Herren vallfärdar till Vrindavana

Bhaktivinoda Thakura ger i sin Amrita-pravaha-bhasya följande sammanfattning av det sjuttonde kapitlet:

Efter att ha deltagit i Sri Jagannathas Ratha-yatra-ceremoni beslöt Sri Caitanya Mahaprabhu att ge Sig av till Vrindavana. Sri Ramananda Raya och Svarupa Damodara Gosvami valde ut en brahmana vid namn Balabhadra Bhattacarya, som personligen skulle tjäna Sri Caitanya Mahaprabhu. Tidigt på morgonen, före soluppgången, gav Sig Herren iväg till staden Kataka. Norr om Kataka gick Han igenom en tät skog och besökte många tigrar och elefanter, vilka Han fick att sjunga Hare Krishna-maha-mantrat. Närhelst Han fick möjlighet att besöka en by, brukade Han tigga allmosor och få lite ris och grönsaker. Om Han inte kom till någon by, brukade Han tillaga vadhelst ris som fanns kvar, och Han plockade spenat att äta i skogen. Sri Caitanya Mahaprabhu var mycket nöjd med Balabhadra Bhattacaryas uppträdande.

Herren tog Sig igenom Jharikhandadjungeln och kom slutligen till Varanasi. Efter att ha badat vid Manikarnika-ghata i Varanasi träffade Han Tapana Misra, som inbjöd Herren till sitt hem och med stor respekt gav Honom en bekväm plats att bo på. I Varanasi tjänades Sri Caitanya Mahaprabhu också av Sin gamle vän Vaidya Candrasekhara. En Maharastriya-brahmana, som iakttog Sri Caitanya Mahaprabhus beteende, informerade Prakasananda Sarasvati, mayavadi-sannyasiernas ledare, om detta. Prakasananda anklagade på olika sätt Herren. Maharastriya-brahmanan blev mycket ledsen över detta. Han förde nyheterna vidare till Sri Caitanya Mahaprabhu, och han frågade Herren varför mayavadi-sannyasierna inte yttrar Krishnas heliga namn. Som svar sade Sri Caitanya Mahaprabhu att de var syndare och att man inte bör umgås med dem. På detta sätt gav Herren Sina välsignelser till brahmanan.

Därefter gick Sri Caitanya Mahaprabhu igenom Prayaga och Mathura, och sedan intog Han Sin lunch i ett hem som tillhörde en Sanodiya-brahmana, en lärjunge till Madhavendra Puri. Han välsignade brahmanan genom att äta lunch hemma hos honom. Därefter besökte Herren Vrindavanas tolv skogar, och han var uppfylld av stor, hänryckt kärlek. När Han vandrade i Vrindavanas skogar hörde Han kvitter från papegojor och andra fåglar.

Caitanya-caritamrita

Madhya-lila Kapitel 17

När Herren gick igenom den ensliga skogen, sjungande Krishnas heliga namn, beredde tigrarna och elefanterna väg för Honom när de såg Honom.

Medan Herren i stor hänryckning gick genom djungeln, kom hjordar av tigrar, elefanter, noshörningar och vildsvin, och Herren gick rakt igenom dessa.

Balabhadra Bhattacarya blev mycket rädd när han såg dem, men tack vare Sri Caitanya Mahaprabhus inverkan, vek alla djuren av åt sidan.

En dag låg en tiger på stigen, och Sri Caitanya Mahaprabhu, som i hänryckt kärlek gick längs stigen, vidrörde tigern med Sina fötter.

Herren sade:"Sjung Krishnas heliga namn!" Tigern ställde sig genast upp och började dansa och sjunga:"Krishna" Krishna!"

En dag, när Sri Caitanya Mahaprabhu badade i en flod, kom en hjord med galna elefanter dit för att dricka vatten.

Medan Herren badade och reciterade Gayatri-mantrat kom elefanterna fram till Honom. Genast stänkte Herren vatten på elefanterna och uppmanade dem att sjunga Krishnas namn.

Sri Caitanya Mahaprabhu var Gudomens Högsta Personlighet som spelade rollen som en mycket stor, långt framskriden gudshängiven person. En gudshängiven som befinner sig på maha-bhagavata-planet skiljer inte mellan vänner och fiender. Han ser alla som Krishnas tjänare. Detta bekräftas i Bhagavad-gita: "Den ödmjuke vismannen betraktar i kraft av sin sanna kunskap med samma ögon en lärd och undergiven brahmana, en ko, en elefant, en hund och en hundätare (kastlös). (Bg 5.18)

En maha-bhagavata, som är lärd och har ett högt utvecklat andligt medvetande, ser ingen skillnad mellan en tiger, en elefant och en lärd man. En person som har ett högt utvecklat andligt medvetande blir också fri från fruktan. Han avundas ingen, och han är ständigt engagerad i Herrens tjänst. Han ser varje levande varelse som en evig del av Herren, som enligt den Högste Herrens vilja utför tjänst enligt sin kapacitet. Bhagavad-gita bekräftar: "Jag är belägen i allas hjärtan, och från Mig kommer minne, kunskap och glömska." (Bg 15.15)

En maha-bhagavata vet att Krishna finns i allas hjärtan. Krishna dikterar, och den levande varelsen följer Hans diktat. Krishna finns i tigerns, elefantens och vildsvinets hjärta. Därför säger Krishna till dem:"Här är en maha-bhagavata. Var snäll och stör honom inte!" Varför skulle då djuren vara illasinnade emot en sådan stor personlighet? De som är noviser och de som bara gjort små framsteg på den gudshängivna tjänstens väg bör inte försöka imitera en maha-bhagavata. I stället bör de bara försöka följa en sådan person i spåren. Vi bör inte försöka imitera en maha-bhagavatas eller Sri Caitanya Mahaprabhus gärningar. Vi bör försöka följa dem enligt vår bästa förmåga. En maha-bhagavatas hjärta är fullständigt fritt från materiell besmittelse, och en sådan person kan bli mycket kär till och med för farliga djur, såsom tigrar och elefanter. Sannerligen behandlar en maha-bhagavata sådana varelser som sina nära vänner. På detta plan kan det aldrig vara tal om illvilja. När Herren gick genom skogen, befann Han Sig i ett hänryckt tillstånd och trodde att skogen var Vrindavana. Han sökte bara efter Krishna.

Då elefanternas kroppar vidrördes av det vatten Herren stänkte, började de sjunga: "Krishna! Krishna!" och de dansade och sjöng av hänryckning.

Några av elefanterna föll till marken, och andra vrålade av hänryckning. När Balabhadra Bhattacarya såg detta blev han fullkomligt förbluffad.

Ibland sjöng Sri Caitanya Mahaprabhu mycket högt när Han gick genom djungeln. När de hörde Hans ljuva stämma kom alla hindarna fram till Honom.

Alla hindarna lyssnade till den mäktiga vibrationen som kom från Herren, och de följde Honom varthän Han gick. Herren klappade dem, medan Han med stor uppmärksamhet reciterade en vers.

"Välsigande är dessa dumma hjortar, ty de har vänt sig till Nanda Maharajas son, som är vackert klädd och spelar på sin flöjt. Sannerligen dyrkas Herren med blickar av kärlek och tillgivenhet från såväl hindarna som bockarna."(SB 10.21.11)

Fem eller sju tigrar kom fram till Sri Caitanya Mahaprabhu, när Han gick genom djungeln. Tigrarna anslöt sig till hjortarna och följde efter Herren.

När Sri Caitanya Mahaprabhu såg tigrarna och hjortarna som följde efter Honom, började Han genast tänka på landet Vrindavana. Sedan reciterade Han en vers som beskriver Vrindavanas transcendentala egenskaper.

"Vrindavana är Herrens transcendentala hemvist. Där finns varken hunger, vrede eller törst. fastän de av naturen är fientligt inställda till varandra lever där människorna och de vilda djuren tillsammans i transcendental vänskap." (SB 10.13.60)

Sri Caitanya Mahaprabhu sade:"Sjung Krishna! Krishna!" Tigrarna och hjortarna började då dansa och sjunga:"Krishna!"

Balabhadra Bhattacarya såg när alla tigrarna och hindarna dansade och hoppade, och han slogs av häpnad.

Sannerligen började tigrarna och hjortarna omfamna varandra, och kyssas mun mot mun.

Herren Caitanya log när Han såg denna roande händelse. Slutligen lämnade han djuren och fortsatte på sin väg.

Olika fåglar, inklusive påfågeln, såg Sri Caitanya Mahaprabhu och började sjungande och dansande följa Honom. De hade alla blivit som galna av att höra Krishnas heliga namn.

När Herren sjöng "Hari bol!" med väldig kraft blev alla träden och växterna fyllda av glädje av att höra Honom.

Det ljudliga sjungandet av Hare Krishna-mantrat är så kraftfullt att det till och med kan tränga igenom trädens och växternas öron - för att då inte nämna djurens och människornas. En gång frågade Sri Caitanya Mahaprabhu Haridasa Thakura hur träden och växterna skulle kunna befrias, och Haridasa Thakura svarade att det ljudliga sjungandet av Hare Krishna-maha-mantrat skulle välsigna inte bara träden och växterna utan också insekter och alla andra levande varelser. Man får därför inte störas av det ljudliga sjungandet av Hare Krishna, ty det är välgörande inte bara för den som sjunger utan för alla som får möjlighet att höra.

Sålunda blev alla levande varelser, såväl rörliga som orörliga, i Jharikhandaskogen som galna, när de fick höra Herren Krishnas heliga namn vibreras av Sri Caitanya Mahaprabhu.

17.25-46