Chota Haridasas straff

I sin Amrita-pravaha-bhasya förklarar Srila Bhaktivinoda Thakura innebörden av detta kapitel på följande sätt:

Krishnadasa Kaviraja Gosvami, författaren till Sri Caitanya-caritamrita, önskade förklara de direkta möten med Sri Caitanya Mahaprabhu, möten med dem som Han skänkt kraft, samt Hans avirbhava-framträdande. Sålunda beskrev han de ärorika egenskaperna hos Nrisimhananda och andra hängivna. En hängiven vid namn Bhagavan Acarya var utomordentligt trogen Sri Caitanya Mahaprabhus lotusfötter. Likväl föreläste hans bror, Gopala Bhatta Acarya, om impersonalism (mayavada). Srila Svarupa Damodara Gosvami, Sri Caitanya Mahaprabhus sekreterare, förbjöd Bhagavan Acarya att lyssna till denna kommentar. Senare följde Chota Haridasa Bhagavan Acaryas befallning och gick för att ta emot allmosor från Madhavidevi. Han begick då en förseelse genom att tala intimt med en kvinna, fastän han befann sig i försakelsens livsordning. På grund av detta försköts Chota Haridasa av Sri Caitanya Mahaprabhu, och trots alla böner från Herrens trogna hängivna tog Herren inte honom tillbaka. Ett år efter denna händelse gick Chota Haridasa till den plats där Ganges och Yamuna flyter samman och begick självmord. I sin andliga kropp fortsatte han emellertid attt sjunga hängivna sånger, och Sri Caitanya Mahaprabhu hörde detta. När vaisnaverna från Bengalen kom för att träffa Sri Caitanya Mahaprabhu blev dessa händelser kända för Svarupa Damodara och andra.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila Kapitel 2

Herren svarade:"Jag kan inte tolerera attt se ansiktet hos en person, som antagit försakelsens livsordning men som ändå talar intimt med en kvinna."

Srila Bhaktisiddhanta Sarasvati Thakura kommenterar att saralata, enkelhet, är en vaisnavas första kvalifikation, medan falskhet och list är en stor förseelse mot den gudshängivna tjänstens principer. När man gör framsteg i Krishna-medvetande måste man gradvis utveckla avsmak inför materiella band och sålunda bli alltmer fäst vid tjänsten till Herren. Om man inte verkligen är obunden vid materiell verksamhet men ändå hävdar att man är långt framskriden i gudshängiven tjänst, så är man en bedragare. Ingen blir lycklig av att se ett sådant beteende.

2.117

"Det finns många personer med få ägodelar, som likt apor antar försakelsens livsordning. De vandrar hit och dit och ägnar sig åt sinnesnjutning samt talar intimt med kvinnor."

Man måste noga följa de reglerande principerna, nämligen att avstå från olovligt sexuellt umgänge, köttätande, berusning och spel, och det är genom detta man kan göra framsteg i andligt liv. Om en olämplig person på grund av sentimentalitet försöker tillämpa vairagya eller bli sannyasi samtidigt som han förblir fäst vid kvinnor, befinner han sig i en mycket farlig situation. Hans försakelse kallas markata-vairagya, vilket betyder en apas försakelse. Apan lever i skogen, äter frukt och döljer inte ens sin kropp med kläder. På detta sätt liknar den ett helgon, men apan tänker alltid på honaporna, och ibland har den dussintals till förfogande för sexuellt umgänge. Detta kallas markata-vairagya. Därför bör en person som ej är kvalificerad träda in i försakelsens livsordning. En person som blir sannyasi men åter störs av sinnena och samtalar med kvinnor privat kallas dharma-dhvaji eller dharma-kalanka, vilket betyder att han utsätter den religiösa ordningen för fördärv. Därför måste man vara mycket försiktig i detta sammanhang. Srila Bhaktisiddhanta Sarasvati Thakura förklarar att ordet markata betyder rastlös. En rastlös person kan inte vara stadig; därför vandrar han bara omkring och tillfredsställer sina sinnen. Ibland händer det att en sådan person sätter på sig en sannyasis eller babajis klädnad enligt försakelsens livsordning bara är att bli prisad av andra och kunna motta sina anhängares och allmänhetens billiga beundran, men han kan inte överge begären efter sinnesnjutning, i synnerhet inte begäret efter umgänge med kvinnor. En sådan person kan inte göra några framsteg i andligt liv. Det finns åtta slag av sinnlig njutning tillsammans med kvinnor, och dessa inkluderar samtal med dem och tankar på dem. Därför är det en stor förseelse för en sannyasi, en person i försakelsens livsordning, att tala intimt med kvinnor.
2.120

Sri Caitanya Mahaprabhu är barmhärtighetens ocean. Vem kan förstå Honom? När Han straffar Sina rena hängivna, gör Han förvisso detta för att återställa principerna för religion eller plikt.

Srila Bhakitsiddhanta Sarasvati Thakura säger i detta sammanhang, att Sri Caitanya Mahaprabhu, barmhärtighetens ocean, straffade Chota Haridasa, fastän Chota Haridasa var Hans käre hängivne, för att stadfästa att en person som är engagerad i gudshängiven tjänst enligt hängivenhetens tradition inte får vara skenhelig. En person som är engagerad i gudshängiven tjänst i försakelsens livsordning men samtidigt har nära förbindelser med kvinnor är förvisso en hycklare. Chota Haridasa bestraffades på detta sätt, så att ett exempel kunde statueras för kommande sahajiyas, som skulle komma att klä sig som sannyasier och imitera Rupa Gosvami och andra äkta sannyasier men samtidigt ha olovliga förbindelser med kvinnor. För att lära sådana människor bestraffade Sri Caitanya Mahaprabhu Sin käre hängivne Haridasa, för att denne gjort ett obetydligt avsteg från de reglerande principerna. Srimati Madhavidedvi var en mycket upphöjd gudshängiven; därför var det förvisso inte en särskilt stor förseelse att vända sig till henne och be om lite ris för att tjäna Sri Caitanya Mahaprabhu. Likväl, bara för att i framtiden bevara de reglerande principerna, upprätthöll Sri Caitanya Mahaprabhu med kraft den stränga regeln att ingen person i försakelsens livsordning får ha nära förbindelser med kvinnor. Om inte Sri Caitanya Mahaprabhu hade straffat Chota Haridasa för denna lilla avvikelse, så skulle så kallade gudshängivna personer ha utnyttjat detta Chota Haridasas beteende och fortsätta sin ovana att utan restriktioner ha olovliga förhållanden med kvinnor. Sannerligen förkunnar sådana personer ändå, att ett sådant beteende är tillåtet för en vaisnava. Men i sjävla verket är det strängt förbjudet. Sri Caitanya Mahaprabhu är hela världens lärare, och därför verkställde Han denna bestraffning som ett varnande exempel, för att fastställa att olovliga sexuella förhållanden aldrig tillåts för en vaisnava. Detta var syftet bakom Chota Haridasas bestraffning. Sri Caitanya Mahaprabhu är i själva verket den mest storsinta inkarnationen av Gudomens Högsta Personlighet, men Han förbjuder strängeligen olovligt sexuellt umgänge.
2.143


Instruktioner från detta kapitel:

I sin sammanfattning av detta kapitel säger Srila Bhaktisiddhanta Sarasvati Thakura, att man av det måste lära sig följande läxor:

1 Fastän Sri Caitanya Mahaprabhu, Gudomens Högsta Personlighet, är en inkarnation av barmhärtighet, avbröt Han umgänget med en av Sina personliga följeslagare, nämligen Chota Haridasa, ty om Han inte hade gjort detta, så hade pseudo-hängivna dragit fördel av Chota Haridasas misstag genom att använda det som en ursäkt för att leva som gudshängivna och samtidigt ha olovliga sexuella förbindelser. Sådana handlingar skulle demoralisera Sri Caitanya Mahaprabhus kult, och som följd härav skulle de gudshängivna gå mot ett helvetiskt liv i Sri Caitanya Mahaprabhus namn.

2 Genom att bestraffa Chota Haridasa, visade Herren en standard för acaryer, dvs ledarna för de instituioner som propagerar Caitanya Mahaprabhus kult, samt för alla verkliga hängivna. Sri Caitanya Mahaprabhu önskade uppehålla den högsta standarden.

3 Sri Caitanya Mahaprabhu undervisade att en ren gudshängiven måste vara enkel och fri från syndfull verksamhet, ty då kan man bli en äkta tjänare. Sri Caitanya lärde Sina anhängare hur man strängt skall följa försakelsens livsordning.

4 Sri Caitanya Mahaprabhu önskade visa, att Hans hängivna är upphöjda och att deras karaktär är obefläckad. I Sin vänlighet accepterara Han Sina trogna hängivna, och undervisar dem om hur många störningar och plågor kan frambringas av till och med ett litet avsteg från det gudshängivna livets stränga principer.

5 Genom att bestraffa Chota Haridasa visade Caitanya Mahaprabhu Sin barmhärtighet mot honom, och visade sålunda hur upphöjd Chota Haridasas hängivenhet till Honom var. På grund av detta transcendentala förhållande korrigerade Herren till och med en mycket liten förseelse, som begåtts av Hans rene hängivne. Den som önskar bli en ren hängiven till Sri Caitanya Mahaprabhu måste därför överge all materiell sinnesnjutnng; annars är det mycket svårt att nå Sri Caitanya Mahaprabhus lotusfötter.

6 Om man dör på en sådan upphöjd helig plats som Prayaga, Mathura eller Vrndavana, kan man befrias från återverkningarna från sitt syndfulla liv och sedan få skydd hos Gudomens Högsta Personlighet.

7 Fastän en ren och trogen gudshängiven kanske faller ned, kommer han till sist att få möjlighet att komma tillbaka hem till Guds rike, tack vare Herrens barmhärtighet.
2.172