Gudomens Personlighet sade: Kära moder, o du konungadotter, Jag skall nu beskriva yoga-systemet för dig,vars syfte är att kunna koncentrera det inre sinnet. Genom att praktisera detta system kan man bli glädjefylld och steg för steg göra framsteg på den Absoluta Sanningens väg.
Den yoga-metod, som Herren Kapiladeva kommer att beskriva i detta kapitel är auktoriserad och ett rättesnöre,varför dessa instruktioner bör följas mycket noga.Till att börja med säger Herren att man genom utövning av yoga kan göra framsteg i förståelsen av den Absoluta Sanningen, Gudomens Högsta Personlighet.
Här i denna vers står det skrivet att man kan bli lycklig om följer yoga-systemet. Ett framgångsrikt resultat av yoga-utövning utgörs inte av någon form av förvärvad mystisk makt, utan kännetecknas istället av frihet från alla materiella strävanden för upprättandet av ens naturliga position. Detta sistnämnda är det slutgiltiga målet för yoga utövande.
SB 3.28.1
Man bör fullgöra sina föreskrivna plikter enligt egen bästa förmåga och undvika att utföra sådana plikter som man inte har fått sig förelagda. Man bör vara nöjd med det man förtjänar tack vare Guds nåd och man bör dyrka en andlig mästares lotusfötter.
Här i denna vers finns det många viktiga ord, som borde förklaras mera ingående, men vi skall endast i korthet beröra de viktigaste aspekterna på varje ord. Det sista konstaterandet i versen är atmavic-caranarcanam. Atma-vit betyder en självförverkligad själ eller en bona fide andlig mästare. Endast om man är självförverkligad och känner till sitt förhållande till Översjälen kan man vara en bona fide andlig läromästare. Här står det rekommenderat, att man bör uppsöka en bona fide andlig mästare och överlämna sig till honom (arcanam), ty genom att fråga honom och dyrka honom kan man lära sig andliga aktiviteter.
Den första rekommendationen är sva-dharmacaranam. Det finns många olika föreskrivna plikter för oss så länge som vi är i besittning av våra materiella kroppar. Dessa plikter finns uppdelade i ett system bestående av fyra samhällsordningar: brahmana, ksatriya, vaisya och sudra. Plikterna inom dessa dharmacaranam innebär att man med trofasthet och med största omsorg måste fullgöra de föreskrivna plikter, som gäller för den speciella samhällsordning man tillhör. Man bör inte godta andras plikter. Om man är född i sett visst samhälle eller i en viss samhällsgrupp,bör man utföra de plikter, som föreskrivs för denna speciellagrupp.Om man emellertid blir så lyckligt lottad, att man upphöjer sig till den andliga plattformen, då är ens sva- dharma, eller plikt, endast att tjäna Gudomens Högsta Personlighet,varvid man höjer sig över den ställning man genom födseln fått i ett visst samhälle eller i en viss samhällsgrupp. Den som är avancerad i Krishnamedvetande har som sin enda verkliga plikt att tjäna Herren. Så länge som man förblir i sin uppfattning om att vara den materiella kroppen må man handla enligt vad de sociala samhällsreglerna föreskriver, men om man blivit upphöjd till den andliga plattformen, måste man enbart tjäna den Högste Detta är det rätta sättet attt utföra sva-dharma.
SB 3.28.2
Man bör sluta med att utöva vanemässiga religiösa aktiviteter och i stället intressera sig för de som leder till befrielse. Man bör äta mycket måttligt och alltid förbli i avskildhet, så att man kan nå livets högsta fulländning.
Det står här rekommenderat att man bör undvika religiöst utövande i syfte att göra ekonomiska framsteg eller för att tillfredsställa sina sinnens önskningar. Religionsutövning bör man endast genomföra för att vinna befrielse ur den materiella naturens fångenskap. I början av Srimad- Bhagavatam står det skrivet, att den allra högsta formen av religionsutövning är den genom vilken man utan någon orsak eller något skäl kan nå upp till det transcendentala hängivna tjänandet av Gud. En sådan religionsutövning kan aldrig hindras av några omständigheter och den skänker verklig tillfredsställelse. I denna vers rekommenderas moksa-dharma, dvs religionsutövning för erhållande av frälsning, eller ett upphöjande ur fångenskapen i materiell besmittelse. I allmänhet utför folk religiösa ceremonier för någon ekonomisk vinnings skull eller för erhållandet av någon sinnesnjutning, men detta rekommenderas inte för den som vill göra framsteg i yoga.
Nästa viktiga rekommendation är mita-medhyadanam, vilket betyder att man bör äta mycket måttligt. I den vedska litteraturen står det rekommenderat, att en yogi endast bör äta hälften av vad han vill äta i enlighet med sin hunger. Om man är så hungrig att man skulle kunna äta upp ett halvt kilo mat, bör man, i stället för att äta denna mängd, blott äta ett kvarts kilo och som tillsats till det dricka ett glas vatten. En fjärdedel av magen bör lämnas fri för passagen av luften i magen. Om man äter på det viset, undviker man matsmältnings besvär och magsjukdomar. En yogi bör äta enligt föreskrifterna i Srimad-Bhagavatam och i alla övriga normgivande skrifter. En yogi bör leva på en avskild plats, där hans utövande av yoga inte kan bli stört.
SB 3.28.3
Man bör inte utöva något våld och vara sanningsenlig, låta bli att stjäla och vara nöjd med att äga det nödvändigaste för sitt uppehälle. Man bör avhålla sig från sexliv, utöva botgörning,vara renlig, studera Veda-böckerna och dyrka den högsta gestaltnigen av Gudomens Högsta Personlighet.
Ordet purusarcanam i denna vers betyder dyrkan av Gudomens Högsta Personlighet, speciellt i gestatning av Herren Krishna. I Bhagavad-gita beskräftas det av Arjuna, att Krishna är den ursprunglige purusa, Gudomens Personlighet, purusam sasvatam. Därför så måste man i sin utövning av yoga icke blott koncentrera sitt inre sinne på Krishnas person, utan också dagligen dyrka Krishnas form eller gestalt i templet.
En brahmacari lever i celibat och kontrollerar härvid sitt sexliv. Man kan inte njuta av ett ohämmat sexuellt liv och samtidigt utöva yoga. Detta är rent bedrägeri. Så kallade yogier förkunnar att man kan fortsätta med att njuta av sex så mycket man vill och på samma gång vara en yogi, men detta är helt otillbörligt. I denna vers står det klart och tydligt förklarat att man måste leva i celibat. Brahmacaryam innebär att man inriktar i sitt liv uteslutande på att upprätta förhållandet med Brahman för att uppnå fullt Krishnamedvetande. De som är hemfallna åt sexliv kan inte leva efter de regler som bibringar dem Krishna-medvetande. Sexuellt umgänge eär endast förbehållet gifta personer. Även en person som för ett reglerat sexliv inom äktenskapet benämns brahmacari.
Ordet asteyam är ävenledes mycket betydelsefullt för en yogi. Asteyam betyder "att låta bli att stjäla". I vidsträckt bemärkelse är var och en, som samlar på sig mer än han behöver, en tjuv. Enligt den andliga kommunismen får man inte äga mer än man behöver för sitt personliga uppehälle. Detta är naturens lag. Den som samlar på sig mer pengar eller mer ägodelar än nödvändigt, betecknas som en tjuv, och den som enbart samlar på hög utan att skänka bort något som offergåvor eller för dyrkan av Gudomens Högsta Personlighet, är en stor tjuv.
Svadhyayah betyder "att läsa de auktoriserade vediska skrifterna". Även om man inte är Krishnamedveten, utan praktiserar yoga-systemet, så måste man läsa de normgivande vediska skrifterna för att få kunskap. Det räcker inte med att enbart utöva yoga. Narottama dasa Thakura, en stor gudshängiven person och acarya i Gaudiya Vaisanava sampradaya, säger att man bör inhämta kunskap om alla andliga aktiviteter från tre olika källor: nämligen från heliga personer, från de normgivande skrifterna och från den andliga mästaren. Dessa tre vägledare är mycket viktiga för ens framasteg i andligt liv. Den andlige mästaren föreskriver normgivande litteratur för utövandet av yoga i gudshängiven tjänst, och själv talar han blott om sådant som står skrivet i de uppenbarade skrifterna. För att kunna utöva yoga är det därför nödvändigt att läsa de normgivande skrifterna. All utövning av yoga utan att man läser de normgivande skrifterna är endast bortkastad tid.
SB 3.28.4
.
Genom att utöva pranayama-metoden kan man undanröja föroreningarna från sina fysiologiska betingelser, och genom att koncentrera sitt inre sinne kan man bli fri från alla syndfulla aktiviteter. Genom att lägga band på sina sinnen kan man göra sig fri från den materiella kontakten, och genom att meditera på Gudomens Högsta Personlighet kan man bli fri från böjelsen till den materiella naturens tre kvaliteter.
Enligt den Ayur-vediska läkarvetenskapen upprätthålls kroppens fysiologiska tillstånd av de tre elementen kapha, pitta och vayu (slem, galla och luft). Den moderna läkarvetenskapen godtar inte giltigheten i denna fysiologiska diagnosmetod, men den gamla Ayur-vediska behandlingsmetoden baseras på dessa tre element. Den Ayur-vediska behandlingen går ut på att finna sjukdomsorsaken i något av dessa tre element. Dessa omnämns på många ställen i Bhagavatam som utgörande kroppens grundbetingelser. I denna vers rekommenderas att man praktiserar pranayamas andningsövningar för att bli befriad från de föroreningar som förorsakas av de grundläggande fysiologiska elementen. Vidare rekommenderas man att koncentrera sitt inre sinne för att bli fri från sina syndfulla aktiviteter, samt att man befriar sig från materiell kontakt genom att kuva sina sinnen.
Ytterst måste man meditera på Gudomens Högsta Personlighet för att kunna bli upphöjd till det transcendentala planet, där man inte längre påverkas av den materiella naturens tre kvaliteter. I Bhagavad-gita står det också bekräftat att den, som utövar ren oförfalskad gudshängiven tjänst, omedelbart blir transcendental till den materiella naturens tre kvaliteter samtidigt som han förverkligar sin identitet med Brahman. För varje detalj i yoga-metoden finns det en motsvarighet i bhakti-yoga, men bhakti-yoga är lättare att praktisera i vår tidsålder. Det som Herren Caitanya införde är inte någon ny tolkning. Bhakti-yoga och övriga yoga-metoder har Gudomens Personlighet som samma slutmål, men den ena är praktiskt genomförbar, medan de andra är svåra att genomföra. Man måste rena sitt fyioslogiska tillstånd genom koncentration och genom underkuvandet av sina sinnen. Då man fixerar sitt inre sinne på Gudomens Högsta Personlighet. Detta kallas för samadhi.
S B 3.28.11
Gudomens Högsta Personlighet har ett leende, lotusliknande ansikte med rödaktiga ögon, som liknar det inre av en lotusblomma, och en mörk hy, som liknar den blå lotusblommans kronblad. I tre av Sina händer bär han på en snäcka, en diskus och en klubba.
I denna vers rekommenderas man att koncentrerar sitt inre sinne på Visnus form. Man kan inte koncentrera sitt inre sinne på någon tomhet eller på något opersonligt. Det inre sinnet bör koncentreras på Guds personliga form, vars uppenbarelse är glädjande i enlighet med vad som står beskrivet i denna vers. I Bhagavad-gita förklaras, att det är mycket besvärligt att koncentrera sitt inre sinne på något opersonligt eller på något tomhetsväsen. De som är hemfallna åt att meditera på något tomt eller opersonligt, måste genomgå en svår process, enär vi inte är vana vid att koncentrera våra inre sinnen på någonting opersonligt. I själva verket är sådan meditation överhuvudtaget inte möjlig.
Färgen på Gudomens Personlighet, Krishna, beskrivs här vara nilotpala dala, vilket innebär att den liknar färgen hos en lotusblomma med blåa och vita kronblad. Folk undrar alltid varför Krishna är blå. Herren Krishnas färg är inte någon artists påhitt. Den står beskriven i de auktoritativa skrifterna. Även i Brahma-samhita jämföres färgen på Krishnas kropp med ett mörkt molns blåaktiga färgton. Herrens färg har inte heller uppstått ur någon poetisk föreställlning. Det finns auktoritativa beskrivningar i Brahma-samhita, i Srimad-Bhagavatam, i Bhagavad-gita och i flera av Puranas böcker, över Herren kropp, Hans vapen och alla Hans övriga attribut. Herrens uppenbarelse beskrivs här som padma-garbharuneksanam. Hans ögon liknar innandömet av en lotusblomma och i Sina fyra händer håller Han de fyra symbolerna snäckan, diskusen, klubban och lotusblomman.
SB 3.28.13
Hans höfter täcks av ett glänsande tyg av samma gula färg som lotusblommans ståndare. På bröstet bär han Srivatsas märke, en vit hårlock. Den gnistrande Kaustubha-juvelen hänger runt Hans hals.
Den exakta färgnyansen på den Högste Herrens klädnad beskrivs vara saffransgul, precis likt färgen på ståndarmjölet i lotusblomman. Kaustubha-juvelen, som hänger på Hans bröst, beskrivs också. Hans hals är vackert dekorerad med pärlor och ädelstenar. Herren besitter sex majestätiska attribut, och rikedom är ett av dem. Han är rikligt dekorerad med dyrbara smycken och ädelstenar, som inte finns att skåda i vår materiella värld.
SB 3.28.14
Om halsen bär Han dessutom en girland av underbart vackra skogsblommor och en svärm av bin surrar runt denna girland, berusade av dess utsökta väldoft. Han är dessutom utsökt dekorerad med ett pärlhalsband, en krona och med armringar, armband och fotringar.
Av denna beskrivning framgår det att den Högsta Personliga Gudomens blomstergirland består av friska blommor. Faktum är att det inte finns någonting i Vaikuntha, eller i den andliga rymden, som inte är friskt. Även blommorna som man plockar från träden eller från växterna på marken förblir friska, enär allt behåller sina ursprungliga egenskaper i den andliga världen, och aldrig förbleknar. Vällukten från blommorna som plockats från träden och gjorts till girlander mattas inte, enär såväl träden som blommorna är av andlig natur. När blomman blivit plockad från trädet, förblir den av samma natur och den förlorar inte sin doft. Bina attraheras likaledes till blommorna i såväl girlander som i träden. Det som är av andlig natur kännetecknas av att det är evigt och outtömligt. Om man från allting avlägnsar allting, återstår ändå allting; eller som det har beskrivits: i den andliga världen är ett minus ett lika med ett, och ett plus ett ävenledes lika med ett. Bina surrar kring de friska blommorna, och deras behagliga surr gläder Herren. Herrens armband, halsband, krona och fotringar är täckta av ädelstenar och juveler av oskattbart värde. Eftersom alla dessa juveler och pärlor är av andlig natur, kan de inte värderas enligt materiell måttstock.
SB 3.28.15
Han står på lotusen i Sina hängivnas hjärtan, och Hans höfter och länder är omslutna med ett bälte. Han är högst tilldragande att se, och de gudshängivna, som kan se Honom, gläder sig i sin ögon och i sina själar åt att få skåda hans fridsamma gestalt.
Ordet darsaniyatamam, som används i denna vers, betyder att Herren är så vacker och tilldragande att den gudshängivne yogin inte vill se någonting annat. Hans önskan att få se vackra föremål blir tilll fullo uppfylld och tillfredsställd genom åsynen av Herren. I den materiella världen önskar vi gärna se det som är vackert, men denna önskan blir aldrig tillfredsställd. På grund av besmittelsen från den materiella naturen blir våra böjelser, som vi känner i det materiella livet, aldrig tillfredsställda. Men när våra önskningar att få se, höra, känna osv sammanlänkas med vad som tillfredsställer Gudomens Högsta Personlighet, befinner de sig på det allra högsta planet av fulländning.
Trots att Gudomens Högsta Personlighet i Sin eviga form är så vacker och behagande för den gudshängivnes hjärta, verkar Han inte tilldragande på opersonlighetsanhängarna, som vill meditera på Hans opersonliga väsen. Meditation på detta opersonliga vis är enbart bortkastad möda.
S B 3.28.16
Herren är och förblir evigt vacker och Han är dyrkansvärd för alla invånare på samtliga planeter. Han förblir ständigt ung och är alltid angelägen om att skänka Sin välsignelse åt Sina hängivna.
Orden sarva-loka-namaskritam betyder att Han är dyrkansvärd för alla på samtliga planeter. Det finns ett oräkneligt antal planeter i den materiella världen och likaså i den andliga världen. på varje planet finns det ett oräkneligt antal invånare som dyrkar Herren, enär Han är dyrkansvärd för alla utom för opersonlighetsanhängarna. Den Högsta Herren är mycket vacker. Ordet sasvat är betydelsefullt. Det förhåller sig inte så, att Han för de gudshängivna tycks var en vacker person, men att Han ytterst är ett opersonligt väsen. Sasvat betyder "existerar i all evighet". Nämnda skönhet är inte av temporär beskaffenhet. Den existerar i all evighet - Han är för evigt ung. Den ursprungliga personen är en utan någon jämlike, men Han uppenbarar Sig aldrig som en gammal person. Han framträder alltid som en evigt blomstrande ungdom.
Herrens ansiktsuttryck visar, att Han alltid är beredd att visa Sina hängivna Sin ynnest och ge dem Sin välsignelse. För dem som inte är gudshängivna är Han stillatigande. Enligt Bhagavad-gita hyser han speciell kärlek till alla, som ägnar sig åt gudshängiven tjänst, trots att Han behandlar alla lika enär Han är Gudomens Högsta Personlighet och alla levande vareleser är Hans söner. Samma faktum bekräftas också i denna vers; nämligen att Han alltid är angelägen om att visa Sina hängivna Sin ynnest. På samma sätt som att de gudshängivna alltid är angelägna om att utöva hängiven tjänst till Gudomens Högsta Personlighet, är även Herren mycket angelägen om att skänka Sin välsignelse åt dem, som är Hans rena hängivna.
S B 3.28.17
Guds härlighet är alltid värd att lovprisa, enär Hans härlighet förhöjer Hans hängivnas dyrkansvärda position. Man bör därför meditera på Gudomens Högsta Personlighet och på Hans hängivna. Man bör meditera på Herrens eviga form till dess det inre sinnet blir stadigt.
Man måate oavbrutet fixera sitt inre sinne på Gudomens Högsta Personlighet. När man lyckats vänja sig vid att tänka på någon av Herrens otaliga former - Krishna,Visnu, Rama, Narayana m fl - då har man nått det fulländade målet för yoga. Detta yoga-system bör man praktisera ända tills det inre sinnet inte längre vacklar, inte ens för ett kort ögonblick.
Samma syfte uppfylls, när den gudshängivne dyrkar Herrens gestalt i templet. Det är ingen skillnad mellan utövningen av gudshängiven tjänst i templet och meditationen på Herrens form, eftersom Guds form är densamma, antingen Han uppenbarar Sig i det inre sinnet eller i någon konkret gestalt. Det finns åtta olika former av Herren, som de gudshängivna rekommenderas att se. Formerna kan vara gjorda av sand, lera, trä eller sten, de kan vara framställda genom meditation i det inre sinnet eller vara gjorda av ädelstenar, metall eller målade i färg. Alla dessa former har dock samma värde. Det förhåller sig inte så, att den som mediterar på Gudsgestalten i sitt inre sinne förnimmer en annan form än den som dyrkar Gudsgestalten i templet. Gudomens Högsta Personlighet är absolut, varför det inte finns någon skillnad mellan dessa två former. Opersonlighetsanhängarna, som inte vill se Herrens eviga form, föreställer sig någon rund skepnad. De föredrar i all synnerhet omkara, som också har form. I Bhagavad-gita står det att omkara är Herrens "bokstavsform". På motsvarande sätt finns det statyer och målningar, som representerar Herrens form.
SB 3.28.18
När yogin sålunda är ständigt absorberad i gudshängiven tjänst, ser han Herren inom sig i stående, liggande eller sittande ställning eller i rörelse, enär den Högste Herrens lekar alltid är vackra och tilldragande.
Sättet att meditera på den Högsta Personliga Gudomens form respektive lovsjungandet av Guds storhet och ära eller Hans lekar är likvärdigt. Den enda skillnaden är den, att det är lättare att lyssna och fixera det inre sinnet på Guds lekar än att göra Guds form synlig i sitt hjärta. Detta beror på att så snart som man börjar tänka på Herren, utsätts det inre sinnet, speciellt i vår tidsålder, för störningar, och till följd härav blir försöken att se Gud i det inre sinnet avbrutna. När man vibrerar ett ljud som lovprisar Herrens transcendentala lekar, tvingas man emellertid till att lyssna. Denna hörbara process tränger in i det inre sinnet, varvid målet med yoga automatiskt är uppnått. Av lyssnandet följer att det inre sinnet engageras. Herren Caitanya har rekommenderat, att man i denna Kali-yugas tidsålder alltid bör ägna sig åt att lovprisa och lyssna till innehållet i Bhagavad-gita.
SB 3.28.19
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar