Instruktioner för andligt liv Del 2

Här fortsätter instruktionerna om hur man skall praktisera andligt liv och vilka faror man skall se upp med. Nedanstående utgör förstås bara en bråkdel av det stora eposet Srimad-Bhagavatam, som innehåller tusentals verser med berättelser om Herren och Hans hängivna, filosofiska diskussioner, andliga instruktioner m m. På 60-70-talet genomförde A C Bhaktivedanta Swami den gigantiska uppgiften att översätta Srimad-Bhagavatam till engelska. Han kommenterade dessutom utförligt varje vers, beskrev den kulturella och historiska bakgrunden samt förklarade filosofin på ett lättförståeligt sätt.

Den gudshängivne bör gradvis öka sitt kultiverande av gudshängiven tjänst genom att ständigt höra om den Högsta Personliga Gudens transcendentala egenskaper. Dessa lekar är som smycken på de gudshängivnas öron. Genom att utföra gudshängiven tjänst och höja sig över de materiella kvaliteterna, kan man lätt bli stadigt förankrad i transcendensen, i Gudomens Högsta Personlighet.

Denna vers är särskilt avsedd att ge stöd åt den gudshängivna process som består av hörande. En gudshängiven önskar inte här om någonting annat än ämnen som rör andliga aktiviteter eller den Högsta Personliga Gudens lekar. Vi kan öka vårt intresse för Gudshängiven tjänst genom att höra Bhagavad-gita och Srimad-Bhagavatam från förverkligade själar. Ju mer vi lyssnar till de förverkligade själarnas ord, desto mer gör vi framsteg i vårt hängivna liv. Ju mer vi framskrider i hängivet liv, desto mer obundna blir vi till den materiella världen. Ju mindre bundna vi blir till den materiella världen, såsom tillråds av Herren Caitanya Mahaprabhu, desto mer ökar vår till givenhet till Gudomens Högsta Personlighet.

S B 4.22.25

När själen lever för sinnesnjutnings skull skapar han olika önskningar, och av den anledningen blir han underkastad olika beteckningar. Men när man befinner sig i en transcendental ställning är man inte längre intresserad av något annat än att uppfylla Herrens önskningar.

När den levande varelsen är täckt av materiella önskningar, är han också täckt av vissa kroppsliga beteckningar. Därför betraktar han sig själv som ett djur, en människa, en halvgud, en fågel osv. Han blir på många olika sätt påverkad av falsk identifikation som härrör ur falsk själviskhet, och då han är täckt av illusoriska materiella önskningar skiljer han mellan materia och ande. När man slutar göra denna åtskillnad finns det inte längre någon skillnad mellan ande och materia. Då är anden den enda förhärskande faktorn.

Så länge man är täckt av materiella begär, tror man sig själv vara härskaren eller njutaren, Därför handlar man för att erhålla sinnesnjutning och blir utsatt för olika materiella kval, lycka och olycka. Men när man är fri från en sådan livsuppfattning är man inte längre underkastad beteckningar betraktar istället allting som andligt och förbundet med den Högste Herren.

S B 4.22.28

När det inre sinnet och de yttre sinnena attraheras till att njuta av sinnesföremålen, blir det inre sinnet oroat. Följden av att man alltid tänker på sinnesföremålen är att ens verkliga medvetande i det närmaste går helt förlorat, liksom vatten i en sjö som gradvis sugs upp av kraftiga grässtrån vid stranden.

I denna vers beskrivs det mycket åskådligt hur vårt verkliga Krishnamedvetande blir förorenat och hur vi gradvis nästan helt förlorar minnet av vårt förhållande med den Högste Herren.

När sinnet tillåts att ständigt begrunda sinnenjutning, kommer det att orsaka vår materiella fångenskap. Om vårt sinne bara är fyllt av tankar på sinnesnjutning, kommer vi genom detta ständiga utövande aldrig att kunna glömma sinnesnjutning, även om vi önskar Krishnamedvetande. Även om man beger sig til Himalaya eller till skogen, kommer ens sinne att fortsätta begrunda föremålen för sinnesnjutning. På så sätt kommer gradvis ens intelligens att påverkas. När intelligensen drabbas förlorar man sin ursprungliga smak för Krishnamedvetande.

Det materiella begäret efter sinnesnjutning är orsaken till vårt fall ned i denna materiella värld, och därför hemsöks vi av de trefaldiga lidandena och ständig födsel, död, ålderdom och sjuksom. Men om vi vänder våra önskningar mot Herrens transcendentala kärleksfulla tjänst blir de renade. Vi kan inte döda önskningar. Vi måste istället rena dem från alla olika materiella epitet. Om vi ständigt betraktar oss själva som medlemmar av ett visst land, samhälle eller en familj och alltid tänker på dem, blir vi allvarligt insnärjda i det betingade livet av födelse och död. Men om våra önskningar utnyttjas för Herrens tjänst blir de renade, och därmed befrias vi omedelbart från materiella föroreningar.

S B 2.22.30

När det i människosamhället förekommer ständiga tankar på förvärvandet av pengar och utnyttjandet av dess för sinnesnjutnng, leder detta till ödeläggandet av människors egna intressen. När man berövas sin kunskap och gudshängivna tjänst, inträder man i livsformer som träd och stenar.

Aktiviteter ämnade för sinnesnjutning förkastas här. Den som ständigt tänker på aktiviteter för att tjäna pengar och tillfredsställa sinnena följer en väg som kan liknas vid självmord. Faktum är att hela människosamhället följer denna väg. På ett eller annat sätt är människor inställda på att tjäna pengar eller att skaffa dem genom att tigga, låna eller stjäla, och att därefter utnyttja dessa för sinnesnjutning. En sådan civilisation är det största hindret på självförverkligandets väg.

S B 4.22.35

.

Okunnighetens hav är mycket svårt att korsa, ty det är fyllt av många farliga hajar. Trots att de icke-gudshängivna genomgår svår självtukt och avhållsamhet för att korsa detta hav, råder vi dig att helt enkelt ta skydd hos Herrens lotusfötter, vilka är som båtar som låter en färdas över detta hav. Trots att havet är svårt att korsa, kan du genom att ta din tillflykt till Hans lotusfötter övervinna alla faror.

.

Den materiella tillvaron jämförs här med okunnighetens vida hav.

Den mänskliga livsformen ger den levande varelsen en möjlighet att korsa okunnighetens hav, vilket är detta materiella unviersum, och att inträda i den andliga världen. Fastän det finns många metoder eller båtar för att korsa detta hav, rekommenderar Kumara-bröderna kungen att ta sin tillflykt till Herrens lotusfötter, liksom man tar sin tillflykt till en välbyggd båt. De icke-gudshängivna, som inte tar skydd hos Herrens lotusfötter, försöker korsa okunnighetens hav med andra metoder, men de möter många problem. Faktum är att de ibland blir så upptagna med att njuta av sina problem att de aldrig ens lyckas ta sig över havet. De icke-gudshängivna ges inga garantier att kunna ta sig över havet, men även om de lyckas med detta måste de genomgå sträng självtukt och avhållsamhet. Men den som tar upp gudshängiven tjänst och är trosviss om att Herrens lotusfötter är säkra båtar för att korsa detta hav, kan å andra sidan vara övertygad om att lätt och bekvämt kunna färdas över havet.

S B 4.22.40

Instruktioner för att andligt liv

Det kan vara svårt att veta vad man rent praktiskt skall göra för att utvecklas andligt. Lyckligtvis så finns det gott om instruktioner i auktoriserade andliga skrifter som Srimad-Bhagavatam. Ett exempel är berättelsen om hur de fyra Kumara-bröderna undervisade Prithu Maharaja:

Efter noggrant övervägande har det slutgiltigt avgjorts i skrifterna att det yttersta målet för människosamhällets välfärd är obundenhet från den kroppsliga livsuppfattningen och ökad, stadig tillgivenhet till den Högste Herren, som är transcendental och bortom den materiella naturens kvaliteter.

I människosamhället är alla engagerade i att söka livets yttersta förmåner, men de som är underkastade den kroppsliga livsuppfattningen kan inte nå det yttersta målet och inte heller förstå vad detta är. Livets yttersta mål beskrivs i Bhagavad-gita. När man finner livets högsta mål blir man helt naturligt fri från den kroppsliga föreställningen. Man kan inte uppnå transcendensens högsta stadium utan att öka sin kärlek till Gudomen.

Tillgivenhet till den Högste kan ökas genom utövande av gudshängiven tjänst, förfrågningar om Gudomens Högsta Personlighet, tillämpande av bhakti-yoga i det praktiska livet, dyrkan av Yogesvara, Gudomens Högsta Personlighet, och genom hörande om och besjungande av den Högsta Personliga Gudens ära. Dessa handlingar är i sig själva fromma.

Man bör ta sin tillflykt till en ren gudshängiven som inte har något samröre med denna materiella värld utan bara ägnar sig åt gudshängiven tjänst. Genom att endast tjäna honom, kan man höja sig över den av kvaliteter fyllda materiella betingelsen. Att tjäna den högste gudshängivne innebär att höra från honom om den Högsta Personliga Gudens prakt. Hörandet om Gudomens Högsta Personlighet från den rene gudshängivnes mun innebär att uppnå ett fromt liv.


Man måste framskrida i andligt liv genom att inte umgås med personer som bara är intresserade av sinnesnjutning och av att tjäna pengar. Man bör inte bara undvika sådana personer, utan även dem som umgås med sådana personer. Man måste forma sitt liv på ett sådant sätt att man inte kan leva i lugn och ro utan attt få dricka den nektar som utgörs av lovprisandet av Gudomens Högsta Personlighet, Hari. Således kan man upphöjas genom att utveckla avsmak för sinnesnjutning.

I den materiella världen är alla intresserade av pengar och sinnesnjutning. Det enda målet är att tjäna så mycket pengar som möjligt och använda dem för att tillfredsställa sinnena. Sådana personer är aldrig intresserade av att förstå livets värden - vad Gud är, vad den enskilda själen är och vad dess förhållande till Gud är osv. Förfallet har nått en sådan omfattning att även de som numera förväntas vara religiösa också bara är intresserade av sinnesnjutning.

Antalet materialistiska personer har i denna Kalis tidsålder tilltagit mer än i någon annan tid, och därför bör de som önskar återvända hem, tillbaks till Gudomen, inte bara engagerar sig i att tjäna förverkligade själar utan bör också ge upp umgänget med materialistiska personer, vars enda mål är att tjäna pengar och använda dem för sinnesnjutning. De bör inte heller godta materialisternas intresseföremål, pengar och sinnesnjutning. Om man vill avancera i andligt liv måste man vara ointresserad av det materialistiska livet. Det som är tillfredsställande för de gudshängivna, tilltalar inte de icke-gudshängivna.

Det hjälper inte att bara inta en förnekande attityd eller att undvika materialistiska personer. Vi måste ha någon sysselsättning. Ibland finner vi hur en person som är intresserade av andligt liv lämnar det materiella samhällslivet och beger sig till en avskild plats, vilket särskilt rekommenderas för yogierna. Men inte heller detta kan hjälpa någon till andligt framåtskridande, ty i många fall händer det att också sådana yogier faller ned.

Gudshängiven tjänst börjar med hörandet om den Högsta Personliga Gudens ära. Man måste dricka den nektar som utgörs av den Högsta Personliga Gudens härlighet, och detta betyder att man alltid måste ägna sig åt att höra om och besjunga Herrens ära. Detta är den främsta metoden för att framskrida i andligt liv.

Om man önskar göra framsteg i andligt liv, kan man få den stora lyckan att möta en bona fide andlig mästare och från honom få lära sig om Krishna. Genom att tjäna både den andliga mästaren och Krishna mottar man den gudshängivna tjänstens frö, och om man sår detta frö i sitt hjärta och vattnar det genom att höra och recitera, växer det upp till en frodig bhakti-lata, dvs en klängväxt av bhakti. Denna klängväxt är så stark att den genomtränger universums skal och når den andliga världen, där den fortsätter att växa tills den når Krishnas lotusfötter och tar skydd där, liksom en vanlig klängäxt fortsätter att växa tills den får fäste i ett tak, varvid den stadigt börjar växa till sig och producera den önskade frukten. Dessa frukter, vilka här liknas vid nektarn i hörandet om den Högsta Personliga Gudens härlighet, växer genom att plantan bevattnas med gudshängiven tjänst, bestående av hörande och besjungande.

En aspirant för andliga framsteg måste vara fredlig; han måste följa i de stora acaryernas fotspår; han måste alltid minnas nektarn i den Högsta Personliga Gudens lekar; han måste alltid efterleva de reglerande principerna utan materiella önskningar, och under iakttagandet av dessa reglerande principer får han aldrig förolämpa andra. En gudshängiven bör leva ett mycket enkelt liv och inte besväras av den tvåfald som uppstår ur motverkande faktorer. Han bör lära sig att tolerera dem.

Den första kvalifikationen för en sadhu, en gudshängiven, är ahimsa, dvs icke-våld. En gudshängiven bör därför vara fördragsam och bör alltid vara mycket medlidsam mot andra. Om han exempelvis tvingas utstå personliga lidanden bör han tolerera dem, men om någon annan tvingas lida bör den gudshängivne inte godta detta.

Hela världen är fylld av våld, och en gudshängivnes första åliggande är att stoppa detta våld, vilket inbegriper den onödiga slakten av djur. En gudshängiven är inte bara människornas vän
utan också en vän till alla levande varelser, ty han ser alla levande varelser som söner till Gudomens Högsta Personlighet. Han utger sig inte själv för att vara Guds ende son medan han tillåter andra att dödas, i tron att de inte har någon själ. Denna slags filosofi förespråkas aldrig av en ren gushängiven. En sann hängiven är en vän till alla levande varelser. I Bhagavad-gita gör Krishna anspråk på att vara fadern till alla livsarter, och följaktligen är Krishnas hängivne alltid en vän till dem alla.

Det är helt enkelt befängt att försöka framskrida i andligt liv vid sidan av lärjungekedjan. Därför har det sagts, acaryavan puruso veda: den som följer acaryernas lärjungekedja känner allting som det är. För att förstå den transcendentala vetenskapen måste man uppsöka en bona fide andlig mästare.

Ordet smritya är betydelsefullt för andligt liv. Smritya innebär att alltid minnas Krishna. Man bör forma sitt liv på ett sådant sätt att man inte kan förbli i ensamhet utan att tänka på Krishna. Vi bör leva i Krishna, så att vi när vi äter, sover, går och arbetar alltid förblir i Krishna. Sastras rekommenderar, smartavyah satatam visnuh: man bör ständigt minnas Herren Vishnu. Vishnu får aldrig glömmas. Detta är den andliga livsvägen. Att höra om Krishna ur Srimad-Bhagavatam eller Bhagavad-gita eller liknande autentiska skrifter unnebär att leva i Krishna-medvetande. Sådan koncentration i Krishnamedvetande kan uppnås av personer som strikt följer de olika föreskrifterna och de reglerande principerna. I vår rörelse för Krishnamedvetande har vi rekommenderat varje gudshängiven att meditera sexton varv dagligen på radbandet och att följa de reglerande principerna. Detta kommer att hjälpa den hängivne att få stadga i sin andliga utveckling.

I denna vers förklaras det också att man kan föra framsteg genom att behärska sinnena. Genom att behärska sinnena kan man bli en svami eller gosvami. Den som åtnjuter titlen svami eller gosvami måste därför mycket strikt behärska sina sinnen. Han måste sannerligen vara sin sinnens herre. Detta är endast möjligt när man inte längre åtrår någon materiell sinnesnjutning. Om sinnena av någon orsak önskar handla självständigt, måste han behärska dem. Om vi bara på så sätt undviker materiell sinnesnjutning, kommer sinneskontroll automatiskt att följa.

En annan viktig detalj i detta sammanhang är anindaya - vi bör inte kritisera andras religiösa metoder. Det finns olika religiösa läror som arbeter under olika materiella kvaliteter. De som verkar i okunnighetens och lidelsens kvalitet kan inte var lika fulländade som lärorna i godhetens kvalitet. I Bhagavad-gita indelas allting i tre kvalitativa avdelningar, och religiösa läror kategoriseras därför på samma sätt. När människor huvudsakligen står under inflytande av lidelsens och okunnighetens kvaliteter, kommer deras religion att var av samma natur. En gudshängiven bör istället för att kritisera sådana läror uppmuntra dess anhängare att hålla fast vid sina principer för att på så sätt gradvis nå stadiet för religion i godhetens kvalitet. Om den gudshängivne bara kritiserar dem, kommer hans sinnen att bli besvärade. Därför bör en gudshängiven vara tolerant och lära sig att förhindra oroligheter.

En annan egenskap hos den gudshängivne är nirihaya, enkelt leverne. Niriha betyder "saktmodig", "ödmjuk" eller "enkel". En gudshängiven bör inte leva särskilt kostbart och imitera en materialistisk person. För den gudshängivne rekommenderas materiell enkelhet och djup andlighet. Han bör bara ta emot det han behöver för att hålla kroppen lämpad för utförandet av gushängiven tjänst. Han bör inte äta eller sova mer än nödvändigt. De gudshängivna bör följa principen att bara äta för livets skull och inte leva för ätandets skull, och de bör bara sova sex till sju timmar om dygnet.

Så länge man har en kropp är den utsatt för klimatförändringar, sjukdomar och naturliga störningar, dvs den materiella tillvarons trefaldiga lidanden. Vi kan inte undvika dem. Ibland får vi brev från nyblivna gudshängivna som frågar varför de har blivit sjuka, trots att de har tagit upp Krishnamedvetande. De bör dock av denna vers lära sig att de måste bli toleranta. Detta är tvåfaldens värld. Krishnamedvetande kan fortgå utan att stoppas av några materiella hinder. Herren Sri Krishna ger därför i Bhagavad-gita rådet, tams titiksasva bharata: "Min käre Arjuna, försök bara att tolerera alla dessa besvär. Var stadigt förankrad i dina Krishamedvetna handlingar."

Ur Srimad-Bhagavatam: Canto 4, Kapitel 22, Verserna 21-24
Innebördsförklaringar av A C Bhaktivedanta Swami Prabhupada

Devotional Service

"I am happy to hear that you continued to chant despite so many doubts and skepticism. That is the process. Even there may be doubts and skepticism, but if one continues the chanting process, the doubts will all disappear, and real knowledge will be revealed by the grace of Krishna.

...we are deseased, and only if we take to this chanting process may we be cured. Maya may put so many doubts and worthless arguments into our minds, but if we continue the chanting, the curing process will go on, never mind the doubts, and gradually we will get a taste of that sweet nectar of Krishna nama-sankirtana. That is the process, and you may explain it to all your friends, so they may understand the nature of their doubts and skepticism and be benefited."

Srila Prabhupada, Letter of 22nd March 1968

"The more we struggle for advancing our Krishna consciousness movement, the more we become advanced on the path. Really, devotional service means that we have to employ our energies for the purpose of Krishna consciousness, and it does not matter what is the volume of such energy, because different persons have got different types of energies, but the best means is that one has to apply his energy as far as possible, that is the secret of success in Krishna consciousness. It does not mean that one has to acquire the energy of an elephant or one has to become very learned or intelligent man, simply one has to become sincere and employ whatever energy he has in his possession in the service of the Lord. That is the secret of success in Krishna consciousness."

Srila Prabhupada, Letter of August 24th 1968

"So far as your duty is concerned, you are doing your best. That is your spiritual qualification. The best qualification for a Vaishnava is to act sincerely, and to his best capacity, for the service of Krishna. Otherwise, Krishna is so great, and we are so small, there is no question of our giving any service to Krishna. But Krishna is so great, and He is so greatly merciful, that any small service we offer to Him in devotion and sincerity, He will accept. Krishna does not require anyone's help or service, but if we serve Him, even in a very small capacity, He will accept it. So that is our only hope. One who can show the whole cosmic manifestation within the hole of His mouth, what service can we render unto Him? So the best thing is to employ all of our talents and energies in His service. That will help us to progress."

Srila Prabhupada, Letter of 24th June 1969

Att recitera Herrens namn Del 2

Även om sjungandet eller reciterandet av Hare-Krishna maha-mantrat är mycket enkelt att utföra, så finns det ändå en del förseelser som man måste se upp med.

.

Den besvärligaste av dessa förseelser - åtminstone för mig - är bristande uppmärksamhet, för meningen med meditation är inte att man skall recitera mantrat mekaniskt; utan man skall recitera med full koncentration.

.

I mitt fall är det så att även om jag haft kontakt med Krishna-medvetande sedan ett antal år, så är jag ändå en nybörjare. En del har väldigt lätt för att ta upp Krishna-medvetande, för andra går det långsammare, och till den gruppen hör jag. Alltså snurrar huvudet av en mängd andra tankar när jag mediterar på radbandet. Man tänker - tyvärr - så bra när man reciterar Hare Krishna.

.

Faktum är att det låter ungefär så här i mitt huvud när jag mediterar:

Hare Krishna Hare Krishna - nu får jag inte glömma att göra den saken idag - Hare Hare - hmm vad skall jag laga till middag - Hare Rama - javisst ja, jag måste ringa upp den där personen - Hare Hare. Och så vidare. Sedan skärper man sig en stund, men rätt som det är så börjar man tänka på något annat igen. I Bhagavad-gita förklaras det att sinnet är svårare att fånga än en stormvind, och så är det.

.

Nu menar jag förstås inte att det skulle vara meningslöst att recitera Hare Krishna maha-mantrat även om man begår förseelser, ingen är perfekt i början. Reciterar man Hare Krishna (man kan också sjunga det tillsammans med andra) regelbundet, så kommer det ändå att ha en renande effekt. Det är bara det att det tar längre tid, men har man tillit till Krishna så kommer man en dag att nå målet: kärlek till Krishna.

.

Satsvarupa dasa Gosvami har skrivit en mycket fin bok om japa (som är den vediska termen för meditation på radband): Japa Reform Notebook, där han gör många intressanta iakttagelser om reciterandet av Herrens namn:

.

"Inattention is a serious problem in chanting. As the non-devotee does not understand the value of human life or the urgency to be Krishna conscious, so a devotee sometimes does not fully understand the urgency and necessity of calling on the holy name. Then despite his theoretical acceptance of the principle of chanting Hare Krishna, he stubbornly deliberates on other things while uttering the holy namne. Inattention then explains why, when a devotee chants, tears do not come to his eyes, his voice does not choke up with the utterance of the holy name, and his hairs do not stand on end, and why he does not feel the world is all vacant without Krishna."

.

Srila Prabhupada har förklarat att man bör recitera Krishnas namn på samma sätt som ett litet barn ropar på sin mamma: med en känsla av totalt beroende och tillit. Ett litet barn som vill till sin mamma tänker inte på något annat, resten av världen är meningslös och ointressant om inte mamma är där, med sin värme och kärlek. På samma sätt är Krishna centrumet för den hängivnes hela existens, eller borde åtminstone vara det.

Att recitera Herrens namn

Hare Krishna Hare Krishna, Krishna Krishna Hare Hare / Hare Rama Hare Rama, Rama Rama Hare Hare

"O Hare, O Radharani, O Krishna, please engage me in your service so that I can get relief from the service of maya"

.

Reciterandet av Hare Krishna-mantrat är grundstenen inom Krishna-medvetande. Många undrar varför de där Hare Krishnas jämt håller på att sjunga Krishna Krishna, det verkar ju så konstigt, men förklaringen är enkel.

.

Krishna, Rama och Hare är namn på Gud och Hans energi. Gud är så barmhärtig att Han skänker Sig Själv och alla Sina energier till den som på ett rent och uppriktigt sätt reciterar Hans namn. Det låter för enkelt tycker kanske en del, att man skulle kunna nå Gud bara genom att recitera Hans namn. Men Herren Krishna är alltigenom god, och Han känner stort medlidande med alla andesjälar som lider och kämpar i den materiella skapelsen. Han vill göra det så enkelt som möjligt för oss att återvända hem, tillbaka till Gudomen, och därför har Han skänkt oss en sådan enkel metod, som vem som helst kan utföra.

.

Tyvärr så är vi så fallna att till och med att reciterandet av Herrens namn kan verka för besvärligt. Det är ingen lätt tidsålder som vi lever i. I den nuvarande tidsåldern, som i Veda kallas för Kali-yuga, är människan lat, olycklig och trögtänkt. Det är lättare att ägna sig åt meningslösa eller direkt destruktiva handlingar än en enkel process som med tiden kommer att befria oss från allt lidande och skänka oss frid.

.

Srila Prabhupada, som förde rörelsen för Krishna-medvetande till väst, rekommenderar att man skall recitera dagligen på ett radband. Man bör recitera 16 rundor dagligen på radbandet, som är gjort av 108 kulor. Man upprepar Hare Krishna-mantrat en gång för varje kula. Det brukar ta cirka två timmar. Till en början kan det vara jobbigt att meditera så länge, men man kan börja med en eller två rundor och sedan öka gradvis.

.

"Only a person who is commiting suicide or who is addicted to animal killing, such persons cannot relish the sweetness of this chanting. But even if they take to this chanting, they will become liberated."

.

"If you have got some time, the best thing would be to chant Hare Krishna more and more because our life is very short and we have to finish our Krishna consciousness in this life very quickly."

.

"This sound vibration is not material, it is spiritual and powerful beyond our conception. So it cannot be hindered in any way by something material: it surpasses all these material barriers."

.

"By offenseless chanting, when we associate with Krishna through His holy name, then all inauspicious things are cleared from the heart. So wherever you are you should always go on chanting and that in itself will bring all perfection."

.

Srila Prabhupada

Lectio Divina

Inom det kristna klosterväsendet är lectio divina en mycket gammal tradition. Lectio divina innebär att läsa de heliga skrifterna, men inte på det vanliga, kanske ganska hastiga sättet, utan som en meditation, en bön.

.

Eftersom det är ett mycket långsamt sätt att studera skrifterna som kräver full koncentration, så är det också en utmärkt övning för det rastlösa sinnet, som alltid vill fara hit och dit och överallt, bara inte till det man just håller på med.

.

Det tar alltså sin tid att läsa på det här sättet. Det är, liksom med alla andliga övningar, en tid som man måste ta sig. Jag menar bokstavligen ta, för det är inte lätt att hinna med sina andliga plikter i det dagliga livet. Världen är full med materiella, vardagliga plikter: arbete eller skola, familj, socialt liv och så vidare i all oändlighet. Det kan vara ganska komplicerat att samtidigt hinna med att dagligen meditera 16 rundor på radbandet, att offra mat åt Herren Krishna, att studera Srila Prabhupadas böcker. Eftersom tiden är begränsad blir man tvungen att göra ett val mellan materiella och andliga plikter.

.

Men det är inte alla materiella plikter som verkligen är plikter, och de kan faktiskt väljas bort. I den vediska skriften Srimad-Bhagavatam liknas den levande varelsen vid en silkesmask som lindar in sig mer och mer i sin kokong tills han inte längre kan komma ut. Och precis så är det i den materiella världen, i synnerhet i dagens samhälle, alla är så intrasslade i allt som måste göras att många blir sönderstressade. Folk rusar runt från morgon till kväll i sin jakt att hinna med allt som skall göras, men det finns en sak som hinner de inte med; att leva.

.

Att engagera sig i andligt liv, dvs att tjäna Herren Krishna istället för den materiella illusionen, är den enda medicinen emot den materiella sjukdomen, och det finns många sätt att göra det på.

Lectio divina är ett sådant sätt. Det är viktigt att man läser i lugn och ro. Stäng alltså av alla apparater och se till att du inte blir störd. Välj en så lugn plats som möjligt; detta är en stund för stillhet.

.

Srila Prabhupada har skänkt oss åtskillig andlig litteratur, och vilken bok man väljer att läsa är förstås upp till var och en. Det här är ett sätt att utöva lectio divina:

.

- Förberedelse. Andas lugnt och försök stilla sinnet. Koncentrera dig inför läsningen som väntar.

.

- Läsning. Välj något eller några avsnitt ur skriften. Läs stycket högt ett par gånger, för att bekanta dig med texten och sedan tränga djupare in i den.

.

- Meditation och bön. Läs texten igen, sakta och ord för ord. Detta är Guds ord. Smaka på dem, låt dem tränga igenom allt materiellt brus som förorenar sinnet och komma in i ditt innersta, till andesjälen. Det vill säga: till ditt sanna jag.

.

Krishna förklarar i Bhagavad-gita: "Och Jag betygar, att den som studerar detta heliga samtal dyrkar Mig medels sin intelligens." Bg 18.70

.

Likaså sägs det i Srimad-Bhagavatam: "Bhagavata Purana avvisar alla religiösa handlingar, som är motiverade av materiella önskningar, och avslöjar därmed den högsta sanningen, som är förståelig för alla hängivna, som är helt rena i sina hjärtan. Den högsta sanningen utgör verkligheten, skild från illusion, för allas välfärd. Denna sanning tillintetgör det trefaldiga lidandet. Denna underbara Bhagavatam, sammanställd av den stora vismannen Vyasadeva (som hans slutverk), är i och för sig tillräcklig för att förverkliga Gud. Vad finns det för behov av andra skrifter? Så snart man uppmärksamt och ödmjukt lyssnar till Bhagavatams budskap, odlar och tillägnar man sig i sitt hjärta kunskapen om den Högsta Guden.

.

O kunniga och allvarligt tänkande människor, njut av Srimad-Bhagavatam, den fullmogna frukten från den vediska litteraturens önsketräd. Den har vidrörts av Sri Sukadeva Gosvamis läppar och därför blivt alltmer välsmakande, fastän dess nektarlika saft redan dessförinnan var välsmakande för alla, även för de befriade själarna.

SB 1.1.2&3

Herren Kapilas redogörelser för den gudshängivna tjänsten

Herren Kapila, Gudomens Personlighet, svarade: O ädla kvinna, det finns en mängd olika vägar för den gudshängivna tjänsten på basis av utövarnas olika egenskaper.

Ren hängiven tjänst i Krishnamedvetande är en och densamma, när det i ren gudshängiven tjänst inte finns några önskningar hos den gudshängivne, som han vill att Herren skall uppfylla. Men vanligtvis brukar folk börja utöva gudshängiven tjänst med ett speciellt önskemål i sikte. Enligt Bhagavad-gita finns det fyra kategorier av människor som tillgriper gudshängiven tjänst med orena motiv. En kategori av personer utgörs av dem som lider materiellt, och som närmar sig Gud för att försöka få lindring sitt lidande. Nästa kategori utgörs av dem som är i behov av pengar, och som närmar sig Gud för att be om Hans hjälp att förbättra sin ekonomiska situation. Andra personer, som inte lider eller behöver hjälp med pengar men istället söker kunskap för att kunna förstå den Absoluta Sanningen, påbörjar också gudshängiven tjänst, och slutligen finns det en grupp personer som när nyfikna och frågar efter den Högste Herrens natur. Faktum är att den gudshängivna tjäsntens väg är en enda utan någon motsvarighet, men den gudhsängivna tjänsten utövas på en mängd olika sätt beroende på den gudshängivnes förutsättningar.

S B 3.29.7

Sådan gudshängiven tjänst, som utövas av en person som är avundsam, högmodig, våldsam och ondsint och som är en separatist, anses befinna sig i mörkrets kvalitet.

För ren gudshängiven tjänst bör enda motivet vara att vilja behaga Gudomens Högsta Personlighet. Detta är egentligen inte något motiv, enär denna vilja utgör den levande varelsens rena tillstånd. I sitt betingade tillstånd bör den levande varelsen följa alla instruktioner från sin bona fide andlige mästare och överlämna sig till honom i sitt gudshängivna tjänande. Den andlige mästaren är en manifesterad representant för den Högste Herren, enär han mottar och vidarebefordrar Guds instruktioner som de är, genom lärjungekedjan. Att handla under en bona fide andlig mästares ledning med motivet att vilja behaga Gudomens Högsta Personlighet är ren gudshängiven tjänst. Men för den som har motiv för sin egen sinnesnjutnings skull, gestaltar sig den gudshängivna tjänsten på ett annat sätt. En sådan person kan bli våldsam, högmodig, avundsjuk och ondskefull, och hans intressen är helt skilda från Herrens.

Den som närmar sig den Högste Herren för att utöva hängiven tjänst till Honom, men som är stolt över sin egen personlighet, avundsjuk på andra eller hänmdlysten, befinner sig i vredens kvalitet. Han betraktar sig själv som den bästa bland gudshängivna. Gudshängiven tjänst som utförs med denna inställning är inte någon ren hängiven tjänst. Den är blandad och tillhör det allra lägsta slaget av tjänst, tamasah. Srila Visvanatha Cakravati Thakura rekommenderar att en vaisnava, som inte visar sig ha god karaktär, bör undvikas. En vaisnava är en person, som har godtagit Gudomens Högsta Personlighet som sitt livs yttersta mål, men den som inte är ren, utan fortfarande har andra motiv, är inte en vaisnava med förstklassig karaktär. En vaisnava utan rena motiv bör dock respekteras, enär han har godtagit den Högste Herren som sitt livs yttersta mål. Däremot bör man inte vara tillsammans med en vaisnava som befinner sig i okunnighetens kvalitet.

SB 3.29.8

Dyrkan av Gudsgestalterna i templet, utförd av en separatist i avsikt att erhålla materiell sinnesnjutning, berömmelse och rikedom, utgör hängivenhet i lidelsens kvalitet.

Ordet "separatist" måste tolkas med försiktighet. En separatist är en person som betraktar sina egna intresssen som skilda från den Högste Herrens. Blandat gudshängivna personer, eller gudshängivna i lidelsens och okunnighetens kvaliteter, tror att det är den Högste Herrens intresse att tillgodsose deras önskningar. Sådana gudshängivna personers intressen består i att försöka utvinna så mycket som möjligt av Gud i syfte att tillfredsställa sin egen sinnesnjutning. Sådan är separatistens mentalitet. Kännetecknande för ren hängiven tjänst är att den gudshängivnes inre sinne är sammanlänkat med den Högste Herrens inre sinne. En gudshängiven bör inte ha någon annan önskan än att utföra den Högstes önskningar. Detta är enhet med Gud. När en gudshängiven person har något intresse eller någon egen önskan, som skiljer sig från den Högste Herrens intressen, då har han en separatists mentalitet. När en så kallad gudshängiven person önskar sig något slag av materiell sinnesnjutning, utan att detta är sammanlänkat med den Högste Herrens intressen, eller när han önskar bli berömd eller rik genom att använda sig av Herrens nåd eller barmhärtighet, då befinner han sig i lidelsens kvalitet.

SB 3.29.9

När en gudshängiven person dyrkar Gudomens Högsta Personlighet och offrar frukterna av sina handlingar i syfte att frigöra sig från berusningen av sina fruktbärande handlingar, då är hans hängivenhet belägen i godhetens kvalitet.

Brahmaner, ksatriyer, vaisyer och sudrer jämte brahmacarier, grihasthas, vanacarier och sannyasier utgör medlemmarna i varnas och asramas åttafaldiga indelning, och i var och en av dessa indelningar finns det föreskrivna plikter, som man bör fullgöra för att tillfredsställa Gudomens Högsta Personlighet. När ens handlingar sker i enlighet med dessa plikter och och frukterna därav offras till den Högste Herren, kallas de för karmarpanam, plikter utförda för att tillfredsställa Herren. Om det finns någon berusning eller några brister i ett dylikt handlande, så blir det försonat genom detta sätt att offra. Men om denna offerhandling utföres i godhetens kvalitet i stället för i ren gudshängivenhet, då är intresset helt annat slag. Handlingarna i enlighet med de fyra asramas och de fyra varnas syftar till att gagna ens egna intressen. Dylika handlingar är belägna i godhetens kvalitet, och de kan inte räknas till samma kategori som ren gudshängiven tjänst. Rupa Gosvami har förklarat att ren gudshängiven tjänst är fri från alla materiella önskningar. Personliga eller materiella önskningar finns det ingen ursäkt för. Gudshängivna aktiviteter bör vara transcendentala till fruktbärande handlingar och empiriska filsofiska spekulationer. Ren gudshängiven tjänst är transcendental till alla materiella kvaliteter.

Gudshängiven tjänst utövad i okunnighetens, lidelsens och godhetens kvalitet kan indelas i åttioen olika kategorier. Det finns olika gudshängivna aktiviteter, exempelvis att höra, lovprisa, erinra sig, dyrka, frambära böner, utöva tjänst och att överlåta allt till Gud, och var och en av dessa aktiviteter kan indelas i tre kategorier med avseende på naturens tre kvaliteter. Hörandet kan vara i antingen i lidelsens, i okunnighetens eller i godhetens kvalitet. På samma sätt kan lovprisandet vara i lidelsens, okunnighetens eller i godhetens kvalitet, osv. Tre gånger nio är lika med tjugosju, och multiplicerat med tre ännu en gång blir det åttioett. Man måste överskrida all denna materiellt betingade hängivna tjänst för att lyckas nå stadiet för ren gudshängiven tjänst.

SB 3.29.10

Ren gudshängiven tjänst manifesteras när ens inre sinne genast attraheras av att höra det transcendentala namnet och egenskaperna tillhörande Gudomens Högsta Personlighet, som har Sitt säte i allas hjärtan. Denna gudshängivna extas flödar, utan att hindras av någon materiell omständighet, mot den Högste Herren, precis likt Ganges vatten, som på ett naturligt sätt rinner mot havet.

Grundprincipen för denna rena, oförfalskade gudshängivna tjänst utgöres av kärleken till Gud. Den Högste Herren är obesmittad av den materiella naturens kvaliteter. Han är av den anledningen tilldragande för den rene gudshängivne. Det är inte nödvändigt att sitta och meditera för att uppnå denna kärlek till Gud. Den rene gudshängivne befinner sig redan i ett transcendentalt tillstånd, och samhörigheten mellan den gudshängivne och Gudomens Högsta Personlighet är naturlig och liknas vid hur Ganges vatten rinner ned mot havet. Ganges vattenflöde kan man inte stoppas under några som helst förhållanden. På liknande sätt kan man ej under några som helst materiella förhållanden stoppa en ren gudshängiven persons kärlek till den Högste Gudens transcendentala namn, form och lekar.

En ren gudshängiven person utövar inte hängiven tjänst till Gudomens Personlighet av några speciella motiv, vare sig det gäller materilla eller andliga fördelar. Detta utgör det första tecknet på oförfalskad hängivenhet. Den gudshängivna tjänsten är avsedd för purusottama, Gudomens Högsta Personlighet, och inte för någon annan.

En ren gudshängiven person måste engagera sig i den gudshängivna tjänsten tjugofyra timmar om dygnet, utan avbrott. En ren gudshängivens liv är så utformat att han ägnar varje minut och varje sekund åt någon form av hängiven tjänst åt Gudomens Högsta Personlighet.

SB 3.29.11-12

Genom att nå upp till den högsta plattformen för gudshängiven tjänst i enlighet med vad Jag här förklarat, kan man övervinna inflytandet från den materiella naturens tre kvaliteter och bli belägen i samma transcendentala tillstånd som Herren Själv.

På samma sätt som Herren är oberörd av inflytandet från den materiella naturens tre kvaliteter, är även Hans rena hängivna oberörda. Den som inte påverkas av den materiella naturens tre kvaliteter, kallas för en befriad själ. eller brahma-bhuta-själ.

Det är en missuppfattning hos opersonlighetsanhängarna att tro att man kan dyrka Herren, eller Brahman, i vilken inbillad form som helst, och att man till slut kan sammansmälta med Brahmans utstrålning. Att sammansmälta med utstrålningen från den Högste Herrens kropp (Brahman) är naturligtvis också en form av befrielse. Denna form av befrielse, som kallas ekatva, godtas dock aldrig av någon gudshängiven person, enär han omedelbart uppnår kvalitativ enhet med Herren så så snart som han är belägen i gudshängiven tjänst. Denna kvalitativa likställdhet, som utgör slutresultatet av en personlig befrielse, uppnår den gudshängiven direkt. Han behöver inte göra några extra ansträngningar för att erhålla detta.

SB 3.29.14

En gudshängiven person måste utföra sina föreskrivna plikter, som är ärofulla, utan materiell vinning. Man bör stadigt utöva sina hängivna aktiviteter, utan att därvid utöva onödigt våld.

Även om den gudshängivne är nödsakad att bruka våld i viss mån, så bör detta inte ske i högre grad än nödvändigt. Ibland hör man någon ställa frågan:"Ni ber oss att låta bli att äta kött, men själva äter ni grönsaker. Innebär inte även ätandet av grönsaker att man utövar våld?" Svaret härpå är, att även ätandet av grönsaker innebär våldsutövning, ty vegetarianen utövar våld mot andra levande varelser, eftersom även växterna har liv. De icke gudshängivna dödar kor, getter och många andra djur i syfte att äta upp dem, och de gudshängivna, som är vegetarianer, dödar ävenledes, i det att de äter grönsaker. Det betydelsefulla, som står i denna vers, är att alla levande varelser är nödsakade att döda andra levande varelser, ty detta är naturens lag - jivo jivasya jivanam, den ena varelsen utgör föda åt den andra - men för människan gäller att hon inte skall utöva mer våld än nödvändigt.

Människan bör inte äta annan mat än sådan som offrats till Gudomens Högsta Personlighet. Man blir fri från alla syndfulla återverkningar genom att äta sådan mat som offrats till Yajna, Gudomens Högsta Personlighet. En gudshängiven person äter därför endast prasada, dvs mat som offrats till den Högste Herren. Krishna säger, att när en gudshängiven person offrar Honom mat från växtriket, så tackar Han ja till att äta denna mat. En gudshängiven person måste tillreda mat på grönsaker för att offra till Krishna. Om den Högste Herren hade önskat mat tillredd på kött, så skulle den gudshängivne offra kött, men Herren har inte uttryckt någon önskan om detta.

Vi är nödsakade att begå våldshandlingar, ty sådan är naturens lag. Vi bör emellertid inte utöva överdrivet våld, utan endast i den omfattning som Herren har gett tillstånd till. Vi kan inte undvika våld, så länge våra liv är betingade, men vi bör inte utöva mer våld än nöden kräver, eller än vad som anbefallts av Gudomens Högsta Personlighet.

SB 3.29.15

Den gudshängivne bör regelbundet beskåda Mina gestalter i templet, vidröra Mina lotusfötter, offra föremål som används för dyrkan och frambära böner. Han bör se allt ur godhetens kvalitet i en anda av försakelse, och betrakta varje levande varelse som ett andligt väsen.

Tempeldyrkan utgör en av den gudshängivnes plikter. Den rekommenderas speciellt för dem som är nybörjare, men inte heller de som är mera avancerade bör avstå från tempeldyrkan. Det är en viss skillnad på hur en nybörjare och den mer avancerade uppfattar Herrens närvaro i templet. Nybörjaren anser arca-vigraha (Gudsgestalten) vara askild från den ursprungliga Gudomens Personlighet. Han betraktar Gudsgestalten som en representant för den Högste Herren. En avancerad gudshängiven person godtar däremot Gudsgestalten i templet som Gudomens Högsta Personlighet. Han ser ingen skillnad mellan Herrens ursprungliga form och Gudsgestalten, dvs Herrens arca-form i templet. En gudshängiven med detta synsätt befinner sig på det högsta stadiet av bhava, kärlek till Gud, medan nybörjarens dyrkan i templet utförs som en rutinmässig plikt.

Dyrkan av Gudsgestalten i templet är en vad den gudshängivnes uppgifter. Han beger sig regelbundet till templet för att beskåda den vackert dekorerade Gudsgestalten, där han med vördnad och respekt vidrör Herrens lotusfötter och frambär böner och offergåvor, såsom frukt, blommor m m. För att göra framsteg i sin gudshängivna tjänst bör den gudshängivne dessutom se på alla andra levande varelser som andliga gnistor, utgörande eviga beståndsdelar av den Högste Herren. Den gudshängivne måste respektera alla varelser, som har ett förhållande till Gud. Eftersom varenda levanade varelse urpsrungligen har ett förhållande till Gud som en evig beståndsdel av Honom, bör den gudshängivne försöka se alla levande varelser som andligt jämställda. Om den gudshängivne inte kan se varenda levande varelse som en evig beståndsdel av den Högste Herren anses han vara en prakrita-bhakta, en materialistisk gudshängiven.

Trots att den gudshängivne anser att alla levande varelser är jämställda i den andliga tillvaron, är han inte intresserad av att var tillsammans med vem som helst. Bara för att tigern är en evig beståndsdel av den Högste Herren och har ett andligt förhållande till Honom, innebär detta inte att omfamnar en tiger. Vi bör enbart umgås med sådana personer som har utvecklat Krishnamedvetande.

Vi bör visa speciell aktning för och bistå alla personer som är framskridna i Krishnamedvetande. Alla andra levande varelser är visserligen också eviga beståndsdelar av den Högste Herren, men eftersom deras medvetande är täckt och inte utvecklats i Krishnamedvetande, bör vi avstå från att umgås med dem.

Man måste utöva den gudshängivna tjänsten med stort tålamod. Man bör inte ge upp den gudshängivna tjänsten därför att man gjort några misslyckade försök. Man måste fortsätta. Tålmodigheten är nödvändig för att stärka sin tillit till Herren: "Krishna kommer helt visst att godta mig eftersom jag utövar gudshängiven tjänst." Man behöver blott utöva den gudshängivna tjänsten i enlighet med reglerna och föreskrifterna för att vara säker på att lyckas.

SB 3.29.16

En ren gudshängiven person bör vid sin utövning av gudshängiven tjänst visa största respekt gentemot sin andlige mästare och mot alla acaryer. Han bör känna medlidande med alla fattiga och bli vän med alla personer som är hans jämlikar, men alla hans aktiviteter bör utföras under reglerade former och under sinneskontroll.

Man bör dyka en acarya, en andlig mästare som känner tingen som de är. Den andlige mästaren måste tillhöra lärjungekedjan från Krishna. De föregående andliga mästarna utgöres av den nuvarande läromästarens läromästare, dennes läromästare och så vidare bakåt i tiden, vilka tillsammans bildar en lärjungesuccession av acaryer.

Det rekommenderas i denna vers att man bör visa alla acaryer största respekt. Att anse att vaisnaver, de gudshängivna, tillhör en viss klass eller ett visst samfund att acaryer är vanliga personer eller att Gudsgestalten i templet endast är ett förmål gjort av sten, trä eller metall, fördömes helt. En gudshängiven person bör dessutom visa medlidande gentemot de fattiga. Detta medlidande syftar inte på dem som är fattiga i materiellt avseende. Enligt andligt betraktelsesätt är man fattig om man inte har Krishnamedvetande. En person kan vara mycket rik i materiellt hänseende, men om han saknar Krishnamedvetande, så är han att betrakta som fattig. Å andra sidan brukar många acaryer, exempelvis Rupa Gosvami och Sanatana Gosvami, varje natt sova under ett träd. Ytligt sett föreföll de vara ytterst fattiga, men av deras skrifter inser vi att de i sitt andliga liv var rikast av alla personligheter.

En gudshängiven person visar medlidande gentemot de fattiga själar, som önskar erhålla andlig kunskap, genom att ge dem upplysning, så att de kan upphöjas till Krishnamedvetandets plattfom. Detta utgör en av den gudshängivnes plikter. Man bör också bli vän med alla personer, som står på samma nivå som han själv, eller besitter samma förståelse som han själv. För en gudshängiven person finns det ingen mening med att stifta bekantskap med vanliga personer. Han bör söka sina vänner bland andra gudshängivna så att de, genom att tala med varandra, kan hjälpa varandra att göra ytterligare framsteg på den andliga förståelsens väg. Detta kallas för ista-gosthi. Vänskap bör knytas mellan personer med gemensamma intressen och lika uppfattning. Den gudshängivne bör undvika personer med dålig karaktär. Även den som är en vaisnava, eller en av Krishnas hängivna, bör undvikas, om hans karaktär inte är föredömlig.
SB 3.29.17

En gudshängiven person bör alltid söka höra om andliga ämnen och bör alltid använda sin tid till att sjunga Guds heliga namn. Han bör alltid ha ett rättframt och okonstlat uppträdande, och trots att han inte är avundsam utan vänlig mot alla, bör han dessutom undvika sällskap med personer som inte är utvecklade i andligt avseende.

För att kunna göra framsteg i andlig förståelse måste man höra den andliga kunskapen förklaras av en auktoritativ källa. Man kan förstå innebörden av andligt liv genom att strängt följa de reglerande principerna och genom att utöva sinneskontroll. För att uppnå sinneskontroll är de nödvändigt att man inte utövar våld och att man är sanningsenlig, låter bli att stjäla, avstår från sexuellt leverne och endast äger så mycket som är absolut nödvändigt för att hålla kropp och själ samman. Man bör inte äta mer än nödvändigt och ej heller samla på sig mera tillhörigheter än nödvändigt. Vidare bör man inte i nödan tala med vanligt folk, och man bör inte följa regler och föreskrifter för andligt liv utan att veta varför. Man bör följa dessa regler och föreskrifter i syfte att kunna göra verkliga framsteg i andligt liv. I Bhagavad-gita anges arton olika kvalifikationer, bland dem enkelhet. Man bör vara fri från högmod, man bör inte fordra onödig respekt från andra personer och man bör inte använda våld. Man bör vara tolerant och enkel, man bör godta den andliga mästaren och man bör kontrollera sina sinnen. Vidare bör man höra från en tillförlitlig källa, hur man gör framsteg i andligt liv. Dylika instruktioner bör man tillägna sig från en acarya.

Speciellt nämns här nama-sankirtana ca, dvs man bör sjunga Guds heliga namn - Hare Krishna, Hare Krishna, Krishna Krishna, Hare Hare / Hare Rama, Hare Rama, Rama Rama, Hare Hare - antingen för sig själv eller tillsammans med andra. Herren Caitanya har speciellt framhållit vikten av att sjunga Guds heliga namn som den grundläggande principen för ett andligt framåtskridande.

En gudshängiven person bör inte ha några själviska baktankar. Dessutom bör han undvika sällskap med personer, som inte gör några framsteg i andligt liv. Ett annat ord här är arya. Arier är sådana personer som gör framsteg i såväl i kunskapen om Krishnamedvetande som i materiellt välstånd. Skillnaden mellan en arya och en icke arya, dvs mellan en sura och en asura, består i det andliga framåtskridanet. Umgänge med personer, som inte är andligen utvecklade, är förbjudet.

En gudshängiven bör inte yvas över det han uträttar. En gudshängiven kännetecknas av att vara anspråkslös och ödmjuk. Även om den gudshängivne är mycket andligt framskriden, förblir han anspråkslös och ödmjuk, såsom Kaviraja Gosvami och alla övriga vaisnaver har lärt oss genom sina egna exempel. Man bör inte bli högmodig eller uppblåst. Om man beaktar dessa ting kommer man helt säkert att göra framsteg i andligt liv.
SB 3.29.18

När man blivit fullt kvalificerad genom att erhålla alla dessa transcendentala egenskaper och ens medvetande sålunda blivit fullständigt renat, då blir man omedelbart attraherad till Mig genom att blott får höra Mitt namn eller höra talas om Mina transcendentala egenskaper.

En persom blir fullt utrustad med alla transcendentala egenskaper genom att efterfölja alla regler och anvisningar som finns angivna i olika uppenbarade skrifter. Vi har genom vår kontakt med den materiella naturen utvecklat olika ogynnsamma egenskaper, men genom att följa ovanämnda metod kan vi göra oss fria från denna besmittelse.
SB 3.29.19

Jag finns närvarande i varenda levande varelse i form av Översjälen. Om någon förnekar eller underlåter att se denna allestädes närvarande Översjäl, men ändå ägnar sig åt att dyrka Gudsgestalten i templet, så är detta enbart ett efterhärmande.

Med ett rent medvetande, eller med Krishnamedvetande, kan man se Krishnas närvaro överallt. Om man därför endast ägnar sig åt dyrkan av Gudsgestalten i templet, utan att ta hänsyn till andra levande varelser, då befinner man sig på en materiell plattform som utgör det lägsta planet för utövning av gudshängiven tjänst. En gudshängiven person bör försöka förstå allting i förhållande till Krishna och försöka att tjäna allt i denna anda. Att tjäna allt innebär att engagera allt i Krishnas tjänst.
SB 3.29.21

Den som dyrkar Gudsgestalten i templet men inte vet att den Högste Herren, i form av Paramatma, befinner Sig i varenda levande varelses hjärta, måste befinna sig i okunnighet och kan jämföras med en person som lägger sina offergåvor i askan.

Det står här tydligt och klart att Gudomens Högsta Personlighet, i Sin fullständiga utvidgning i form av Översjälen, är närvarnade i alla levande varelser. Om man blott intresserar sig för riterna i templet, i kyrkan eller i moskén, utan denna grundläggande kunskap om Guds allestädes närvaro, så är detta jämförbart med att man offrar smöret i askan istället för i elden. En gudshängiven person bör med andra ord inte bortse från någon levande varelse. Den gudshängiven måste veta att Gud finns närvarande i varenda levande varelse, till och med i det minsta lilla kryp, och därför så måste varenda levande varelse behandlas väl och inte utsättas för något våld. I dagens civiliserade samhälle håller man sig med regelrätta slakthus, vilka understöds av vissa religiösa principer. Alla så kallade framsteg i den mänskliga civilisationen, såväl andliga som materiella, som görs utan kunskap om Guds närvaro i varje levande varelse, sker i okunnighetens kvalitet.

SB 3.29.22

Den som frambär sin respektfulla vördnad till Mig, men är avundsjuk på andras kroppar och av den anledningen är en separatist, kommer aldrig att få frid i sitt sinne, på grund av sitt fientliga beteende gentemot andra levande varelser.

Den som avundas eller är fientlgt sinnad mot andra erfar aldrig någon lycka. En gudshängiven persons betraktelsesätt måste därför vara perfekt. Han bör vara likgiltig för olikheter hos olika kroppar och endast se närvaron av den Högste Herrens beståndsdel i dessa, jämte Herren Själv i Hans fullständiga utvidgning i form av Översjälen. Detta är en ren gudshängiven persons betraktelsesätt. Det kroppsliga utseendet hos en viss typ av levande varelser fäster en gudshängiven person inte något avseende vid.

I denna vers står det att Herren alltid är angelägen om att befria de betingade själarna, som har varit fångar i materiella kroppar. De gudshängivna har till uppgift att överbringa Herrens budskap eller önskan till dessa betingade själar och upplysa dem om Krishnamedvetande. De kan därigenom upphöjas till ett transcendentalt, andligt liv, varvid deras liv blir framgångsrika. Detta är naturligtvis inte möjligt för de varelser som lever på ett lägre stadium än människan, men för alla människor består dock denna möjlighet att få bli upplysta av Krishnamedvetande. Levande varelser på en lägre nivå än människan kan dock genom andra metoder upphöjas till Krishnamedvetande. Sivananda Sena, som var en stor hängiven till Herren Caitanya, befriade till exempel sin hund genom att ge den prasada. Genom utdelning av prasada, dvs återstoden av den mat som offrats till Herren, ges till och med den okunniga folkmassan och djuren en chans att höja sig upp till Krishnamedvetande.
SB 3.29.23

Herren Kapilas instruktioner rörande hängiven tjänst Del 2

Den gudshängivne bör först koncentrera sitt inre sinne på Herrens lotusfötter, som är utsmyckade med olika märken, nämligen en åskvigg, en elefantpåk, en flagga och en lotusblommar. Glansen från tårnas vackra, rödfärgade naglar liknar månens kretslopp och skingrar det tjocka töcknet i ens hjärta.

En konkret beskrivning av Guds eviga form lämnas här. När en yogi betraktar märkena under Herrens fotsulor och den bländande glansen från Hans tånaglar, då kan man blir fri från okunnighetens mörker i det materiella livet. Denna befrielse kan man inte erhålla genom spekulativt tänkande, utan genom att se ljuset som emanerar från Herrens glänsande tånaglar.

SB 3.28.21

Den välsignade Siva blir än mer välsignad genom att på sitt huvud bära Ganges heliga vatten, som har sin källa i det vatten, som tvättade Herrens lotusfötter. Guds lotusfötter agerar liksom åskviggar som är utslungade för att krossa berget av de synder, som den mediterande gudshängivne lagrat i sitt inre sinne. Man bör därför meditera mycket länge på Herrens lotusfötter.

Den Högste Guden är Krishna, och alla andra, inklusive Herren Siva och Herren Brahma - för att nu inte nämna alla övriga halvgudar - är tjänare till Krishna. Herren Siva är mäktig, enär han mottar Ganges heliga vatten på sitt huvd. Detta vatten har sitt ursprung i det vatten som tvättar Herren Visnus fötter.

En annan viktig punkt i denna vers är att den betingade själens inre sinne, på grund av sin kontakt med den materiella energien sedan urminnes tid, innehåller högar av orenhet i form av önskningar om att få härska över den materiella naturen. Dessa högar av orenheter liknar ett berg, men ett berg kan söndersmulas om det träffas av en åskvigg. Meditation på Herrens lotusfötter verkar som en åskvigg mot berget av orenheter i det inre sinnet hos en yogi. De gudshängivna är så starkt fixerade vid Herrens lotusfötter, att de inte tänker på något annat. Ett förhållande till Hans lotusfötter kan till och med stärka Sivas storhet, för att nu inte tala om vilken inverkan ett sådant förhållande kan ha på vanliga levande varelser.

SB 3.28.22

I sitt hjärta bör yogin fixera Laksmis aktiviteter. Laksmi är lyckans gudinna och dyrkas av alla halvgudar och är mor till den högsta personen, Brahma. Man ser henne alltid i färd med att massera benen och låren på den transcendentale Herren, som hon omsorgsfullt tjänar på detta sätt.

SB 3.28.23

Därfter bör yogin fästa sitt inre sinne i meditation på den Högsta Personliga Gudomens lår, i vilka all energi finns lagrad. Herrens lår är blåvita, likt linblommans lyster, och de synes var mycket välformade, när Herren bärs på Garudas skuldror. Yogin bör ävenledes meditera på Herrens runda höfter, som omsluts av ett bälte, vilket vilar på ett gult sidenkläde av utsökt kvalitet som sträcker sig ända ned till Hans vrister.

Gudsgestalten i templet, som kallas arca-vigraha, mosvarar precis beskrivningen på Herrens transcendentala form. Oftast är nedre delen på denna gestalt täckt av gult siden. Detta är Vaikuntha-klädseln, dvs den klädsel som Herren bär i den andliga rymden.

SB 3.28.24

Yogin bör därefter meditera på Hans månliknande navel, mittpunkten på Hans buk. Ur Hans navel, som utgör hela universums grundval, spirade lotusstjälken som innehåller alla olika planetsystem. Lotusen är Brahmas, den först skapade varelsens, hemvist. På samma sätt bör yogin koncentrera sitt inre sinne på Herrens bröstvårtor, som liknar ett par ytterst utsökta smaragder, men som förefaller vitaktiga på grund av utstrålningen från de mjölkvita pärlhalsbanden som pryder Hans bröst.

Yogin tillrådes att som nästa meditationsföremål välja Herrens navel, som är grunden för hela den materiella skapelsen. I Brahma-samhita står det förklarat att varje del av Guds kropp besitter samma förmågor som var ch en av de övriga kroppsdelarna. Hans olika kroppsdelar är inte betingade, eftersom dessa är av andlig natur. Varje organ i Hans transcendentala kropp kan fungera som vilket som helst av övriga organ. Hans buk är grundvalen för alla planetsystem. Brahma innehar posten som alla planetsystemens skapare, men hans skapande energi alstras ur Herrens buk. Alla skapande funktioner i universum har alltid en direkt sammanbindande länk med Gud.

SB 3.28.25

Yogin bör sedan meditera på den Högsta Personliga Gudomens bröst, gudinnan Maha-Laksmis boning. Herrens bröst är källan till all transcendental glädje för det inre sinnet och fyllt av allt, som tillfredsställer ögonen. Yogin bör därefter koncentrera sitt inre sinne på den Personliga Gudomens hals, som beundras av hela unversum. Herrens hals förhöjer skönheten hos Kaustubha-juvelen, som hänger på Hans bröst.

I Upanisaderna förklaras det att Guds olika energier verkar för att skapa, vidmakthålla och förinta. Dessa olika slag av ofattbar energi finns lagrad i Herrens bröst. Som folk vanligtvis brukar säga: Gud är allsmäktig. Denna makt representeras av Maha-Laksmi, som är reservoaren till alla eneriger och befinner sig på Herrens bröst.

Det står här skrivet att Herrens hals förhöjer Kaustubha-juvelens skönhet i stället för tvärtom. Ädelstenen blir vackrare, därför att den sitter på Herrens hals. Yogin rekommenderas därför att meditera på denna hals. Guds transcendentala form kan vara föremål för meditation, antingen i det inre sinnet eller uppställd i templet som en "staty", dekorerad på ett sådant sätt, att alla kan meditera på den. Tempeldyrkan är därför avsedd för sådana personer, som inte är så avancerade att de kan meditera direkt på Herrens form i sitt inre sinne. Det är ingen skillnad mellan att se Herrens gestalt i templet och att direkt se Hans transcendentala form. Dessa två sätt är likvärdiga. Herrens form utgör objektet, såväl när man hör som när man ser eller mediterar. Det är inte tal om någon tomhet eller något opersonligt väsen. Gud kan skänka Sin väsignelse i form av transcendental glädje såväl åt tempelbesökaren som åt den mediterande yogin eller åt den som hör talas om Herren transcendentala form från de uppenbarade skrifterna, som exempelvis Srimad-Bhagavatam och Bhagavad-gita.
SB 3.28.26

Vidare bör yogin meditera på Herrens fyra armar, vilka är ursprungskällan till all makt hos halvgudarna, som styr den materiella naturens olika funktioner. Därefter bör yogin koncentrera sitt inre sinne på de skinande smycken, som blev blankpolerade då berget Mandara roterade. Han bör också på vederbörligt sätt meditera på Herrens diskus, Sudarsana cakra, som består av ett tusen ekrar och har ett bländande sken, samt ävenledes på snäckan, som liknar en svan i Hans lotuslika hand.

Alla olika avdelningar för lag och ordning emanerar från den Högsta Personliga Gudomens armar. För lag och ordning i universum svarar olika halvgudar och deras makt sägs i denna vers emanera från Herrens armar.
SB 3.28.27

Yogin bör meditera på Hans klubba, som benämns Kaumodaki och är Honom mycket kär. Denna klubba krossar demonerna, som alltid är fientligt sinnade soldater, och den är nedsölad med deras blod. Han bör också koncentrera sitt inre sinne på den vackra girlanden runt Herrens hals, vilken alltid är omgiven av humlor med deras angenäma, surrande ljud. Vidare bör han meditera på pärlhalsbandet runt Herrens hals, vilket anses representera alla rena levande varelser, som ständigt är engagerade i Hans tjänst.

Här står skrivet att den levande varelsen bör lära känna sin naturliga position. Två olika sorters levande varelser står omnämnda i denna vers. Den ena sorten kallas för arati (fiender). De, som räknas till denna grupp, vill inte lära känna den Högsta Personliga Gudomens lekar. Herren uppenbarar sig för dem med Sin fruktansvärda klubba i handen, vilken alltid är nedsölad av blodfläckar från Hans dödande av demoner. Demonerna är också söner till Gudomens Högsta Personlighet. Enligt Bhagavad-gita är alla levande varelser i alla olika livsarter söner till Gudomens Högsta Personlighet. Det finns emellertid två olika klasser av levande varelser, vilka handlar på två olika sätt.
SB 3.28.28

Yogin bör sedan meditera på Herrens lotusliknande ansikte, enär Han framträder i Sina olika former i den här världen på grund av medlidande med de ängsliga gudshängivna . Hans näsa är framträdande och Hans kristallklara kinder lyses upp av det dallrande skenet från Hans glittrande, krokodilformade örringar.

Herren nedstiger i den materilla världen på grund av det djupa medlidande Han känner för Sina hängivna. Det finns två olika anledningar till Herrens uppenbarelse eller inkarnation i den materiella världen. Närhelst det uppstår någon avvikelse i utövningen av de religiösa principerna och irreligionen tar överhanden, då nedstiger Herren på jorden för att skydda de gudshängivna och förgöra de icke gudshängivna. När Han uppenbarar Sig, så är det i första hand för att ge tröst åt Sina hängivna. Han behöver dock inte komma Själv i egen person för att tillintetgöra demonerna, ty Han har många agenter. Även den yttre energien, maya, äger tillräcklig makt att döda dem. Men när Han kommer Själv för att visa Sitt medlidande med Sina hängivna, då är det självklart att Han också dödar de icke gudshängivna. Herren uppenbarar Sig i den speciella form, som en viss gudshängiven person tycker mest om. Det finns miljontals olika former av Gud, men de utgör alla en enda Absolut form. Men en del gudshängivna personer vill se Honom i form av Radha och Krishna, andra föredrar Honom som Sita och Ramacandra eller som Laksmi-Narayana, medan andra återigen vill se Honom som den fyrarmade Narayana, Vasudeva. Herren har ett oräkneligt antal olika former, och Han uppenbarar Sig i den speciella form, som den gudshängivne föredrar. Yogin rekommenderas att meditera på sådana former som godkänts av de gudshängivna. En yogi kan kan inte själv inbilla sig någon form för meditation. Yogi betyder hängiven person. Sådana yogier, som inte är riktigt rena gudshängivna, bör följa i de rena gudshängivnas fotspår.
SB 3.28.29

Därefter bör yogin meditera på Herrens vackra ansikte, som prydes av lockigt hår och förskönas av de lotusliknande ögonen och av ögonbrynens dansande rörelser. En lotusblomma omgiven svärmande bin och ett par simmande fiskar skulle överskuggas av detta ansiktes skönhet.

SB 3.28.30

Alla yogier bör meditera med full hängivenhet på de medlidsamma blickar, som Herren ideligen kastar, enär dessa blickar lindrar de allra värsta slag av de trefaldiga lidanden som Hans hängivna utsätts för. Hans blickar, åtföljda av ett kärleksfullt leende, flödar av Hans nåd.

Så länge som man befinner sig i det betingade livstillståndet i den materiella kroppen, är det helt naturligt att man får lida av oro och andra kval. Man kan inte komma undan den materiella energiens inflytande, inte ens om man befinner sig på det transcendentala planet. Ibland infinner sig störningar, men den gudshängivnes lidanden och oro mildras omedelbart, när han tänker på den Högste Personliga Gudomens underbart vackra gestalt eller på Hans leende ansikte. Herren visar Sin ynnest åt Sina hängivna på ett oräkneligt antal sätt, och den största uppenbarelsen av Hans nåd är Hans leende ansikte, som präglas av fullt medlidande med de rena hängivna.
SB 3.28.31

Likaledes bör en yogi meditera på Herren Sri Haris högst välvilliga leende, vilket torkar bort oceanen av tårar hos dem som känner gränslös sorg och bugar sig ned inför honom. Yogin bör ävenledes meditera på Herrens vävlda ögonbryn, som manifesteras genom Hans inre energi i syfte att för vismännens bästa charma guden över all sexualitet.

Hela universum är fullt av lidanden. Därför så är invånarna i vår materiella värld alltid i färd med att fälla tårar på grund av djup bedrövelse. Det finns en hel ocean av dessa tårar, men för den, som överlämnar sig till Gudomens Högsta Personlighet, torkar oceanen av tårar genast upp. Men behöver blott se den Högste Herrens tilltalande leende.

I denna vers står det att Herrens charmfulla ögonbryn är så förtrollande, att de får en att glömma allt behag från sinnesnjutning. De betingade själarna är fjättrade i den materiella tillvaron, emedan de låter sig fångas av sinnesnjutningens behag, i all synnerhet sexlivets behag. den Högsta Personliga Gudomens charmfulla ögonbryn skyddar alla vismän och gudshängivna från att låta sig förledas av materiell lusta och sexuell njutning.
SB 3.28.32

Med hängivenhet indränkt i kärlek och tillgivenhet bör yogin i sitt hjärtas allra innersta vrå meditera på Herren Visnus skratt. Visnus skratt är så tilldragande, att man med lätthet kan meditera därpå. När den Högste Herren skrattar, kan man se Hans små tänder, som liknar jasminknoppar, som blivit rödaktiga av glansen från Hans läppar. När yogin en gång hängett sitt inre sinne åt att meditera på detta, bör han inte önska att få se någonting annat.

Det står rekommenderat här, att yogin bör visualisera Herrens skratt efter det han studerat Hans leende mycket omsorgsfullt. Alla dessa speciella beskrivningar av meditation på leendet, skrattet, ansiktet, läpparna och tänderna, visar att slutsatsen måste vara att Gud inte är opersonlig. Det förklaras här att man bör meditera på Visnus skratt eller leende. Det finns ingen annan aktivitet som kan rena den gudshängivnes hjärta fullständigt. Om en yogi lyckas med att placera Herrens vackra ansikte i sitt hjärtas innersta vrår, då kommer han att känna sig helt nöjd. Med andra ord kan den materiella naturens lockelser inte längre störa en, när man blivit helt absorberad i att inom sig själv beskåda Guds skönhet.
SB 3.28.33

Genom attt följa denna utstakade väg utvecklar yogin gradvis ren kärlek till Gudomens Högsta Personlighet, Hari. När han gjort framsteg i gudshängiven tjänst kommer håren att resa sig på hans kropp på grund av omåttliga glädjekänslor, och han kommer att oavbrutet bada i en ström av tårar, förorsakade av intensiv kärlek. Gradvis kommer även hans inre sinne, som han använde som ett hjälpmedel i syfte att dra till sig Herren på samma sätt som man lockar till sig en fisk med hjälp av en metkrok, att dra sig undan från alla materiella aktiviteter.

Här står det klart och tydligt nämnt att meditation, som är en handling som utförs av det inre sinnet, inte är det fulländade stadiet för samadhi, eller absorption. I början är det inre sinnet sysselsatt med att dra till sig den Högsta Personliga Gudomens form, men i de högre stadierna är det inte frågan om att använda det inre sinnet. Genom att rena sina sinnen vänjer sig den gudshängivne vid att tjäna den Högste Herren. Tillämpningen av yoga-principerna för meditation krävs med andra ord så länge som man inte befinner sig på plattformen för ren gudshängiven tjänst. Det inre sinnet används för att rena de yttre sinnena, men när de yttre sinnena blivit renade genom meditation, då behöver man inte sitta på en avskild plats och föska meditera på Herrens form. Man blir så invand, att man automatiskt ägnar sig åt personlig tjänst till Herren. När man tvingar sitt inre sinne till koncentration på Guds form, kallas detta för nirbija-yoga , eller livlös yoga, enär yogin härvidlag inte automatiskt utövar personlig, gudshängiven tjänst. Då han däremot konstant tänker på Gud, kallas detta för sabija-yoga, eller levande yoga. Man måste höja sig upp till plattformen för levande yoga.

SB 3.28.34

När det inre sinnet sålunda blivit fullständigt fritt från all materiell besmittelse och lösgjorts från alla materiella intressen, liknar det ljuslågan i en lampa. Vid den tidpunkten är det inre sinnet verkligt förenat med den Högste Herren och upplevs som ett med Honom, enär det är fritt från flödet av all växelverkan från den materiella naturens kvaliteter.

I den materiella tillvaron utmärks det inre sinnets aktiviteter av att antingen godtaga eller förkasta. Så länge som man befinner sig i ett materiellt medvetande, måste man med våld öva upp det inre sinnet till att godta meditation på Gudomens Högsta Personlighet, men när man verkligen lyckats med att höja sig upp till plattformen för kärlek till den Högste Herren, då blir ens inre sinne automatiskt absorberat i tanken på Gud. I denna position har en yogi inget annat i sina tankar än att få tjäna Gud. Detta sammanlänkande av det inre sinnet med den Högsta Personliga Gudomens önskningar kallas för nirvana, eller att låta sitt inre sinne bli ett med den Högste Herren.

Mayavada-filosoferna kan inte förstå detta. De tror att enheten nödvändigtvis kräver förlust av individualiteten. Enligt Bhagavad-gita finner vi emellertid, att så verkligen inte är fallet. När det inre sinnet blivit fullständigt renat i kärlek till Gud, då blir ens inre sinne samma inre sinne som hos Gudomens Högsta Personlighet. Vid den tidpunkten agerar inte det inre sinnet avskilt, och ej heller agerar det utan att vara besjälat av önskan om att få uppfylla Herrens önskningar. Den befriade individuella själen utför ingen annan aktivietet än att söka uppfylla Herrens önskningar.

SB 3.28.35

När det inre sinnet sålunda uppnår det högsta transcendentala tillståndet, lösgörs det från alla materiella återverkningar och blir beläget i sin egen salighet, transcendentalt till all materiell uppfattning av lycka och olycka. Vid den tidpunkten inser yogin sannningen om sitt förhållande till Gudomens Högsta Personlighet. Han upptäcker då att njutning och lidande, likväl som deras inbördes växelverkan, vilket han ansåg höra samman med hans eget själv, i verkligeten beror på det falska egot, som är en produkt av okunnighet.

Glömskan av ens förhållande till Gudomens Högsta Personlighet är en produkt av okunnighet. genom utövning av yoga kan man utplåna denna okunnighet som består i att man tror om sig själv, att man är oberoende av den Högste Herren. Ens verkliga förhållande utgöres av ett evigt kärleksförhållande till Gud. Den levande varelsens uppgift är att utöva transcendental tjänst i kärlek till Herren. Glömskan av detta sälla förhållande kallas för okunnighet, och okunnigheten påverkas man och styrs av den materiella naturens tre kvaliteter, vilket får en att tro sig själv vara den som är njutaren. När den gudshängivne blivit renad i sitt inre sinne och inser att hans inre sinne måste sammanlänkas med en Högsta Personliga Gudomens önskningar, då har han nått transcendental fulländning, som är bortom föreställningen om materiell lycka och olycka.

Så länge som man handlar för sin egen räkning är man underkastad den materiella föreställningen om så kallad lycka och olycka. I själva verket existerar det inte någon lycka på detta plan. Precis på samma sätt som att det inte finns någon lycka i en galen persons handlingar, är även sinnets självpåhittade föreställningar om lycka och olycka när det gäller materiella företeelser falska. I själva verket innebär alla materiella företeelser lidande.

SB 3.28.36

Eftersom den fullkomligt förverkligade själen har funnit sin verkliga identiet har han inte något medvetande om hur hans materiella kropp rör sig eller handlar, precis likt en berusad person, som inte vet om han har några kläder på sig eller inte.

En sådan person, vars inre sinne är helt sammanlänkat med den Högsta Personliga Gudomens önskningar och som till hundra procent ägnar sig åt gudshängiven tjänst, glömmer bort sin materiella kropps behov.

SB 3.28.37

En sådan befriad yogis materiella kropp jämte alla dess sinnen tas om hand av Gudomens Högsta Personlighet, och den fungerar ända till dess att den har avslutat sina bestämda aktiviteter. En befriade gudshängiven person, som är medveten om sin naturliga position och på så sätt befinner sig i samadhi, det högsta och mest fulländade tillståndet i yoga, godtar inga biprodukter från sin materiella kropp som tillhörande honom själv. Han jämställer sålunda sina kroppsliga aktiviteter med en kropp som agerar i drömmen.

SB 3.28.38

På grund av affektionen för sin familj och för sitt välstånd, godtar man en son och en viss summa pengar som sin egendom, och på grund av tillgivenheten för sin materiella kropp, tror man att denna tillhör en själv. Men den befriade själen har förstått, att han själv och hans materiella kropp inte är samma sak, på samma vis som man i praktiken kan förstå att ens familj och ens välstånd är skilt från en själv.

Vi gör anspråk på den materiella kroppen på grund av vår affektion för den. Jag säger att det är "min " kropp. Sedan utvidgar jag detta ägandemedvetande och säger "det är min hand, min fot", och vidare"det är mitt bankkonto, in son, min dotter". Men i verkligheten vet jag att sonen och pengarna är skilda från mig. Det förhåller sig likadant med kroppen. Jag är skild från min kropp. Det är något man måste söka förstå. Genom att erhålla denna kunskap genom gudshängivet tjänande, dvs genom Krishnamedvetande, kan man bli en befriad själ.

SB 3.28.39

Herren Kapilas instruktioner angående hängiven tjänst

Gudomens Personlighet sade: Kära moder, o du konungadotter, Jag skall nu beskriva yoga-systemet för dig,vars syfte är att kunna koncentrera det inre sinnet. Genom att praktisera detta system kan man bli glädjefylld och steg för steg göra framsteg på den Absoluta Sanningens väg.

Den yoga-metod, som Herren Kapiladeva kommer att beskriva i detta kapitel är auktoriserad och ett rättesnöre,varför dessa instruktioner bör följas mycket noga.Till att börja med säger Herren att man genom utövning av yoga kan göra framsteg i förståelsen av den Absoluta Sanningen, Gudomens Högsta Personlighet.

Här i denna vers står det skrivet att man kan bli lycklig om följer yoga-systemet. Ett framgångsrikt resultat av yoga-utövning utgörs inte av någon form av förvärvad mystisk makt, utan kännetecknas istället av frihet från alla materiella strävanden för upprättandet av ens naturliga position. Detta sistnämnda är det slutgiltiga målet för yoga utövande.

SB 3.28.1

Man bör fullgöra sina föreskrivna plikter enligt egen bästa förmåga och undvika att utföra sådana plikter som man inte har fått sig förelagda. Man bör vara nöjd med det man förtjänar tack vare Guds nåd och man bör dyrka en andlig mästares lotusfötter.

Här i denna vers finns det många viktiga ord, som borde förklaras mera ingående, men vi skall endast i korthet beröra de viktigaste aspekterna på varje ord. Det sista konstaterandet i versen är atmavic-caranarcanam. Atma-vit betyder en självförverkligad själ eller en bona fide andlig mästare. Endast om man är självförverkligad och känner till sitt förhållande till Översjälen kan man vara en bona fide andlig läromästare. Här står det rekommenderat, att man bör uppsöka en bona fide andlig mästare och överlämna sig till honom (arcanam), ty genom att fråga honom och dyrka honom kan man lära sig andliga aktiviteter.

Den första rekommendationen är sva-dharmacaranam. Det finns många olika föreskrivna plikter för oss så länge som vi är i besittning av våra materiella kroppar. Dessa plikter finns uppdelade i ett system bestående av fyra samhällsordningar: brahmana, ksatriya, vaisya och sudra. Plikterna inom dessa dharmacaranam innebär att man med trofasthet och med största omsorg måste fullgöra de föreskrivna plikter, som gäller för den speciella samhällsordning man tillhör. Man bör inte godta andras plikter. Om man är född i sett visst samhälle eller i en viss samhällsgrupp,bör man utföra de plikter, som föreskrivs för denna speciellagrupp.Om man emellertid blir så lyckligt lottad, att man upphöjer sig till den andliga plattformen, då är ens sva- dharma, eller plikt, endast att tjäna Gudomens Högsta Personlighet,varvid man höjer sig över den ställning man genom födseln fått i ett visst samhälle eller i en viss samhällsgrupp. Den som är avancerad i Krishnamedvetande har som sin enda verkliga plikt att tjäna Herren. Så länge som man förblir i sin uppfattning om att vara den materiella kroppen må man handla enligt vad de sociala samhällsreglerna föreskriver, men om man blivit upphöjd till den andliga plattformen, måste man enbart tjäna den Högste Detta är det rätta sättet attt utföra sva-dharma.

SB 3.28.2

Man bör sluta med att utöva vanemässiga religiösa aktiviteter och i stället intressera sig för de som leder till befrielse. Man bör äta mycket måttligt och alltid förbli i avskildhet, så att man kan nå livets högsta fulländning.

Det står här rekommenderat att man bör undvika religiöst utövande i syfte att göra ekonomiska framsteg eller för att tillfredsställa sina sinnens önskningar. Religionsutövning bör man endast genomföra för att vinna befrielse ur den materiella naturens fångenskap. I början av Srimad- Bhagavatam står det skrivet, att den allra högsta formen av religionsutövning är den genom vilken man utan någon orsak eller något skäl kan nå upp till det transcendentala hängivna tjänandet av Gud. En sådan religionsutövning kan aldrig hindras av några omständigheter och den skänker verklig tillfredsställelse. I denna vers rekommenderas moksa-dharma, dvs religionsutövning för erhållande av frälsning, eller ett upphöjande ur fångenskapen i materiell besmittelse. I allmänhet utför folk religiösa ceremonier för någon ekonomisk vinnings skull eller för erhållandet av någon sinnesnjutning, men detta rekommenderas inte för den som vill göra framsteg i yoga.

Nästa viktiga rekommendation är mita-medhyadanam, vilket betyder att man bör äta mycket måttligt. I den vedska litteraturen står det rekommenderat, att en yogi endast bör äta hälften av vad han vill äta i enlighet med sin hunger. Om man är så hungrig att man skulle kunna äta upp ett halvt kilo mat, bör man, i stället för att äta denna mängd, blott äta ett kvarts kilo och som tillsats till det dricka ett glas vatten. En fjärdedel av magen bör lämnas fri för passagen av luften i magen. Om man äter på det viset, undviker man matsmältnings besvär och magsjukdomar. En yogi bör äta enligt föreskrifterna i Srimad-Bhagavatam och i alla övriga normgivande skrifter. En yogi bör leva på en avskild plats, där hans utövande av yoga inte kan bli stört.

SB 3.28.3

Man bör inte utöva något våld och vara sanningsenlig, låta bli att stjäla och vara nöjd med att äga det nödvändigaste för sitt uppehälle. Man bör avhålla sig från sexliv, utöva botgörning,vara renlig, studera Veda-böckerna och dyrka den högsta gestaltnigen av Gudomens Högsta Personlighet.

Ordet purusarcanam i denna vers betyder dyrkan av Gudomens Högsta Personlighet, speciellt i gestatning av Herren Krishna. I Bhagavad-gita beskräftas det av Arjuna, att Krishna är den ursprunglige purusa, Gudomens Personlighet, purusam sasvatam. Därför så måste man i sin utövning av yoga icke blott koncentrera sitt inre sinne på Krishnas person, utan också dagligen dyrka Krishnas form eller gestalt i templet.

En brahmacari lever i celibat och kontrollerar härvid sitt sexliv. Man kan inte njuta av ett ohämmat sexuellt liv och samtidigt utöva yoga. Detta är rent bedrägeri. Så kallade yogier förkunnar att man kan fortsätta med att njuta av sex så mycket man vill och på samma gång vara en yogi, men detta är helt otillbörligt. I denna vers står det klart och tydligt förklarat att man måste leva i celibat. Brahmacaryam innebär att man inriktar i sitt liv uteslutande på att upprätta förhållandet med Brahman för att uppnå fullt Krishnamedvetande. De som är hemfallna åt sexliv kan inte leva efter de regler som bibringar dem Krishna-medvetande. Sexuellt umgänge eär endast förbehållet gifta personer. Även en person som för ett reglerat sexliv inom äktenskapet benämns brahmacari.

Ordet asteyam är ävenledes mycket betydelsefullt för en yogi. Asteyam betyder "att låta bli att stjäla". I vidsträckt bemärkelse är var och en, som samlar på sig mer än han behöver, en tjuv. Enligt den andliga kommunismen får man inte äga mer än man behöver för sitt personliga uppehälle. Detta är naturens lag. Den som samlar på sig mer pengar eller mer ägodelar än nödvändigt, betecknas som en tjuv, och den som enbart samlar på hög utan att skänka bort något som offergåvor eller för dyrkan av Gudomens Högsta Personlighet, är en stor tjuv.

Svadhyayah betyder "att läsa de auktoriserade vediska skrifterna". Även om man inte är Krishnamedveten, utan praktiserar yoga-systemet, så måste man läsa de normgivande vediska skrifterna för att få kunskap. Det räcker inte med att enbart utöva yoga. Narottama dasa Thakura, en stor gudshängiven person och acarya i Gaudiya Vaisanava sampradaya, säger att man bör inhämta kunskap om alla andliga aktiviteter från tre olika källor: nämligen från heliga personer, från de normgivande skrifterna och från den andliga mästaren. Dessa tre vägledare är mycket viktiga för ens framasteg i andligt liv. Den andlige mästaren föreskriver normgivande litteratur för utövandet av yoga i gudshängiven tjänst, och själv talar han blott om sådant som står skrivet i de uppenbarade skrifterna. För att kunna utöva yoga är det därför nödvändigt att läsa de normgivande skrifterna. All utövning av yoga utan att man läser de normgivande skrifterna är endast bortkastad tid.

SB 3.28.4

.

Genom att utöva pranayama-metoden kan man undanröja föroreningarna från sina fysiologiska betingelser, och genom att koncentrera sitt inre sinne kan man bli fri från alla syndfulla aktiviteter. Genom att lägga band på sina sinnen kan man göra sig fri från den materiella kontakten, och genom att meditera på Gudomens Högsta Personlighet kan man bli fri från böjelsen till den materiella naturens tre kvaliteter.

Enligt den Ayur-vediska läkarvetenskapen upprätthålls kroppens fysiologiska tillstånd av de tre elementen kapha, pitta och vayu (slem, galla och luft). Den moderna läkarvetenskapen godtar inte giltigheten i denna fysiologiska diagnosmetod, men den gamla Ayur-vediska behandlingsmetoden baseras på dessa tre element. Den Ayur-vediska behandlingen går ut på att finna sjukdomsorsaken i något av dessa tre element. Dessa omnämns på många ställen i Bhagavatam som utgörande kroppens grundbetingelser. I denna vers rekommenderas att man praktiserar pranayamas andningsövningar för att bli befriad från de föroreningar som förorsakas av de grundläggande fysiologiska elementen. Vidare rekommenderas man att koncentrera sitt inre sinne för att bli fri från sina syndfulla aktiviteter, samt att man befriar sig från materiell kontakt genom att kuva sina sinnen.

Ytterst måste man meditera på Gudomens Högsta Personlighet för att kunna bli upphöjd till det transcendentala planet, där man inte längre påverkas av den materiella naturens tre kvaliteter. I Bhagavad-gita står det också bekräftat att den, som utövar ren oförfalskad gudshängiven tjänst, omedelbart blir transcendental till den materiella naturens tre kvaliteter samtidigt som han förverkligar sin identitet med Brahman. För varje detalj i yoga-metoden finns det en motsvarighet i bhakti-yoga, men bhakti-yoga är lättare att praktisera i vår tidsålder. Det som Herren Caitanya införde är inte någon ny tolkning. Bhakti-yoga och övriga yoga-metoder har Gudomens Personlighet som samma slutmål, men den ena är praktiskt genomförbar, medan de andra är svåra att genomföra. Man måste rena sitt fyioslogiska tillstånd genom koncentration och genom underkuvandet av sina sinnen. Då man fixerar sitt inre sinne på Gudomens Högsta Personlighet. Detta kallas för samadhi.

S B 3.28.11

Gudomens Högsta Personlighet har ett leende, lotusliknande ansikte med rödaktiga ögon, som liknar det inre av en lotusblomma, och en mörk hy, som liknar den blå lotusblommans kronblad. I tre av Sina händer bär han på en snäcka, en diskus och en klubba.

I denna vers rekommenderas man att koncentrerar sitt inre sinne på Visnus form. Man kan inte koncentrera sitt inre sinne på någon tomhet eller på något opersonligt. Det inre sinnet bör koncentreras på Guds personliga form, vars uppenbarelse är glädjande i enlighet med vad som står beskrivet i denna vers. I Bhagavad-gita förklaras, att det är mycket besvärligt att koncentrera sitt inre sinne på något opersonligt eller på något tomhetsväsen. De som är hemfallna åt att meditera på något tomt eller opersonligt, måste genomgå en svår process, enär vi inte är vana vid att koncentrera våra inre sinnen på någonting opersonligt. I själva verket är sådan meditation överhuvudtaget inte möjlig.

Färgen på Gudomens Personlighet, Krishna, beskrivs här vara nilotpala dala, vilket innebär att den liknar färgen hos en lotusblomma med blåa och vita kronblad. Folk undrar alltid varför Krishna är blå. Herren Krishnas färg är inte någon artists påhitt. Den står beskriven i de auktoritativa skrifterna. Även i Brahma-samhita jämföres färgen på Krishnas kropp med ett mörkt molns blåaktiga färgton. Herrens färg har inte heller uppstått ur någon poetisk föreställlning. Det finns auktoritativa beskrivningar i Brahma-samhita, i Srimad-Bhagavatam, i Bhagavad-gita och i flera av Puranas böcker, över Herren kropp, Hans vapen och alla Hans övriga attribut. Herrens uppenbarelse beskrivs här som padma-garbharuneksanam. Hans ögon liknar innandömet av en lotusblomma och i Sina fyra händer håller Han de fyra symbolerna snäckan, diskusen, klubban och lotusblomman.
SB 3.28.13

Hans höfter täcks av ett glänsande tyg av samma gula färg som lotusblommans ståndare. På bröstet bär han Srivatsas märke, en vit hårlock. Den gnistrande Kaustubha-juvelen hänger runt Hans hals.

Den exakta färgnyansen på den Högste Herrens klädnad beskrivs vara saffransgul, precis likt färgen på ståndarmjölet i lotusblomman. Kaustubha-juvelen, som hänger på Hans bröst, beskrivs också. Hans hals är vackert dekorerad med pärlor och ädelstenar. Herren besitter sex majestätiska attribut, och rikedom är ett av dem. Han är rikligt dekorerad med dyrbara smycken och ädelstenar, som inte finns att skåda i vår materiella värld.
SB 3.28.14

Om halsen bär Han dessutom en girland av underbart vackra skogsblommor och en svärm av bin surrar runt denna girland, berusade av dess utsökta väldoft. Han är dessutom utsökt dekorerad med ett pärlhalsband, en krona och med armringar, armband och fotringar.

Av denna beskrivning framgår det att den Högsta Personliga Gudomens blomstergirland består av friska blommor. Faktum är att det inte finns någonting i Vaikuntha, eller i den andliga rymden, som inte är friskt. Även blommorna som man plockar från träden eller från växterna på marken förblir friska, enär allt behåller sina ursprungliga egenskaper i den andliga världen, och aldrig förbleknar. Vällukten från blommorna som plockats från träden och gjorts till girlander mattas inte, enär såväl träden som blommorna är av andlig natur. När blomman blivit plockad från trädet, förblir den av samma natur och den förlorar inte sin doft. Bina attraheras likaledes till blommorna i såväl girlander som i träden. Det som är av andlig natur kännetecknas av att det är evigt och outtömligt. Om man från allting avlägnsar allting, återstår ändå allting; eller som det har beskrivits: i den andliga världen är ett minus ett lika med ett, och ett plus ett ävenledes lika med ett. Bina surrar kring de friska blommorna, och deras behagliga surr gläder Herren. Herrens armband, halsband, krona och fotringar är täckta av ädelstenar och juveler av oskattbart värde. Eftersom alla dessa juveler och pärlor är av andlig natur, kan de inte värderas enligt materiell måttstock.
SB 3.28.15

Han står på lotusen i Sina hängivnas hjärtan, och Hans höfter och länder är omslutna med ett bälte. Han är högst tilldragande att se, och de gudshängivna, som kan se Honom, gläder sig i sin ögon och i sina själar åt att få skåda hans fridsamma gestalt.

Ordet darsaniyatamam, som används i denna vers, betyder att Herren är så vacker och tilldragande att den gudshängivne yogin inte vill se någonting annat. Hans önskan att få se vackra föremål blir tilll fullo uppfylld och tillfredsställd genom åsynen av Herren. I den materiella världen önskar vi gärna se det som är vackert, men denna önskan blir aldrig tillfredsställd. På grund av besmittelsen från den materiella naturen blir våra böjelser, som vi känner i det materiella livet, aldrig tillfredsställda. Men när våra önskningar att få se, höra, känna osv sammanlänkas med vad som tillfredsställer Gudomens Högsta Personlighet, befinner de sig på det allra högsta planet av fulländning.
Trots att Gudomens Högsta Personlighet i Sin eviga form är så vacker och behagande för den gudshängivnes hjärta, verkar Han inte tilldragande på opersonlighetsanhängarna, som vill meditera på Hans opersonliga väsen. Meditation på detta opersonliga vis är enbart bortkastad möda.
S B 3.28.16

Herren är och förblir evigt vacker och Han är dyrkansvärd för alla invånare på samtliga planeter. Han förblir ständigt ung och är alltid angelägen om att skänka Sin välsignelse åt Sina hängivna.

Orden sarva-loka-namaskritam betyder att Han är dyrkansvärd för alla på samtliga planeter. Det finns ett oräkneligt antal planeter i den materiella världen och likaså i den andliga världen. på varje planet finns det ett oräkneligt antal invånare som dyrkar Herren, enär Han är dyrkansvärd för alla utom för opersonlighetsanhängarna. Den Högsta Herren är mycket vacker. Ordet sasvat är betydelsefullt. Det förhåller sig inte så, att Han för de gudshängivna tycks var en vacker person, men att Han ytterst är ett opersonligt väsen. Sasvat betyder "existerar i all evighet". Nämnda skönhet är inte av temporär beskaffenhet. Den existerar i all evighet - Han är för evigt ung. Den ursprungliga personen är en utan någon jämlike, men Han uppenbarar Sig aldrig som en gammal person. Han framträder alltid som en evigt blomstrande ungdom.
Herrens ansiktsuttryck visar, att Han alltid är beredd att visa Sina hängivna Sin ynnest och ge dem Sin välsignelse. För dem som inte är gudshängivna är Han stillatigande. Enligt Bhagavad-gita hyser han speciell kärlek till alla, som ägnar sig åt gudshängiven tjänst, trots att Han behandlar alla lika enär Han är Gudomens Högsta Personlighet och alla levande vareleser är Hans söner. Samma faktum bekräftas också i denna vers; nämligen att Han alltid är angelägen om att visa Sina hängivna Sin ynnest. På samma sätt som att de gudshängivna alltid är angelägna om att utöva hängiven tjänst till Gudomens Högsta Personlighet, är även Herren mycket angelägen om att skänka Sin välsignelse åt dem, som är Hans rena hängivna.
S B 3.28.17

Guds härlighet är alltid värd att lovprisa, enär Hans härlighet förhöjer Hans hängivnas dyrkansvärda position. Man bör därför meditera på Gudomens Högsta Personlighet och på Hans hängivna. Man bör meditera på Herrens eviga form till dess det inre sinnet blir stadigt.

Man måate oavbrutet fixera sitt inre sinne på Gudomens Högsta Personlighet. När man lyckats vänja sig vid att tänka på någon av Herrens otaliga former - Krishna,Visnu, Rama, Narayana m fl - då har man nått det fulländade målet för yoga. Detta yoga-system bör man praktisera ända tills det inre sinnet inte längre vacklar, inte ens för ett kort ögonblick.

Samma syfte uppfylls, när den gudshängivne dyrkar Herrens gestalt i templet. Det är ingen skillnad mellan utövningen av gudshängiven tjänst i templet och meditationen på Herrens form, eftersom Guds form är densamma, antingen Han uppenbarar Sig i det inre sinnet eller i någon konkret gestalt. Det finns åtta olika former av Herren, som de gudshängivna rekommenderas att se. Formerna kan vara gjorda av sand, lera, trä eller sten, de kan vara framställda genom meditation i det inre sinnet eller vara gjorda av ädelstenar, metall eller målade i färg. Alla dessa former har dock samma värde. Det förhåller sig inte så, att den som mediterar på Gudsgestalten i sitt inre sinne förnimmer en annan form än den som dyrkar Gudsgestalten i templet. Gudomens Högsta Personlighet är absolut, varför det inte finns någon skillnad mellan dessa två former. Opersonlighetsanhängarna, som inte vill se Herrens eviga form, föreställer sig någon rund skepnad. De föredrar i all synnerhet omkara, som också har form. I Bhagavad-gita står det att omkara är Herrens "bokstavsform". På motsvarande sätt finns det statyer och målningar, som representerar Herrens form.
SB 3.28.18

När yogin sålunda är ständigt absorberad i gudshängiven tjänst, ser han Herren inom sig i stående, liggande eller sittande ställning eller i rörelse, enär den Högste Herrens lekar alltid är vackra och tilldragande.

Sättet att meditera på den Högsta Personliga Gudomens form respektive lovsjungandet av Guds storhet och ära eller Hans lekar är likvärdigt. Den enda skillnaden är den, att det är lättare att lyssna och fixera det inre sinnet på Guds lekar än att göra Guds form synlig i sitt hjärta. Detta beror på att så snart som man börjar tänka på Herren, utsätts det inre sinnet, speciellt i vår tidsålder, för störningar, och till följd härav blir försöken att se Gud i det inre sinnet avbrutna. När man vibrerar ett ljud som lovprisar Herrens transcendentala lekar, tvingas man emellertid till att lyssna. Denna hörbara process tränger in i det inre sinnet, varvid målet med yoga automatiskt är uppnått. Av lyssnandet följer att det inre sinnet engageras. Herren Caitanya har rekommenderat, att man i denna Kali-yugas tidsålder alltid bör ägna sig åt att lovprisa och lyssna till innehållet i Bhagavad-gita.
SB 3.28.19