Herren Ramacandra

Idag är det Herren Ramas uppenbarelsedag! Herren Rama är kanske den mest välkände och älskade av Herren Krishnas alla inkarnationer, känd långt utanför Indiens gränser.

Man kan bland annat i Wat Phra Keo-templet (intill det kungliga palatset i Bangkok), se många fresker där Herren Ramas lekar skildras, i Kambodja framförs det fortfarande danser som hyllar Herren Rama och moder Sita, likaså spelas i Indonesien teaterpjäser - av muslimer - vars handling är tagen från Ramayana.

Den som vill veta mer om eposet Ramayana och dess inflytande på asiatisk kultur kan läsa vidare här:

http://www.mahidol.ac.th/thailand/ramakian.html

http://orias.berkeley.edu/SEARama/RamaOverview.htm#Developing

http://orias.berkeley.edu/SEArama/imagelibrary.htm

http://kalyan97.wordpress.com/2007/11/04/1171/

I eposet Ramayana finns en detaljerad skildring av Herren Rama och Hans gärningar. I Srimad-Bhagavatam finns en förkortad version:



Åkallad av halvgudarna, uppenbarade Sig Gudomens Högsta Personlighet, den Absoluta Sanningen, tillsammans med Sin uppenbarelseform samt expansioner av denna uppenbarelseform. Deras heliga namn var Rama, Laksmana, Bharata och Satrughna. Dessa berömda inkarnationer framträdde sålunda i fyra gestalter som Maharaja Dasarathas söner.

O kung Pariksit! Herren Ramacandras transcendentala gärningar har beskrivits av stora heliga personer, som har sett sanningen. Eftersom du om och om igen har lyssnat till berättelserna om Herren Ramacandra, moder Sitas make, skall jag beskriva dessa gärningar helt kortfattat. Vänligen lyssna.

För att Hans faders löfte inte skulle brytas, övergav Herren Ramacandra omedelbart Sin ställning som kung, och i sällskap med Sin hustru, moder Sita, vandrade Han från den ena skogen till den andra på Sina lotusfötter, vilka var så känsliga att de inte ens kunde utstå beröringen från Sitas händer. Herren åtföljdes också av apkungen Hanuman (eller av en annan apa, Sugriva), och av Sin yngre broder Herren Laksmana, och dessa båda lindrade den trötthet Han erfor från att vandra i skogen. Herren vanställde Surpanakha genom att hugga av hennes näsa och öron, och därefter skildes Han från moder Sita. Av den anledningen blev Han vred, och genom att röra Sina ögonbryn injagade Han fruktan i havet, som då gav Herren tillåtelse att bygga en bro över oceanen. Därefter trängde Herren in i Ravanas kungarike för att döda honom, på samma sätt som en eld slukar en skog. Måtte denne Högste Herre, Ramacandra, ge oss allt skydd.

På arenan där Visvamitra utförde offer dödade Herren Ramacandra, Ayodhyas konung, många demoner, Raksasas och ociviliserade människor, som om natten vandrar i mörkrets kvalitet. Måtte Herren Ramacandra, som dödade dessa demoner i Laksmanas närvaro, vara godhjärtad nog att ge oss skydd.

O konung! Herren Ramacandras gärningar var förunderliga, likt de som utförs av en elefantunge. I församlingen där moder Sita skulle välja sin make, mitt ibland den här världens hjältar, bröt Han itu bågen som tillhörde herren Siva. Bågen var så tung att den måste bäras av trehundra män, men Herren Ramacandra böjde den, strängade den och bröt den mitt itu, precis som en elefantunge bryter av ett sockerrör. På detta sätt erhöll Herren moder Sitas hand. Hon var lika begåvad med transcendentala kvaliteter som Han, vad gäller gestalt, skönhet, uppträdande, ålder och sinnelag. Förvisso var hon lyckogudinnan, som ständigt vilar på Herrens bröst. När Herren Ramacandra återvände från Sitas hem, efter att i församlingen av rivaler ha erhållit hennes hand, träffade Han Parasurama. Fastän Parasurama var mycket högmodig, emedan han hade rensat bort den kungliga samhällsklassen från jordens yta tjugoen gånger, besegrades han av Herren, som framträdde som en ksatriya av kunglig rang.

För att åtlyda befallningen från fadern, som var bunden genom ett löfte till sin hustru, lämnade Herren Ramacandra, Sitt kungarike, Sina rikedomar, vänner, välönskare, Sitt residens och allting annat, precis som en befriad själ lämnar sitt liv, och Han begav Sig till skogen tillsammans med Sita.

Med Sina pilar och Sin oövervinneliga båge i handen, vandrade Herren Ramacandra i skogen, där Han levde ett liv fullt av strapatser. Han vanställde Ravacanas syster, som hade besmittats av lustfyllda begär, genom att hugga av hennes näsa och öron. Han dödade också hennes fjortontusen Raksasa-vännner, med Khara, Trisira och Dusana i spetsen.



O kung Pariksit! När Ravana, som hade tio huvuden på sina axlar, hörde talas om Sitas vackra och tilltalande kroppsdrag, överväldigades hans sinne av lustfyllda begär, och han begav sig iväg för att kidnappa henne. För att lura iväg Herren Ramacandra från Hans asrama, skickade Ravana fram Marica i form av ett gyllene rådjur. När Herren Ramacandra såg det vackra rådjuret, lämnade Han Sin bostad och följde efter det för att slutligen döda det med en spetsig pil, precis som herren Siva dödade Daksa.

När Ramacandra försvann in i skogen och Laksmana också var frånvarande, kidnappades Sitadevi, dottern till kungen av Videha, av den mest ondskefulla av alla Raksasas, Ravana, precis som en tiger kastar sig över ett värnlöst får när fåraherden inte är där. Därefter vandrade Herren Ramacandra i skogen tillsammans med Sin broder Laksmana, som vore Han mycket olycklig på grund av att vara skild från Sin hustru. Sålunda visade Han genom Sitt eget exempel tillståndet hos en person, som är fäst vid kvinnor.

Herren Ramacandra, vars lotusfötter dyrkas av herren Brahma och herren Siva, hade antagit formen av en människa. Han utförde begravningsceremonin för Jatayu, som hade dödats av Ravana. Därefter dödade Herren demonen Kabandha. Han blev vän med apornas ledare, dödade Vali och gjorde upp planer för att befria moder Sita, varefter Han begav Sig till oceanens strand.



När Herren Rama hade kommit fram till stranden, fastade Han i tre dagar, medan Han väntade på att oceanen skulle framträda i sin personliga gestalt. När oceanen inte infann sig, uppvisade Herren Sin vredes lekar, och genom att helt enkelt kasta en blick över havet, överväldigades alla dess levande varelser av rädsla, till och med krokodilerna och hajarna. Fylld av fruktan trädde då det personifierade havet fram inför Herren Ramacandra, medförande alla tillbehör som behövs för att dyrka Honom. Det personifierade havet bugade sin inför Herrens lotusfötter, och talade följande ord.

O alltgenomträngande Högsta Person, vi är trögtänkta och kunde inte förstå vem Du är, men nu inser vi att Du är den Högsta Personen, härskaren över hela universum, Gudomens oföränderliga och ursprungliga personlighet. Halvgudarna behärskas av godshetens kvalitetet, Prajapatis av lidelsens kvalitet, och spökenas ledare av okunnighetens kvalitet, men Du är härskaren över alla dessa kvaliteter.

Herre, Du får använda mitt vatten på vilket sätt Du vill. Sannerligen må du färdas över det, och nå Ravanas hemvist. Ravana är Visravas son, men han har förkastats, likt urin, och han är den största källan till oro och gråt i de tre världarna. Var vänlig och döda honom, och återvinn Din hustru, Sitadevi. O store hjälte, fastän mitt vatten inte utgör något hinder för att Du skall nå Lanka, ber jag Dig uppföra en bro över det, ty detta kommer attt öka Din transcendentala ryktbarhet. Alla stora hjältar och konungar kommer i framtiden att lovprisa Dig, när de ser denna underbara, ovanliga gärning, som Du o Herre, har utfört.



Sukadeva Gosvami sade: Efter att ha uppfört en bro över havet, genom att i vattnet kasta bergstoppar, vars träd och annan växtlighet hade ruskats om av de stora apornas händer, begav Sig Herren Ramacandra till Lanka för att befria Sitadevi från Ravanas klor. Med hjälp av anvisningar från Vibhisana, Ravanas broder, trädde Herren, tillsammans med apsoldaterna, anförda av Sugriva, Nila och Hanuman, in i Ravanas kungarike, Lanka, vilket tidigare hade satts i brand av Hanuman.

När apsoldaterna, som anfördes av ledare som Sugriva, Nila och Hanuman, hade kommit fram till Lanka, intog de glädjehusen, sädesmagasinen, skattkamrarna, ingångarna till palatsen, stadsportarna, församlingshusen, de främre delarna av palatsen och till och med de dresserade duvornas hus. När stadens tvärgator, perronger, flaggor samt de gyllene vattenkrukorna på kupolerna hade förstörts, såg hela staden Lanka ut som en flod som har rörts upp av en elefanthjord.

När Ravana, härskaren över alla Raksasas, såg oroligheterna som skapats av apsoldaterna, kallade han till sig Nikumba, Kumbha, Dhuraksa, Durmukha, Surantaka, Narantaka och andra Raksasas, samt sin son Indrajit. Därefter kallade han till sig Prahasta, Atikaya, Vikampana och slutligen Kumbhakarna, och han uppmanade alla sina följeslagare att kämpa mot fienden.

Herren Ramacandra, omgiven av Laksmana och apsoldater som Sugriva, Hanuman, Gandhamada, Nila, Angada, Jambavan och Panasa, anföll Raksasa-soldaterna, som var fullt utrustade med diverse oövervinneliga vapen såsom svärd, lansar, bågar, prasas, ristis, sakti-pilar, khadgas (en sorts svärd) och tomaras.

Angada och de andra befälhavarna över Ramacandras soldater mötte fiendens elefanter, infanteri, hästar och vagnar och de kastade stora träd, bergstoppar, klubbor och pilar mot dem. Herren Ramacandras soldater dödade på detta sätt Ravanas soldater, som hade förlorat all lycka därför att Ravana hade fördömts genom moder Sitas vrede.

När Ravana, Raksasas kung, upptäckte att han hade förlorat sina soldater, blev han ytterst vred. Han steg upp i sin blomstersmyckade flygfarkost och färdades mot Herren Ramacandra, som satt på en strålande vagn som Matali, Indras körsven, hade fört dit. Därefter träffade Ravana Herren Ramacandra med vassa pilar.

Herren Ramacandra sade till Ravana: Du är den mest avskyvärde av alla människoätare. Sannerligen är du som deras avföring. Du liknar en hund, ty precis som en hund stjäl mat från köket när ägaren är borta, kidnappade du Min hustru, Sitadevi, när Jag inte var närvarande. Därför skall Jag straffa dig, som Yamaraja straffar syndfulla människor. Du är den mest vedervärdige, syndfulle och skamlöse. Därför skall Jag, vars ansträngningar aldrig misslyckas, straffa dig idag.



Efter att sålunda ha läxat upp Ravana, placerade Herren Ramacandra en pil på Sin båge, siktade på Ravana, och avlossade pilen vilken genomborrade Ravanas hjärta likt en åskkvigg. När de såg detta, åstadkom Ravanas följeslagare ett våldsamt oljud, och de skrek "O ve! O ve! Vad har hänt? Vad har hänt?", medan Ravana, i det han kräktes blod från sina tio munnar, föll från sin flygfarkost, precis som en from man faller till jorden från de himmelska planeterna, när resultaten från hans fromma handlingar är förbrukade.

Med Mandodari, Ravanas hustru, i spetsen kom alla kvinnor, vars makar hade stupat i slaget, ut från Lanka. Gråtande oupphörligt, gick de fram till Ravanas och övriga Raksasas döda kroppar.

I sin förtvivlan över att deras makar hade dödats av Laksmanas pilar, dunkade kvinnorna knytnävarna mot bröstet, och de omfamnade sina makar och grät hjärtslitande med röster som rörde allas hjärtan.

O herre! O härskare! Du utgör den totala mängden bedrövelse för andra människor, och därför kallades Ravana. Men nu när du har besegrats, är vi också besegrade, ty utan dig har staten Lanka erövrats av fienden. Till vem skall vi vända oss för att få skydd?

O du högst lyckosamme! Du föll offer för lustfyllda begär, och därför kunde du inte förstå moder Sitas inflytande. På grund av hennes förbannelse, har du nu dragits ned till detta tillstånd, dödad av Herren Ramacandra.

O du, som är Raksasa-dynastins glädje! På grund av dig har nu varken Lanka eller vi själva någon beskyddare. Genom dina gärningar har du gjort din kropp lämpad för att ätas av gamar, och din själ lämpad för att fara till helvetet.

Sri Sukadeva Gosvami sade: Vibhisana, Ravanas fromme broder och Herren Ramacandras hängivne, erhöll uppskattning från Herren Ramacandra, Kosalas kung. Han utförde den föreskrivna begravningsceremonin för sina familjemedlemmar för att rädda dem från att falla ned till helvetet.

Därefter fann Herren Ramacandra Sitadevi, som satt i en liten stuga under ett träd vid namn Simsapa, i skogen av Asoka-träd. Hon var mager och tunn, och hon var mycket bedrövad på grund av skilsmässan från Honom.

När Herren Ramacandra såg Sin hustru i denna belägenhet, fylldes Han av medlidande. När Han kom fram till henne, blev hon synnerligen lycklig över att se sin käraste, och hennes lotuslika mun uppenbarade hennes lycka.

Efter att ha givit Vibhisana makten att härska över Raksasa-folket på Lanka under en kalpa, placerade Herren Ramacandra, Gudomens Högsta Personlighet (Bhagavan), Sitadevi på en blomstersmyckad flygfarkost, och steg därefter Själv upp på planet. Tiden för Hans vistelse i skogen var slut, och Herren återvände till Ayodhya, åtföljd av Hanuman, Sugriva och Sin broder Laksmana.
.

När Herren Ramacandra återvände till Sin huvudstad, Ayodhya, kantades Hans väg av medlemmar ur de furstliga ståndet, som hälsade Honom genom att överösa Hans kropp med vackra, doftande blommor, medan stora personligheter som Brahma och andra halvgudar lovprisade Herrens gärningar med stor glädje.

När Herren Ramacandra anlände till Ayodhya, fick Han reda på att Hans broder Bharata hade livnärt Sig på korn, som kokats i ko-urin, under Herrens bortvaro. Hans kropp var täckt med trädens bark, Hans hår var tovigt och Han låg på en madrass av kusagräs. Den ytterst barmhärtige Herren blev mycket bedrövad över detta.

När Herren Bharata förstod att Herren Ramacandra hade återvänt till huvudstaden, Ayodhya tog Han omedelbart Herren Ramacandras träskor på Sitt huvud, och lämnade Sitt läger vid Nandigrama. Herren Bharata åtföljdes av ministrarna, prästerna och andra aktningsvärda medborgare, av yrkesmusiker, som frambringade behagliga musikaliska ljud, och av lärda brahmaner, som ljudligt reciterade vediska hymner. I processionen fanns också vagnar, som drogs av vackra hästar med gyllene seldon. Dessa vagnar var prydda med guldbroderade flaggor, och även med andra flaggor av skiftande storlek och med olika mönster. Där fanns soldater klädda i gyllene rustningar, tjänare, som bar betelnötter, och många välkända och vackra glädjeflickor. Många tjänare följde efter till fots, bärande parasoll, viskor, dyrbara juveler av varierande värde, och annan utrustning som anstår ett kungligt mottagande. Åföljd på detta sätt gick Herren Bharata, vars hjärta var mycket mjukt på grund av hänryckning och vars ögon var fyllda av tårar, fram till Herren Ramacandra och föll ned framför Hans lotusfötter med stor extatisk kärlek.

Efter att ha placerat träskorna framför Herren Ramacandra, stod Herren Bharata med handflatorna ihop och ögonen fyllda av tårar, och Herren Ramacandra badade Herren Bharata med Sina tårar, medan Han med båda armarna omfamnade Honom länge. I sällskap av moder Sita och Laksmana, frambar därefter Herren Ramacandra Sina respektfulla vördnadsbetygelser till de lärda brahmanerna och de äldre familjemedlemmarna, och alla medborgarna i Ayodhya frambar sina respektfulla vördnadsbetygelser till Herren.

När Ayodhyas medborgare såg sin kung återvända efter en lång bortavaro, gav de Honom blomstergirlander, vinkade med sina övre klädesplagg och dansade i stor glädje.



O konung! Herren Bharata bar Herren Ramacandras träskor, Sugriva och Vibhisana bar en viska och en förträfflig fläkt, Hanuman bar ett vitt parasoll, Satrughna bar en båge och två koger, Sitadevi bar ett vattenkrus, fyllt med vatten från heliga platser. Angada bar ett svärd, och Jambavan, Riksas konung, bar en gyllene sköld.

O kung Pariksit! Där Herren satt på Sin flygfarkost av blommor, omgiven av kvinnor, som frambar böner till Honom, och recitatörer, som lovsjöng Hans egenskaper, liknade Han månen, omgiven av stjärnor och planeter.

Efter att ha välkomnats av Sin broder Bharata, inträdde Herren Ramacandra i staden Ayodhya mitt i en festival. När Han trädde in i palatset, frambar Han vördnadsbetygelser till alla mödrarna, inklusive Kaikeyi och de andra hustrurna till Maharaja Dasaratha, och i synnerhet till Sin egen moder, Kausalya. Han frambar också Sina vördnadsbetygelser till de andliga lärarna, såsom Vasistha. Vänner i Hans egen ålder samt yngre vänner dyrkade honom, och Han återgäldade deras respektfulla vördnadsbetygelser, vilket även Laksmana och moder Sita gjorde. På detta sätt trädde de alla in i palatset.

När Ramas, Laksmanas, Bharatas och Satrughnas mödrar såg sina söner, reste de sig omedelbart, likt avsvimmade kroppar som återfår medvetandet. Mödrarna placerade sina söner i knät och vätte Dem med sin tårar, och befriade sig på detta sätt från sorgen som orsakats av den långa skilsmässan.

Familjeprästen eller den andlige mästaren, Vasistha, rakade av Herren Ramacandras toviga hår. Med hjälp av de äldre familjemedlemmarna utförde han sedan badceremonin (abhiseka) för Herren Ramacandra, användande vatten från de fyra haven och andra ämnen, precis som den utfördes för kung Indra.

När Herren Ramacandra hade badat helt och hållet, och Hans huvud var renrakat, klädde Han Sig mycket vackert, och dekorerades med en girland och med smycken. Till följd därav strålade Han klart, omgiven av Sina bröder och Sin hustru, som var klädda och smyckade på liknande sätt.



Därefter accepterade Herren Ramacandra statens tron, fullständigt tillfredsställd med Herren Bharatas totala överlämnande och underkastelse. Han tog ansvar för medborgarna precis som en fader, och medborgarna, som var helt sysselsatta med sin yrkesuppgifter enligt varna och asrama, betraktade Honom som sin fader.

Herren Ramacandra var kung under Treta-yuga, men tack vare Hans goda regering, var denna period som Satya-yuga. Alla var gudfruktiga och fullständigt lyckliga.

O Maharaja Pariksit, Bharata-dynastins främste! Under Herren Ramacandras regeringstid var skogarna, floderna, kullarna och bergen, staterna, de sju öarna och de sju haven, alla gynnsamma när det gällde att förse alla levande varelser med livets nödtorft.

När Herren Ramacandra, Gudomens Högsta Personlighet, var kung över världen, förekom varken kroppsliga eller psykiska lidanden, sjukdomar, ålderdom, dödsfall, sorg, bekymmer, fruktan eller utmattning. Inte ens döden drabbade dem, som inte önskade den.

Herren Ramacandra avgav ett löfte att endast ha en hustru, och att inte ha några förbindelser med andra kvinnor. Han var en helig konung, och alla hans karaktärsdrag var goda, utan spår av kvaliteter som vrede. Med utgångspunkt från varnasrama-dharma lärde Han alla hur man uppträder korrekt, särskilt dem, som lever familjeliv. Sålunda tränade Han allmänheten genom Sina egna handlingar.

Moder Sita var mycket undergiven,trogen, blyg och kysk, och hon förstod alltid sin makes inställning. Således attraherade hon, genom sin karaktär, kärlek och tjänst, fullständigt Herrens sinne.
(Srimad-Bhagavatam, Bok 9, Kapitel 10)