Srila Bhaktivinoda Thakura ger i sin Amrita-pravaha-bhasya följande sammanfattning av artonde kapitlet:
I byn Arit-grama upptäckte Sri Caitanya Mahaprabhu de transcendentala sjöarna, som kallas Radha-kunda och Syama-kunda. Sedan såg Han murtin Harideva i byn Govardhana. Sri Caitanya Mahaprabhu ville inte klättra upp på Govardhanaberget, ty berget dyrkas som Krishna. Gopala-murtin kunde förstå vad som försiggick i Sri Caitanya Mahaprabhus sinne, och, under förevändningen att Han höll på att attackeras av muslimerna, förflyttade Han Sig till byn Ganthulo-grama. Sri Caitanya Mahaprabhu begav Sig då till Ganthuli-grama för att se Herren Gopala. Några år senare begav Sig Herren Gopala till Vihtalesvaratemplet i Mathura och stannade därunder en månads tid, bara för att Srila Rupa Gosvami skulle få se Honom.
Efter att ha besökt Nandisvara, Pavana-sarovara, Sesasayi, Khela-tirtha, Bhandiravana, Bhadravana, Lohavana, och Mahavana, begav Sig Sri Caitanya Mahaprabhu till Gokula, och slutligen återvände Han till Mathura. När Han såg att det var stor folksamling i Mathura, bosatte Han Sig istället vid Akrura-ghata, och därfirån gick han varje dag till Vrindavana för att besöka Kaliya-hrada, Dvadasaditya-ghata, Kesi-ghata, Rasa-sthali, Cira-ghata och Amli-tala. Vid Kaliyasjön fanns det många människor som trodde att en fiskare var Krishna. När några respektabla människor kom för att träffa Sri Caitanya Mahaprabhu framförde de sin uppfattning, att när en person blir sannyasi, så blir Han Narayana. Herren korrigerade deras misstag. På detta sätt upväcktes deras Krishnamedvetande, och de kunde förstå att en sannyasi är en levande varelse och inte Gudomens Högsta Personlighet.
När Sri Caitanya Mahaprabhu tog Sitt bad vid Akrura-ghata höll Han Sig under vattnet en mycket lång tid. Balabhadra Bhattacarya beslöt att ta Sri Caitanya Mahaprabhu till Prayaga efter det att Han besökt den heliga platsen som kallas Soroksetra. När de stannade nära en by på väg till Prayaga svimmade Sri Caitanya Mahaprabhu av hänryckt kärlek. Några Pathanasoldater som gick förbi såg Sri Caitanya Mahaprabhu, och de drog den felaktiga slutsatsen att Herrens följeslagare, Balabhadra Bhattacarya och andra, hade dödat Herren med ett gift som kallas dhutura och att de nu plundrade Honom på Hans rikedomar. Således arresterades de av soldaterna. När Sri Caitanya Mahaprabhu fick tillbaka medvetandet befriades emellertid Hans följeslagare. Herren talade till en person i gruppen som ansågs var en helig man. Med utgångspunkt från Koranen stadfäste Sri Caitanya Mahaprabhu hängiven tjänst til Krishna. Därigenom underordande sig soldaternas ledare, Vijali Khan, Sri Caitanya Mahaprabhu, och han och hans grupp blev hängivna till Herren Krishna. Än idag kallas denna by för Pathana-vaisnavernas by. Efter att ha badat i Ganges och vid Soro anlände Sri Caitanya Mahaprabhu till Prayaga vid den plats där de tre floderna Ganges, Yamuna och Sarasvati flyter samman .
Caitanya -caritamrita
Madhya-lila Kapitel 18
Bland muslimerna fanns en allvarlig person som bar en svart klädnad. Folk ansåg honom vara en helig person.
När den heliga personen såg Sri Caitanya Mahaprabhu mjuknade hans hjärta. Han önskade tala med honom och stadfästa den opersonliga Brahman på grundval av sin egen skrift, Koranen.
När denna person stadfäste den opersonliga Brahmanföreställningen om den Absoluta Sanningen på grundval av Koranen, vederlade Sri Caitanya Mahaprabhu hans argument.
Alla argument som han framlade vederlades av Herren. Slutligen blev personen förstummad och kunde inte säga ett ord.
Sri Caitanya Mahaprabhu sade:"Koranen har förvisso stadfäst impersonalism, men den vederlägger till slut denna impersonalism och stadfäster föreställningen om en personlig Gud."
"Koranen godtar det faktum,, att det ytterst sett finns endast en Gud. Han äger all majestät, och Hans hudfärg har en svart nyans."
Muslimernas uppenbarelseskrift är Koranen. Det finns en muslimsk sampradaya, som utgörs av sufisterna. Sufismen är impersonalistisk, och tror på enheten mellan den levande varelsen och den Absoluta Sanningen. Deras främsta slogan är "analahak". Sufi-sampradayan har med säkerhet härletts från Sankaracaryas impersonalister.
"Enligt Koranen har Herren en överordnad, lycksalig, transcendental kropp. Han är den Absoluta Sanningen, den alltgenomträngande, allvetande och eviga varelsen. Han är alltings ursprung."
"Skapelsen, upprätthållandet och förintelsen kommer från Honom. Han är den ursprungliga tillflykten för alla grova och subtila kosmiska manifestationer."
"Herren är den Högsta Sanningen, dyrkansvärd för alla. Han är alla orsakers orsak. Genom att engagera sig i hängiven tjänst till Honom, befrias den levande varelsen från den materiella tillvaron."
"Ingen betingad själ kan ta sig ur det materiella slaveriet utan att tjäna Gudomens Högsta Personlighet. Kärlek vid Hans lotusfötter är livets yttersta mål."
Enligt den islamska skriften kan man inte nå framgång i livet om man inte tillämpar evadat, vilket innebär att frambära böner vid mosken, eller någon annanstans fem gånger om dagen (namaja). Sri Caitanya Mahaprabhu påpekade att kärlek till Gudomen är det yttersta målet i muslimernas uppenbarelseskrift. Karma-yoga och jnana-yoga finns förvisso beskrivna i Koranen, men Koranen säger slutgiltigt, att det yttersta målet är att frambära böner till den Högsta Personen (evadat.)
"Lyckan som kommer av befrielsen, då man uppgår i Herrens existens, kan inte jämföras med ens ett fragment av den transcendentala lycksalighet som förvärvas vid tjänst till Herrens lotusfötter."
"I Koranen finns beskrivningar av fruktbringande verksamhet, spekulativ kunskap, mystisk kraft och enhet med den Högste, men slutligen vederläggs allting och Herrens personliga aspekt samt hängiven tjänst till Honom stadfästes."
"De som är experter på Koranen är inte särskilt framstående när det gäller kunskap. De vet inte, att fastän många metoder har skildrats, så är det den verkliga slutsatsen som måste anses vara den kraftfullaste."
"Efter att ha betraktat din egen skrift Koranen och begrundat vad som står skrivet där, vad blir då din slutsats?"
Den helige muslimen svarade:"Allt vad Du har sagt är sant. Detta står förvisso skrivet i Koranen, men våra lärde varken förstår eller godtar det."
"Vanligtvis beskriver de Herrens opersonliga aspekt, men de känner knappast till att Herrens personliga aspekt är dyrkansvärd. De saknar utan tvivel denna kunskap"
Den helige muslimen erkände att de som antas vara förtrogna med Koranen lära i själva verket inte kunde förstå kontentan av Koranen. På grund av detta godtog de endast Herrens opersonliga aspekt. Vanligtivs reciterar och förklarar de endast denna del. Fastän Herrens transcendentala kropp är dyrkansvärd, är de flesta omedvetna om detta.
"Eftersom Du är denna Högsta Personliga Gudom Själv, ber jag Dig att vara barmhärtig mot mig. Jag är fallen och okvalificerad."
"Jag har mycket utförligt studerat den islamska skriften, men jag kan inte utifrån den slutgiltigt fastställa vad livets yttersta mål är eller hur jag kan närma mig det."
"Nu när jag har träffat Dig, sjunger min tunga Hare Krishna-maha-mantrat. Det högmod, som jag upplevde i egenskap av en lärd man, har nu försvunnit."
Efter att ha sagt detta föll den helige muslimen ned vid Sri Caitanya Mahaprabhus lotusfötter och bad Honom tala om livets yttersta mål samt den metod genom vilket detta kan nås.
Sri Caitanya Mahaprabhu sade:"Var snäll och stig upp! Du har sjungit Krishnas heliga namn; därför har de återverkningar från synder som du samlat på dig från miljontals liv nu försvunnit. Du är nu ren."
Sri Caitanya Mahaprabhu sade sedan till alla muslimerna."Sjung Krishnas heliga namn! Sjung Krishnas heliga namn!" Då de alla började sjunga överväldigades de av hänryckt kärlek.
18.185-206
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar