En sadhu kännetecknas av att han är tolerant, barmhärtig och vänlig mot alla levande varelser. Han har inga fiender, han är fredligt sinnad, han håller sig till det som står i de uppenbarade skrifterna och alla hans egenskaper är upphöjda.
En sadhu är, som ovan har beskrivits, en person hängiven Gud. Hans intresse är därför att upplysa folk om den gudshängivna tjänsten. Detta är den barmhärtighet som han visar. Han vet att det mänskliga livet går till spillo, om man inte utövar gudshängiven tjänst. En gudshängiven person färdas omkring överallt i landet, från dörr till dörr, och predikar:"Bli Krishnamedveten. Bli en av Herren Krishnas hängivna. Låt inte ditt liv gå förlorat genom att blott tillfredsställa din djuriska instinkter. Människans liv är avsett till att nå ett självförverkligande, och bli Krishnamedveten." Detta är vad en sadhu predikar om. Han är inte nöjd med enbart sin egen befrielse. Han tänker alltid på andra. Han är den som hyser mest medlidande med de fallna själarna. En av hans egenskaper är därför karunika, dvs stor barmhärtighet mot de fallna själarna. I sitt predikande är han nödsakad att möta många personer som vill hindra honom, och därför måste han vara mycket tolerant och tålmodig. En del personer vill göra honom illa, ty de betingade själarna är inte beredd att ta emot den transcendentala kunskapen om gudshängiven tjänst. De gillar den helt enkelt inte, och detta är den sjuka de lider av. En sadhu har fått den otacksamma uppgiften att framhålla för dem vikten av att utöva gudshängiven tjänst. En av en sadhus kvalifikationer är sålunda den, att han är mycket förlåtande och barmhärtig mot alla fallna själar. Han är inte blott människornas välönskare, utan även djurens välönskare. I denna vers står det sarva-dehinam, vilket syftar på alla levande varelser, som antagit materiella kroppar. Det är inte bara människorna som har materiella kroppar, utan även övriga levnade varelser, såsom hundar och katter m fl. En gudshängiven är barmhärtig mot alla - katter, hundar, träd osv. Han behandlar alla levande varelser på ett sådant sätt, att de till slut kan bli befriade ur den materiella fångenskapen. En av Herren Caitanyas lärjungar, vid namn Sivananda Sena, gav befrielse åt en hund genom att behandla hunden på ett transcendentalt sätt. Det finns många exempel på när en hund fått frälsning genom att vara tillsammans med en sadhu, beroende på att en sadhu ägnar sig åt den högsta av alla filantropiska verksamheter till förmån för alla levande varelsers frälsning. Trots att en sadhu inte är fientligt sinnad gentemot någon, är världen så otacksam att till och med en sadhu har många fiender.
(S B 3.25.21)
En sådan sadhu ägnar sig oavlåtligt åt gudshängiven tjänst utan avvikelse. För att tjäna Gud överger han alla andra förbindelser, såsom familjeband och världsliga vänskapsförhållanden.
En person som antagit försakelsens livsordning, eller en sannyasi, kallas också för en sadhu, ty han avstår allt - sitt hem, sin bekvämlighet, sina vänner, sina släktingar och sin skyldigheter gentemot vänner och familj. Han avstår allt för att tjäna Gudomens Högsta Personlighet. De försakelse om en sannyasi utför kommer att krönas med framgång endast under förutsättning att han använder sin energi till att utöva gudshängiven tjänst under sträng självtukt.
En person som med allvar ägnar sig åt gudshängiven tjänst, och som har antagit försakelsens livsordning, är en sadhu. En sadhu är en person, som har avstått från allt ansvar beträffande familjen, samhället och all världslig humanism för att enbart kunna tjäna Gud. Så snart en person föds här på jorden, tilldelas denne en mängd skyldigheter - till medmänniskorna, till halvgudarna, till de stora vismännen, till alla levande varelser i största allmänhet, till sina föräldrar, till familjens förfäder och till många andra. Om han överger alla dessa skydligheter för att istället tjäna den Högsta Herren, blir han inte bestraffad för det att han avstår från dylika skyldigheter. Men om han avstår från dessa skyldigheter för sin sinnesnjutnings skull, bestraffas han av naturens lag.
(S B 3.25.22)
Alla sadhus är ständigt sysselsatta med att lovprisa och höra talas om Mig, Gudomens Högsta Personlighet, och de plågas inte av de materiella lidandena, enär de alltid är uppfyllda av tankar rörande Mina lekar och aktiviteter.
.
Det finns en mångfald lidanden i den materiella tillvaron - de som härrör från kroppen och från det inre sinnet, de som förorsakas av andra levande varelser, och de som förorsakas av störningar i naturen. En sadhu berörs dock inte av dessa slags lidanden, eftersom hans inre sinne ständigt är fyllt med Krishnamedvetande, och till följd härav vill han inte tala om någonting annat än om Guds aktiviteter. Alla sadhus är alltid intresserade av att höra talas om Guds egna och Hans hängivnas aktiviteter. På grund av att de är helt uppfyllda av Krishnamedvetande har de glömt alla materiella lidanden. Vanliga betingade själar har glömt Guds aktiviteter och är alltid fyllda av oro och materiella lidanden. De gudshängivna, å andra sidan, glömmer den materiella tillvarons alla lidanden, eftersom de ständigt tänker på berättelser om Gud.
(S B 3.25.23)
O kära moder, o du kyska kvinna, sådana är egenskaperna hos de stora gudshängivna som är fria från alla materiella band. Du måste försöka bli fäst vid sådana heliga personer, ty detta motverkar de fördärvliga verkningarna av materiell böjelse.
Här i denna vers råder Kapila Muni Sin mor, Devahuti, att om hon önskar bli fri från alla materiella band, så måste hon söka bli mer fäst vid sadhus, eller gudshängivna personer, som är helt fria från alla materiella band. I Bhagavad-gitas femtonde kapitel, vers fem, står det beskrivet vem som är kvalificerad att vinna inträde i Guds rike. Där står, nirmana-moha jita-sanga-dosah. Detta syftar på en person, som är fullkomligt fri från uppblåsthet över makt och ägande. En person kan vara mycket rik, mäktig och respektabel, men om denna person på allvar önskar att få komma till det andliga riket, tillbaka hem till Guds rike, då måste han överge sin uppblåsthet över materiell rikedom och makt, eftersom detta är en falsk ställning.
Ordet moha, som används i denna vers avser den felaktiga föreställningen om att man är rik eller fattig. I den materiella tillvaron är uppfattningen om att man är rik eller fattig - liksom övriga föreställningar som har sin utgångspunkt i ett materiellt betraktelsesätt - falsk, eftersom det materiella i sig självt är "falskt"eller temporärt. En ren själ, som är beredd att göra sig fri från den materiella fångenskapen, måste allra först frigöra sig från all påverkan från den materiella naturens tre kvaliteter. För närvarande är vårt medvetande förorenat på grund av kontakten med den materiella naturens tre kvaliteter. Vi måste försöka komma i kontakt med sådana gudshängivna personer.
Eftersom den gudshängivne har gjort sig fri från alla orena materiella band, påverkas han inte av den materiella tillvarons lidanden. Även om han tycks leva i den materiella världen, så påverkas han inte av den. Hur kan nu detta vara möjligt? Liknelsen med en katts beteende är härvid mycket träffande. Katten bär sina ungar i munnen, och när katten dödar en råtta, så bär den också sitt byte i munnen. Katten bär både kattungen och råttan i munnen, medan detta sker under helt olika förhållanden. Kattungen känner trygghet i sin mors gap, medan råttan i kattens mun känner att dödens stund är kommen. På liknande sätt är de, som är sadhavah, eller gudshängivna, som ägnar sig åt transcendental gudshängiven tjänst i Krishnamedvetande, oberörda av det materiella livets lidanden, medan de, som inte är gudshängivna, verkligen känner av det materiella livets lidanden. Av denna anledning bör man överge all kontakt med materialistiska personer, och i stället söka kontakt med personer som ägnar sig åt Krishnamedvetande. Genom att förena sig med dem kommer man att göra andliga framsteg. Man kommer att bli i stånd att skära av alla de band, som binder en till den materiella tillvaron, genom att lyssna till de gudshängivnas anvisningar.
(S B 3.25.24)
Att få diskutera den Högsta Personliga Gudomens lekar och aktiviteter tillsammans med rena gudshängivna skänker stor glädje och tillfredsställelse åt såväl örat som hjärtat. Genom att odla denna sorts kunskap gör man gradvisa framsteg på befrielsens väg, varvid man blir fri från alla materiella band, och utvecklar ett stadigt intresse för den andliga kunskapen. Härefter börjar den verkliga gudshängivenheten och utövningen av gudshängiven tjänst.
I denna vers beskrivs hur man gör framsteg i Krishnamedvetande och i gudshängiven tjänst. Det första man måste göra är att söka sig till personer som är Krishnamedvetna och som ägnar sig åt gudshängiven tjänst. Utan kontakten med dem kan man inte göra några framsteg. Genom att enbart skaffa sig teoretisk kunskap kan man inte göra några nämnvärda framsteg. Man måste avstå från all kontakt med materialistiska personer, och söka sig till de gudshängivnas sällskap, ty utan deras umgänge kan man inte förstå Guds aktiviteter. I allmänhet tror folk på existensen av den Absoluta Sanningen som ett opersonligt väsen. Eftersom de inte har något umgänge med gudshängivna, kan de inte inse att den Absoluta Sanningen kan vara en person och personligen utföra handlingar. Detta är en mycket svårförståelig fråga, men såvida man inte förstår att den Absoluta Sanningen är en person, finns det ingen möjlighet att vara gudshängiven. Hängivenhet eller hängiven tjänst kan man inte utöva till någonting opersonligt. Hängiven tjänst måste utövas till en person. De som inte är gudshängivna, kan inte lära sig Krishnamedvetande genom att läsa Srimad-Bhagavatam eller någon annan vedisk litteratur, som handlar om Guds aktiviteter. De tror att dessa aktiviteter saknar verklighet och att berättelserna är påhittade, enär de inte fått höra det andliga livet bli förklarat på rätt sätt. För att förstå Herrens personliga aktiviteter måste man söka umgänge med de gudshängivna. Gör man detta, ligger vägen till befrielse öppen, när man begrundar och försöker att förstå Guds transcendentala aktiviteter. Den som har en fast tro på Gudomens Högsta Personlighet, blir stadigt förankrad i denna tro, och hans intresse för att få vara förenad med Gud och med de gudshängivna tilltar allt mer i styrka. Att förena sig med de gudshängivna innebär att man blir förenad med Gud. En gudshängiven som förenar sig med andra gudshängivna, utvecklar sin insikt i hur man skall utöva gudshängiven tjänst, och när han sedan nått en transcendental belägenhet i sitt gudshängivna tjänande, närmar han sig gradvis fulländningen.
(S B 3.25.25)
.
En person, som sålunda ständigt ägnar sig åt gudshängiven tjänst tillsammans med andra gudshängivna, får avsmak för sinnesnjutning, såväl i denna värld som i nästa, genom att oavbrutet tänka på Guds aktiviteter. Detta utövande av Krishnamedvetande är det lättaste sättet att erhålla övernaturliga krafter. När man verkligen befinner sig på den gudshängivna tjänstens väg, har man fått förmågan att kontrollera sitt inre sinne.
.
I alla uppenbarade skrifter anbefalls man att handla fromt, för att få erhålla sinnenjutning, inte bara i det nuvarande livet utan även i nästa liv. Man utlovas till exsempel befordran till de himmelska planterna genom att utföra fromma, fruktbärande handlingar. En gudshängiven föredrar dock att tillsammans med andra gudshängivna meditera på Guds aktiviteter, speciellt Bhagavad-gita, Brahma-samhita och Srimad-Bhagavatam. En allavarlig gudshängiven, som förenar sig med andra gudshängivna, får härvid tillfälle att höra om och meditera över Guds lekar, och resultatet härav blir att han känner avsmak inför den så kallade glädje som erfars i den materiella världen, vare sig det är på jorden, på de himmelska planeterna eller på någon annan planet. De gudshängivna är endast intresserade av att personligen få vara förenade med Gud, och de hyser inget intresse för temporär så kallad lycka. Den som behärskar mystikens krafter, störs inte av denna eller någon annan världs fresteler. Han är intresserad av sådant som handlar om den andliga förståelsen och belägenheten. Denna sublima belägenhet kan man med lätthet nå med hjälp av bhakti-yoga. Det finns olika metoder för yoga-marga, att nå yoga-fulländning, men denna metod, att utöva gudshängiven tjänst, är den enklaste av dem alla. Den är inte blott den enklaste metoden utan även den vars resultat är det mest upphöjda. Alla borde därför använda sig av denna metod för att bli Krishna-medvetna och nå livets högsta fulländning.
(S B 3.25.26)
Genom att sålunda avstå från att tjäna den materiella naturens kvaliteter för att istället utveckla Krishnamedvetande, kunskap i försakelse, och genom att utöva yoga, varvid det inre sinnet ständigt förankras i hängiven tjänst till Gudomens Högsta Personlighet, blir man förenad med Mig i det här livet, eftersom det är Jag, som är den Högsta Personligheten, den Absoluta Sanningen.
Naturligtvis har man inte någon möjlighet att tjäna den materiella naturens tre kvaliteter om man ägnar sig åt gudshängiven tjänst enligt de nio olika slagen av bhakti-yoga, som står angivna i de auktoritativa skrifterna. Några exempel på dessa slag av bhakti är attt lyssna (sravanam), att lovsjunga (kirtanam), att erinra sig, att frambära sin dyrkan, att bedja och att utföra personliga tjänster, av vilka man kan tillämpa en eller flera eller allesammans. Såvida man inte engagerar sig i andlig tjänst är det inte möjligt att bli fri från bundenheten till materiella aktiviteter. De som inte är gudshängivna, utan är upptagna av materiella aktiviteter, intresserar sig för så kallad humanitär eller filantropisk verksamhet, exempelvis att bygga sjukhus eller inrätta välgörenhetsinstitutioner. Dessa gärningar är utan tvivel fromma, och resultatet därav blir, att den som utför handlingen ifråga måhända belönas med någon form av sinnesnjutning, antingen redan i det här livet eller i sitt nästa liv. Utövandet av gudshängiven tjänst ligger bortom sådan, som belönas med sinnesnjutning. Det är helt och hållet en andlig aktivitet. När man ägnar sig åt andlig verksamhet såsom gudshängiven tjänst ges man helt naturligt inte något tillfälle att ägna sig åt handlingar, som syftar till sinnesnjutning. Alla aktiviteter, som utförs i Krishnamedvetande, utförs inte i blindo utan i full insikt och försakelse. Denna form av yoga-utövning, i vilken det inre sinnet ständigt är hängivet och fast förankrat vid Gudomens Högsta Personlighet, leder till befrielse i det här livet. En person, som utövar denna form av yoga, får kontakt med Gudomens Högsta Personlighet. Om man ödmjukt och undergivet lyssnar på en förverkligad själs berättelser om Guds aktiviteter kommer man att erövra Gudomens Högsta Personlighet, som inte låter sig erövras med hjälp av någon annan metod. Att lyssna på och förena sig med de gudshängivna utgör det viktigaste tillvägagångssättet för att nå självförverkligande.
(S B 3.25.27)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar