Rupa Gosvamis andra möte med Herren

Srila Bhaktivinoda Thakura ger i sin Amrita-pravaha-bhasya följande sammanfattning av det första kapitlet:

När Sri Caitanya Mahaprabhu återvänt till Jagannatha Puri från Vrindavana, kom, efter att ha mottagit den lyckobådande nyheten, alla Hans hängivna från andra delar av Indien till Purusottama-ksetra, dvs Jagannatha Puri. Sivananda Sena tog en hund med sig, och han till och med betalade avgift för den när han tog sig över floden. En natt kunde hunden emellertid inte få tag på någon mat, och därför begav den sig direkt till Sri Caitanya Mahaprabhu i Jagannatha Puri. Följande dag, när Sivananda och hans grupp kom till Jagannatha Puri, såg Sivananda hunden, som var i färd med att äta kokosnötbitar som den fått av Sri Caitanya Mahaprabhu. Efter denna händelse befriades hunden och återvände hem til Guds rike.

Under tiden kom Srila Rupa Gosvami, som var på väg tillbaka från Vrindavana, till Bengalen. Fastän han inte kunde följa med de hängivna från Bengalen, kom han litet senare till Jaganntha Puri, där han bodde hos Haridasa Thakura. Rupa Gosvami författade en betydelsefull vers, som började med orden priyah so yam, och Sri Caitanya Mahaprabhu, Ramananda Raya och Sarvabhauma Bhattacarya kom för att träffa Haridasa Thakura, såg Herren versen som Rupa Gosvami författade som en introduktion till sina böcker Lalita-madhava och Vidagdha-madhava. Ramananda Raya granskade manuskripten till dessa böcker, och han godkände dem och uppskattade dem mycket. Efter Caturmasya-perioden återvände alla de gudshängivna, som hade kommit från Bengalen, till sina hem. Srila Rupa Gosvami stannade emellertid en tid i Jagannatha Puri.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila kapitel 1

På sin vandring till Jagannatha Puri lät Sivananda Sena en hund följa med. Han tog hand om den och gav den mat att äta.

En dag, när de var tvungna att ta sig över en flod, ville båtsmannen från Orissa inte låta hunden gå ombord på båten.

Sivananda Sena var ledsen för att hunden var tvungen att stanna, och därför betalade han färjkarlen tio pana med små snäckor för att ta hunden över floden.

En dag, när Sivananda blev kvarhållen av en tulltjänsteman, glömde hans tjänare att ge hunden dess kokta ris.

Sent på kvällen när Sivananda Sena återvänt och intog sin måltid, frågade han tjänaren huruvida hunden hade fått sin mat.

När han fick veta att hunden inte hade fått mat när han varit borta blev han mycket olycklig. Då skickade han genast iväg tio män för att leta efter hunden.

När männen återvände utan framgång, blev Sivananda Sena mycket olycklig och bestämde sig för att fasta den kvällen.

På morgonen letade de efter hunden, men de kunde inte finna den någonstans. Alla vaisnaverna blev förbryllade.

Att Sivananda Sena var fäst vid hunden var en stor välsignelse för detta djur. Det verkade som om hunden var en herrelös hund. Eftersom den helt naturligt började följa med Sivananda Sena, när han tillsammans med sin grupp var på väg till Jagannatha Puri, lät han den ingå i gruppen, och han tog hand om den på samma sätt som han tog hand om de andra hängvna.

Det finns många andra tillfällen när en vaisnavas husdjur blivit befriat och fått komma tillbaka till Vaikunthaloka, Guds rike. Detta är välsignelsen för den som på ett eller annat sätt blir en vaisnavas favorit. Det är ingen skada med att födas om och om igen. Vår enda önskan bör vara att få födas under en vaisnavas beskydd.

Sålunda vandrade de alla mycket oroliga till Jagannatha Puri, där de som vanligt träffade Sri Caitanya Mahaprabhu.

Sri Caitanya Mahaprabhu gick tillsammans med dem för att se Herren i templet, och den dagen intog Han också lunch tillsammans med alla dessa hängivna.

Som tidigare såg Herren till att de alla fick någonstans att bo, och följande morgon kom alla de hängivna för att träffa Honom.

När alla de gudshängivna kom till Sri Caitanya Mahaprabhus hem såg de att just denna hund satt en liten bit från Herren.

Vidare kastade Sri Caitanya Mahaprabhu bitar av innanmätet från en grön kokosnöt till hunden. han log på Sitt eget sätt och sade till hunden:"Sjung Ramas, Krishnas och Haris heliga namn."

När de såg hur hunden åt innanmätet från grön kokosnöt och sjöng "Krishna, Krishna" om och om igen, blev alla de närvarande gudshängivna mycket förvånade.

När Sivananda såg att hunden satt på detta sätt och sjöng Krishnas namn, betygade han, av naturlig ödmjukhet, sin vördnad för hunden, för att motverka sina förseelser mot den.

Följande dag var det ingen som såg hunden, ty den hade fått sin andliga kropp och givit sig av till Vaikuntha, det andliga riket.

Detta är resultatet av sadhu-sanga, som leder till att man får umgås med Sri Caitanya Mahaprabhu och komma tillbaka hem till Guds rike. Därför måste alla som befinner sig den mänskliga livsformen förmås att umgås med gudshängivna. Genom att utföra lite tjänst, ja till och med genom att äta prasada, för att inte tala om genom att sjunga och dansa, kan alla upphöjas till Vaikunthaloka. Man bör ge en möjlighet till alla att äta prasada, och de bör lockas att sjunga de heliga namnen Hare Krishna och dansa i hänryckning. Med hjälp av dessa tre metoder, även om de utförs utan kunskap eller utbildning, kan till och med ett djur återvända till Guds rike.

Sådana är de transcendentala lekar som utfördes av Sri Caitanya Mahaprabhu, moder Sacis son. Han till och med befriade en hund genom att locka den att sjunga maha-mantrat, Hare Krishna.

1.17-33