Rondellhundar

A.C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada:
"Hazrat Muhammad, the inaugurator of the Islam religion, I accept him as an empowered servant of God because he preached God-consciousness in those parts of the world and induced them to accept the authority of God. He is accepted as the servant of God and we have all respect for him."
( Letter, 2-4-1976)


Som väl många har märkt så pågår det just nu en intensiv debatt om konstnären Lars Vilks verk som framställer profeten Muhammed som rondellhund.

Nerikes Allehanda har beslutat publicera bilden vilket har lett till flera demonstrationer i Örebro. Muslimer demonstrerar i syfte att protestera emot publiceringen, medan liberaler demonstrerar för att visa tidningen sitt stöd och för att försvara yttrandefriheten.

Yttrandefriheten ja. Den är givetvis viktig och nödvändig, men den har också kommit att utnyttjas av dem som med yttrandefriheten som alibi vill håna och skada andra. Man glömmer att yttrandefrihet lika gärna skulle kunna stavas yttrandeansvar. Med friheten följer ansvaret att använda den på rätt sätt.

Huruvida Lars Vilks skapade sitt verk för diskutera yttrandefriheten och dess gränser, eller helt enkelt för göra skandal och bli berömd (och det har han ju i så fall lyckats bra med), kan jag inte uttala mig om.

Det anses i vårt sekulariserade samhälle som något självklart att religioner och deras förgrundsfigurer är något som man kan och bör håna och bespotta. Kristendomen har utsatts för hårda och inte sällan groteska angrepp, inte minst i modern konst. (Ateismen däremot angrips av någon anledning aldrig.)
Nu är det alltså islams tur. Men många muslimer är inte uppvuxna i ett samhälle där alla värden är relativa, för en troende muslim (liksom för alla andra religiöst troende) finns det värden som är absoluta. Gud sänder av Sin orsaklösa nåd sändebud för att hjälpa oss uppnå befrielse från alla lidanden och misär. Dessa profeter och andliga ledare är själva befriade själar, men de framträder på grund av sitt stora medlidande med oss som inte är befriade utan förslavade i den materiella världen. Dessa andliga läromästares syfte är alltså att hjälpa oss, men i stället för att acceptera deras hjälp så väljer många att bespotta dem.

Jag förstår muslimernas upprördhet.

Och liksom vid den förra karikatyrdebatten härom året så kommer väl tyvärr fanatiker på båda sidor att styra diskussionen. Dvs alla de vars enda syfte är att så splittring och stridigheter utifrån ett konstlat perspektiv av " vi vs dem". Det är så alla krig och stridigheter börjar.

I och med att kristendomen till stor del förlorat sitt inflytande över det svenska (och västerländska) samhället, så har också den föreställningen gått förlorad att religion och samhälle bör utgöra en enhet.
I andra delar av världen ser man som bekant saken annorlunda. Sedan är det förstås en stor och viktig diskussion var religionen tar slut och korruption och kulturella vanföreställningar börjar.

En sak står i varje fall klar: med att visa förakt för Gud och medmänniskors heliga värden uppnår vi inget annat än att skapa problem. Men det är kanske det som är meningen?