatas ställning. Faktum är, att till och med en person som tjänar maya i en högre mening också är en tjänare till Krishna. Eftersom maya är Krishnas tjänare, tjänar man Krishna indirekt genom att tjäna maya. Det sägs därför:

.

keha mane, keha mane, saba tanra dasa

ye na mane, tara haya sei pape nasa

.

"En del accepterar Honom medan andra inte gör det, men ändå är alla Hans tjänare. Den som inte acccepterar Honom kommer emellertid att bli krossad av sina syndfulla handlingar."

(Cc Adi-lila 6.85)

13.132-133

Herrens mellanhavanden med Jagadananda Pandita

Följande summering av detta tolfte kapitel ges av Srila Bhaktivinoda i hans Amrita-pravaha-bhasya: I detta kapitel diskuteras de kroppsliga förändringar som Sri Caitanya Mahaprabhu på grund av hänryckt kärlek uppvisade dag och natt. De hängivna från Bengalen färdades än en gång till Jagannatha Puri för att träffa Herren. Som vanligt var deras ledare Sivananda Sena, som reste tillsammans med sin hustru och sina barn. Eftersom planeringen försenades under resan och Herren Nityananda inte hade någon lämplig plats att bo på, blev Han något upprörd. Han blev således mycket arg på Sivananda Sena, som ansvarade för gruppen, och sparkade honom i kärleksfull ilska. Sivananda Sena kände sig ytterst gynnad över att ha blivit sparkad av Nityananda Prabhu, men hans systerson Srikanta Sena blev upprörd och lämnade därför sällskapet. Han träffade Sri Caitanya Mahaprabhu i Jagannatha Puri innan resten av gruppen anlände.

Det året gick även en hängiven vid namn Paramesvara dasa Modaka tillsammans med sin familj för att träffa Herren Caitanya i Jagannatha Puri. De hängivna böjd ofta in Herren att komma och äta hos dem. När Herren tog farväl av dem alla talade Han mycket behagligt till dem. Året innan hade Jagadananda Pandita blivit sänd till Sacimata med prasada och tyg. Detta år återvände han till Puri med en stor kruka full av blomsterparfymerad olja för att massera Herrens huvud. Herren tog emellertid inte emot oljan, och på grund av denna vägran slog Jagadananda Pandita sönder krukan inför Honom och började fasta. Herren försökte lugna honom och bad Jagadananda Pandita att laga i ordning mat. Jagadananda Pandita blev så nöjd när Sri Caitanya Mahaprahbu accepterade hans kokkonst att han avbröt sin fasta.

Caitanya-caritamirta

Antya-lila Kapitel 12

.

Jagadananda Pandita vistades i Sivananda Senas hem en tid, och de tillredde omkring sexton seer med parfyrmerad sandelträolja.

.

De fyllde en stor lerkruka med den väldoftande oljan, och med stor omsorg tog Jagandananda Pandita med den till Nilacala, Jagannatha Puri.

.

Denna olja anförtroddes åt Govinda, och Jagadananda bad honom:"Var snäll och smörj in Herrens kropp med denna olja."

.

Govinda sade därför till Sri Caitanya Mahaprabhu :"Jagadananda Pandita har fört hit parfymerad sandelträolja."

.

"Det är hans önskan att Du, Herre, smörjer en liten mängd av denna olja på Ditt huvud, så att blodtrycket orsakat av galla och luft skall minska avsevärt."

.

"Han framställde en stor kruka full av denna olja i Bengalen, och med stor omsorg har han fört den hit."

Herren svarade."En sannyasi har ingen användning för olja, speciellt inte parfymerad olja som den här. Ta ut den omedelbart."

.

"Skänk denna olja till Jagannathatemplet, där den kan användas i oljelamporna. På detta sätt kommer Jagadanandas arbete med att framställa oljan att krönas med fullständig framgång."

.

När Govinda vidarebefordrade detta meddelande till Jagadananda Pandita, förblev Jagadananda tyst och sade inte ett enda ord.

.

När tio dagar hade förflutit sade Govinda åter till Sri Caitanya Mahaprabhu:"Det är Jagadananda Panditas önskan att Du tar emot oljan, Herre."

.

När Herren hörde detta sade han argt:"Varför inte anställa en massör för att massera Mig?"

.

"Har Jag tagit sannyasa för att njuta av sådant? Att ta emot denna olja skulle bringa Mitt fördärv, och ni skulle alla skratta."

.

Sri Caitanya Mahaprabhu förklarade Sig Själv vara en strikt sannyasi. En sannyasi förväntas inte ta emot hjälp från någon. Att engagera en massör i att ge Honom massage skulle visa på ett beroende av andra. Sri Caitanya Mahaprabhu önskade mycket strikt följa principen att inte ta emot någons hjälp för Sin egen kroppsliga bekvämlighets skull.

.

"Om någon gick förbi på vägen och kände doften från denna olja på Mitt huvud skulle han tro att Jag är en dari-sannyasi, en tantra-sannyasi som håller sig med kvinnor."

.

Då Govinda fick höra dessa Sri Caitanya Mahaprabhus ord blev han tyst. Nästa morgon gick Jagadananda för att träffa Herren.

.

Sri Caitanya Mahaprabhu sade till Jagadananda Pandita:"Min käre Pandita, du har tagit med dig olja till mig från Bengalen, men eftersom Jag befinner Mig i försakelsens livsordning kan Jag inte ta emot den."

.

"Överlämna oljan till Jagannathas tempel, så att den kan användas till oljelamporna. På detta sätt kan ditt arbete med att framställa oljan bära frukt."

.

Jagadananda Pandita svarade:"Vem har berättat alla dessa uppdiktade historier för Dig? Jag har aldrig tagit med mig någon olja från Bengalen."

.

Med dessa ord tog Jagadananda Pandita krukan med olja från rummet och krossade den genom att kasta den på gårdsplanen inför Sri Caitanya Mahaprahbu.

.

Efter att ha krossat krukan återvände Jagadananda Pandita till sitt rum, reglade dörren och lade sig ner.

.

Tre dagar senare gick Sri Caitanya Mahaprabhu till dörren utanför hans rum och sade:"Min käre Jagadananda Pandita, var snäll och stig upp."

.

"Jag vill att du personligen tillagar Min lunch i dag. Jag skall nu gå för att se Herren i templet och kommer att återvända vid middagstid."

.

När Sri Caitanya Mahaprahbu hade sagt detta och gått Sin väg, steg Jagadananda Pandita upp från sin bädd, badade och började tillreda olika grönsaker.

.

Efter att ha avslutat Sina rituella plikter vid middagstid anlände Herren för att äta lunch. Jagadananda Pandita tvättade Herrens fötter och erbjöd Honom en sittplats.

.

Han hade kokat ris av hög kvalitet, och blandat det med ghi och lagt det i en stor hög på ett bananblad. Där fanns också olika slags grönsaker, som lagts upp i skålar gjorda av bananträdsbark och placerats runtomkring.

.

På riset och grönsakerna fanns tulasiblommor, och framför Herren stod kakor, sött ris och annan prasada från Jagannahta.

.

Herren sade:"Lägg upp ytterligare en portion ris och grönsaker på ett nytt blad, så att du och Jag kan äta lunch tillsammans idag."

.

Sri Caitanya Mahaprabhu höll Sina händer lyfta och rörde inte prasadan förrän Jagadananda Pandita med stor tillgivenhet och kärlek sade följande ord.

.

"Var vänlig och hedra först prasada Själv, så skall jag äta senare. Jag skall inte gå emot Din önskan."

.

Lycklig till sinnes började Herren Caitanya då äta Sin lunch. När Han hade smakat grönsaksanrättningarna började Han åter tala.

.

Han sade:"Till och med när du lagar mat i en arg sinnestämning, blir maten mycket smaklig. Detta visar hur nöjd Krishna är med dig."

12.102-131

.

De tillgivna kärleksutbytena mellan Jagadananda Pandita och Sri Caitanya Mahaprabhu fortsatte på detta sätt, precis som i förhållandet mellan Satyabhama och Herren Krishna, som skildras i Srimad-Bhagavatam.

.

Vem kan uppskatta vidden av Jagadananda Panditas goda lycka? Han är själv exemplet på sin egen stora lyckosamhet.

.

Alla som hör talas om det kärleksfulla utbytet mellan Jagadananda Pandita och Sri Caitanya Mahaprabhu eller läser Jagadanandas bok Prema-vivarta kan förstå vad kärlek är. De uppnår dessutom hänryckt kärlek till Krishna.

.

Ordet vivarta betyder att acceptera att någonting är motsatsen till vad det tycks vara. Jagadananda Pandita verkade här vara mycket arg, men denna ilska var en manifestation av hans stora kärlek för Sri Caitanya Mahaprahbu. Prema-vivarta är också namnet på en bok som skrivits av Jagadananda Pandita. Caitanya-caritamritas författare, Krishnadasa Kaviraja Gosvami, använder därför orden prema-vivarta för att syfta på en person som läser denna bok eller hör talas om Jagadananda Panditas förhållande till Sri Caitanya Mahaprabhu. I båda fallen uppnår personen i fråga mycket snart kärlek til Krishna.

12.152-154

Haridasa Thakuras bortgång

Srila Bhaktivinoda Thakura summerar i sin Amrita-pravaha-bhasya detta kapitel på följande sätt: Detta kapitel beskriver hur Brahma Haridasa Thakura med Sri Caitanya Mahaprahbus tillstånd lämnade sin kropp, och hur Herren Själv utförde begravningsriten och bar kroppen till havet. Han begravde kroppen med Sina egna händer, täckte den med sand och uppförde ett monument på denna plats. Efter att ha badat i havet tiggde Han personligen Jagannatha -prasada från affärsinnehavarna och delade ut denna prasada till de församlade hängivna.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila Kapitel 11

.

.

En dag gick Govinda, Herren Caitanyas personlige tjänare, jublande lycklig för att överlämna resterna av Herren Jagannathas mat till Haridasa Thakura.

.

När Govinda kom fram till Haridasa, såg han att Haridasa Thakura låg ner på rygg och reciterade Hare Krishna-mantrat ytterst långsamt.

.

"Var snäll och stig upp och ät din maha-prasada," sade Govinda. Haridasa Thakura svarade:"Jag skall fasta idag."

.

"Jag har inte fullbordat det föreskrivna antalet gånger jag skall recitera Hare Krishna-mantrat på mitt radband. Hur kan jag då äta? Men du har tagit hit maha-prasada, och hur kan jag ignorera den?"

.

Efter att ha sagt detta frambar han böner till maha-prasadan, tog en liten del och åt den.

Nästa dag gick Sri Caitanya Mahaprahbu till Haridasas bostad och frågade honom:"Haridasa, är allt väl?"

.

Haridasa visade Herren sin vördnad och svarade:"Min kropp är som den skall, men inte mitt sinne och min intelligens."

.

Sri Caitanya Mahaprabhu frågade Haridasa vidare:"Kan du fastställa vad du lider av för sjukdom?" Haridasa Thakura svarade:"Min sjukdom är att jag inte kan fullgöra mina rundor på radbandet."

.

Herren sade:"Nu när du har blivit gammal, kan du minska ditt antal dagliga rundor. Du är redan befriad, och därför behöver du inte vara så strikt med att följa de reglerande principerna."

.

"Din uppgift i denna inkarnation är att befria människor i allmänhet. Du har nu förkunnat det heliga namnets ära tillräckligt i denna värld."

.

Herren fastslog:"Var därför snäll och minska ett antal gånger du reciterar Hare Krishna-maha-mantrat varje dag." Haridasa Thakura svarade:"Var vänlig och lyssna till min verkliga vädjan."

.

"Jag föddes i en lågt stående familj, och min kropp är högst avskyvärd. Jag ägnar mig alltid åt låga aktiviteter. Jag är därför den lägste och mest förtappade bland människor."

.

"Jag är obetraktbar och oberörbar, men Du har accepterat mig som Din tjänare. Detta innebär att Du har befriat mig från ett helvetiskt tillstånd och höjt mig upp till Vaikunthaplattformen."

.

"Käre Herre, Du är den fullkomligt oberoende personliga Guden. Du handlar enligt Din egna fria vilja. Du får hela världen att dansa och bete sig som Du vill."

.

"Käre Herre, genom Din barmhärtighet har Du fått mig att dansa på många olika sätt. Jag gick till exempel sraddha-patran (rättterna från sraddha-ceremonin), som skulle ha skänkts till de förstklassiga brahmanerna. Jag åt av den, trots att jag är född i en familj bestående av köttätare."

.

"Jag har under en lång tid hyst en önskan. O Herre, jag tror att Du mycket snart kommer att avsluta Dina leker i denna materiella värld."

.

"Jag önskar att jag slipper se detta Dina lekars avslutande kapitel. Var snäll och låt min kropp falla ner i Din närvaro innan den tidpunkten är inne."

.

"Jag önskar fånga Dina lotuslika fötter på mitt hjärta och se Ditt månlika ansikte."

.

"Med min tunga skall jag sjunga Ditt heliga namn, "Sri Krishna Caitanya!" Detta är min önskan. Var snäll och låt mig få lämna min kropp på detta sätt."

.

"O barmhärtige Herre, om detta är möjligt genom Din nåd, var då vänlig och uppfyll min önskan."

.

"Låt denna kropp av låg börd falla ner inför Dig. Du kan möjliggöra denna fullkomning av alla mina önskningar."

.

Sri Caitanya Mahaprahbu svarade:"Min käre Haridasa. Krishna är så barmhärtig att Han måste uppfylla alla dina önskningar."

.

"Men all Min lycka är beroende av ditt umgänge. Det är inte passande av dig att ge dig iväg och lämna Mig kvar."

.

Haridasa Thakura fattade tag om Sri Caitanya Mahaprahbus lotusfötter och sade:"O Herre, skapa inte en illusion! Trots att jag är så fallen, måste Du visa mig denna barmhärtighet!"

.

"Käre Herre, det finns många respektabla personligheter, miljontals hängivna, som är värdiga att sitta på mitt huvud. De bistår Dig i alla Dina lekar."

.

"Käre Herre, om en obetydlig insekt som jag dog, vad vore då förlusten? Vari ligger förlusten för den materiella världen om en myra dör?"

.

O Herre, Du är alltid tillgiven Dina hängivna. Jag är bara en imitation av en gudshängiven, men icke desto mindre ber jag att Du uppfyller denna min önskan. Detta är min förväntan."

.

Eftersom Herren Caitanya var tvungen att utföra Sina plikter vid middagstid reste Han Sig för att gå, men det bestämdes att Han skulle återkomma följande dag efter att ha sett Herren Jagannatha.

.

Efter att ha omfamnat Haridasa Thakura gav Sig Sri Caitanya Mahaprabhu av för att utföra Sina plikter vid middagstid och gick till havet för att ta Sitt bad.

.

När Herren nästa morgon hade besökt Jagannathatemplet skyndade Han Sig till Haridasa Thakura åtföljd av alla Sina övriga hängivna.

.

Sri Caitanya Mahaprahbu och de andra hängivna samlades inför Haridasa Thakura, och denne visade sin respekt inför Herrens och alla vaisnavernas lotusfötter.

.

Herren Sri Caitanya Mahaprahbu frågade."Min käre Haridasa, vad har du för nyheter att förtälja?" Haridasa Thakura svarade:"O Herre, vadhelst barmhärtighet Du kan förläna mig."

.

Då Herren Caitanya fick höra detta inledde Han omedelbart ett mäktigt gemensamt lovsjungande på gården. Vakresvara Pandita var den ledande dansaren.

.

Alla Herren Caitanyas hängivna ställde sig runt Haridasa Thakura och började gemensamt sjunga Herrens namn, anförda av Svarupa Damodara Gosvami.

.

Inför alla upphöjda hängivna, såsom Ramananda Raya och Sarvabhauma Bhattacarya, började Sri Caitanya Mahaprahbu beskriva Haridasa Thakuras helgonlika egenskaper.

.

Då Herren beskrev Haridasa Thakuras transcendentala egenskaper tycktes Han äga fem munnar. Ju mer Han talade, desto mer ökade Hans stora lycka.

.

Efter att ha lyssnat till beskrivningen av alla dessa Haridasa Thakuras transcendentala kvaliteter förundrades alla de närvarande hängivna. De betygade alla sin vördnad vid Haridasa Thakuras lotusfötter.

.

Haridasa Thakura förmådde Sri Caitanya Mahaprahbu att sitta ner framför honom och därefter fäste han sina ögon, likt två humlor, på Herrens lotusansikte.

.

Han höll Sri Caitanya Mahaprahbus lotusfötter till sitt hjärta och tog sedan stoftet från alla de hängivnas fötter på sitt huvud.

.

Han började sjunga Sri Krishna Caitanyas heliga namn gång på gång. Medan han drack den ljuva nektarn från Herrens ansikte rann tårarna oupphörligt nerför hans kinder.

.

Medan han sjöng Sri Krishna Caitanyas heliga namn gav han upp sin livsluft och lämnade sin kropp.

.

Då de såg Haridasa Thakura av egen fri vilja dö på detta underbara sätt, precis som en stor yogamystiker, mindes de alla Bhismas bortgång.

.

Ett öronbedövande ljud uppstod när de alla ropade de heliga namnen "Hari!" och "Krishna!". Sri Caitanya Mahaprabhu blev överväldigad av hänryckt kärlek.

.

Herren lyfte upp Haridasa Thakuras kropp och tog den i Sin famn. Han började därefter dansa på gården, fylld av hänryckt kärlek.

.

Alla de hängivna blev som lamslagna på grund av Sri Caitanya Mahaprabhus hänryckta kärlek, och i kärlekens extas började även de dansa och gemensamt sjunga Herrens namn.

11.16-60

.

Herren Caitanya tar emot prasada

Bhaktivinoda Thakura ger i sin Amrita-pravaha-bhasya följande sammanfattning av tionde kapitlet:
Inför Ratha-yatra-ceremonin begav sig alla de gudshängivna från Bengalen som vanligt till Jagannahta Puri. Raghava Pandita tog med sig olika slags maträtter till Sri Caitanya Mahaprabhu. Maten hade tillagats av hans syster, vars namn var Damayanti, och varorna kallades i allmänhet för raghavera jhali. Makaradhvaja Kara, som kom från Panihati och följde med Raghava Pandita, var den person som hade hand om raghavera jhalin, dvs de säckar med mat som Raghava Pandita medförde.

Den dag de hängivna anlände till Jagannatha Puri, gladdes Herren Govinda åt vattenlekar i Narendra-sarovara. Sri Caitanya Mahaprahbu gladdes också åt ceremonin i vattnet tillsammans med Sina hängivna. Såsom tidigare utförde Sri Caitanya Mahaprabhu rengöringsceremonin vid Gundica och reciterade den berömda versen jagamohana-pari-munda yau. Efter det att kirtana avslutats serverade Han prasada till alla de gudshängivna, och Han tog också lite Själv. Sedan lade Han Sig ner vid dörren till Gambhira för att vila. På något sätt kom Govinda dit och masserade Hans fötter. Govinda kunde emellertid inte gå ut den dagen, och därför kunde han inte inta prasada. Från Govindas karaktär kan vi lära oss, att vi ibland kan begå förseelser för att tjäna Herren, men inte för sinnesnjutning.

Govinda, Sri Caitanya Mahaprahbus personlige tjänare, fick Herren att äta all den mat som till Hans tjänst överlämnats av de gudshängivna från Bengalen. Alla vaisnaverna brukade bjuda in Sri Caitanya Mahaprabhu till sina hem. Herren accepterade en inbjudan från Caitanya dasa, Sivananda Senas son, och åt ris och yoghurt där.

Caitanya-caritamrita
Antya-lila Kapitel 10
.

Raghava Pandita kom med säckar fulla av mat, mycket fint tillagad av hans syster Damayanti.
Damayanti hade tillagat ojämförliga maträtter, helt värdiga att ätas av Herren Sri Caitanya Mahprabhu. Herren åt av dem oupphörligt under ett år.

Det följande är namnen på några av de pickles och kryddsåser som fanns i Raghava Panditas säckar. Amra-kasandi, ada-kasandi, jhala-kasandi, nembu-ada (en maträtt tillagad med lime och ingefära), amra-koli, amsi, ama-khanda, tailamra (mango i senapsolja) och ama-satta.
Damayanti hade också mycket omsorgsfullt malt torkade bittra grönsaker till ett pulver.

Förbise inte sukuta därför att den är en bitter maträtt. Sri Caitanya Mahaprabhu erfor större glädje av att äta denna sukuta än av att dricka pancamrita (en rätt tillagad av mjölk, socker, ghi, honung och ostmassa).

Eftersom Sri Caitanya Mahaprabhu är Gudomens Högsta Personlighet, utvinner Han det innersta syftet ur allting. Han accepterade Damayantis kärlek till Honom, och därför var till och med de torra,bittra sukutabladen och kasandin (en sur kryddsås) njutbara för Honom.

På grund av sin naturliga kärlek till Sri Caitanya Mahaprabhu betraktade Damayanti Herren som en vanlig människa. Därför trodde hon att Han skulle bli sjuk av att äta för mycket och att det skulle bildas slem i Hans mage.

På grund av ren kärlek älskar de Krishnahängivna i Goloka Vrindavana, Vrajabhumi, Krishna som en vanlig människa. Ändå, trots att de ser Krishna som en av dem, är deras kärlek till Krishna utan gräns. På grund av sin utomordentliga kärlek betraktade likaså hängivna, såsom Raghava Pandita och hans syster, Damayanti, Sri Caitanya Mahaprabhu som en människa, men deras kärlek till Honom saknade gräns. Om en vanlig människa äter för mycket drabbas han av sjukdomen amla-pitta, vilken följer av matsmältningsbesvär på grund av sur mage. Damayanti trodde att Sri Caitanya Mahaprahbu skulle drabbas av detta.

På grund av uppriktig tillgivenhet tänkte hon att denna sukuta skulle bota Herrens sjukdom. Herren blev mycket glad när Han beaktade dessa kärleksfulla tankar hos Damayanti.
10.13-20

Damayanti malde frön av koriander och anis till pulver och kokade sedan detta tillsammans med socker till små godsaker, som var formade som små bollar.

Hon gjorde söta bollar med torr ingefära, vilka gör att det slem som orsakats av för mycket galla försvinner. Hon förpackade alla dessa rätter i olika små tygpåsar.

Hon gjorde hundra olika kryddsåser och pickles. Hon tillagade också koli-sunthi (torkad ingefära och bär), koli-curna (pulvriserade torkade bär), koli-khanda( en annan rätt av bär) och många andra rätter. Hur många skall jag nämna?

Hon gjorde många sötsaker, formade som bollar. Till några hade använts malda kokosnätter, och andra var lika vita som Ganges vatten. På detta sätt gjorde hon olika slags sötsaker som håller sig länge.

Hon gjorde en slags ost som står sig länge, olika slags sötsaker med mjölk och grädde samt många andra olika rätter, såsom amrita-karpura (en rätt som tillagats av mjölk och kamfer).

Hon gjorde risflingor av fint, okokat saliris och fyllde en stor påse gjord av nytt tyg.

Av en del av risflingorna gjorde hon rispuffar, som hon stekte i ghi och kokade i sockerrörjuice, varefter hon blandade i lite kamfer samt rullade bollar av det hela.

Hon malde stekta korn av utmärkt ris, blandade i ghi till en pasta och kokade det hela i sockerlag. Sedan satte hon till kamfer, svartpeppar, nejlikor, kardemumma och andra kryddor samt rullade smeten till bollar, vilka var mycket välsmakande och väldoftande.

Hon tog rostat fint ris och stekte det i ghi, kokade det hela i sockerlag samt blandade i kamfer och gjorde på detta sätt en rätt som kallas ukhda eller mudki.

En annan sötsak var gjord av malda rosta ärtor, stekta i ghi och sedan kokade i sockerjuice. Kamfer hade blandats i, och sedan hade sötsaken rullats till bollar.

Jag skuille inte ens om jag tog hela livet på mig kunna nämna namnen på alla dessa underbara rätter. Damayanti gjorde tusentals olika sorter.

Damayanti följde sin broder Raghava Panditas order och tillagade alla dessa rätter. De hyste båda obegränsad kärlek till Sri Caitanya Mahaprabhu och var långt framskridna vad beträffar gudshängiven tjänst.

Damayanti tog lera från Ganges, torkade den, pulvriserade den, siktade den genom ett tygstycke samt blandade den med aromatiska ingredienser och rullade den till små bollar.

Kryddsåser och liknande rätter hälldes i tunna lerkrukor, och allt annat stoppades i små tygpåsar.

Från små påsar gjorde Damayanti påsar som var dubbelt så stora. Sedan fyllde hon omsorgsfullt de stora påsarna med de små.

Sedan lindade hon in och förseglade varje säck mycket omsorgsfullt. Säckarna bars av tre bärare, som gick efter varandra.

Sålunda har jag i korthet beskrivit de säckar som blivit berömda under beteckningen raghavera jhali.
10.22-39
.



Det var sedan länge en fast regel, att Sri Caitanya Mahrpbhu lade Sig ner för att vila efter lunch och att Govinda kom och masserade Hans ben. Därefter brukade Govinda hedra den mat som Sri Caitanya Mahaprahbu lämnat.
.
Denna gång upptog Herren hela dörröppningen när Han låg ner. Govinda kunde inte komma in i rummet, och därför bad han enligt följande.
.
"Var snäll och vänd Dig på sidan, så att jag kan gå förbi och komma in i rummet!" Herren svarade emellertid:"Jag har inte kraft nog att röra Min kropp."
.
Govinda bad om och om igen, men Herren svarade:"Jag kan inte röra Min kropp."
.
Govinda bad om igen:"Jag vill masssera Dina ben." Men Herren sade:"Gör det eller gör det inte! Det är du som avgör hur du skall handla.¨
.
Då bredde Govinda ut Herrens sjal över Hans kropp, och på detta sätt gick han in i rummet genom att kliva över Herren.
.
Govinda masserade som vanligt Herrens ben. Han tryckte mycket mjukt mot Herrens midja och rygg, och sålunda försvann Herrens trötthet.
.
Herren sov mycket behagligt i omkring fyrtiofem minuter medan Govinda masserade Hans kropp, och därefter vaknade Han upp.
.
När Sri Caitanya Mahaprabhu såg Govinda sittande vid Sin sida, blev Han något vred. "Varför har du suttit här så länge idag?" sade Han.
.
"Varför gick du inte för att inta din måltid efter det att Jag somnat?" frågade Herren. Govinda svarade:"Du låg ner och blockerade dörren, och det fannns inget sätt att komma ut."
.
Herren frågade:"Hur kom du in i rummet? Varför gick du inte upp på samma sätt för att äta din lunch?"
.
Govinda svarade i sitt sinne:"Min plikt är att tjäna, även om jag måste begå förseelser eller komma till helvetet."
.
"Jag begår gärna tusentals förseelser för att kunna tjäna Herren, men jag är mycket rädd för att begår ens ett spår av en förseelse för min egen skull."
.
Medan Govinda tänkte på detta sätt förblev han tyst. Han svarade inte på Herrens fråga.
.
Govinda hade för vana att gå och äta lunch när Herren sov. Denna dag fortsatte han emellertid, när han såg hur trött Herren var, att massera Hans kropp.
.
Det fanns ingen möjlighet att komma ut. Hur skulle han kunna gå iväg? När han funderade över att kliva över Herrens kropp, ansåg han att det skulle var en stor förseelse.
.
Detta är några av den gudshängivna tjänstens mera subtila etikettsregler. Endast den person som mottagit Sri Caitanya Mahaprabhus barmhärtighet kan förstå dessa principer.
.
Herren är mycket intresserad av att uppenbara Sina hängivnas upphöjda egenskaper, och det var därför Han arrangerade för denna händelse.
10.83-101
.

Varje hängivn ebrukade ta med sig en speciell sorts prasada, som han överlämnade till Govinda med följande vädjan: "Var snäll och se till att Herren med säkerhet kommer att äta denna prasada."

Någon hade tagit med sig paida (en kokosnötsrätt), någon annan hade medfört sötsaksbollar, och ytterligare någon hade tagit med sig bakverk och sött ris. Prasadan var av olika slag och mycket kostsam.

Govinda brukade överlämna prasadan till Sri Caitanya Mahaprahbu och tala om för Honom vem som hade skänkt just denna rätt. I själva verket brukade Herren emellertid inte äta den. Han sade blott:"Håll den i förvar!"

Govinda fortsatte att samla på sig mat och snart fyllde den upp ett helt hörn i rummet. Det fanns tillräckligt mycket för att mätta åtminstone hundra människor.

Alla de gudshängivna frågade Govinda med stor iver:"Har du givit Caitanya Mahaprahbu den prasada som jag hade med mig?"

När de gudshängivna frågade Govinda, var han tvungen att ljuga för dem. Därför talade han en dag i besvikelse till Herren.

"Många respektabla gudshängivna, med Advaita Acarya i spetsen, anstränger sig mycket för att till mig överlämna olika slags mat, som är avsedd för Dig."

"Du äter den inte, men de frågar mig om och om igen. Hur länge skall jag fortsätta lura dem? Hur skall jag kunna bli fri från detta ansvar?"

Sri Caitanya Mahaprabhu svarade: "Varför är du så dum och olycklig i onödan? Hämta hit allt det som de har överlämnat till dig!"

Sri Caitanya Mahaprabhu satte Sig ner för att äta. Sedn bar Govinda fram den ena rätten efter den andra till Honom samtidigt som han sade namnet på den person som hade skänkt rätten.

"Dessa rätter - paida (kokosnötsrätt), sött ris, bakverk med grädde, och dessutom amrita-gutika (sötsaksbollar), manda (en sorts runda sötsaker) och en kruka med kamfer - har skänkts av Advaita Acarya."

"Härnäst kommer olika maträtter - bakverk, grädde, amrita-manda (en sorts sötsak) och padma-cini - som överlämnats av Srivasa Pandita."

"Alla dessa rätter är gåvor från Acaryaratna, medan de här olika gåvorna kommer från Acaryanidhi."

"Alla dessa olika anrättningar har skänkts av Vasudeva Datta, Murari Gupta och Buddhimanta Khan."

"Dessa maträtter är gåvor från Sriman Sena, Sriman Pandita och Acarya Nandana. Var snäll och ät dem alla!"

"Här är de rätter som tillagats av Kulina-gramas invånare, och dessa har tillretts av Khandas invånare."

På detta sätt talade Govinda om var och ens namn när han lade maten framför Herren. Med stor tillfredsställelse började Herren äta alltihop.

De hårda kokosnötssötsakerna, kallade mukuta narikela, sötsakssbollarna, de många olika slags söta dryckerna och alla andra rätter var åtminstone en månad gamla, men trots att de var mycket gamla hade de inte förlorat smaken eller fått en fadd smak. Sannerligen hade de alla förblivit färska. Sådan är Sri Caitanya Mahaprabhus barmhärtighet.

På mycket kort tid åt Sri Caitanya Mahaprahbu lika mycket som skulle ha räckt till hundra personer. Sedan frågade Han Govinda:"Finns det något mer?"

Govinda svarade."Nu återstår endast Raghavas säckar." Herren sade. "Låt dem bli kvar idag! Jag skall ta hand om dem senare."

Följande dag, när Sri Caitanya Mahaprahbu intog Sin lunch på en enslig plats, öppnade Han Raghavas säckar och undersökte innehållet, den ena rätten efter den andra.

Han smakade litet av alla de olika maträtterna och prisade dem alla för sin smak och arom.

Alla de olika återstående prasada-rätterna förvarades för att ätas under hela året. När Sri Caitnaya Mahaprahbu åt Sin lunch brukade Svarupa Damodara Gosvami servera litet i taget.

Ibland brukade Sri Caitanya Mahaprabhu äta litet av dem på kvällen. Herren njuter sannerligen av de rätter som tillagats med tro och kärlek av Hans hängivna.

Sålunda tillbringade Sri Caitanya Mahaprahbu hela Caturmasya-perioden (regnperiodens fyra månader i det lyckliga tillståndet att tillsammans med Sina hängivna diskutera ämnen rörande Krishna.

10.108-133

Gopinatha Pattanayaka befrias

Det nionde kapitlet sammanfattas enligt följande:

Gopinatha Pattanayaka, Bhavananada Rayas son, var i tjänst hos regeringen, men han förskingrade en del av statskassan. Därför beordrade bada-janan, kung Prataparudras äldste son, att han skulle straffas med döden. Således höjdes Gopinatha Pattanayaka upp på cangan för att dödas, men tack vare Sri Caitanya Mahaprabhus barmhärtighet befriades han. Inte nog med det, han befordrades också till en högre post.

Caitanya-caritamirta

Antya-lila Kapitel 9

"O Herre! Dessa är emellertid inte de främsta följderna av att man mediterar på Dina lotusfötter. Materiell rikedom är flyktig och utgör därför endast en liten del av vad som följer av Din barmhärtighet."

Man kan uppnå livets högsta fulländning genom att meditera på Sri Caitanya Mahaprabhus lotusfötter. I allmänhet är människor intresserade av de fyra religiösa principerna, nämligen religion, materiell rikedom, sinnesnjutning och befrielse. Såsom antytts i Srimad-Bhagavatam utgör emellertid framgång inom dessa fyra slags materiella och andliga områden inte den sanna följden av gudshängiven tjänst. Den sanna följden av gudshängiven tjänst är att man under alla omständigheter verkligen utvecklar sin slumrande kärlek till Krishna. Tack vare Sri Caitanya Mahaprabhus barmhärtighet kunde Gopinatha Pattanayaka förstå, att de materiella fördelar han hade förvärvat inte var den yttersta följden av hans mediterande på Herren Caitanya Mahaprahbus lotusfötter. Denna sanna följden kommer när man är likgiltig inför materiell rikedom. Därför bad Gopinatha Pattanayaka till Herren om att få bli det.

9.137

Vare sig man är engagerad i materiell verksamhet, som inefattar penningtransaktioner, eller befinner sig i försakelsens livsordning, bör man alltid betrakta sig som Guds evige tjänare, ty detta är den levande varelsens verkliga ställning. Att bli sannyasi samt att syssla med pennningtransaktioner är båda yttre angelägenheter. Man måste alltid begrunda hur man kan glädja och tillfredsställa Krsna. Då kommer man inte att bli insnärjd, även om man är inblandad i materialistisk verksamhet. Så snart man glömmer att man är Krishnas evige tjänare blir man amterillt bunden. Om man emellertid alltid är medveten om att Krishna är den Högste Herren och att man själv är Hans evige tjänare, är man under alla omständigheter en befriad person. Insnärjande materiell verksamhet kommer då inte att påverka en.
9.141

När en person glömmer sin ställning som Krsnas evige tjänare begår han många syndfulla gärningar, men den som upprätthåller sin ställning som Krsnas evige tjänare kan inte avvika från moralens, religionens och etikens väg. För närvarande har människor över hela världen, särskilt i Indien, glömt sitt förhållande till Gudomens Högsta Personlighet som Hans evige tjänare. Därför har de moraliska, religiösa och etiska principerna nästan försvunnit. Denna situation är mycket skadlig för människosamhället. Alla bör därför försöka utveckla Krishnamedvetande och följa Sri Caitanya Mahaprabhus principer.
9.142

”Spendera överhuvudtaget ingenting på syndfull verksamhet, genom vilken du kommer att bli en förlorare, såväl i detta liv som i nästa.” Efter att ha sagt detta tog Sri Caitanya Mahaprabhu farväl av dem.
9.144

När en person lever syndfullt, förlorar han såväl möjligheten att göra andliga framsteg som möjligheten till materiell rikedom. Om man njuter av den materiella världen för att tillfredsställa sina sinnen, är man förvisso fördömd. Framsteg inom den materiella rikedomens område beror inte på den Högsta Personliga Gudens direkta barmhärtighet, men likväl antyder det indirekt barmhärtighet från Herren, ty även en person som är alltför fäst vid materiell framgång kan gradvis bli avsagd och upphöjd till det andliga planet. Då kan han skänka motivlös, ren tjänst till Herren.
9.148

Ramacandra Puri kritiserar Herren

Srila Bhaktivinoda Thakura ger i sin Amrita-pravaha-bhasya följande sammanfattning av det åttonde kapitlet:

Detta kapitel skildrar berättelsen om Herrens förhållande till Ramacandra Puri. Fastän Ramacandra Puri var lärjunge till Madhavendra Puri, var han påverkad av torra mayavadier, och därför kritiserade han Madhavendra Puri. Som en följd härav anklagade Madhavendra Puri honom för att vara en syndare och förkastade honom. Eftersom Ramacandra Puri hade förkastats av sin andlige mästare, blev han endast intresserad av att finna fel hos andra och tillrättavisa dem enligt torr mayavada-filosofi. Av denna anledning var han inte särskilt respektfull mot vaisvaner, och senare blev han så fallen att han började kritisera Sri Caitanya Mahaprabhu för Hans ätande. När Herren fick höra denna kritik minskade Han på Sitt ätande, men när Ramacandra Puri lämnat Jagannatha Puri återgick Han till Sitt vanliga beteende.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila Kapitel 8

.

Ramacandra Puri var så dåraktig att han utan fruktan vågade undervisa sin andlige mästare.

8.20

.

En person som är fäst vid torr, spekulativ kunskap har inget förhållande till Krishna. Han sysselsättning är att kritisera vaisnaver. Sålunda befinner han sig på kritiserandets plan.

8.27

.

Paramananda Puri sade: "Min gudbroder Ramacandra Puri är av naturen en dålig kritiker. Vad tjänar det till att Du sluta äta på grund av hans ord?"

.

"Det tillhör Ramacandra Puris natur, att han först låter en person äta så mycket han önskar, och om han inte äter mer än nödvändigt, så anstränger Ramacandra sig mycket för att få personen i fråga att äta mer."

.

"På detta sätt lockar han en person att äta mer än nödvändigt, och sedan kritiserar han direkt denna person genom att säga:"Du äter så mycket! Hur mycket pengar har du i ditt förvar?"

.

"Dessutom, genom att locka sannyasier att äta så mycket, så förstör du deras religiösa principer. Därför kan jag förstå att du inte ha gjort några framsteg."

.

"Det hör till Ramacandras Puris verksamhet att ständigt fråga om hur andra äter och utför sina dagliga sysslor."

.

"De två slag av verksamhet som förkastas i uppenbarelseskrifterna utgör hans dagliga sysselsättning."

.

"Man bör se det så, att på grund av mötet mellan den materiella naturen och den levande varelsen, verkar universum enhetligt. Således skall man aldrig prisa eller kritisera andras karaktär eller verksamhet."(SB 11.28.1)

.

"Av dessa två regler föjer Ramacandra Puri den första genom att undvika att prisa, men fastän han vet att den andra är viktigare, försummar han den genom att kritisera andra."

.

Den första föreskriften kallas purva-vidhi och innebär att man inte skall prisa, och den andra, para-vidhi, innebär att man inte skall kritisera. Förbudet att prisa är av mindre betydelse än förrbudet att häda. Man måste noga följa para-vidhi, fastän man kanske försummar purva-vidhi. Den verkliga föreskriften är därför, att man kan prisa men inte kritisera. Ramacandra Puri agerade emellertid omvänt, ty han försummande para-vidhi, medan han strängt följde purva-vidhi. Eftersom han undvek att följa principen att inte kritisera, bröt Ramacandra Puri mot båda reglerna.

.

"Av den första och den andra regeln, är den andra viktigast."

.

”Även om det finns hundratals goda egenskaper, beaktar en kritiker inte dessa, Istället försöker han med list peka ut någon brist i dessa egenskaper.”

.

"Man får därför inte följa Ramacandra Puris principer. Likväl måste jag säga någonting emot honom, ty han gör våra hjärtan olyckliga."

8.72-82

.

De gudshängivna betraktade Ramacandra Puri som en stor börda. När han lämnade Jagannatha Puri kände sig alla mycket lyckliga, som om en stor sten plötsligt fallit till marken från deras huvuden.

.

Efter hans avfärd var alla lyckliga igen. Sri Caitanya Mahaprahbu accepterade inbjudningar som vanligt och ledde den gemensamma sången och dansen. Alla andra intog också prasada utan hinder.

.

Om man förkastas av sin andlige mästare blir man så fallen att man, liksom Ramacandra Puri, begår förseelser till och med mot Gudomens Högsta Personlighet.

.

Sri Caitanya Mahaprabhu brydde Sig inte om Ramacandra Puris förseelser, ty Herren betraktade honom som Sin andlige mästare. Ramacandra Puris karaktär visade emellertid alla vad som är resultatet av förseelser mot den andlige mästaren.

8.97-100

Mötet mellan Herren Caitanya och Vallabha Bhatta

Srila Bhaktivinoda Thakura ger i sin Amrita-pravaha-bhasya följande sammanfattning av det sjunde kapitlet:

I detta kapitel skildras Herren Sri Caitanya Mahaprabhus möte med Vallabha Bhatta. Dessa två personligheter skämtade med varandra, och detta ledde till att Sri Caitanya Mahaprabhu tillrättavisade Vallabha Bhatta och med ett sympatiskt sinnelag accepterade en inbjudan från honom. Sri Caitanya Mahaprabhu hade tidigare sett att Vallabha Bhatta var mycket fäst vid Gadadhara Pandita. Därför agerade Han som Han vore missnöjd med Gadadhara Pandita. Senare, när Vallabha Bhatta blev mer förtrogen med Herren, gav Herren honom rådet att ta emot instruktioner från Gadadhara Pandita. Sålunda uttryckte Herren Sina känslor av kärlek för Gadadhara Pandita.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila Kapitel 7

Medveten om att Vallabha Bhattas hjärta var fyllt med högmod, talade Sri Caitanya Mahaprabhu dessa ord och antydde därmed hur man kan lära sig något om gudshängiven tjänst.

Vallabha Bhatta var mycket stolt över sin kunskap om gudshängiven tjänst, och därför önskade han tala om Herren Sri Caitanya Mahaprahbu utan att förstå Herrens ställning. Av denna anledning antydde Herren på många olika sätt, att om Vallabha Bhatta önskade veta vad gudshängiven tjänst verkligen är, måste han lära sig det från alla de omnämnda gudshängivna personerna, med början från Advaita Acarya, Herren Nityananda, Sarvabhauma Bhattacarya och Ramananda Raya. Svarupa Damodara har i detta sammanhang sagt, att om man önskar lära sig innebörden av Srimad-Bhagavatam, måste man ta lärdom från en förverkligad själ. Man får inte i sitt högmod tro, att man kan förstå den transcendentala, kärleksfulla tjänsten till Herren genom att endast läsa böcker. Man måste bli tjänare till en vaisnava. Narottama dasa Thakura har bekräftat: chadiya vaisnava-seva nistara payeche keba "Man kan inte nå en transcendental ställning om man inte mycket troget tjänar en ren vaisnava." Man måste anlita en vaisnava-guru, och sedan måste man med hjälp av frågor och svar gradvis lära sig vad ren hängiven tjänst till Krishna är. Detta system kallas parampara.

7.53

Raghunatha dasa Gosvami träffar Herren Caitanya

Bhaktivinoda Thakura har i sin Amrita-pravaha-bhasya givit följande sammanfattning av detta kapitel. När Herren Caitanya fick transcendental anfall av hänryckt kärlek blev Han omhändertagen av Ramananda Raya och Svarupa Damodara Gosvami, som tillfredsställde alla Hans önskningar. Raghunatha dasa Gosvami hade under en lång tid försökt nå Herren Caitanyas lotusfötter, och till slut lämnade han sitt hem och träffade Herren. När Sri Caitanya Mahaprabhu på Sin väg till Vrindavana kom till Santipura, erbjöd Raghunatha dasa Gosvami att överlämna sitt liv till Herrens lotusfötter. Under tiden hade dock en muslimsk tjänsteman blivit avundsjuk på Hiranya dasa, Raghunatha dasa Gosvamis farbror, och han förmådde en högt uppsatt rättstjänsteman att låta arrestera honom. Hiranya dasa lämnade då sitt hem, men tack vare Raghuantha dasa Gosvamis intelligens kunde missförståndet uppklaras. Raghunatha dasa begav sig därefter till Panihati, och i enlighet med Nityananda Prabhus befallning firade han en festival (cida-dadhi-mahotsava) genom att dela ut platt ris med yoghurt. Dagen efter festivalen gav Nityananda Prabhu Raghunatha dasa välsignelsen att han mycket snart skulle uppnå Sri Caitanya Mahaprabhus beskydd. Efter denna händelse lyckades Raghunatha dasa med hjälp av sin präst, vars namn var Yadunandana Acarya, med list ta sig ut ur sitt hus och rymma.

Raghunatha dasa Gosvami begav sig i all hemlighet till Jagannatha Puri och aktade sig för att färdas längs den allmänna vägen. Efter tolv dagar anlände han vid Sri Caitanya Mahaprabhus lotusfötter i Jagannatha Puri.

Sri Caitanya Mahaprabhu anförtrodde Raghunatha dasa Gosvami åt Svarupa Damodara Gosvami. Ett annat namn på Raghunatha dasa Gosvami är därför Svarupera Raghu, dvs Svarupa Damodaras Raghunatha. I fem dagar intog Raghunatha dasa Gosvami prasada i templet, men därefter stod han vid Simha-dvara-porten och åt endast vadhelst han erhöll som allmosor. Ytterligare en tid senare levde han av att ta emot allmosor från olika chatras, dvs matutdelningscentrer. När Raghunathas far fick reda på detta skickade han pengar och några män, men Raghunatha dasa Gosvami vägrade att ta emot pengarna. Då Sri Caitanya Mahaprabhu förstod att Raghunatha dasa Gosvami livnärde sig på att tigga från olika chatras, skänkte Han honom Sin egen gunja-mala samt en sten från Govardhanaberget. Därefter brukade Raghunatha dasa Gosvami äta bortkastad mat, som han samlade ihop och tvättade. Detta avsagda liv tillfredsställde i hög grad både Svarupa Damodara Gosvami och Sri Caitanya Mahaprabhu. En dag tvingade Herren Caitanya till Sig lite av denna mat, och på detta sätt välsignade Han Raghunatha dasa Gosvami, tack vare dennes avsagdhet.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila Kapitel 6

Raghunatha dasa frambar sina vördnadsbetygelser genom att på avstånd falla raklång till marken. Nityananda Prahbus tjänare påpekade då:"Där är Raghunatha dasa, som visar Dig sin vördnad."

När Herren Nityananda Prabhu fick höra detta sade Han:"Du är en tjuv. Nu har du kommit för att träffa Mig. Kom hit, kom hit! Idag skall jag straffa dig!"

Herren kallade på Raghunatha dasa, men han gick ändå inte fram till Honom. Herren drog då till Sig Raghunatha med tvång och placerade Sina lotusfötter på hans huvud.

Herren Nityananda är av naturen mycket barmhärtig och mycket rolig. På grund av Sin barmhärtighet sade Han följande till Raghunatha dasa.

"Du är precis som en tjuv, för du stannar kvar på en avlägsen plats i stället för att komma nära. Nu när Jag har fångat dig skall Jag straffa dig."

"Ordna en festival och ge alla Mina följeslagare yoghurt och platt ris att äta." Då han fick höra detta blev Raghunatha dasa mycket belåten.

Raghunatha dasa skickade omedelbart sina egna män till byn för att köpa alla tänkbara slag av matvaror och ta med tillbaka. Raghunatha förde dit platt ris, yoghurt, mjölk, sötsaker, socker, bananer och andra matvaror och placerade dem runtomkring.

Så snart de fick höra talas om att en festival skulle äga rum började alla möjliga brahmaner och andra gentlemän anlända. På detta sätt kom ett oräkneligt antal människor dit.

Då Raghunatha dasa såg människoskaran öka arrangerade han så att ytterligare matvaror sändes från andra byar. Han lät också föra dit mellan två och fyrahundra stora, runda lerkurkor.

Han införskaffade också fem eller sju särskilt stora lerkrukor, och i dessa krukor började en brahamna blötlägga platt ris för Herren Nityanandas tillfredsställelse.

På en plats blötlades platt ris i varm mjölk i var och en av de stora krukorna. Därefter blandades hälften av riset med yoghurt, socker och bananer.

Den andra hälften blandades med kondenserad mjölk och en speciell slags banan, som kallas canpa-kala. Därefter tillsattes socker, skirat smör och kamfer.

.

När Nityananda Prabhu hade bytt till nya kläder och satt Sig på en upphöjd plattform, ställde brahmanan fram de sju jättelika krukorna inför Honom.

Alla Sri Nityananda Prabhus mest betydelsefulla följeslagare såväl som andra betydande personer satte sig i en ring runt Herren på denna plattform.

6.46-60

Då de fick höra talas om festivalen begav sig alla möjliga lärda personer, brahmaner och präster dit. Herren Nityananda Prabhu hedrade dem och lät dem sitta på den upphöjda plattformen tillsammans med Honom.

Var och en fick två lerkurkor. I den ena fanns platt ris med kondenserad mjölk och i den andra platt ris med yoghurt.

Alla andra männniskor satt i grupper runt plattformen. Ingen kunde räkna alla de närvarande.

Var och en av dem försågs med två lerkrukor - en med platt ris i yoghurt och den andra med platt ris i kondenserad mjölk.

En del av brahmanerna fick inte plats på plattformen, och de gick till Ganges strand med sina två lerkurkor för att blanda sitt platta ris.

Andra, som inte ens kunde få plats på Ganges strand, gick ner i vattnet och började äta sina två olika slag av platt ris.

Några satt således på plattformen, medan andra satt nedanför plattformen eller på Ganges strand, och de försågs alla med två krukor var av de tjugo män som delade ut maten.

Vid denna tidpunkt anlände Raghava Pandita. Då han såg hela situationen började han mycket överraskad att skratta.

Han hade med sig många andra slags maträtter som tillagats i ghi och offrats till Herren. Han placerade först denna prasada framför Herren Nityananda och delade sedan ut den till de hängivna.

Raghava Pandita sade till Herren Nityananda:"För Din skull, Herre, har jag redan offrat mat till murtin, men är Du inblandad i en festival här, så maten ligger hemma orörd."

Herren Nityananda svarade:"Låt Mig äta all denna mat under dagen, så skall Jag äta i ditt hem i kväll."

”Jag tillhör en grupp koherdepojkar, och därför omger Jag Mig vanligen med många koherdevänner. Jag är lycklig när vi på detta sätt kan ha en picknick tillsammans vid flodens sandstrand.”

Herren Nityananda fick Raghava Pandita att sitta ner och såg till att även han fick två krukor. I dem fanns två slag av blötlagt platt ris.

När alla hade blivit serverade platt ris förde Herren Nityananda Prahu i meditation dit Sri Caitanya Mahaprabhu.

När sedan Sri Caitanya Mahaprabhu anlände stod Herren Nityananda Prahu upp. De såg sedan hur de andra njöt av det platta riset med yoghurt och kondenserad mjölk.

Herren Nityananda Prabhu tog på skämt lite platt ris från varje kruka och stoppade in det i Herren Caitanyas mun.

Herren Caitanya log, och Han tog lite mat, stoppade in den i Nityanandas mun och skrattade när Han fick Herren Nityananda att äta.

På detta sätt gick Herren Nitaynanda genom alla de olika grupperna, och alla vaisnaver som stod där såg allt det roliga.

Ingen kunde förstå vad Nityananda Prabhu gjorde när Han vandrade omkring. Några ytterst lyckligt lottade personer kunde dock se att Herren Sri Caitanya Mahaprabhu också var närvarande.

Därefter log Nityananda Prabhu och satte Sig ner. På Sin högra sida hade Han fyra krukor med platt ris om inte hade gjorts av kokta risgryn.

Herren Nityananda erbjöd Sri Caitanya Mahaprabhu en sittplats och fick Honom att sitta ner. Därefter började de två bröderna tillsammans äta platt ris.

När Herren Nityananda såg Herren Caitanya Mahaprabhu äta tillsammans med Honom blev Han mycket lycklig och uppvisade olika slag av hänryckt kärlek.

Herren Nityananda Prabhu befallde:"Ät allihop, och sjung Haris heliga namn!" Omedelbart genljöd de heliga namnen "Hari, Hari", och ljudet fyllde hela universum.

När alla de hängivna sjöng de heliga namnen "Hari, Hari" och åt, mindes de hur Krishna och Balarama tillsammans med Sina vännner koherdepojkarna åt på Yamunas strand.

.

Sri Caitanya Mahaprabhu och Herren Nityananda Prabhu var ytterst barmhärtiga och frikostiga. Det var mycket lyckosamt för Raghunatha dasa att De accepterade alla dessa förehavanden.

Vem kan förstå Herren Nityananda Prabhus inflytande och barmhärtighet? Han är så kraftfull att Han kan förmå Herren Sri Caitanya Mahaprabhu att komma och äta platt ris på Ganges strand.

.

Alla de förtroliga hängivna som var koherdepojkar, med Sri Ramadasa i spetsen, var absorberade i hänryckt kärlek. De tog Ganges strand för att vara Yamunaflodens strand.

När affärsinnehavarna från många andra byar hörde talas om festivalen kom de dit för att sälja platt ris, yoghurt, sötsaker och bananer.

De kom med alla möjliga slags matvaror, och Raghunatha dasa köpte alltihop. Han betalade vad de begärde för sina varor, och senare gav han dem samma mat att äta.

Alla som kom för att se dessa lustiga händelser blev förplägade med platt ris, yoghurt och bananer.

.

När Herren Nityananda Prabhu hade avslutat sin måltid tvättade Han händerna och sköljde munnen. Han gav därefter Raghuantha dasa vad som fanns kvar i de fyra krukorna.

Det fanns mat även i Herren Nityanandas tre andra stora krukor, och en brahamana delade ut den till alla de hängivna genom att ge lite till var och en.

.

En brahmana kom därefter med en blomstergirland, som han placerade runt Nityananda Prabhus hals, och han smorde sandelträpasta över hela Hans kropp.

När en tjänare erbjöd Herren Nityananda betelnötter, log Herren och tuggade dem.

Med Sina egna händer delade Herren Nityananda Prahbu ut vadhelst som återstod av blomstergirlander, sandelträpasta och betelnöttter till alla de hängivna.

När Raghunatha dasa, som var mycket lycklig, erhöll den mat som hade lämnats kvar av Herren Nityananda Prabhu, åt han litet själv och delade ut resten till sina egna följeslagare.

.

Således har jag beskrivit Nityananda Prabhus lekar i samband med den berömda ris- och yoghurtfestivalen.

Nityananda Prabhu vilade resten av dagen, och när dagen nått sitt slut begav Han Sig till Raghava Panditas tempel där Han inledde ett gemensamt sjungande av Herrens heliga namn.

.

Herren Nityananda Prahbu förmådde först alla de hängivna att dansa och började till slut dansa Själv, och på detta sätt översvämmade Han hela världen med hänryckt kärlek.

.

Herren Sri Caitanya Mahaprahbu iakttog Herren Nityananda Prabhus dans. Nityananda Prabhu kunde se detta, men de andra såg inget.

I likhet med Herren Caitanyas dans kan Herren Nityanandas dans inte jämföras med något i de tre världarna.

Ingen kan på ett rättvist sätt återge ljuvheten i Herrren Nityanandas dans. Sri Caitanya Mahaprabhu Själv kommer för att se den.

När dansen var över och Herren Nityananda hade vilat framlade Raghava Pandita en önskan om att Herren skulle äta kvällsmål.

Herren Nityananda Prabhu satte Sig tillsammans med Sina egna följeslagare för att inta detta kvällsmål, och Han ställde på Sin högra sida i ordning en sittplats åt Sri Caitanya Mahaprabhu.

Sri Caitanya Mahaprabhu kom dit och satte Sig på Sin plats. När Raghava Pandita såg detta ökade hans lycka.

Raghava Pandita tog in prasadan och satte den framför de två bröderna, och därefter delade han ut prasada till alla de andra vaisnaverna.

Det fanns olika slag av kakor, sött ris och fint kokt ris som överträffade smaken hos nektar. Där fanns också allehanda grönsaker.

Den mat som Raghava Pandita tillagade och offrade till murtin var som själva essensen av nektar. Sri Caitanya Mahaprabhu kom dit gång på gång för att äta denna prasada.

När Raghava Pandita efter att ha tillagat maten offrade den till murtin, gjorde han en separat offring till Sri Caitanya Mahaprabhu.

Herren Caitanya åt varje dag hemma hos Raghava Pandita. Ibland gav Han Raghava Pandita möjlighet att se Honom.

Raghava Pandita tog in prasada och serverade De båda bröderna med stor uppmärksamhet. De åt allt utan att lämna några rester.

Han tog in så många rätter att ingen riktigt kunde känna till dem alla. Det var sannerligen så, att den högsta modern, Radharani Själv, lagade mat i Raghava Panditas hus.

Durvasa Muni gav Srimati Radharani välsignelsen att vadhelst Hon kokade skulle vara ljuvare än nektar. Detta är vad som särskilt kännetecknar Hennes matlagning.

.

Aromatisk och tilltalande för ögat utgjorde denna mat essensen av all ljuvhet. Således åt De två bröderna, Herren Caitanya Mahaprabhu och Herren Nityananda Prabhu, med stor tillfredsställelse.

.

Alla de närvarande hängivna ombad Raghunatha dasa att sitta ner och inta prasada, men Raghava Pandita sade till dem:"Han kommer att äta senare."

.

Alla de hängivna intog prasada och åt tills de inte kunde få ner en bit till. Därefter reste de sig under lovprisande av Haris heliga namn och gick för att tvätta händer och mun.

.

Efter att ha ätit tvättade De båda bröderna händerna och sköljde munnen. Raghava Pandita dekorerade Dem sedan med blomstergirlander och sandelträpasta.

.

Raghava Pandita erbjöd Dem betelnötter och dyrkade Deras lotusfötter. Han delade också ut betelnötter, blomstergirlander och sandelträpasta till de hängivna.

.

Raghava Pandita var mycket barmhärtig mot Raghunatha dasa och gav honom tallrikarna med den mat som lämnats av De två bröderna.

.

Han sade:"Herren Sri Caitanya Mahaprabhu har ätit denna mat. Om du äter Hans rester, kommer du att bli befriad från dina familjeband."

.

Gudomens Högsta Personlighet vistas ständigt antingen i en gudshängivens hjärta eller i hans hem. Detta faktum är ibland fördolt och ibland uppenbarat, ty Gudomens Högsta Personlighet är fullständigt oberoende.

6.64-124