Gopinatha Pattanayaka befrias

Det nionde kapitlet sammanfattas enligt följande:

Gopinatha Pattanayaka, Bhavananada Rayas son, var i tjänst hos regeringen, men han förskingrade en del av statskassan. Därför beordrade bada-janan, kung Prataparudras äldste son, att han skulle straffas med döden. Således höjdes Gopinatha Pattanayaka upp på cangan för att dödas, men tack vare Sri Caitanya Mahaprabhus barmhärtighet befriades han. Inte nog med det, han befordrades också till en högre post.

Caitanya-caritamirta

Antya-lila Kapitel 9

"O Herre! Dessa är emellertid inte de främsta följderna av att man mediterar på Dina lotusfötter. Materiell rikedom är flyktig och utgör därför endast en liten del av vad som följer av Din barmhärtighet."

Man kan uppnå livets högsta fulländning genom att meditera på Sri Caitanya Mahaprabhus lotusfötter. I allmänhet är människor intresserade av de fyra religiösa principerna, nämligen religion, materiell rikedom, sinnesnjutning och befrielse. Såsom antytts i Srimad-Bhagavatam utgör emellertid framgång inom dessa fyra slags materiella och andliga områden inte den sanna följden av gudshängiven tjänst. Den sanna följden av gudshängiven tjänst är att man under alla omständigheter verkligen utvecklar sin slumrande kärlek till Krishna. Tack vare Sri Caitanya Mahaprabhus barmhärtighet kunde Gopinatha Pattanayaka förstå, att de materiella fördelar han hade förvärvat inte var den yttersta följden av hans mediterande på Herren Caitanya Mahaprahbus lotusfötter. Denna sanna följden kommer när man är likgiltig inför materiell rikedom. Därför bad Gopinatha Pattanayaka till Herren om att få bli det.

9.137

Vare sig man är engagerad i materiell verksamhet, som inefattar penningtransaktioner, eller befinner sig i försakelsens livsordning, bör man alltid betrakta sig som Guds evige tjänare, ty detta är den levande varelsens verkliga ställning. Att bli sannyasi samt att syssla med pennningtransaktioner är båda yttre angelägenheter. Man måste alltid begrunda hur man kan glädja och tillfredsställa Krsna. Då kommer man inte att bli insnärjd, även om man är inblandad i materialistisk verksamhet. Så snart man glömmer att man är Krishnas evige tjänare blir man amterillt bunden. Om man emellertid alltid är medveten om att Krishna är den Högste Herren och att man själv är Hans evige tjänare, är man under alla omständigheter en befriad person. Insnärjande materiell verksamhet kommer då inte att påverka en.
9.141

När en person glömmer sin ställning som Krsnas evige tjänare begår han många syndfulla gärningar, men den som upprätthåller sin ställning som Krsnas evige tjänare kan inte avvika från moralens, religionens och etikens väg. För närvarande har människor över hela världen, särskilt i Indien, glömt sitt förhållande till Gudomens Högsta Personlighet som Hans evige tjänare. Därför har de moraliska, religiösa och etiska principerna nästan försvunnit. Denna situation är mycket skadlig för människosamhället. Alla bör därför försöka utveckla Krishnamedvetande och följa Sri Caitanya Mahaprabhus principer.
9.142

”Spendera överhuvudtaget ingenting på syndfull verksamhet, genom vilken du kommer att bli en förlorare, såväl i detta liv som i nästa.” Efter att ha sagt detta tog Sri Caitanya Mahaprabhu farväl av dem.
9.144

När en person lever syndfullt, förlorar han såväl möjligheten att göra andliga framsteg som möjligheten till materiell rikedom. Om man njuter av den materiella världen för att tillfredsställa sina sinnen, är man förvisso fördömd. Framsteg inom den materiella rikedomens område beror inte på den Högsta Personliga Gudens direkta barmhärtighet, men likväl antyder det indirekt barmhärtighet från Herren, ty även en person som är alltför fäst vid materiell framgång kan gradvis bli avsagd och upphöjd till det andliga planet. Då kan han skänka motivlös, ren tjänst till Herren.
9.148