Letter by Srila Prabhupada

Dear Sir Alister Hardy,

I beg to thank you for your coming here yesterday evening, we had very nice talks on religious experience, and I have studied your replies to my questions very carefully.

My first question was "what is the problem of the human life?"

So I have already explained, the problem is that at the present moment there is no proper understanding of God. Human life is especially meant for this purpose, to understand God. That is quite natural, cats and dogs or lower animals or man almost like animal cannot understand God, neither they think such things are necessary, that one should understand God, and his relationship with him.

When we speak of power, it means there must be a source of the powerful, for example we may speak of the electric power, so immediately it suggests that there must be a source of power, the power house, and the power house is being conducted by some engineer. So ultimately there is a living force, a living entity. He is Generating the power by mechanical arrangement, and we can experience his power in so many ways.

You have tried to explain in your book "The findings of such research might spark off a new phase in religious history, people might be induced to try the experiment of approaching this power in their own way, not by prayer or the alteration of physical events or for national safety or material aims, but for spiritual strength and guidance for a better way of life, or perhaps how best to deal with some difficulty." This is indeed very good.

When you say "People might be induced to try this experiment" of approaching this power. Power is energy, so when you speak of approaching the power it means the powerful, power is not independent unless being the power there is a supreme powerful, this is reasonable, to search out the powerful. Without the powerful no power can exist. A politician or a big general exhibits his power as the powerful by his commandment or by his order.

Therefore your understanding of the power is not complete, you must induce people to approach that supreme power. We can understand power in wealth, if a man is very wealthy he is powerful and can exhibit his power by spending money. Similarly if a man is very strong he can exhibit his power in so many ways. Similarly if a man is highly educated he is also powerful, he can influence so man men with his knowledge. Therefore we have to accept that behind the power, there must be the powerful, otherwise our knowledge is imperfect.

When we understand the powerful then immediately we can know his different powers perfectly. The powerful has multi powers. if a A person can understand what is that powerful God, then he can easily understand what are his powers. So this whole world is being conducted by the power of the supreme person, or the powerful.

The only problem that we face is that we are neglecting to understand the supreme powerful. The subsidiary problems as you Have stated, just like over population have been created by man. If we accept that the ultimate truth is the powerful, then the powerful can maintain any number of population, otherwise there is no meaning to Powerful if he is subjected to any limitation.

The supreme powerful is unlimitedly powerful, and practically we can see that the problem of overpopulation amongst the animals is not extant. Just like the elephants, they are not thinking where to get food. Or just like the cats and dogs and hogs, they are producing at a time half a dozen Children or more, so incomparison to them man is producing one child, or two children. Formerly man used to have hundreds of sons, at the present moment a man has got two three at most ten sons. So where is the question of over population?

We understand from the history of Mahabharata that Dhrtarastra had one hundred sons, but there are many other examples also. Maharaja Rsabha dev had one hundred sons, so they were big prominent men in the history the names of the most prominent men are mentioned. It is therefore safe to conclude that if the King can produce one hundred sons the subjects also can produce one hundred sons, if not all of then at least some of them. So at that time there was no question of overpopulation, we do not find it in the history of Mahabharata.

Actually it is not a question of over population but of equal distribution of food. Just like America, they are producing enough food, and there is potency of producing more. But the Government prohibits the farmer to produce more. It is not a problem that the population has increase, but the distribution is mismanaged. Or by industrialization we have reduced the energy for producing food in favor of producing thing other than food. So on the whole it is not a question of overpopulation but of equal distribution of food, or producing food. For want of God consciousness this mistake is there.

If God is all powerful, he may not agree, or at least his agency, the material nature, may not agree to give sufficient food to the demons. Demons means Godless persons. We get this historical event from the Srimad-Bhagavatam, that during the time of Maharaja Prthu there was scarcity of food, so the King wanted to punish the earthly deity, because she was not supplying food. He wanted to kill her. But the earthly deity replied, that she has reduced the supply of food because she did not like to supply the demons.

So there is no question of overpopulation, it is a question of demons. The number of demons has increased and therefore by nature that supply is minimized. As we were discussing that verse from Bhagavad-gita that "The production of food depends on sufficient pouring of water from the sky" that is not in our hands. Because we have become Godless, because we have stopped sacrifice or Yajna, which means to worship the Supreme Personality of Godhead, the supply of rain may be stopped. God may not be angry, but his agents like the material nature, she does not like to give sufficient food stuffs to the demons. That is the version of the Vedic literature.

At the present moment the people are all demonic, the do not care for sinful life, unrestrictedly they are killing animals which is the most sinful activity, unnecessary. They are indulging in all kinds of intoxicating habits, and unnecessarily they are indulging in prostitution.

The demonic people take advantage of women who do not get husband and take advantage of their body for sense gratification. These things are happening because people have no knowledge of the powerful. So the real problem is want of God consciousness. People should know that power, then other problems will be automatically solved.

Similarly the problem of malnutrition, it comes to the same proposition. Because nature is taking revenge on the demonic population malnutrition is also one of the branches of such revenge.

Pollution of environment is a problem which people in America are viewing with great concern. This problem is also due to Godlessness. People instead of producing food they are producing in huge quantities some artificial necessities of life, for which so much industry is working at top speed. Industrialization means to bring the people more and more away from God consciousness. The laborer, the worker in the factory, all of them are sudras, and the capitalist of the industry they are vaisyas, so the whole population is now composed of vaisyas and Sudras, which means the quality of passion and ignorance is now prominent.

A passionate person or ignorant person cannot understand the Powerful, only those who are in Goodness or mixed Goodness and passion they can understand the powerful. so there is a necessity of changing the ignorant persons into persons with real knowledge. Therefore these people should be turned to become God conscious, that is our programme. Anyone from any group, either sudra, vaisya, or any group lower than the sudra, we are taking them and making them intelligent and giving them a chance to understand the supreme power.

So all around the real problem is to understand the supreme power and all other problems are subsidiary. There is no question of over population of people become God conscious. The all powerful can supply any amount of necessities of the people, and they can eat very nicely and so there is no question of mal nutrition. For want of knowledge of the supreme powerful all these problems have come into being.

Then as you mentioned the problems of clashes between racial and national interests which often lead to war. This problem is also due to lack of God Consciousness because God consciousness means to understand that we are all sons of the same family. That is stated in the Bhagavad-gita, that the supreme lord must be the supreme father. I have got my father, he has got his fat father and he has got his father on and on he has got his father, in this way there must be one ultimate father, nobody can deny it. So that ultimate father he is God.

Therefore in every scripture the supreme powerful is addressed as father, and in the Bhagavad-gita also the supreme powerful is mentioned as the suprem seed Giving father. Because we are forgetting the father, because we are forgetting that we are all the servants of one supreme father we are missing our real relationship between one living entity and another.

If we actually understand that we are born of the same father and everything that is there on the surface of the globe, in the sky in the water everything is the property of the supreme Father, then we must understand that everyone has got the right to use the property of the supreme father.

Just like in a big family the father is there, the mother is there and the sons are there. The father gives food to the sons as much as they require. One son may be a very voracious eater so he may eat more than the other son, but the father supplies him, he does not stop him, the father is competent to supply all the sons as much as they require. But if one son is hoarding food stuffs, that is sinful. You cannot take more than what you need.

We see practically if we throw one bag of grain in the street many birds will come, they may eat two three four or ten grains, but they do not stock away for the future. But if we put a bag of rice into the street and allow people to take there will be regular fight, because every human being will want to take more than his immediate need. So this is also due to lack of God consciousness. If one can understand that the father is there, and he is supplying daily bread then why shall I stock more than I need. the present scarcity of food stuffs is due to hoarding by the capitalist.

There is enough food stuff in the world, but at the same time there is a scarcity. If you pay more money on the black market then you will get enough. So from God's side there is enough food, but from our side we are mismanaging everything simply to make more money. Unless there is God Consciousness, understanding that everything is the property of the supreme father, there are so many children so he will supply, why should I hoard food, the problems will not be solved.

Now so far as ideology of religion is concerned: Religion means to abide by the orders of God, that's all. God is great, we are his sons, he is supplying all our necessities these are the right understandings. Why should there be any difference in religious practices. If you come to God consciousness then we can understand the birds the beasts the plants everyone is son of God, we have no right to kill. But the so called man made religious systems say the animals are our food and another religion says, "No, no, there should be no animal killing," this difference in practice of religious systems is due to want of God consciousness.

If we actually come to the point of God consciousness then all these differences will be perfectly resolved, but unless there is actual God consciousness you will not be able to change the Ideologies. I have asked many Christian Gentle men "Why are you killing when in the Bible it is clearly said, Thou shalt not kill?" they cannot give me any satisfactory reply. In a round about way they try to avoid this question. So all these are due to a lack of God consciousness.

So all these problems are due only to a lack of God consciousness. Therefore is you can actually help people to know about the supreme powerful that will be a great help. But I see that your method is not very satisfactory. You are making research by accepting the statements of common peoples expression of religious sentiment. There is no need of research, the result of research in this matter is already there perfectly presented in Bhagavad-gita, all we have to do is accept it and the whole problem of research is solved.

You want to establish your conclusion of religious experience by taking the opinions of laymen. A laymans sentimental expression about religious problems is not a practical understanding of religious problems. Religion as we have explained means the orders of God, therefore it must be scientifically studied, what are his orders, how to abide by them. Simply by taking statistics of the sentiments of common men we cannot come to the right conclusion.

Therefore for right understanding we are advocating that people take advantage of this institution, International society for Krishna consciousness by hearing about God from authorized books like Bhagavad-gita and Srimad-Bhagavatam which were directly spoken by God himself, therefore making the whole thing most scientific and practical.

I hope that we can again meet and discuss this important matter further. I hope this letter meets you in good health.

your ever well wisher,
A. C. Bhaktivedanta Swami


Srila Prabhupada to Sir Alastair Hardy, 28th July, 1973

Devotional Service

"I am happy to hear that you continued to chant despite so many doubts and skepticism. That is the process. Even there may be doubts and skepticism, but if one continues the chanting process, the doubts will all disappear, and real knowledge will be revealed by the grace of Krishna.

...we are deseased, and only if we take to this chanting process may we be cured. Maya may put so many doubts and worthless arguments into our minds, but if we continue the chanting, the curing process will go on, never mind the doubts, and gradually we will get a taste of that sweet nectar of Krishna nama-sankirtana. That is the process, and you may explain it to all your friends, so they may understand the nature of their doubts and skepticism and be benefited."

Srila Prabhupada, Letter of 22nd March 1968

"The more we struggle for advancing our Krishna consciousness movement, the more we become advanced on the path. Really, devotional service means that we have to employ our energies for the purpose of Krishna consciousness, and it does not matter what is the volume of such energy, because different persons have got different types of energies, but the best means is that one has to apply his energy as far as possible, that is the secret of success in Krishna consciousness. It does not mean that one has to acquire the energy of an elephant or one has to become very learned or intelligent man, simply one has to become sincere and employ whatever energy he has in his possession in the service of the Lord. That is the secret of success in Krishna consciousness."

Srila Prabhupada, Letter of August 24th 1968

"So far as your duty is concerned, you are doing your best. That is your spiritual qualification. The best qualification for a Vaishnava is to act sincerely, and to his best capacity, for the service of Krishna. Otherwise, Krishna is so great, and we are so small, there is no question of our giving any service to Krishna. But Krishna is so great, and He is so greatly merciful, that any small service we offer to Him in devotion and sincerity, He will accept. Krishna does not require anyone's help or service, but if we serve Him, even in a very small capacity, He will accept it. So that is our only hope. One who can show the whole cosmic manifestation within the hole of His mouth, what service can we render unto Him? So the best thing is to employ all of our talents and energies in His service. That will help us to progress."

Srila Prabhupada, Letter of 24th June 1969

Ur Srimad-Bhagavatam

Så snart den levande varelsen kommer till sin naturliga härlighet och börjar erfar sällheten hos transcendensen bortom tiden och den materiella energin, överger han genast sina två falska föreställningar (”jag” och ”mitt”) och blir sålunda fullständigt uppenbarad som det renas självet.

De två falska föreställningarna nämligen ”jag” och ”mitt” förekommer hos två skilda grupper av människor. På det lägre stadiet är medvetandet om ”mitt” mycket framträdande, och på det högre stadiet är det falska medvetandet om ”jag” mest framträdande. Hos djuren kan man iaktta det falska medvetandet om ”mitt”. Hundar och katter brukar strida med varandra med den falska föreställningen om ”mitt”. I det lägre stadiet av människan är också denna falska föreställning mycket framträdande. Detta framgår av utsagor som”detta är min kropp”, ”detta är mitt hus”, ”detta är min familj”, ”detta är min samhällsklass”, ”detta är mitt land”, ”detta är min nation” osv. I ett högre stadium, kännetecknat av spekulativt tänkande, förvandlas denna falska föreställning om ”mitt” till ”jag är” eller ”jag är allting” osv. Alla materiellt betingade människor besjälas av detta falska medvetande om ”jag” och ”mitt” i olika skiftningar. Men den sanna innebörden av ”jag” kan blott förverkligas om man blivit medveten om att ”jag är Guds eviga tjänare”. Detta är det verkligt sanna medvetandet och alla de vediska skrifterna lär oss denna uppfattning om livet.

.
Den falska föreställningen om att ”jag är Gud” eller ”jag är den Högste” är mycket farligare än den falska uppfattningen om ”mitt”. Trots att det ibland förekommer anvisningar i de vediska skrifterna om att man bör se sig själv som ett med Gud, betyder detta inte att man är identisk med Gud i alla avseenden. Utan tvivel råder en enhet mellan de levande varelserna och Gud i många avseenden, men ytterst är de levande varelserna underordnade Gud, och är till sin natur avsedda att tillfredsställa Guds sinnen. Gud begär därför att de levande varelserna skall överlämna sig till Honom. Om de levande varelserna inte vore underordnade den Högstes vilja, varför skulle då Herren begära av dem att underordnar sig Honom? Om de levande varelserna vore Guds jämlikar i alla avseenden, varför har Gud då låtit dem bli utsatta för mayas inflytande? Den dåraktige ”jag”-anhängaren torde svara, att den levande varelsen kommer att göra detta någon gång i framtiden. Även om man godtar, att man någon gång i framtiden kommer att behärska den materiella naturen lika bra som den Högste Varelsen, varför förhåller det sig just nu på det viset, att man lyder under den materiella naturen? Enligt Bhagavad-gita kan man bli fri från den materiella natuerns bojor genom att överlämna sig till den Högste Herren, men om man inte överlämnar sig kan man inte behärska den materiella naturen. Man bör sålunda överge sin falska uppfattning om ”jag” genom att utöva gudshängiven tjänst och bli fast förankrad i transcendental kärlek till Gud. En fattig stackare utan yrke eller sysselsättning kan få utstå mycket lidande här i livet, men om denna man lyckas få en bra plats i statens tjänst blir han genast glad och lycklig. Man tjänar ingenting på att förneka Guds överhöghet, att Han är den som styr alla energier. Man bör istället vara klart medveten om sin egna ställning, nämligen att man är Guds eviga tjänare. I det betingade livet är den levande varelsen en tjänare till den illusoriska energin maya, medan han i sitt befriade tillstånd är Guds rena tjänare. Den enda kvalifikationen som behövs för att bli en värdig tjänare till Gud är att man blir fri från den materiella naturens besmittelse. Så länge som man är trogen sina falska föreställningar om ”jag” och ”mitt”, kan man inte bli helt botad från sjukdomen.

.
Den Högsta Sanningen är obesmittad av den illusoriska energin eftersom Han är den som bestämmer över denna energi. De relativa sanningarna är benägn att helt upptas av den illusoriska energin. Det bästa man kan göra är att vända sig mot den Absoluta Sanningen såsom man vänder sig mot solen. Solen på himlavalvet är fylld av ljus, men när man inte släpper in solskenet vilar allt i mörker. På liknande sätt kan man ta sig ur mayas mörker och bli fri från alla illusioner genom att ställa sig ansikte mot ansikte med den Högste Herren.

.
Man bör sålunda på allvar lämna företräde åt bhakti-yoga-vetenskapen , dyrkan av Gud, lovprisandet av Gud, åhörandet av innehållet i Srimad-Bhagavatam från rätt källa (inte från någon professionell uppläsare utan från en person som lever enligt Bhagavatams pricnciper) samt umgänget med gudshängivna. Man bör inte låta sig vilseledas av det falska medvetadet om ”jag” och ”mitt”. Karmis tycker mycket om att uppfatta allt som ”mitt”, jnanis tycker mycket om att uppfatta allt som ”jag” medan ingen av dem är kvalificerade att bli fria från den illusoriska energins band. Srimad-Bhagavatam och framför allt Bhagavad-gita är båda avsedda till att befria människan från sin falska föreställning om ”jag ” och ”mitt”, och Srila Vyasadeva sammanställde dessa skrifter för att de fallna själarna skulle kunna befrias. Den levande varelsen måste försöka nå den transcendentala ställningen, där varken tiden eller den materiella energin längre utövar något inflytande. I det betingade livet utsätts den levande varelsen för tidens inflytande i drömmen om förfluten tid, nutid, och framtid. Den spekulativt tänkande människan försöker övervinna tidens inverkan genom sina spekulationer om att i framtiden bli Vasudeva, dvs den Högste Herren Själv, och genom att därvid odla andlig kunskap och försöka övervinnna sitt ego. Men denna metod är inte fullkomlig. Den fulländade metoden att odla kunskap består i att godta Herren Vasudeva som den Högste och överlämna sig till Honom, ty Han är den ursprungliga källan till allting. Endast om man äger detta gudsmedvetande kan man bli fri från det falska medvetandet om ”jag” och ”mitt”.
S B 2.9.3

Översättning och kommentar av A C Bhaktivedanta Swami

Att recitera Herrens namn Del 2

Även om sjungandet eller reciterandet av Hare-Krishna maha-mantrat är mycket enkelt att utföra, så finns det ändå en del förseelser som man måste se upp med.

.

Den besvärligaste av dessa förseelser - åtminstone för mig - är bristande uppmärksamhet, för meningen med meditation är inte att man skall recitera mantrat mekaniskt; utan man skall recitera med full koncentration.

.

I mitt fall är det så att även om jag haft kontakt med Krishna-medvetande sedan ett antal år, så är jag ändå en nybörjare. En del har väldigt lätt för att ta upp Krishna-medvetande, för andra går det långsammare, och till den gruppen hör jag. Alltså snurrar huvudet av en mängd andra tankar när jag mediterar på radbandet. Man tänker - tyvärr - så bra när man reciterar Hare Krishna.

.

Faktum är att det låter ungefär så här i mitt huvud när jag mediterar:

Hare Krishna Hare Krishna - nu får jag inte glömma att göra den saken idag - Hare Hare - hmm vad skall jag laga till middag - Hare Rama - javisst ja, jag måste ringa upp den där personen - Hare Hare. Och så vidare. Sedan skärper man sig en stund, men rätt som det är så börjar man tänka på något annat igen. I Bhagavad-gita förklaras det att sinnet är svårare att fånga än en stormvind, och så är det.

.

Nu menar jag förstås inte att det skulle vara meningslöst att recitera Hare Krishna maha-mantrat även om man begår förseelser, ingen är perfekt i början. Reciterar man Hare Krishna (man kan också sjunga det tillsammans med andra) regelbundet, så kommer det ändå att ha en renande effekt. Det är bara det att det tar längre tid, men har man tillit till Krishna så kommer man en dag att nå målet: kärlek till Krishna.

.

Satsvarupa dasa Gosvami har skrivit en mycket fin bok om japa (som är den vediska termen för meditation på radband): Japa Reform Notebook, där han gör många intressanta iakttagelser om reciterandet av Herrens namn:

.

"Inattention is a serious problem in chanting. As the non-devotee does not understand the value of human life or the urgency to be Krishna conscious, so a devotee sometimes does not fully understand the urgency and necessity of calling on the holy name. Then despite his theoretical acceptance of the principle of chanting Hare Krishna, he stubbornly deliberates on other things while uttering the holy namne. Inattention then explains why, when a devotee chants, tears do not come to his eyes, his voice does not choke up with the utterance of the holy name, and his hairs do not stand on end, and why he does not feel the world is all vacant without Krishna."

.

Srila Prabhupada har förklarat att man bör recitera Krishnas namn på samma sätt som ett litet barn ropar på sin mamma: med en känsla av totalt beroende och tillit. Ett litet barn som vill till sin mamma tänker inte på något annat, resten av världen är meningslös och ointressant om inte mamma är där, med sin värme och kärlek. På samma sätt är Krishna centrumet för den hängivnes hela existens, eller borde åtminstone vara det.

Att recitera Herrens namn

Hare Krishna Hare Krishna, Krishna Krishna Hare Hare / Hare Rama Hare Rama, Rama Rama Hare Hare

"O Hare, O Radharani, O Krishna, please engage me in your service so that I can get relief from the service of maya"

.

Reciterandet av Hare Krishna-mantrat är grundstenen inom Krishna-medvetande. Många undrar varför de där Hare Krishnas jämt håller på att sjunga Krishna Krishna, det verkar ju så konstigt, men förklaringen är enkel.

.

Krishna, Rama och Hare är namn på Gud och Hans energi. Gud är så barmhärtig att Han skänker Sig Själv och alla Sina energier till den som på ett rent och uppriktigt sätt reciterar Hans namn. Det låter för enkelt tycker kanske en del, att man skulle kunna nå Gud bara genom att recitera Hans namn. Men Herren Krishna är alltigenom god, och Han känner stort medlidande med alla andesjälar som lider och kämpar i den materiella skapelsen. Han vill göra det så enkelt som möjligt för oss att återvända hem, tillbaka till Gudomen, och därför har Han skänkt oss en sådan enkel metod, som vem som helst kan utföra.

.

Tyvärr så är vi så fallna att till och med att reciterandet av Herrens namn kan verka för besvärligt. Det är ingen lätt tidsålder som vi lever i. I den nuvarande tidsåldern, som i Veda kallas för Kali-yuga, är människan lat, olycklig och trögtänkt. Det är lättare att ägna sig åt meningslösa eller direkt destruktiva handlingar än en enkel process som med tiden kommer att befria oss från allt lidande och skänka oss frid.

.

Srila Prabhupada, som förde rörelsen för Krishna-medvetande till väst, rekommenderar att man skall recitera dagligen på ett radband. Man bör recitera 16 rundor dagligen på radbandet, som är gjort av 108 kulor. Man upprepar Hare Krishna-mantrat en gång för varje kula. Det brukar ta cirka två timmar. Till en början kan det vara jobbigt att meditera så länge, men man kan börja med en eller två rundor och sedan öka gradvis.

.

"Only a person who is commiting suicide or who is addicted to animal killing, such persons cannot relish the sweetness of this chanting. But even if they take to this chanting, they will become liberated."

.

"If you have got some time, the best thing would be to chant Hare Krishna more and more because our life is very short and we have to finish our Krishna consciousness in this life very quickly."

.

"This sound vibration is not material, it is spiritual and powerful beyond our conception. So it cannot be hindered in any way by something material: it surpasses all these material barriers."

.

"By offenseless chanting, when we associate with Krishna through His holy name, then all inauspicious things are cleared from the heart. So wherever you are you should always go on chanting and that in itself will bring all perfection."

.

Srila Prabhupada

Srila Prabhupada

.

Lectio Divina

Inom det kristna klosterväsendet är lectio divina en mycket gammal tradition. Lectio divina innebär att läsa de heliga skrifterna, men inte på det vanliga, kanske ganska hastiga sättet, utan som en meditation, en bön.

.

Eftersom det är ett mycket långsamt sätt att studera skrifterna som kräver full koncentration, så är det också en utmärkt övning för det rastlösa sinnet, som alltid vill fara hit och dit och överallt, bara inte till det man just håller på med.

.

Det tar alltså sin tid att läsa på det här sättet. Det är, liksom med alla andliga övningar, en tid som man måste ta sig. Jag menar bokstavligen ta, för det är inte lätt att hinna med sina andliga plikter i det dagliga livet. Världen är full med materiella, vardagliga plikter: arbete eller skola, familj, socialt liv och så vidare i all oändlighet. Det kan vara ganska komplicerat att samtidigt hinna med att dagligen meditera 16 rundor på radbandet, att offra mat åt Herren Krishna, att studera Srila Prabhupadas böcker. Eftersom tiden är begränsad blir man tvungen att göra ett val mellan materiella och andliga plikter.

.

Men det är inte alla materiella plikter som verkligen är plikter, och de kan faktiskt väljas bort. I den vediska skriften Srimad-Bhagavatam liknas den levande varelsen vid en silkesmask som lindar in sig mer och mer i sin kokong tills han inte längre kan komma ut. Och precis så är det i den materiella världen, i synnerhet i dagens samhälle, alla är så intrasslade i allt som måste göras att många blir sönderstressade. Folk rusar runt från morgon till kväll i sin jakt att hinna med allt som skall göras, men det finns en sak som hinner de inte med; att leva.

.

Att engagera sig i andligt liv, dvs att tjäna Herren Krishna istället för den materiella illusionen, är den enda medicinen emot den materiella sjukdomen, och det finns många sätt att göra det på.

Lectio divina är ett sådant sätt. Det är viktigt att man läser i lugn och ro. Stäng alltså av alla apparater och se till att du inte blir störd. Välj en så lugn plats som möjligt; detta är en stund för stillhet.

.

Srila Prabhupada har skänkt oss åtskillig andlig litteratur, och vilken bok man väljer att läsa är förstås upp till var och en. Det här är ett sätt att utöva lectio divina:

.

- Förberedelse. Andas lugnt och försök stilla sinnet. Koncentrera dig inför läsningen som väntar.

.

- Läsning. Välj något eller några avsnitt ur skriften. Läs stycket högt ett par gånger, för att bekanta dig med texten och sedan tränga djupare in i den.

.

- Meditation och bön. Läs texten igen, sakta och ord för ord. Detta är Guds ord. Smaka på dem, låt dem tränga igenom allt materiellt brus som förorenar sinnet och komma in i ditt innersta, till andesjälen. Det vill säga: till ditt sanna jag.

.

Krishna förklarar i Bhagavad-gita: "Och Jag betygar, att den som studerar detta heliga samtal dyrkar Mig medels sin intelligens." Bg 18.70

.

Likaså sägs det i Srimad-Bhagavatam: "Bhagavata Purana avvisar alla religiösa handlingar, som är motiverade av materiella önskningar, och avslöjar därmed den högsta sanningen, som är förståelig för alla hängivna, som är helt rena i sina hjärtan. Den högsta sanningen utgör verkligheten, skild från illusion, för allas välfärd. Denna sanning tillintetgör det trefaldiga lidandet. Denna underbara Bhagavatam, sammanställd av den stora vismannen Vyasadeva (som hans slutverk), är i och för sig tillräcklig för att förverkliga Gud. Vad finns det för behov av andra skrifter? Så snart man uppmärksamt och ödmjukt lyssnar till Bhagavatams budskap, odlar och tillägnar man sig i sitt hjärta kunskapen om den Högsta Guden.

.

O kunniga och allvarligt tänkande människor, njut av Srimad-Bhagavatam, den fullmogna frukten från den vediska litteraturens önsketräd. Den har vidrörts av Sri Sukadeva Gosvamis läppar och därför blivt alltmer välsmakande, fastän dess nektarlika saft redan dessförinnan var välsmakande för alla, även för de befriade själarna.

SB 1.1.2&3