Att recitera Herrens namn Del 2

Även om sjungandet eller reciterandet av Hare-Krishna maha-mantrat är mycket enkelt att utföra, så finns det ändå en del förseelser som man måste se upp med.

.

Den besvärligaste av dessa förseelser - åtminstone för mig - är bristande uppmärksamhet, för meningen med meditation är inte att man skall recitera mantrat mekaniskt; utan man skall recitera med full koncentration.

.

I mitt fall är det så att även om jag haft kontakt med Krishna-medvetande sedan ett antal år, så är jag ändå en nybörjare. En del har väldigt lätt för att ta upp Krishna-medvetande, för andra går det långsammare, och till den gruppen hör jag. Alltså snurrar huvudet av en mängd andra tankar när jag mediterar på radbandet. Man tänker - tyvärr - så bra när man reciterar Hare Krishna.

.

Faktum är att det låter ungefär så här i mitt huvud när jag mediterar:

Hare Krishna Hare Krishna - nu får jag inte glömma att göra den saken idag - Hare Hare - hmm vad skall jag laga till middag - Hare Rama - javisst ja, jag måste ringa upp den där personen - Hare Hare. Och så vidare. Sedan skärper man sig en stund, men rätt som det är så börjar man tänka på något annat igen. I Bhagavad-gita förklaras det att sinnet är svårare att fånga än en stormvind, och så är det.

.

Nu menar jag förstås inte att det skulle vara meningslöst att recitera Hare Krishna maha-mantrat även om man begår förseelser, ingen är perfekt i början. Reciterar man Hare Krishna (man kan också sjunga det tillsammans med andra) regelbundet, så kommer det ändå att ha en renande effekt. Det är bara det att det tar längre tid, men har man tillit till Krishna så kommer man en dag att nå målet: kärlek till Krishna.

.

Satsvarupa dasa Gosvami har skrivit en mycket fin bok om japa (som är den vediska termen för meditation på radband): Japa Reform Notebook, där han gör många intressanta iakttagelser om reciterandet av Herrens namn:

.

"Inattention is a serious problem in chanting. As the non-devotee does not understand the value of human life or the urgency to be Krishna conscious, so a devotee sometimes does not fully understand the urgency and necessity of calling on the holy name. Then despite his theoretical acceptance of the principle of chanting Hare Krishna, he stubbornly deliberates on other things while uttering the holy namne. Inattention then explains why, when a devotee chants, tears do not come to his eyes, his voice does not choke up with the utterance of the holy name, and his hairs do not stand on end, and why he does not feel the world is all vacant without Krishna."

.

Srila Prabhupada har förklarat att man bör recitera Krishnas namn på samma sätt som ett litet barn ropar på sin mamma: med en känsla av totalt beroende och tillit. Ett litet barn som vill till sin mamma tänker inte på något annat, resten av världen är meningslös och ointressant om inte mamma är där, med sin värme och kärlek. På samma sätt är Krishna centrumet för den hängivnes hela existens, eller borde åtminstone vara det.