Srila Prabhupada

.

Lectio Divina

Inom det kristna klosterväsendet är lectio divina en mycket gammal tradition. Lectio divina innebär att läsa de heliga skrifterna, men inte på det vanliga, kanske ganska hastiga sättet, utan som en meditation, en bön.

.

Eftersom det är ett mycket långsamt sätt att studera skrifterna som kräver full koncentration, så är det också en utmärkt övning för det rastlösa sinnet, som alltid vill fara hit och dit och överallt, bara inte till det man just håller på med.

.

Det tar alltså sin tid att läsa på det här sättet. Det är, liksom med alla andliga övningar, en tid som man måste ta sig. Jag menar bokstavligen ta, för det är inte lätt att hinna med sina andliga plikter i det dagliga livet. Världen är full med materiella, vardagliga plikter: arbete eller skola, familj, socialt liv och så vidare i all oändlighet. Det kan vara ganska komplicerat att samtidigt hinna med att dagligen meditera 16 rundor på radbandet, att offra mat åt Herren Krishna, att studera Srila Prabhupadas böcker. Eftersom tiden är begränsad blir man tvungen att göra ett val mellan materiella och andliga plikter.

.

Men det är inte alla materiella plikter som verkligen är plikter, och de kan faktiskt väljas bort. I den vediska skriften Srimad-Bhagavatam liknas den levande varelsen vid en silkesmask som lindar in sig mer och mer i sin kokong tills han inte längre kan komma ut. Och precis så är det i den materiella världen, i synnerhet i dagens samhälle, alla är så intrasslade i allt som måste göras att många blir sönderstressade. Folk rusar runt från morgon till kväll i sin jakt att hinna med allt som skall göras, men det finns en sak som hinner de inte med; att leva.

.

Att engagera sig i andligt liv, dvs att tjäna Herren Krishna istället för den materiella illusionen, är den enda medicinen emot den materiella sjukdomen, och det finns många sätt att göra det på.

Lectio divina är ett sådant sätt. Det är viktigt att man läser i lugn och ro. Stäng alltså av alla apparater och se till att du inte blir störd. Välj en så lugn plats som möjligt; detta är en stund för stillhet.

.

Srila Prabhupada har skänkt oss åtskillig andlig litteratur, och vilken bok man väljer att läsa är förstås upp till var och en. Det här är ett sätt att utöva lectio divina:

.

- Förberedelse. Andas lugnt och försök stilla sinnet. Koncentrera dig inför läsningen som väntar.

.

- Läsning. Välj något eller några avsnitt ur skriften. Läs stycket högt ett par gånger, för att bekanta dig med texten och sedan tränga djupare in i den.

.

- Meditation och bön. Läs texten igen, sakta och ord för ord. Detta är Guds ord. Smaka på dem, låt dem tränga igenom allt materiellt brus som förorenar sinnet och komma in i ditt innersta, till andesjälen. Det vill säga: till ditt sanna jag.

.

Krishna förklarar i Bhagavad-gita: "Och Jag betygar, att den som studerar detta heliga samtal dyrkar Mig medels sin intelligens." Bg 18.70

.

Likaså sägs det i Srimad-Bhagavatam: "Bhagavata Purana avvisar alla religiösa handlingar, som är motiverade av materiella önskningar, och avslöjar därmed den högsta sanningen, som är förståelig för alla hängivna, som är helt rena i sina hjärtan. Den högsta sanningen utgör verkligheten, skild från illusion, för allas välfärd. Denna sanning tillintetgör det trefaldiga lidandet. Denna underbara Bhagavatam, sammanställd av den stora vismannen Vyasadeva (som hans slutverk), är i och för sig tillräcklig för att förverkliga Gud. Vad finns det för behov av andra skrifter? Så snart man uppmärksamt och ödmjukt lyssnar till Bhagavatams budskap, odlar och tillägnar man sig i sitt hjärta kunskapen om den Högsta Guden.

.

O kunniga och allvarligt tänkande människor, njut av Srimad-Bhagavatam, den fullmogna frukten från den vediska litteraturens önsketräd. Den har vidrörts av Sri Sukadeva Gosvamis läppar och därför blivt alltmer välsmakande, fastän dess nektarlika saft redan dessförinnan var välsmakande för alla, även för de befriade själarna.

SB 1.1.2&3