Herrens försök att gå till Vrindavana

I sin Amrita-pravaha-bhasya sammanfattar Srila Bhaktivinoda Thakura detta kapitel på följande sätt. När Sri Caitanya Mahaprabhu ville gå till Vrindavana, lade Ramananda Raya och Sarvabhauma Bhattacarya indirekt många hinder i vägen. Alla de gudshängivna från Bengalen besökte i vederbörlig ordning Jagannatha Puri för tredje året i följd. Denna gång tog vaisnavernas hustrur med sig många olika slag av mat, med avsikten att bjuda in Sri Caitanya Mahaprabhu i Jagannatha Puri. När de gudshängivna anlände sände Caitanya Mahaprabhu Sina välsignelser i form av girlander. Även detta år rengjordes Gundicatemplet, och när Caturmasya-tiden var över återvände alla de gudshängivna till sina hem i Bengalen. Caitanya Mahaprabhu förbjöd Nityananda att besöka Nilacala varje år. På en förfrågan från Kulina-gramas invånare beskrev Caitanya Mahaprabhu än en gång en vaisnavas kännetecken. Även Vidyanidhi kom till Jagannatha Puri och såg Odana-sasthi-festivalen. När de gudshängivna tog farväl av Herren var Denne fast besluten att gå till Vrindavana, och på Vijaya-dasami-dagen gav Han Sig iväg.

Maharaja Prataparudra gjorde olika förberedelser inför Caitanya Mahaprabhus färd till Vrindavana. När Herren färdades över Citrotpalafloden, hade Han sällskap av Ramananda Raya, Mardaraja och Haricandana. Sri Caitanya Mahaprabhu uppmanade Gadadhara Pandita att gå till Nilacala, Jagannatha Puri, men han hörsammade inte denna befallning. Vid Kataka uppmanade Sri Caitanya Mahaprabhu återigen Gadadhara Pandita att återvända till Nilacala, och vid Bhadraka tog Herren farväl av Ramananda Raya. Därefter passerade Sri Caitanya Mahaprabhu Orissas stadsgräns, och Han anlände till Panihati med båt. Sedan besökte han Raghava Panditas hem, och därifrån gick Han till Kumarahatta och slutligen till Kuliya, där Han gav förlåtelse till många hädare. Därifrån gick Han till Ramakeli, där Han träffade Sri Rupa och Sanatana och han tog dem som Sina främsta lärjungar. På återfärden från Ramakeli träffade Han Raghuntha dasa, och efter att ha instruerat denne skickade Han hem honom. Därefter återvände Herren till Nilacala och började planera en resa till Vrindavana utan sällskap.

Caitanya-caritamrita

Madhya-lila Kapitel 16

Om man har någon annan önskan än att utföra hängiven tjänst, dvs om man ibland ägnar sig åt hängiven tjänst och ibland strävar efter att tillfredsställa sinnena, kommer ens tjänst ständigt att bli avbruten. En ren gudshängiven bör därför inte ha några andra önskningar än att tjäna Krishna. Han bör vara höjd över fruktbringande gärningar och spekulativ kunskap. Man bör inte motiveras av fruktbringande handlingar eller intellektuella spekulationer, utan man bör helt enkelt tjäna Krishna i ett gynnsamt sinnelag. Detta är första klassens hängivenhet.

Kroppen utgör ett hinder för självförverkligande, eftersom den alltid är sysselsatt med sinnestillfredställelse. Om pengar inte används i Krishnas tjänst, är även de ett hinder. Umgänget med vanliga personer kan förstöra den hängivna tjänstens principer. Girighet att förvärva mer pengar eller att åtnjuta mer sinnestillfredställelse och ateistiska idéer, genom vilka man betraktar murtin (gudsgestalten) i templet som en staty av sten, trä eller guld utgör också hinder.

Murti-formen i templet är inte materiell - Han är Gudomens Högsta Personlighet Själv. Att betrakta den andlige mästaren som en vanlig människa är också ett hinder. Man får inte tro att en vaisnava är medlem av någon särskild kast eller nation, och inte heller får man anse vaisnavan vara materiell. Caranamrita bör inte betraktas om vanligt dricksvatten, och Herrens heliga namn får inte betraktas som en vanlig ljudvibration. Man får heller inte se på Herren Krishna som en vanlig människa, ty Han är ursprunget till alla visnu-tattvas. Likaså får man inte tro att den Högste Herren är en halvgud. Att blanda ihop det andliga med det materiella kan ge upphov till att man betraktar transcendensen som materiell och det världsliga som andligt. Allt detta beror på bristande kunskap. Man bör inte heller se någon skillnad mellan Herren Visnu och de ting som hör samman med Honom. Allt detta är förolämpande.
16.72

Man kan befrias från den materiella tillvaron genom att helt enkelt minnas Sri Caitanya Mahaprabhus namn eller genom att besöka Honom. Rörelsen för Krishnamedvetande sprids över världen, men inte en enda yavana eller mleccha, som hemfallit åt dryckenskap, skulle ha kunnat förändra sig och acceptera Krishnamedvetande utan Sri Caitanya Mahaprabhus nåd. Folk blir ofta förbluffade över att se många tusentals västerlänningar omvändas till vaisnavism. Vanligtvis är västerlänningar hemfallna åt köttätande, dryckenskap, spel samt olovligt sexuellt umgänge. Därför är det mycket förvånande att de börjar utveckla Krishnamedvetande. Särskilt i Indien väcker detta stor förundran. Svaret ges emellertid här: darsana-smarane yanra jagat tarila. Förändringen blev möjlig helt enkelt genom hågkomsten av Sri Caitanya Mahaprabhu. De västerländska gudshängivna personerna sjunger mycket allvarligt namnen på Sri Caitanya Mahaprahbu och Hans följeslagare: sri krishna-caitanya prabhu nityananda sri-advaita gadadhara srivasadi-gaura-bhakta-vrinda. Genom Sri Caitanya Mahaprabhus och Hans följeslagares nåd renas människor och deras medvetande vänds från maya till Krishna.

16.175