Det kan vara svårt att veta vad man rent praktiskt skall göra för att utvecklas andligt. Lyckligtvis så finns det gott om instruktioner i auktoriserade andliga skrifter som Srimad-Bhagavatam. Ett exempel är berättelsen om hur de fyra Kumara-bröderna undervisade Prithu Maharaja:
Efter noggrant övervägande har det slutgiltigt avgjorts i skrifterna att det yttersta målet för människosamhällets välfärd är obundenhet från den kroppsliga livsuppfattningen och ökad, stadig tillgivenhet till den Högste Herren, som är transcendental och bortom den materiella naturens kvaliteter.
I människosamhället är alla engagerade i att söka livets yttersta förmåner, men de som är underkastade den kroppsliga livsuppfattningen kan inte nå det yttersta målet och inte heller förstå vad detta är. Livets yttersta mål beskrivs i Bhagavad-gita. När man finner livets högsta mål blir man helt naturligt fri från den kroppsliga föreställningen. Man kan inte uppnå transcendensens högsta stadium utan att öka sin kärlek till Gudomen.
Tillgivenhet till den Högste kan ökas genom utövande av gudshängiven tjänst, förfrågningar om Gudomens Högsta Personlighet, tillämpande av bhakti-yoga i det praktiska livet, dyrkan av Yogesvara, Gudomens Högsta Personlighet, och genom hörande om och besjungande av den Högsta Personliga Gudens ära. Dessa handlingar är i sig själva fromma.
Man bör ta sin tillflykt till en ren gudshängiven som inte har något samröre med denna materiella värld utan bara ägnar sig åt gudshängiven tjänst. Genom att endast tjäna honom, kan man höja sig över den av kvaliteter fyllda materiella betingelsen. Att tjäna den högste gudshängivne innebär att höra från honom om den Högsta Personliga Gudens prakt. Hörandet om Gudomens Högsta Personlighet från den rene gudshängivnes mun innebär att uppnå ett fromt liv.
Man måste framskrida i andligt liv genom att inte umgås med personer som bara är intresserade av sinnesnjutning och av att tjäna pengar. Man bör inte bara undvika sådana personer, utan även dem som umgås med sådana personer. Man måste forma sitt liv på ett sådant sätt att man inte kan leva i lugn och ro utan attt få dricka den nektar som utgörs av lovprisandet av Gudomens Högsta Personlighet, Hari. Således kan man upphöjas genom att utveckla avsmak för sinnesnjutning.
I den materiella världen är alla intresserade av pengar och sinnesnjutning. Det enda målet är att tjäna så mycket pengar som möjligt och använda dem för att tillfredsställa sinnena. Sådana personer är aldrig intresserade av att förstå livets värden - vad Gud är, vad den enskilda själen är och vad dess förhållande till Gud är osv. Förfallet har nått en sådan omfattning att även de som numera förväntas vara religiösa också bara är intresserade av sinnesnjutning.
Antalet materialistiska personer har i denna Kalis tidsålder tilltagit mer än i någon annan tid, och därför bör de som önskar återvända hem, tillbaks till Gudomen, inte bara engagerar sig i att tjäna förverkligade själar utan bör också ge upp umgänget med materialistiska personer, vars enda mål är att tjäna pengar och använda dem för sinnesnjutning. De bör inte heller godta materialisternas intresseföremål, pengar och sinnesnjutning. Om man vill avancera i andligt liv måste man vara ointresserad av det materialistiska livet. Det som är tillfredsställande för de gudshängivna, tilltalar inte de icke-gudshängivna.
Det hjälper inte att bara inta en förnekande attityd eller att undvika materialistiska personer. Vi måste ha någon sysselsättning. Ibland finner vi hur en person som är intresserade av andligt liv lämnar det materiella samhällslivet och beger sig till en avskild plats, vilket särskilt rekommenderas för yogierna. Men inte heller detta kan hjälpa någon till andligt framåtskridande, ty i många fall händer det att också sådana yogier faller ned.
Gudshängiven tjänst börjar med hörandet om den Högsta Personliga Gudens ära. Man måste dricka den nektar som utgörs av den Högsta Personliga Gudens härlighet, och detta betyder att man alltid måste ägna sig åt att höra om och besjunga Herrens ära. Detta är den främsta metoden för att framskrida i andligt liv.
Om man önskar göra framsteg i andligt liv, kan man få den stora lyckan att möta en bona fide andlig mästare och från honom få lära sig om Krishna. Genom att tjäna både den andliga mästaren och Krishna mottar man den gudshängivna tjänstens frö, och om man sår detta frö i sitt hjärta och vattnar det genom att höra och recitera, växer det upp till en frodig bhakti-lata, dvs en klängväxt av bhakti. Denna klängväxt är så stark att den genomtränger universums skal och når den andliga världen, där den fortsätter att växa tills den når Krishnas lotusfötter och tar skydd där, liksom en vanlig klängäxt fortsätter att växa tills den får fäste i ett tak, varvid den stadigt börjar växa till sig och producera den önskade frukten. Dessa frukter, vilka här liknas vid nektarn i hörandet om den Högsta Personliga Gudens härlighet, växer genom att plantan bevattnas med gudshängiven tjänst, bestående av hörande och besjungande.
En aspirant för andliga framsteg måste vara fredlig; han måste följa i de stora acaryernas fotspår; han måste alltid minnas nektarn i den Högsta Personliga Gudens lekar; han måste alltid efterleva de reglerande principerna utan materiella önskningar, och under iakttagandet av dessa reglerande principer får han aldrig förolämpa andra. En gudshängiven bör leva ett mycket enkelt liv och inte besväras av den tvåfald som uppstår ur motverkande faktorer. Han bör lära sig att tolerera dem.
Den första kvalifikationen för en sadhu, en gudshängiven, är ahimsa, dvs icke-våld. En gudshängiven bör därför vara fördragsam och bör alltid vara mycket medlidsam mot andra. Om han exempelvis tvingas utstå personliga lidanden bör han tolerera dem, men om någon annan tvingas lida bör den gudshängivne inte godta detta.
Hela världen är fylld av våld, och en gudshängivnes första åliggande är att stoppa detta våld, vilket inbegriper den onödiga slakten av djur. En gudshängiven är inte bara människornas vän
utan också en vän till alla levande varelser, ty han ser alla levande varelser som söner till Gudomens Högsta Personlighet. Han utger sig inte själv för att vara Guds ende son medan han tillåter andra att dödas, i tron att de inte har någon själ. Denna slags filosofi förespråkas aldrig av en ren gushängiven. En sann hängiven är en vän till alla levande varelser. I Bhagavad-gita gör Krishna anspråk på att vara fadern till alla livsarter, och följaktligen är Krishnas hängivne alltid en vän till dem alla.
Det är helt enkelt befängt att försöka framskrida i andligt liv vid sidan av lärjungekedjan. Därför har det sagts, acaryavan puruso veda: den som följer acaryernas lärjungekedja känner allting som det är. För att förstå den transcendentala vetenskapen måste man uppsöka en bona fide andlig mästare.
Ordet smritya är betydelsefullt för andligt liv. Smritya innebär att alltid minnas Krishna. Man bör forma sitt liv på ett sådant sätt att man inte kan förbli i ensamhet utan att tänka på Krishna. Vi bör leva i Krishna, så att vi när vi äter, sover, går och arbetar alltid förblir i Krishna. Sastras rekommenderar, smartavyah satatam visnuh: man bör ständigt minnas Herren Vishnu. Vishnu får aldrig glömmas. Detta är den andliga livsvägen. Att höra om Krishna ur Srimad-Bhagavatam eller Bhagavad-gita eller liknande autentiska skrifter unnebär att leva i Krishna-medvetande. Sådan koncentration i Krishnamedvetande kan uppnås av personer som strikt följer de olika föreskrifterna och de reglerande principerna. I vår rörelse för Krishnamedvetande har vi rekommenderat varje gudshängiven att meditera sexton varv dagligen på radbandet och att följa de reglerande principerna. Detta kommer att hjälpa den hängivne att få stadga i sin andliga utveckling.
I denna vers förklaras det också att man kan föra framsteg genom att behärska sinnena. Genom att behärska sinnena kan man bli en svami eller gosvami. Den som åtnjuter titlen svami eller gosvami måste därför mycket strikt behärska sina sinnen. Han måste sannerligen vara sin sinnens herre. Detta är endast möjligt när man inte längre åtrår någon materiell sinnesnjutning. Om sinnena av någon orsak önskar handla självständigt, måste han behärska dem. Om vi bara på så sätt undviker materiell sinnesnjutning, kommer sinneskontroll automatiskt att följa.
En annan viktig detalj i detta sammanhang är anindaya - vi bör inte kritisera andras religiösa metoder. Det finns olika religiösa läror som arbeter under olika materiella kvaliteter. De som verkar i okunnighetens och lidelsens kvalitet kan inte var lika fulländade som lärorna i godhetens kvalitet. I Bhagavad-gita indelas allting i tre kvalitativa avdelningar, och religiösa läror kategoriseras därför på samma sätt. När människor huvudsakligen står under inflytande av lidelsens och okunnighetens kvaliteter, kommer deras religion att var av samma natur. En gudshängiven bör istället för att kritisera sådana läror uppmuntra dess anhängare att hålla fast vid sina principer för att på så sätt gradvis nå stadiet för religion i godhetens kvalitet. Om den gudshängivne bara kritiserar dem, kommer hans sinnen att bli besvärade. Därför bör en gudshängiven vara tolerant och lära sig att förhindra oroligheter.
En annan egenskap hos den gudshängivne är nirihaya, enkelt leverne. Niriha betyder "saktmodig", "ödmjuk" eller "enkel". En gudshängiven bör inte leva särskilt kostbart och imitera en materialistisk person. För den gudshängivne rekommenderas materiell enkelhet och djup andlighet. Han bör bara ta emot det han behöver för att hålla kroppen lämpad för utförandet av gushängiven tjänst. Han bör inte äta eller sova mer än nödvändigt. De gudshängivna bör följa principen att bara äta för livets skull och inte leva för ätandets skull, och de bör bara sova sex till sju timmar om dygnet.
Så länge man har en kropp är den utsatt för klimatförändringar, sjukdomar och naturliga störningar, dvs den materiella tillvarons trefaldiga lidanden. Vi kan inte undvika dem. Ibland får vi brev från nyblivna gudshängivna som frågar varför de har blivit sjuka, trots att de har tagit upp Krishnamedvetande. De bör dock av denna vers lära sig att de måste bli toleranta. Detta är tvåfaldens värld. Krishnamedvetande kan fortgå utan att stoppas av några materiella hinder. Herren Sri Krishna ger därför i Bhagavad-gita rådet, tams titiksasva bharata: "Min käre Arjuna, försök bara att tolerera alla dessa besvär. Var stadigt förankrad i dina Krishamedvetna handlingar."
Ur Srimad-Bhagavatam: Canto 4, Kapitel 22, Verserna 21-24
Innebördsförklaringar av A C Bhaktivedanta Swami Prabhupada
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar