tisdag 4 september 2007

Janmastami



Idag firar alla hängivna Janmastami, till minnet av när Herren Krishna uppenbarade Sig på jorden för 5000 år sedan. Krishna uppenbarar Sig i flera syften; dels för att förinta de trolösa och för att återupprätta religionens principer, men framför allt för att glädja Sina hängivna.

Herren Krishna är en person, och som sådan gläds Han över att vara tillsammans med Sina hängivna i ett förhållande av ömsesidig kärlek. De hängivna vill göra Krishna lycklig, och Krishna vill göra Sina hängivna lyckliga.

Det finns många berättelser om Krishnas gärningar när Han uppenbarade Sig här på vår planet, och till de mest älskade hör historierna om Krishnas lekar i Sin barndom i Vrindavana. Här leker
Krishna med Sina vänner och glädjer Sina föräldrar precis som ett vanligt barn. Samtidigt så är Han förstås inte ett vanligt barn utan utför också många mirakler och förintar många demoner.





De hängivna gläds åt att meditera på Krishnas barndomslekar i Vrindavana, för här tillåter Krishna Sina hängivna att komma Honom riktigt nära. I Vrindavana utför de hängivna kärleksfull tjänst utan en tanke på Krishnas makt och majestät. De älskar Honom så intensivt som sin son, vän eller älskade pojkvän, att de inte ens inser att Han är Gudomens Högsta Personlighet. I dyrkan av Gudomens Högsta Personlighet i Hans aspekt som alltings skapare och härskare ingår naturligt nog vördnad och respekt för Herrens allmakt och överhöghet, vilket försvårar ett intimt kärleksfullt förhållande med Honom. Vrindavanas hängivna har passerat detta stadium, de är evigt befriade andesjälar, och känner inget annat än glädjen att tjäna Krishna.



Det sägs i de uppenbarade skrifterna att Krishna glädjer Sig mer åt att höra sina flickvänners surmulna förebråelser än av vismännens respektfulla hymner. :)

I Srimad-Bhagavatams tionde del berättas det utförligt om Krishnas lekar och gärningar när Han uppenbarade sig här för 5000 år sedan. Det berättas om hur Krishnas föräldrar kärleksfullt tog hand om Herren Krishna precis som om Han var ett vanligt hjälplöst barn, helt beroende av deras omsorger. Krishnas mor Yasoda straffar till och med Krishna när Han ställer till med ofog.

Herren Krishna har givetvis inget ursprung; Han är evig och alltings källa, men Han glädjer Sig ändå över att bli omhändertagen av Sina älskade hängivna.




Srimad-Bhagavatams tionde del finns sammanfattad i Boken om Krishna av A C Bhaktivedanta Svami.

Den kan beställas här:
http://www.krishna.se/index.html

För dem som föredrar att läsa på engelska (det finns också böcker på flera andra språk, arabiska, turkiska, spanska m fl)


Vad som nedan följer är några citat ur boken:

De befriade själarna brukar i allmänhet berätta om, och fröjdas åt Herrens lekar. De betingade själarna, däremot, är mer intresserade av att läsa romanberättelser, som handlar om vanliga människors materiella upplevelser. I Srimad-Bhagavatam och i andra Puranas finns berättelser, som beskriver Herrens transcendentala gärningar. Men likväl föredrar de betingade själarna att fördjupa sig i vanliga historier. De är inte vidare intresserade av att tränga in i skildringar av Krishnas lekar. Icke desto mindre är beskrivningarna av Herren Krishnas lekar så tilldragande, att de är njutbara för alla människor. Det finns tre slags människor i denna värld; de befriade själarna, de som söker befrielse och materialisterna. Oavsett om man är befriad eller om man söker befrielse, eller till och med är grovt materiellt inriktad, så är Herren Krishnas lekar värda att studeras.



En dag kom det en fruktförsäljerska till Nanda Maharajas hem. Så fort Krishna hörde henne ropa: "Om någon önskar köpa frukt, så köp av mig!", så tog Han genast några sädeskorn i Sin hand och gick för att få frukt i utbyte. På den tiden idkade man byteshandel. Krishna hade kanske sett hur Hans föräldrar bytte till sig frukt mot säd, så Han härmade dem. Men Hans nävar var små och Han var inte så noga med att knyta dem ordentligt, så därför tappade Han kornen. Fruktförsäljerskan såg detta och blev så betagen av Krishnas skönhet, att hon tog emot de få korn som fanns kvar i Hans nävar och fyllde båda Hans händer med frukt i utbyte. Försäljerskan upptäckte därefter att hennes fruktkorg blivit fylld med juveler under tiden. Herren är den som skänker all välsignelse. Den som skänker något åt Honom är ingen förlorare, utan han vinner millionfaldigt.




En dag lekte Herren Krishna med Balarama och de andra barnen på Yamunas strand, och som det redan var sent på förmiddagen ropade Rohini, Balaramas moder, på dem att komma hem. Men Balarama och Krishna var så upptagna med att leka med Sina vänner, att De inte ville gå hem. De bara fortsatte att leka. Eftersom Rohini inte kunde förmå barnen att återvända hem, gick hon och hämtade moder Yasoda och bad henne kalla hem barnen istället.

Moder Yasoda ropade högt: "Mitt kära barn, var snäll och kom nu. Lunchtiden är redan över." Hon fortsatte. "Min käre Krishna, o mitt kära lotusögda barn, var snäll och kom och drick mjölk från mitt bröst. Du har lekt tillräckligt, och nu måste Du vara hungrig, mitt lilla barn. Du måste vara trött efter att ha lekt så länge." Hon ropade också på Balarama: "Kära barn, Du som är Din familjs stolthet, kom nu genast tillbaka med Din yngre bror Krishna. Du har hållit på att leka sedan i morse, och Du måste vara mycket trött nu. Var snäll och kom hem och ät. Din far Nandaraja väntar på Dig. Han måste äta, så Du måste komma hem så att han kan börja."

Så fort som Krishna och Balarama hörde att Nanda Maharaja väntade på dem och inte kunde äta om inte De var närvarande, började De återvända hemåt. Deras lekkamrater klagade: "Krishna lämnar oss precis när vår lek är som roligast. Nästa gång ska vi inte låta Honom gå ifrån oss."

Krishnas lekkamrater hotade Honom sedan med att Han inte skulle få leka med dem längre. Krishna blev ängslig, och istället för att fortsätta hemåt vände Han tillbaka igen för att leka med kamraterna. Denna gång ilsknade emellertid moder Yasoda till och sade till Krishna: "Min käre Krishna, tror Du att Du är en gatpojke? Bor Du ingenstans? Nu är Du snäll och kommer med hem! Jag ser att Du smutsat ner Dig över hela kroppen genom att leka sedan tidigt imorse, så kom nu hem och bada. Dessutom så är det Din födelsedag idag. Därför bör Du genast komma hem och skänka kor i gåva till brahmanerna. Ser Du inte att Dina lekkamrater fått fina smycken på sig av sina mödrar? Var därför snäll och kom tillbaka, så att Du också får bada och klä Dig i smycken och fina kläder. Sedan kan Du leka hur mycket Du vill."

På så vis lyckades moder Yasoda kalla hem Herren Krishna och Herren Balarama, vilka båda dyrkas t om av halvgudar som Herren Brahma och Herren Siva. Men moder Yasoda tänkte på Dem som sina egna barn.

När moder Yasodas barn, Krishna och Balarama, kom hem badade hon Dem ordentligt och klädde Dem i praktfulla kläder och smycken. Hon lät sedan kalla på brahmanas med anledning av Krishnas födelsedag, och för sitt barns räkning skänkte hon många kor som allmosor till dem. På så vis genomförde hon Krishnas födelsedagsceremoni i hemmet.



En gång, när Krishna och Balarama höll på att leka med Sina kamrater, gick Balarama och de andra pojkarna till Yasoda och talade om för henne, att Krishna hade ätit lera. När moder Yasoda hörde detta tog hon tag i Krishnas hand och sade. "Min käre Krishna, varför har Du ätit lera? Hör bara alla Dina vänner och Balarama klagar på Dig." Krishna, som var rädd för Sin moder, svarade: "Kära mor, alla pojkarna och Min äldre bror Balarama ljuger om Mig. Jag har aldrig ätit lera. Balarama blev ond på Mig idag, när vi lekte tillsammans, och därför har Han slagit Sig samman med de andra pojkarna för att skvallra på Mig. De har sammansvurit sig mot Mig för att göra dig arg, så att du ska banna Mig. Om du tror att de talar sanning, så kan du titta efter i Min mun och se om Jag ätit lera eller inte."
Hans moder svarade: "Nå, om Du verkligen inte har ätit lera, så öppna munnen så att jag kan se."
.
När Gudomens Högsta Personlighet sålunda blev ombedd av Sin mor, öppnade Han genast Sin mun, precis som en vanlig pojke. Då såg moder Yasoda i Hans mun hela skapelsens skepnad. Hon såg hela den yttre rymden i alla riktningar, berg, öar, oceaner, sjöar, planeter, luft, eld, månen och stjärnor. Tillsammans med månen och stjärnorna såg hon också alla element, vatten, himmel, den alltgenomträngande eteriska tillvaron, tillsammans med det totala egot, sinnenas frukter och härskaren över sinnena, alla halvgudar, sinnesobjekten, såsom ljud, lukt etc och den materiella naturens tre kvaliteter. Hon kunde också uppfatta att i Hans mun fanns alla levande varelser, den eviga tiden, den materiella naturen, den andliga naturen, handling, medvetande och olika former av hela skapelsen. I munnen på sitt barn kunde Yasoda se allting som tillhör den kosmiska manifestationen. Hon såg också sig själv i Hans mun, när hon tar Krishna i sitt knä och ger Honom di.
.
När hon såg allt detta, greps hon av bävan och började undra huruvida hon drömde eller om hon verkligen såg något högst ovanligt. Hon kom till den slutsatsen, att hon varken drömde eller iakttog en föreställning av den Högste Personlige Gudens illusoriska energi. Hon trodde att hon blivit galen eller mentalt rubbad eftersom hon kunde se alla dessa förunderliga ting. Men sedan tänkte hon. "Mitt barn kanske har fått mystiska, kosmiska krafter, och det är därför som jag blivit förvirrad av att se sådana syner i Hans mun. Låt mig betyga min respektfulla vördnad för Gudomens Högsta Personlighet, under vars energi föreställningen om kroppen och dess ägodelar skapas. Sedan sade hon: "Låt mig frambära mina respektfulla vördnadsbetygelser till Honom, under vilkens illusoriska kraft jag tror att Nanda Maharaja är min man och Krishna är min son, att alla ägodelar som tillhör Nanda Maharaja tillhör mig och att alla herdar och herdinnor är mina undersåtar. Alla dessa vanföreställningar beror på den Högste Herrens illusoriska kraft. Så låt mig rikta en bön till Honom och be om Hans eviga beskydd."
.
Medan moder Yasoda höll på med dessa filosofiska funderingar, expanderade Herren Krishna åter Sin inre energi för att förvilla henne med moderlig tillgivenhet. Moder Yasoda övergav genast alla filosofiska spekulationer och tog emot Krishna som sitt eget barn. Hon tog Honom i knät och överväldigades av moderskärlek till sin son. Hon började tänka: "Krishna är ofattbar för den stora allmänheten genom vanligt vetande, men Han kan förstås genom Upanisaderna och genom Vedanta eller genom mystikens yoga-metoder och Sankhya-filosofin." Sedan började hon tänka på Gudomens Högsta Personlighet som sitt eget avlade barn.

1 kommentar:

Wadji sa...

kan inte undgå att le för mig sj i min ensamhet efter ha läst detta :)

extas!