Bhaktivinoda Thakura sammanfattar i sin Amrita-pravaha-bhasya detta Antya-lilas fjärde kapitel på följande sätt. Srila Sanatana Gosvami begav sig ensam till Jaganntha Puri för att träffa Herren Caitanya. Eftersom han hade badat i orent vatten, och dessutom inte fick tillräckligt med mat varje dag under sin vandring längs vägen genom Jharikhanda skogen, blev han ansatt av en sjukdom som gav honom klåda över hela kroppen. Då han led svårt av denna klåda, beslöt han sig för att han i Sri Caitanya Mahaprabhus närvaro skulle kasta sig under ett av hjulen på Jagannathas vagn och på detta sätt begå självmord.
När Sanatana Gosvami hade kommit fram till Jagannatha Puri, togs han under en tid om hand av Haridasa Thakura, och Sri Caitanya Mahaprabhu var mycket lycklig över att träffa honom. Herren informerade Sanatana Gosvami om att hans yngre bror Anupama, som hyste en orubblig tilltro till Herren Ramacandras lotusfötter, hade dött. En dag sade Herren Caitanya till Sanatana Gosvami: "Ditt beslut att begå självmord är ett resultat av okunnighetens kvalitet. Man kan inte nå kärlek till Gud bara genom att begå självmord. Ditt liv och din kropp är redan tillägnade Min tjänst; din kropp tillhör därför inte dig, och du har inte heller någon rätt att begå självmord. Jag måste utföra en mängd hängiven tjänst genom din kropp. Jag vill attt du skall förkunna läran om hängiven tjänst, och bege dig till Vrindavana för att återfinna de försvunna heliga platserna." Efter att ha talat på detta sätt gick Herren Sin väg, och Haridasa Thakura och Sanatana Gosvami talade många gånger om vad som hade hänt.
En dag kallade Sri Caitanya Mahaprahbu på Sanatana Gosvami och ville att han skulle komma till Yamesvara-tota. Sanatana Gosvami gick till Herren genom att vandra den stig som går längs havsstranden. När Sri Caitanya Mahaprabhu frågade Sanatana Gosvami vilken väg han hade gått, svara Sanatana:"Många av Herren Jagannathas tjänare kommer och går längs vägen vid Jagannathatemplets Simha-dvara-port. Jag gick därför inte den vägen, utan gick längs med stranden i stället." Sanatana Gosvami märkte inte att han på grund av den heta sanden hade fått brännblåsor på sina fötter. Sri Caitanya Mahaprabhu var mycket nöjd med Sanatana Gosvamis stora respekt för Herren Sri Jagannthas tempel.
Sanatana Gosvami undvek att omfamna Sri Caitanya Mahaprabhu eftersom hans sjukdom gav honom vätskande sår över hela kroppen, men Herren brukade trots detta med tvång omfamna honom. Detta gjorde Sanatana Gosvami mycket olycklig, och han rådfrågade därför Jagadananda Pandita om vad han skulle göra. Jagadananda rådde honom att återvända till Vrindavana efter Jagannathas vagnfestival, men när Herren Caitanya fick höra talas om detta, tillrättavisade Han Jagadananda Pandita och påminde honom om att Sanatana Gosvami var äldre än han och dessutom mera lärd. Sri Caitanya Mahaprahbu förklarade för Sanatana Gosvami, att eftersom han var en ren hängiven besvärades Herren aldrig av hans fysiska tillstånd. Eftersom Herren var en sannyasi ansåg Han inte en kropp vara bättre än en annan. Herren talade också om för Sanatana att Han tog hand om honom och de andra hängivna precis som en far, och att vätskan som sipprade från Sanatanas kliande hud därför inte påverkade Honom alls. Efter att Han talade med Sanatana Gosvami på detta sätt omfamnade Herren honom igen, varpå Sanatana Gosvami blev fri från sin sjukdom. Herren befallde Sanatana Gosvami att stanna hos honom i ett år. Året därpå lämnade Sanatana Purusottama-ksetra efter att ha sett Ratha-yatra-festivalen och återvände till Vrindavana. Efter att ha träffat Sri Caitanya Mahaprahbu återvände även Sri Rupa Gosvami till Bengalen, där han stannade i ett år. Vadhelst pengar han ägde, fördelade han mellan sina släktingar, brahmanerna och templen. Han drog sig således tillbaka fullständigt och återvände till Vrindavana för att träffa Sanatana Gosvami.
Efter att ha skildrat dessa händelser räknar Krishnadasa Kaviraja Gosvami upp de främsta av de böcker som skrivits av Sanatana Gosvami, Srila Rupa Gosvami och Jiva Gosvami.
Caitanya-caritamrita
Antya-lila Kapitel 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar