onsdag 31 december 2008

Slutsats - försakelsens fulländning


Ur Bhagavad-gitas artonde och sista kapitel.

Den Högste Herren befinner Sig i hjärtat på alla levande varelser, o Arjuna, och Han leder deras vandringar, där de sitter som på en maskin bestående av materiell energi.

Arjuna är inte allvetande och hans beslut att inte strida var begränsat av hans eget omdöme. Herren Krishna lär att individen inte är allenarådande utan att Han Själv, i skepnad av den lokaliserade Översjälen, befinner Sig i allas hjärtan varifrån han leder alla levande varelser. När vi byter kropp glömmer vi bort våra tidigare handlingar, men Översjälen, som känner både förfluten tid, nutid och framtid, bevittnar alla våra handlingar. På så sätt leds alla väsen av Översjälen. Den levande varelsen får vad han förtjänar, och under Översjälens ledning bärs han av den av materiell energi skapade kroppen. Så snart en levande varelse placeras i en viss kropp, tvingas han handla i enlighet med den kroppens betingelser. En människa i en racerbil åker fortare än en i en långsammare bil, trots att de levande varelserna, förarna, är jämställda. Beordrad av Översjälen skapar på samma sätt den materilla naturen en viss kropp för att en viss varelse skall kunna handla enligt sina tidigare önskningar. Den levande varelsen är inte oberoende. Ingen kan anse sig vara oberoende av Gudomens Högsta Personlighet. Individen är alltid under Hans kontroll. Därför är det individens plikt att överlåta sig till Herren, vilket Han också befaller i nästa vers.
Bg 18.61

O Bharatas ättling, överlämna dig helt åt Honom. Genom Hans nåd kommer du att nå transcendentala frid och den högsta och eviga boningen.

En levande varelse bör överlämna sig til Gudomens Högsta Personlighet som befinner Sig i allas hjärtan, och detta befriar honom från den materilla tillvarons alla lidanden. När man helt överlåter sig, befrias man inte bara från allt lidande utan man når till slut också den Högste Guden. I Veda-skrifterna beskrivs den transcendentala världen som tad visnoh paramam padam. Etersom hela skapelsen är Guds rike är egentligen allt materiellt andligt, men paramam padam syftar speciellt på den eviga boningen, kallad den andliga världen eller Vaikuntha.
I Bhagavad-gitas femtonde kapitel står det: sarvasya caham hridi sannivistah. "Herren befinner Sig i allas hjärtan." När man därför rekommenderas överlåta sig till Översjälen i hjärtat, betyder det således att man bör överlåta sig åt Gudomens Högsta Personlighet, Krishna. Krishna har redan accepterats av Arjuna såsom den Högste. I tionde kapitlet sägs Han vara param brahma param dhama. Arjuna accepterade Krishna som den Högste Personlige Guden och alla varelsers tillflykt inte bara därför att det var hans egen erfarenhet, utan också därför att stora auktoriteter som Narada, Asita, Devala och Vyasa vittnade om samma sak.
Bg 18.62
.
Sålunda har Jag förklarat för dig den förtroligaste av all kunskap. Begrunda detta noga och gör sedan vad du önskar.
.
Herren har redan förklarat kunskapen om brahma-bhuta för Arjuna. Den som befinner sig i brahma-bhuta- tillståndet är alltid glad; han känner varken sorg eller begär. Detta beror på att han besitter förtrolig kunskap. Krishna avslöjar också kunskapen om Översjälen, vilken också är kunskap om Brahman, men högre än brahma-bhuta.
.
Krishna säger här åt Arjuna att han kan göra vad han vill: Gud inkräktar inte på den levande varelsens begränsade fria vilja. I Bhagavad-gita har Herren utförligt förklarat hur man kan höja sig till en högre nivå. Det bästa råd Arjuna erhåller är att han skall överlåta sig till Översjälen i hjärtat. Gott omdöme tar sig uttryck i att man går med på att handla enligt Översjälens order. Detta hjälper en att ständigt befinna sig i Krishna-medvetande, människolivets högsta fulländing. Arjuna beordras att kämpa av Gudomens Högsta Personlighet Själv. Det ligger i de levande varelsernas eget intresse att överlämna sig åt Gud. Det är inte för Guds skull som de råds att överlämna sig åt Honom. Innan man överlåter sig har man friheten att begrunda detta ämne så långt intelligensen räcker: detta är det bästa sättet att acceptera den Högste Personlige Gudens anvisningar. Sådana instruktioner kommer oss också tillhanda genom Krishnas representant, den andliga mästaren.
Bg 18.63

Då du är Min kära vän, uppenbarar Jag för dig denna kunskapens allra mest förtroliga del. Hör om detta från Mig, ty det är till din fördel.

Herren har givit Arjuna förtrolig kunskap om Översjälen i allas hjärtan, och nu uppenbarar Han den mest förtroliga delen av denna kunskap: överlåt dig till Gudomens Högsta Personlighet. I slutet av nionde kapitelt sade Han: "Tänk alltid på Mig". Samma instruktion upprepas är för att betona Bhagavad-gitas innersta lära. Denna instruktion upprepas här för att betona Bhagavad-gitas innersta lära. Denna innersta lära kan inte förstås av vanliga människor, utan man måste vara Krishna verkligt kär, en ren Krishna-hängiven. Detta är den viktigaste läran i hela Veda-litteraturen. Vad Krishna säger i detta sammanhang utgör det väsentligaste av all kunskap och bör efterföljas, inte bara av Arjuna, utan av samtliga levande varelser.
Bg 18.64

Tänk alltid på Mig och bli Min hängivne, dyrka Mig och betyga mig din vördnad. Sålunda kommer du ofelbart attt nå Mig. Dettta kan Jag lova dig, ty du är Min mycket kära vän.

Kunskapens mest förtroliga del är attt man bör bli en ren Krishna-hängiven och alltid tänka på och handla för Honom. Det tjänar ingenting till att bli en "mode-imitatör". Ens liv bör vara så utformat attt man alltid har en möjlighet att tänka på Krishna. Man bör alltid handla så att alla ens gärningar har något att göra med Krishna. Man bör planera sitt liv så att man inte kan tänka på något annat än Krishna dygnet runt. Herren lovar attt den som på detta sätt är Krishna-medveten utan tvekan återvänder till Krishnas boning, där han kan engagera sig i Krishnas omedelbara närhet. Krishna avslöjar denna mest förtroliga del av kunskapen för Arjuna därför attt han var Krishnas käre vän. Alla som följer i Arjunas fotspår kan också bli Krishnas vänner och uppnå samma fulländning som Arjuna gjorde.
.
Versen betonar attt man bör koncentrera sitt sinne på Krishna - den blåaktiga pojken med underskönt ansikte och påfågelsfjädrar i håret, och vars två händer håller en flöjt. Beskrivningar av Krishna finns i Brahma-samhita såväl som i andra skrifter. Man måste fästa sitt sinne på Krishna, Gudomens ursprungliga skepnad, och man bör inte ens avleda sin uppmärksamhet till Herrens andra gestalter. Herren har många gestalter som t ex Visnu, Narayana, Rama och Varaha, men en hängiven bör fästa sitt sinne på den gestalt som stod framför Arjuna. Det inre sinnnets koncentration på Krishnas gestalt utgör kunskapens mest förtroliga del och den avslöjas för Arjuna därför att han är Krishnas käraste vän.
Bg 18.65


Överge alla olika slags religioner och överlåt dig till Mig allena. Jag skall befria dig från alla syndfulla återverkningar. Frukta ej!

När Krishna nu sammanfattar Bhagavad-gita, råder Herren Arjuna att ge upp alla de olika metoder som förklarats för honom och enbart överlåta sig till Herren. Denna överlåtelse kommer att rädda Arjuna från alla syndfulla återverkningar, ty Herren lovar att personligen beskydda honom.
.
I sjunde kapitlet sades att den som är helt fri från syndfulla återverkningar kan börja dyrka Krishna. Man kan således få den uppfattningen att man inte kan börja dyrka Krishna förrän man är helt fri från alla syndfulla återverknigar. För att stilla sådana tvivel sägs det här att även om inte är fri från syndfulla återverkningar, befrias man automatiskt i och med att man överlämnar sig till Sri Krishna. Det krävs inga ansträngande bemödanden för att befria sig från synd. Utan att tveka bör man acceptera Krishna som alla varelsers högsta frälsare och överlämna sig åt Honom med tro och kärlek.Enligt läran om hängiven tjänst bör man acceptera sådana religiösa principer som ytterst leder en till gudshängiven tjänst. Man kan utföra sin plikt allt efter social ställning, men om detta inte leder till Krishna-medvetande är alla ens handlingar värdelösa. Allt som inte leder till det högsta stadiet av Krishna-medvetande skall undvikas. Man måste vara övertygad om att Krishna under alla omständigheter skyddar en från alla svårigheter. Man behöver inte fundera på hur man skall hålla kropp och själ samman : Det säger Krishna till. Man skall alltid anse sig vara hjälplös och betrakta Krishna som den enda grunden till ens framsteg i livet. Man befrias från den materiella världens besmittelse så snart man i fullt Krishna-medvetande allvarligt engagerat sig i hängiven tjänst. Det finns så många olika religioner och reningsmetoder, som t ex kunkapens väg (jnana-yoga) och det åttafaldiga yoga-systemet (astanga-yoga), men den som överlåter sig åt Krishna behöver inte följa dessa metoder. Detta enkla överlåtande räddar honom från att kasta bort tid i onödan. Man kan således gör alla framsteg på en gång och befria sig från alla syndfulla återverkningar.
.
Krishna är mycket vacker och Han heter Krishna därför att Han är den fullkomligt attraktive. Den som attraheras av Krishnas vackra, allsmäktiga gestalt kan skatta sig lycklig. Det finns många olika slags transcendentalister - en del attraheras av den opersonliga Brahman, andra attraheras av Översjälen, men den, som attraheras av den Högste Personlige Gudens gestalt, och framför allt då Krishnas gestalt, är den mest fulländade av alla transcendentalister. Den mest förtroliga delen av kunskapen är m a o den hängivenhet som med fullt medvetande ägnas Krishna, och detta är det väsentligaste i hela Bhagavad-gita. Karma-yogis, jnana-yogis, astanga-yogis och hängivna (bhakti-yogis) kallas alla för transcendentalister, men en ren hängiven är den bäste av alla. De mycket betydelsefulla orden som används i detta sammanhang är ma sucah dvs "frukta ej, tveka inte, oroa dig inte." Man kan vara förbryllad över hur man skall kunna överge alla slags religioner för att överlämna sig till Krishna, men sådan oro tjänar ingenting till.
Bg 18.66

Denna förtroliga kunskap får inte förklaras för dem som inte är hängivna eller övar självtukt eller är engagerade i hängiven tjänst, och inte heller för dem som avundas Mig.

Personer, som inte har gått igenom den religiösa självtukten, som aldrig har försökt sig på hängiven tjänst, i Krishna-medvetande, som inte har tjänat en ren hängiven, och i synnerhet de som anser Krishna vara en historisk personliget eller som avundas Krishnas storhet, de bör inte undervisas om denna mest förtroliga del av kunskapen. Vi finner emellertid ibland att demoniska människor, som avundas Krishna och dyrkar Honom på ett annat sätt, förtjänar sitt levebröd på att tolka och förklara Bhagavad-gita på sitt eget sätt. Den som verkligen önskar förstå Krishna måste undvika sådana tolkningar av Bhagavad-gita. Egentligen kan Bhagavad-gita inte förstås av dem som är sinnliga. Även om man inte är sinnlig, utan mycket strängt följer den disciplin som Veda föreskriver, kan man inte förstå Krishna om man inte är en hängiven. Man kanske ger sig ut för att var en Krishna-hängiven, men om man inte handlar Krishna-medvetet kan man inte förstå Krishna. Det är många som avundas Krishna därför att Han har förklarat i Bhagavad-gita att Han är den Högste och att det inte finns någon som är högre eller jämställd med Honom. För sådana människor bör man inte förklara Bhagavad-gita ty de kan inte förstå. Det finns ingene möjlighet för trolösa människor att förstå Bhagavad-gita och Krishna. Har man inte förstått Krishna med en ren hängivens hjälp, skall man inte försöka tolka Bhagavad-gita.
Bg 18.67

Den, som förklarar den högsta hemligheten för de hängivna, garanteras hängiven tjänst, och vid slutet återvänder han förvisso till Mig.

Man bör diskutera Bhagavad-gita enbart bland hängivna, ty de som inte är hängivna kommer varken att förstå Krishna eller Bhagavad-gita. De som inte förstår Krishna som han är, eller Bhagavad-gita som den är, bör inte försöka förklara Bhagavad-gita efter egna nycker och därmed begå förseelser. Bhagavad-gita skall förklaras för dem som är färdiga att acceptera Krishna som Gudomens Högsta Personlighet. Bhagavad-gita är enbart ämnad för de hängivna och inte för de intellektuella grubblarna. Den, som emmelertid allvarligt försöker presentera Bhagavad-gita som den är, kommer att göra framsteg i hängivna kvaliteter och uppnå det rent hängivna tillståndet. Som ett resultat av denna rena hängivenhet återvänder han förvisso hem till Gudomen.
Bg 18.68

Det finns ingen tjänare i denna värld som är Mig mer kär än han, inte heller kommer någon att någonsin vara Mig kärare.
Bg 18.69

Och Jag betygar, att den som studerar detta heliga samtal dyrkar mig medels sin intelligens.
Bg 18.70

Och den, som utan avund lyssnar med tro, blir befriad från syndfulla återverkningar och når planeterna där de fromma dväljs.I detta kapitels sextiosjunde vers förbjöd Herren uttryckligen att Bhagavad-gita förkunnades för dem som hyser avund mot Honom. Bhagavad-gita är m a o enbart för de hängivna. Ibland händer det dock att en gudshängiven håller föredrag som är öppna för allmänheten, där alla åhörare inte förväntas vara hängivna. Varför håller då en hängiven dessa föredrag? Det förklaras här, att även om inte alla är hängivna, finns det i alla fall många människor som inte hyser avund mot Krishna. De tror på Honom såsom Gudomens Högsta Perosnlighet. Om en sådan människa hör en ren hängiven berätta om Herren, renas han omedelbart från alla syndfulla återverkningar och når därefter de planetsystem där fromma människor dväljs. Därför kan t om en person som inte ens strävar ett bli en ren hängiven, erhålla resultaten av fromma handlingar genom att enbart lyssna till Bhagavad-gita. Herrens rena hängivna ger således alla en chans att bli gudshängivna.
.
Vanligtvis är de som är befriade från syndfulla återverkningar fromma människor. Sådana människor har lätt för att ta upp Krishna-medvetande. Ordet punya-karmanam är betydelsefullt i sammanhanget. Det syftar på utförandet av stora offerhandlingar. De som är fromma och utför hängiven tjänst men som inte är ren, kan nå polstjärnans planetsystem, dvs Dhruvaloka. Där härskar Dhruva Maharaja som är en mycket framstående gudshängiven.
Bg 18.71

O Arjuna, vinnare av rikedom, har du lyssnat noga till detta med vaket sinne? Och är din okunnighet och dina illusioner nu skingrade?

Herren fungerade som Arjunas andliga mästare. Det var därför Hans plikt att fråga Arjuna om han hade förstått hela Bhagavad-gita i dess rätta perspektiv. Hade han inte förstått var Herren beredd att ytterligare förklara en viss punkt, eller om så skulle behövas, hela Bhagavad-gita. I själva verket finner den som hör Bhagavad-gita från en bona fide andlig mästare som Krishna eller hans representant, att all hans okunnighet är skingrad. Bhagavad-gita är inte en vanlig bok skriven av en poet eller romanförfattare; den talas av Gudomens Högsta Personlighet. Vem som helst som har den stora turen att höra denna lära från Krishna eller Hans bona fide andliga representant, kan vara säker på att uppnå befrielse och ta sig ut ur okunnighetens mörker.
Bg 18.72

Arjuna sade, Min kära Krishna, o Du ofelbare, min illusion är nu borta. Genom Din nåd har jag återfått mitt minne, och jag är nu samlad och fri från tvivel och beredd att handla enligt Dina instruktoner.

Den levande varelsens verkliga natur är att handla efter den Högste Herrens anvisningar. Den levande varelsen är menad att utföra självtukt. Sri Caitanya Mahaprabhu säger att den levande varelsens egentliga natur är att vara den Högste Herrens tjänare. När den levande varelsen glömmer detta, betingas han av den materiella naturen, men när han tjänar den Högste Herren blir han Guds befriade tjänare. Den levande varelsens verkliga natur är alltså att vara tjänare; antingen tjänar han illusionen, maya, eller också tjänar han den Högste Herren. I sitt normala tillstånd tjänar han den Högste Herren, men skulle han föredra att tjäna den yttre illusoriska energin, kommer han förvisso att förslavas av denna. Under illusion tjänar den levande varelsen i denna materiella värld. Han är bunden av lusta och begär, och ändå ser han sig själv som världens herre. Detta kallas illusion. När en människa befrias och hans illusion är borta, överlämnar han sig frivilligt till den Högste för att handla enligt Hans önskningar. Den sista illusionen, mayas sista snara, är tanken att den levande varelsen är identisk med Gud. Han tror att han inte längre är en betingad själ utan Gud. Han är så ointelligent att han inte inser att om han vore Gud, hur skulle han då kunna tvivla? Detta är alltså mayas sista snara. Att faktiskt bli fri från den illusoriska energin innebär att man förstår Krishna, Gudomens Högsta Personlighet, och samtycker till att handla enligt Hans anvisningar. I versen är ordet mohah mycket viktigt. Mohah syftar på det som är motsatsen till kunskap. I själva verket innebär verklig kunskap att man förstår att varje varelse är Herrens eviga tjänare, men i stället för att se sig själv som tjänare, anser de levande varelsen att han är världens härskare, ty han vill behärska den materiella naturen. Detta är hans illusion. Man kan övervinna denna illusion genom Guds nåd. När illusionen är över samtycker man till att handla i Krishna-medvetande.
.
Krishna-medvetande betyder att handla efter Krishnas anvisningar. En betingad själ som är vilseledd av den yttre energin, dvs materia, vet inte att den Högste Herren är mästaren som är fylld med kunskap och alltings ägare. Vad Han än önskar kan Han förläna Sina hängivna; Han är allas vän, och är speciellt välvilligt stämd mot Sina hängivna tjänare. Han är den materiella naturens, såväl som alla levande varelsers härskare. Han behärskar också den outtröttliga tiden, och Han är fylld av alla krafter och majestätiska attribut. Gudomens Högsta Personlighet kan tom ge Sig Själv till den hängivne. Den som inte känner Honom är förtrollad av maya; han blir inte en gudshängiven utan blir mayas tjänare. Efter att ha hört Bhagavad-gita från Gudomens Högsta Personlighet, befriades emellertid Arjuna från all illusion. Han kunde förstå att Krishna inte bara var hans vän, utan också Gudomens Högsta Personlighet. Och han såg Krishna som Han är. Att studera Bhagavad-gita innebär alltså att lära sig förstå Krishna som Han är. När en människa besitter full kunskap, överlämnar hon sig naturligt till Krishna. När Arjuna förstod att det var Krishnas plan att stoppa befolkningsexplosionen, gick han med på att kämpa som Krishna önskade. Åter tog han upp sina vapen - sina pilar och sin båge - för att kämpa enligt den Högste Personlige Gudens anvisningar.
Bg 18.73

Sanjaya sade: Sålunda har jag hört samtalet mellan två mäktiga själar, Krishna och Arjuna. Och så underbart är detta budskap, att håret reser sig på min hjässa.

I Bhagavad-gitas början frågade Dhritasrastra sin sekreterare Sanjaya vad som hände på Kuruksetras slagflält. Hela konversationen förmedlades till Sanjayas hjärta genom hans andliga mästares, Vyasadevas, välsignelse. Således förklarade han vad som försiggick på slagfältet. Samtalet var underbart, därför att aldrig tidigare hade en så viktig konversation ägt rum mellan sådana mäktiga själar och aldrig skulle det ske igen. Det är underbart därför att Gudomens Högsta Personlighet talar om Sig Själv och Sina energier för den levande varelsen Arjuna, Herrens stora hängivne. Om vi följer i Arjunas fotspår för att förstå Krishna, blir vårt liv lyckligt och framgångsrikt. Sanjaya förstod detta och när han började förstå, relaterade han konversationen för Dhritarastra. Nu dras slutsatsen att segern är varhelst Krishna och Arjuna befinner sig.
Bg 18.74

Genom Vyasas nåd har jag hört dessa högst förtroliga samtal direkt från mystikens mästare, Krishna, som personligen talade till Arjuna.

Vyasa var Sanjayas andliga mästare, och Sanjaya erkänner att det var genom hans nåd som han kunde förstå Gudomens Högsta Personlighet. Detta betyder att man inte kan förstå Krishna direkt, utan att man måste gå genom den andliga mästaren, som fungerar som ett medium. Den andliga mästaren är det genomskinliga mediet, även om det är sant att upplevelsen är direkt. Detta är mysteriet med lärjungesuccessionen. Är läromästaren bona fide kan man höra Bhagavad-gita lika direkt som Arjuna hörde den.
.
Det finns många mystiker och yogis spridda över hela världen, men Krisna är alla yoga-systems mästare. Krishnas instruktion är direkt uttryckt i Bhagavad-gita: "Överlämna dig till Mig." Den som gör det är den högsta yogin, vilket bekräftas i sjätte kapitlets sista vers: yoginam api sarvesam.Narada, Vyasas andliga mästare, är en direkt lärjunge till Krishna, och därför är han lika bona fide som Arjuna, ty han tillhör lärjungesuccessionen. Sanjaya är Vyasas direkta lärjunge och han kunde se och höra Krishna direkt därför att han genom Vyasas nåd hade fått sina sinnen renade. Den som hör Krishna direkt kan förstå denna konfidentiella kunskap. Tillhör man inte lärjungesuccessionen kan man inte höra Krishna och därför är ens kunskap alltid ofullkomlig åtminstone vad beträffar förståelsen av Bhagavad-gita.
.
I Bhagavad-gita förklaras alla yoga-system: karma-yoga, jnana-yoga och bhakti-yoga. Krishna är mästaren av all sådan mystik: Arjuna hade den stora lyckan att direkt höra Krishna tala, men vi skall veta att genom Vyasas nåd kunde Sanjaya också höra Krishna direkt. Det är i själva verket ingen skillnad mellan att höra direkt från Krishna och att höra direkt från Krishna via en bona fide andlig mästare, som t ex Vyasa. Den andliga mästaren är också Vyasadevas representant. På den andliga mästarens födelsedag är det en vedisk sed att lärjungarna utför en ceremoni kallas Vyasa-puja.
Bg 18.75

O konung, när jag gång på gång återkallar denna förunderliga och heliga dialog mellan Krishna och Arjuna, ryser jag av välbehag i varje ögonblick.

Bhagavad-gitas förståelse är så transcendental att den, som blir bevandrad i skildringarna av Krishna och Arjuna, blir rättfärdig och kan aldrig glömma dessa samtal. Detta ligger i det transcendentala livets natur. Den som m a o hör Bhagavad-gita från den rätta källan, direkt från Krishna, uppnår fullt Krishna-medvetande. Resultatet av Krishna-medvetande är att man blir mer och mer upplyst, och man njuter av livet med hänförelse, inte bara för ett kort ögonblick, utan ständigt.
Bg 18.76

O konung, när jag erinrar mig Herren Krishnas underbara gestalt, grips jag av än större förundran och erfar en ständigt pånyttfödd glädje.

Det verkar som om Sanjaya genom Vyasas nåd också kunde se den världsomfattande skepnaden som Krishna visade Arjuna. Visserligen har det sagts att Herren Krishna aldrig tidigare har visat en sådan skepnad. Den visades bara för Arjuna, men ändå kunde en del stora hängivna också se denna skepnad när den visades för Arjuna, och Vyasa var en av dem. Han är en av Herrens stora hängivna och anses vara en mäktig inkarnation av Krishna. Vyasa visade denna skpenad för sin lärjunge Sanjaya, som nu minns den underbara gestalt som Krishna visade Arjuna, varigenom han om och om igen erfar glädje.
Bg 18.77

Varhelst Krishna, alla mystikers mästare, och varhelst Arjuna, den suveräna bågskytten finns, där finns förvisso också majestät, seger, sällsynt makt och moral. Detta är min åsikt.

Bhagavad-gita började med en fråga från Dhrtarastra. Han hoppades att hans söner, som hade hjälp av mäktiga krigare som Bhisma, Drona och Karna, skulle bli segerrika, och han frågade sin sekreterare Sanjaya vad som hände på slagfältet. Efter att ha beskrivit scenen på slagfältet sade dock Sanjaya till konungen: "Du hoppas på seger, men min åsikt är, att där Krishna och Arjuna är närvarande, där finns också alla lyckobringande omständigheter." Han bekräftade genast att Dhritarastra inte kunde vänta sig seger för de sina. Det var säkert att segern skulle bli Arjunas, ty Krishna var där. Att Krishna accepterade rollen som Arjunas körsven var en uppvisning av en annan aspekt av Hans majestät. Krishna besitter alla majestätiska attribut, varav oberördhet räknas som ett. Krishna visar många exempel på oberördhet, ty Han är oberördhetens mästare.
.
Kampen stod egentligen mellan Duryodhana och Yudhisthira, och Arjuna kämpade för Yudhisthira, som alltså kunde vara säker på seger, eftersom både Krishna och Arjuna var på hans sida. Slaget ägde rum för att fastställa vem som skulle härska över världen, och Sanjaya förutspådde att makten skulle överföras till Yudhisthira. Han förutspådde också att Yudhisthira, efter att ha vunnit slaget, skulle gå en framgångsrik tid till mötes, ty han var inte bara from och rättfärdig utan också en sträng moralist. Han hade aldrig yttrat en lögn under hela sitt liv.
.
Det finns många ointelligenta människor som anser att Bhagavad-gita inte är något annat än en berättelse om två vänner, som på ett slagfält diskuterar olika ämnen. En dylik bok skulle dock inte kunna betraktas som en helig skrift. Somliga protesterar mot att Krishna uppmanar Arjuna att kämpa, vilket de anser vara omoraliskt. De verkliga situationen framgår dock klart: Bhagavad-gita är den högsta undervisningen i moral. I nionde kapitlets trettiofjärde vers finner vi den högsta moraliska principen: manmana-bhava mad-bhaktah. Man måste bli en Krishna-hängiven. Essensen av alla religiösa läror är att man skall överlämna sig till Krishna, vilket i Bhagavad-gita uttrycks på följande sätt: sarva-dharman parityajya mam ekam saranam vraja. Andra andliga vägar kanske är renande och de kanske leder till denna punkt. Bhagavad-gitas slutgiltiga instruktion är dock sista ordet om moral och religion: "Överlåt dig till Krishna!"Detta är artonde kapitlets budskap.
.
Av Bhagavad-gita kan vi förstå att meditation och filosofiskt tänkande är vägar som leder till självförverkligande, men att den högsta fulländningen består i att överlåta sig till Krishna. Detta utgör kärnan av Bhagavad-gitas lära.Varnasrama-systemets reglerande principer och religiösa ritualer kan vara en konfidentiell väg till kunskap endast om de religiösa ritualerna är konfidentiella, men man är ändå inblandad i meditation och odlandet av kunskap. Detta utgör kärnan av Bhagavad-gitas lära. Den mest konfidentiella instruktonen är den som uppmanar oss attt överlåta oss till Krishna och hängivet tjäna Honom i klart Krishna-medvetande.
I Bhagavad-gita framkommer också att den Högsta Absoluta Sanningen är Gudomens Högsta Personlighet, Sri Krishna. Den Absoluta Sanningen förverkligas i tre aspekter: den opersonliga Brahman, den lokaliserade Paramatma och Gudomens Högsta Personlighet, Bhagavan Sri Krishna. För att ha fullständig kunskap om den Absoluta Sanningen måste man alltså ha fullständig kunskap om Krishna. Om man förstår Krishna har man även kunskap om de lägre aspekterna. Krishna är transcendental, ty Han påverkas aldrig av den yttre, materiella energin, utan finns alltid i Sin eviga inre energi. De levande varelserna indelas i två grupper: evigt betingade och evigt fria. De levande varelserna är oräkneliga och anses vara fundamentala delar av Krishna. Den materiella energin manifesteras i tjugofyra ämnen. Skapelsen utlöses av den eviga tiden, och den skapas och förintas av den yttre energin. Den materiella världen är ibland manifesterad och ibland inte.
.
Fem primära ämnen har diskuterats i Bhagavad-gita: Gudomens Högsta Personlighet (isvara), den materiella naturen (prakriti), de levande varelserna (jiva), den eviga tiden (kala) samt alla slags aktiviteter (karma). Alla dessa är beroende av Gudomens Högsta Personlighet, Krishna. Om man förstår Krishna, så förstår man också den opersonliga Brahman, den lokaliserade Paramatma samt alla andra transcendentala aspekter. Ytligt betraktat tycks kanske den Högsta Personlige Guden, den levande varelsen, den materiella naturen och tidsfaktorn vara skilda från varandra, men i själva verket är ingenting skilt från den Högste. Den Högste är emellertid alltid skild från allt annat. Herren Caitanyas filosofi kallas acintya-bheda-abheda-tattvam - samtidig enhet och åtskillnad. Detta filosofiska system utgör den fullkomliga kunskapen om den Absoluta Sanningen.
.
Den levande varelsen är egentligen ren andesjäl, en atomisk partikel av den Högsta Själen. Han tillhör emellertid Herrens marginella energi, vilket innebär att han har en benägenhet till förbindelse med antingen den materiella eller den andliga energin. Den levnade varelsen är m a o belägen mellan Herrens två energier, och eftersom han är en del av Herren har han en smula fri vilja. Om han använder denna fria vilja rätt, kommer han under Krishnas omedelbara ledning och upplever då sin verkliga natur i den glädjegivande energin.
Bg 18.78

Sålunda slutar Bhaktivedantas förklaringar av Srimad Bhagavad-gita.

Inga kommentarer: