fredag 25 februari 2011

Den frustrerade religionen

.


Sen kan man ju fråga sig varför den religiösa tron så snabbt och smidigt kommit att bytas ut mot övertro på vetenskapen. Frågan är väl hur seriöst religionsutövandet egentligen har varit på många håll: " I lägre stadier av den mänskliga civilisationen förekommer alltid en kamp mellan individer och en strävan att härska över den materiella naturen. Det råder m a o en oavbruten konflikt, där var och en strävar att tillfredsställa sinnena. En sådan situation leder till att människan vänder sig till religionen och utför sålunda fromma handlingar eller religiösa ceremonier för att komma i åtnjutande av någon materiell fördel. Men om dylik materiell vinning kan erhållas på annat sätt får religionen vara. Sådan är situationen i dagens civilisation. Människan har det bra ställt ekonomiskt, varför hon inte är särskilt intresserad av religion. Kyrkorna, moskéerna och templen står nu för tiden praktiskt taget tomma. Folk intresserar sig mer för fabriker, affärer och biografer än för de religiösa samlingsplatser som deras förfäder låtit uppföra. Detta är i själva verket ett bevis på, att religionen utövas endast i syfte att erhålla något slag av ekonomisk vinnning. Ekonomisk vinning är nödvändig för att man skall kunna tillfredsställa sinnena."
Srimad Bhagavatam 1.1.2


Eller med andra ord: Ser man Gud som en visserligen mäktig varelse som dock bara har en funktion, nämligen att ge oss vad vi önskar bara vi ber vackert, så varför göra sig besväret att följa religiösa påbud och riter när man nu lika gärna kan ordna det man vill ha på andra och enklare sätt? Exit religion och in med det ekonomiskt och tekniskt avancerade samhället där man kan njuta så mycket man vill. Utan en massa besvärliga regler och förbud.

Allt detta låter förstås behändigt och bra och därmed borde religionsproblemet egentligen vara ur världen. Kruxet med ekonomisk utveckling och alla bekvämligheter och njutningar är bara att de i realiteten inte löser någonting. De grundläggande lidandena är precis desamma nu som på stenåldern: kroppen och psyket drabbas av diverse sjukdomar, andra levande varelser utsätter oss för olika angrepp och lidanden, tufft klimat och naturkatastrofer finns nu likaväl som då, och den som lyckas klara sig undan allt detta kommer ändå att åldras och dö. Skalar man bort den sofistikerade ytan så står vi på samma nivå nu som då. Frågan är väl om vi inte är mera oroade och förvirrade nu än någonsin tidigare och det gör det inte lättare att höja den andliga nivån.

Den frustrerade vetenskapen

.


De flesta skulle väl svara på frågan om vad god utbildning är att en god utbildning är det samma som att ha kunskaper inom teknik, naturvetenskap, ekonomi, medicin och liknande. Knappast någon skulle svara att sann utbildning innebär förståelse om Gud, andesjälen och hur man blir befriad från lidande. A C Bhaktivedanta Swami förklarade att vad som lärs ut på våra högskolor inte är något annat än ordinärt hantverk, hur avancerat det än kan verka vara.


"Because he knows that technical art how to bring electric current, that does not mean he is educated. Education is different thing. The worker, they are just working so many wonderfully, but that does not mean they are educated. That is... In Sanskrit it is called... What is called? The English is "craftsmanship." He knows the art, how to do it. So at the present moment the technical education is there.

Formerly this technical education was entrusted to the demons. Formerly they were also manufacturing big, big aeroplanes, but they were being done by the demons, not by the great saintly persons, sages, no. They were being done by the demons. And the yogis, they could produce such wonderful things by their yogic mystic power. That was another thing. But generally, when there is question of manufacturing, that was being done by the demons.

So actually, at the present moment, although we are manufacturing so many nice things for the comforts of the body, but that does not mean it is education. Education means brahma-vidya, to understand what is that living force within this body that is working, what is his position, constitutional position, how it is working, wherefrom it has come, so many things. That is called brahma-jijnasa, to enquire about the spirit. That is education. So that education is lacking. Therefore there are so many problems at the present moment. "
(Citat från föredrag 25/2/75 )

"So this is the beginning of spiritual education, to understand that the living entity is eternal and the body is changing. And then next question will be that if the body is changing, then this body will be changed, so after my death what kind of body I am going to accept? That is education. That is education. And if I remain blind, I do not care, and next life I become a dog, then what is the value of my present education? In spite of all education, next life I am going to become a dog or tree, then what is the value of my education? That education is not. Throughout the whole world perhaps we are giving this education. Throughout the whole world, find out any institution or university where this education is given. No. Simply big, big talks. And you talk something nonsense and take laureate, Nobel Laureate. That's all. It is going on. Somebody is talking nonsense that life is produced from matter, from chemicals, and if we challenge, "All right, combine some matter in egg form and bring life," that rascal will say, "No, it will take millions of years." And if the bird is giving life in five days, why you are taking doctorate title? Give the chicken doctorate title. The rascals are simply bluffing the people. This is going on in the name of education. Can anyone produce life by a combination of chemicals? And these rascals are advertising. We challenge, "All right, not very big thing. Egg, you can see there is some white substance and yellow substance, and you are very big scientist, you find out what are the chemicals and combine it and put it under legs of the chicken or in the incubator and bring life. Otherwise, why you are talking nonsense and cheating people?" Not only cheating people, people are becoming godless. Everything is science. And the science is this, cheating, that life can be produced by chemicals."(08/07/76)

Hårda ord kan man tycka, men faktum är att vad som lärs ut på våra universitet är relativ kunskap, dagens vetenskapliga kunskaper som alla är så stolta över kommer i framtiden att betraktas som mossig vidskepelse, precis som vi ler åt vad som ansågs vara absolut vetenskaplig sanning för några århundranden sedan. Vad som lärs ut vid universiteten är således relativ kunskap, inte absolut. Absolut kunskap förändras inte, den är och förblir sann i all evighet. Det säger sig självt att sådan kunskap kan man inte få från naturvetenskaplig forskning, en forskning som bedrivs av personer kanske råkar vara skickliga hantverkare inom sitt område, men likafullt är de inget annat än människor med de fel och brister som alla människor ofrånkomligen har.

Det blir på sätt och vis både rörande och tragiskt när den lilla människan med sina begränsade sinnen och tankeförmåga försöker sig på att studera det ofantliga universum, eller ännu hellre: att finna universums ursprung och orsak. Det är förstås en hopplös uppgift att försöka finna svaret på frågan om livets ursprung genom hjälplöst spekulerande. Det är väl därför som så många forskare i sin besvikelse och frustration bestämt sig för att om de inte lyckats finna någon Skapare så kan ingen annan göra det heller. Alltså finns Han inte.
Att en teori med såpass bristande bevisföring fått ett sådant genomslag, åtminstone i västvärlden, är egentligen märkligt, man borde åtminstone vara villig att lämna frågan öppen men icke.

lördag 1 maj 2010

Kvinnan i det vediska samhället Del 4



Devahuti

Devahuti var dotter till Svayambhuva Manu. Hon gifte sig med den store vismannen Kardama Muni efter att ha hört talas om hans framstående egenskaper från Narada Muni. Herren Kapila, en inkarnation av Gudomens Högsta Personlighet, uppenbarade Sig som hennes son.

Det förklaras i Veda att våra relationer och familjeband i den materiella världen är som strån som flyter i en flod. Ibland för flodens strömmar ihop stråna för ett tag, och sedan skiljs de åt igen. Personer som har befriats från all materiell illusion har inga sentimentala föreställningar om familjelivet; de vet även om familjebanden i denna värld är mycket starka så varar de inte för evigt, om inte annat så upphör de för gott när familjemedlemmarna dör. Kardama Muni, Devahuti och Herren Kapila var inga vanliga ordinära personer, de var mycket framstående yogier och mystiker och hade stor kännedom om andlig kunskap.

Således så lämnade Kardama Muni hemmet så snart som deras son blivit vuxen, för att fortsätta sitt liv som eremit och asket. Herren Kapila stannade kvar för en tid för att undervisa Sin mor om andlig kunskap, sedan lämnade även Han hemmet. Devahuti stannade ensam kvar i sitt hem och ägnade resten av livet åt att utöva bhakti-yoga, hängiven tjänst.

Den sista perioden förde hon ett mycket asketiskt liv. Hon förlorade allt intresse för kroppslig bekvämlighet, och det berättas i Srimad-Bhagavatam att hon blev mycket mager på grund av sin självtukt och att hennes kläder förvandlades till trasor. Devahuti kände till allt om sanningen om livet och döden och var helt renad från alla orenheter. Hon hade bara en stor sorg i livet, att hennes son Herren Kapila hade lämnat henne. Här måste man komma ihåg att Kapila inte var en vanlig människa, utan Gudomens Högsta Personlighet Själv, som hade inkarnerat Sig som hennes son i syfte att sprida transcendental kunskap till människorna. Devahutis sorg var ett uttryck för hennes starka kärlek till Gud. Srila Prabhupada förklarar i sin innebördskommentar till den här berättelsen att en sådan ytterst stark kärlek till Gudomens Högsta Personlighet är andligt välgörande. Kärlek till en materiell son tvingar en till att stanna kvar i det materiella livet, men om samma kärlek överförs på den Högste Herren, så höjs man upp till den andliga världen för att förenas med Gud.

Devahuti mediterade oavbrutet på den Högste Herrens Vishnugestalt: "Hon gjorde detta med allvarligt utövande av gudshängiven tjänst. Eftersom hon var sträng i sin försakelse, godtog hon endast kroppens nödvändigaste behov. Hon blev belägen på kunskapens plattform på grund av att hon förverkligade den Absoluta Sanningen. Härvid blev hennes hjärta renat, hon blev helt och hållet försjunken i meditation på Gudomens Högsta Personlighet, och all fruktan på grund av inverkan från den materiella naturens kvaliteter försvann. Hennes inre sinne blev helt absorberat i den Högste Herren /.../Sålunda försvann alla materiella lidanden och hon uppnådde ett tillstånd av transcendental lycksalighet. Belägen i evig trance och fri från all illusion förorsakad av den materiella naturens kvaliteter, glömde hon bort sin materiella kropp, på samma sätt som man glömmer bort sina olika kroppar i drömmen. Genom att följa alla de principer som Kapila hade lärt henne, blev Devahuti strax därefter befriad ur den materiella fångenskapen, och utan svårighet nådde hon Gudomens Högsta Personlighet i form av Översjälen.

Man bör förstå att det palats, i vilket Devahuti nådde sin fulländning, måste vara en mycket helig plats. Den platsen är känd överallt i de tre världarna under namnet Siddhapada. Hennes kropps materiella element har sammansmält med vattnet och är nu en rinnande flod, som är den heligaste av alla floder. Var och en som badar i denna flod erhåller ävenledes fulländning."
(Ur Srimad Bhagavatam Canto 3, Kapitel 33 )