Bhaktivinoda Thakura ger i sin Amrita-pravaha-bhasya följande sammanfattning av tionde kapitlet:
Inför Ratha-yatra-ceremonin begav sig alla de gudshängivna från Bengalen som vanligt till Jagannahta Puri. Raghava Pandita tog med sig olika slags maträtter till Sri Caitanya Mahaprabhu. Maten hade tillagats av hans syster, vars namn var Damayanti, och varorna kallades i allmänhet för raghavera jhali. Makaradhvaja Kara, som kom från Panihati och följde med Raghava Pandita, var den person som hade hand om raghavera jhalin, dvs de säckar med mat som Raghava Pandita medförde.
Den dag de hängivna anlände till Jagannatha Puri, gladdes Herren Govinda åt vattenlekar i Narendra-sarovara. Sri Caitanya Mahaprahbu gladdes också åt ceremonin i vattnet tillsammans med Sina hängivna. Såsom tidigare utförde Sri Caitanya Mahaprabhu rengöringsceremonin vid Gundica och reciterade den berömda versen jagamohana-pari-munda yau. Efter det att kirtana avslutats serverade Han prasada till alla de gudshängivna, och Han tog också lite Själv. Sedan lade Han Sig ner vid dörren till Gambhira för att vila. På något sätt kom Govinda dit och masserade Hans fötter. Govinda kunde emellertid inte gå ut den dagen, och därför kunde han inte inta prasada. Från Govindas karaktär kan vi lära oss, att vi ibland kan begå förseelser för att tjäna Herren, men inte för sinnesnjutning.
Govinda, Sri Caitanya Mahaprahbus personlige tjänare, fick Herren att äta all den mat som till Hans tjänst överlämnats av de gudshängivna från Bengalen. Alla vaisnaverna brukade bjuda in Sri Caitanya Mahaprabhu till sina hem. Herren accepterade en inbjudan från Caitanya dasa, Sivananda Senas son, och åt ris och yoghurt där.
Caitanya-caritamrita
Antya-lila Kapitel 10
.
Raghava Pandita kom med säckar fulla av mat, mycket fint tillagad av hans syster Damayanti.
Damayanti hade tillagat ojämförliga maträtter, helt värdiga att ätas av Herren Sri Caitanya Mahprabhu. Herren åt av dem oupphörligt under ett år.
Det följande är namnen på några av de pickles och kryddsåser som fanns i Raghava Panditas säckar. Amra-kasandi, ada-kasandi, jhala-kasandi, nembu-ada (en maträtt tillagad med lime och ingefära), amra-koli, amsi, ama-khanda, tailamra (mango i senapsolja) och ama-satta.
Damayanti hade också mycket omsorgsfullt malt torkade bittra grönsaker till ett pulver.
Förbise inte sukuta därför att den är en bitter maträtt. Sri Caitanya Mahaprabhu erfor större glädje av att äta denna sukuta än av att dricka pancamrita (en rätt tillagad av mjölk, socker, ghi, honung och ostmassa).
Eftersom Sri Caitanya Mahaprabhu är Gudomens Högsta Personlighet, utvinner Han det innersta syftet ur allting. Han accepterade Damayantis kärlek till Honom, och därför var till och med de torra,bittra sukutabladen och kasandin (en sur kryddsås) njutbara för Honom.
På grund av sin naturliga kärlek till Sri Caitanya Mahaprabhu betraktade Damayanti Herren som en vanlig människa. Därför trodde hon att Han skulle bli sjuk av att äta för mycket och att det skulle bildas slem i Hans mage.
På grund av ren kärlek älskar de Krishnahängivna i Goloka Vrindavana, Vrajabhumi, Krishna som en vanlig människa. Ändå, trots att de ser Krishna som en av dem, är deras kärlek till Krishna utan gräns. På grund av sin utomordentliga kärlek betraktade likaså hängivna, såsom Raghava Pandita och hans syster, Damayanti, Sri Caitanya Mahaprabhu som en människa, men deras kärlek till Honom saknade gräns. Om en vanlig människa äter för mycket drabbas han av sjukdomen amla-pitta, vilken följer av matsmältningsbesvär på grund av sur mage. Damayanti trodde att Sri Caitanya Mahaprahbu skulle drabbas av detta.
På grund av uppriktig tillgivenhet tänkte hon att denna sukuta skulle bota Herrens sjukdom. Herren blev mycket glad när Han beaktade dessa kärleksfulla tankar hos Damayanti.
10.13-20
Damayanti malde frön av koriander och anis till pulver och kokade sedan detta tillsammans med socker till små godsaker, som var formade som små bollar.
Hon gjorde söta bollar med torr ingefära, vilka gör att det slem som orsakats av för mycket galla försvinner. Hon förpackade alla dessa rätter i olika små tygpåsar.
Hon gjorde hundra olika kryddsåser och pickles. Hon tillagade också koli-sunthi (torkad ingefära och bär), koli-curna (pulvriserade torkade bär), koli-khanda( en annan rätt av bär) och många andra rätter. Hur många skall jag nämna?
Hon gjorde många sötsaker, formade som bollar. Till några hade använts malda kokosnätter, och andra var lika vita som Ganges vatten. På detta sätt gjorde hon olika slags sötsaker som håller sig länge.
Hon gjorde en slags ost som står sig länge, olika slags sötsaker med mjölk och grädde samt många andra olika rätter, såsom amrita-karpura (en rätt som tillagats av mjölk och kamfer).
Hon gjorde risflingor av fint, okokat saliris och fyllde en stor påse gjord av nytt tyg.
Av en del av risflingorna gjorde hon rispuffar, som hon stekte i ghi och kokade i sockerrörjuice, varefter hon blandade i lite kamfer samt rullade bollar av det hela.
Hon malde stekta korn av utmärkt ris, blandade i ghi till en pasta och kokade det hela i sockerlag. Sedan satte hon till kamfer, svartpeppar, nejlikor, kardemumma och andra kryddor samt rullade smeten till bollar, vilka var mycket välsmakande och väldoftande.
Hon tog rostat fint ris och stekte det i ghi, kokade det hela i sockerlag samt blandade i kamfer och gjorde på detta sätt en rätt som kallas ukhda eller mudki.
En annan sötsak var gjord av malda rosta ärtor, stekta i ghi och sedan kokade i sockerjuice. Kamfer hade blandats i, och sedan hade sötsaken rullats till bollar.
Jag skuille inte ens om jag tog hela livet på mig kunna nämna namnen på alla dessa underbara rätter. Damayanti gjorde tusentals olika sorter.
Damayanti följde sin broder Raghava Panditas order och tillagade alla dessa rätter. De hyste båda obegränsad kärlek till Sri Caitanya Mahaprabhu och var långt framskridna vad beträffar gudshängiven tjänst.
Damayanti tog lera från Ganges, torkade den, pulvriserade den, siktade den genom ett tygstycke samt blandade den med aromatiska ingredienser och rullade den till små bollar.
Kryddsåser och liknande rätter hälldes i tunna lerkrukor, och allt annat stoppades i små tygpåsar.
Från små påsar gjorde Damayanti påsar som var dubbelt så stora. Sedan fyllde hon omsorgsfullt de stora påsarna med de små.
Sedan lindade hon in och förseglade varje säck mycket omsorgsfullt. Säckarna bars av tre bärare, som gick efter varandra.
Sålunda har jag i korthet beskrivit de säckar som blivit berömda under beteckningen raghavera jhali.
10.22-39
.
Det var sedan länge en fast regel, att Sri Caitanya Mahrpbhu lade Sig ner för att vila efter lunch och att Govinda kom och masserade Hans ben. Därefter brukade Govinda hedra den mat som Sri Caitanya Mahaprahbu lämnat.
.
Denna gång upptog Herren hela dörröppningen när Han låg ner. Govinda kunde inte komma in i rummet, och därför bad han enligt följande.
.
"Var snäll och vänd Dig på sidan, så att jag kan gå förbi och komma in i rummet!" Herren svarade emellertid:"Jag har inte kraft nog att röra Min kropp."
.
Govinda bad om och om igen, men Herren svarade:"Jag kan inte röra Min kropp."
.
Govinda bad om igen:"Jag vill masssera Dina ben." Men Herren sade:"Gör det eller gör det inte! Det är du som avgör hur du skall handla.¨
.
Då bredde Govinda ut Herrens sjal över Hans kropp, och på detta sätt gick han in i rummet genom att kliva över Herren.
.
Govinda masserade som vanligt Herrens ben. Han tryckte mycket mjukt mot Herrens midja och rygg, och sålunda försvann Herrens trötthet.
.
Herren sov mycket behagligt i omkring fyrtiofem minuter medan Govinda masserade Hans kropp, och därefter vaknade Han upp.
.
När Sri Caitanya Mahaprabhu såg Govinda sittande vid Sin sida, blev Han något vred. "Varför har du suttit här så länge idag?" sade Han.
.
"Varför gick du inte för att inta din måltid efter det att Jag somnat?" frågade Herren. Govinda svarade:"Du låg ner och blockerade dörren, och det fannns inget sätt att komma ut."
.
Herren frågade:"Hur kom du in i rummet? Varför gick du inte upp på samma sätt för att äta din lunch?"
.
Govinda svarade i sitt sinne:"Min plikt är att tjäna, även om jag måste begå förseelser eller komma till helvetet."
.
"Jag begår gärna tusentals förseelser för att kunna tjäna Herren, men jag är mycket rädd för att begår ens ett spår av en förseelse för min egen skull."
.
Medan Govinda tänkte på detta sätt förblev han tyst. Han svarade inte på Herrens fråga.
.
Govinda hade för vana att gå och äta lunch när Herren sov. Denna dag fortsatte han emellertid, när han såg hur trött Herren var, att massera Hans kropp.
.
Det fanns ingen möjlighet att komma ut. Hur skulle han kunna gå iväg? När han funderade över att kliva över Herrens kropp, ansåg han att det skulle var en stor förseelse.
.
Detta är några av den gudshängivna tjänstens mera subtila etikettsregler. Endast den person som mottagit Sri Caitanya Mahaprabhus barmhärtighet kan förstå dessa principer.
.
Herren är mycket intresserad av att uppenbara Sina hängivnas upphöjda egenskaper, och det var därför Han arrangerade för denna händelse.
10.83-101
.
Varje hängivn ebrukade ta med sig en speciell sorts prasada, som han överlämnade till Govinda med följande vädjan: "Var snäll och se till att Herren med säkerhet kommer att äta denna prasada."
Någon hade tagit med sig paida (en kokosnötsrätt), någon annan hade medfört sötsaksbollar, och ytterligare någon hade tagit med sig bakverk och sött ris. Prasadan var av olika slag och mycket kostsam.
Govinda brukade överlämna prasadan till Sri Caitanya Mahaprahbu och tala om för Honom vem som hade skänkt just denna rätt. I själva verket brukade Herren emellertid inte äta den. Han sade blott:"Håll den i förvar!"
Govinda fortsatte att samla på sig mat och snart fyllde den upp ett helt hörn i rummet. Det fanns tillräckligt mycket för att mätta åtminstone hundra människor.
Alla de gudshängivna frågade Govinda med stor iver:"Har du givit Caitanya Mahaprahbu den prasada som jag hade med mig?"
När de gudshängivna frågade Govinda, var han tvungen att ljuga för dem. Därför talade han en dag i besvikelse till Herren.
"Många respektabla gudshängivna, med Advaita Acarya i spetsen, anstränger sig mycket för att till mig överlämna olika slags mat, som är avsedd för Dig."
"Du äter den inte, men de frågar mig om och om igen. Hur länge skall jag fortsätta lura dem? Hur skall jag kunna bli fri från detta ansvar?"
Sri Caitanya Mahaprabhu svarade: "Varför är du så dum och olycklig i onödan? Hämta hit allt det som de har överlämnat till dig!"
Sri Caitanya Mahaprabhu satte Sig ner för att äta. Sedn bar Govinda fram den ena rätten efter den andra till Honom samtidigt som han sade namnet på den person som hade skänkt rätten.
"Dessa rätter - paida (kokosnötsrätt), sött ris, bakverk med grädde, och dessutom amrita-gutika (sötsaksbollar), manda (en sorts runda sötsaker) och en kruka med kamfer - har skänkts av Advaita Acarya."
"Härnäst kommer olika maträtter - bakverk, grädde, amrita-manda (en sorts sötsak) och padma-cini - som överlämnats av Srivasa Pandita."
"Alla dessa rätter är gåvor från Acaryaratna, medan de här olika gåvorna kommer från Acaryanidhi."
"Alla dessa olika anrättningar har skänkts av Vasudeva Datta, Murari Gupta och Buddhimanta Khan."
"Dessa maträtter är gåvor från Sriman Sena, Sriman Pandita och Acarya Nandana. Var snäll och ät dem alla!"
"Här är de rätter som tillagats av Kulina-gramas invånare, och dessa har tillretts av Khandas invånare."
På detta sätt talade Govinda om var och ens namn när han lade maten framför Herren. Med stor tillfredsställelse började Herren äta alltihop.
De hårda kokosnötssötsakerna, kallade mukuta narikela, sötsakssbollarna, de många olika slags söta dryckerna och alla andra rätter var åtminstone en månad gamla, men trots att de var mycket gamla hade de inte förlorat smaken eller fått en fadd smak. Sannerligen hade de alla förblivit färska. Sådan är Sri Caitanya Mahaprabhus barmhärtighet.
På mycket kort tid åt Sri Caitanya Mahaprahbu lika mycket som skulle ha räckt till hundra personer. Sedan frågade Han Govinda:"Finns det något mer?"
Govinda svarade."Nu återstår endast Raghavas säckar." Herren sade. "Låt dem bli kvar idag! Jag skall ta hand om dem senare."
Följande dag, när Sri Caitanya Mahaprahbu intog Sin lunch på en enslig plats, öppnade Han Raghavas säckar och undersökte innehållet, den ena rätten efter den andra.
Han smakade litet av alla de olika maträtterna och prisade dem alla för sin smak och arom.
Alla de olika återstående prasada-rätterna förvarades för att ätas under hela året. När Sri Caitnaya Mahaprahbu åt Sin lunch brukade Svarupa Damodara Gosvami servera litet i taget.
Ibland brukade Sri Caitanya Mahaprabhu äta litet av dem på kvällen. Herren njuter sannerligen av de rätter som tillagats med tro och kärlek av Hans hängivna.
Sålunda tillbringade Sri Caitanya Mahaprahbu hela Caturmasya-perioden (regnperiodens fyra månader i det lyckliga tillståndet att tillsammans med Sina hängivna diskutera ämnen rörande Krishna.
10.108-133
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar