En dag ville Krishna njuta av en picknick-lunch i skogen , och därför begav Han Sig tidigt ut i skogen tillsammans med de andra koherdepojkarna och deras respektive kalvflockar. Medan de njöt av sin picknick, dök Putanas och Bakasuras yngre broder Aghasura upp, i avsikt att döda Krishna och Hans följeslagare. Demonen, som skickats av Kamsa, antog skepnaden av en jättelik pytonorm. Han blev tretton kilometer lång och hög som ett berg, och hans gap tycktes täcka sig från jordens yta till de himmelska planeterna. Efter att ha antigit denna skepnad lade sig Aghasura utsträckt på vägen. Krishnas vänner, koherdepojkarna, trodde att demonens skepnad var en av Vrindavanas vackra platser. Således ville de gå in i den jättelika pytonormens gap. Pytonormens gigantiska skepnad blev en orsak till skratt och lek, och pojkarna var övertygade om att även om den här figuren var farlig, så var Krishna där för att beskydda dem. I detta sinnelag fortsatte de mot det jättelika gapet.
Krishna visste allt om Aghasura, och därför ville Han förbjuda Sina vänner att gå in i demonens mun, men under tiden gick alla koherdepojkarna, tillsammans med sina kalvar, in i den jättelika demonens mun. Krishna väntade utanför, och Aghasura väntae på Krishna medan han tänkte, att så snart Krishna gick in skulle han stänga sin mun, så att alla skulle dö. Iväntan på Krishna avstod han från att svälja pojkarna. Under tiden funderade Krishna på hur Han skulle rädda pojkarna och dräpa Aghasura. Han gick in i den jättelika asurans gap, och när Han tillsammans med Sina vänner befann Sig i demonens mun, utvidgade Han Sin kropp så till den grad att asuran kvävdes och dog. Efter detta förde Krishna Sina vänner tillbaka till livet genom att låta Sin nektarljuva blick svepa över dem. Fyllda av glädje kom alla ut helt oskadda. Sålunda uppmuntrade Krishna alla halvgudarna, och de uttryckte sin glädje och lycka. För en ohederlig och syndfull person kan sayujya-mukti, dvs att bli ett med Krishnas strålglans, aldrig komma på fråga. Eftersom Aghasura vidrördes av Gudomens Högsta Personlighet, då Herren gick in i demonens kropp, fick han dock välsignelsen att uppgå i Brahman-strålglansen och kunde sålunda erhålla sayujya-mukti.
Krishna var blott fem år gammal när denna lek ägde rum. Ett år senare, när Han var sex år gammal och kom upp i pauganda-åldern (pojkåren mellan 6-10 år), avslöjades denna lek för Vrajas invånare. Pariksit Maharaja frågade:"Hur kommer det sig att denna lek inte avslöjades förrän efter ett år och att Vrajas invånare ändå trodde att den hade utförts samma dag?"
(Srimad-Bhagavatam, Bok 10, Kapitel 12)
Sukadeva Gosvami fortsatte: O konung! En dag beslöt Sig Krishna för att äta Sin frukost som en picknick i skogen. Han steg upp tidigt på morgonen och blåste i Sitt horn, och med detta vackra ljud väckte Han alla koherdepojkar och kalvar. Sedan begav Sig Krishna och pojkarna ut ur Vrajabhumi och in i skogen, och de lät de respektive kalvflockarna gå först.
Tusentals koherdepojkar kom ut ur sina respektive hem i Vrajabhumi och anslöt sig till Krishna, och de lät de tusentals flockarna med kalvar gå i täten. Pojkarna var mycket vackra, och de var utrustade med lunchpaket, horn och flöjter, samt med käppar för att hålla kalvarna i styr.
Krishna kom ut tillsammans med koherdepojkarna och deras respektive flockar med kalvar, vars antal var oändligt. I en mycket lekfull anda började alla pojkarna sedan roa sig i skogen.
Krishnas kalvar var obegränsade till antalet. Vi kan tala om hundratals, tusentals, tiotusentals, hundratusentals, miljontals, miljarder, biljontals osv osv, men när vi går vidare och talar om antal som vi omöjligt kan räkna till, så är det fråga om obegränsade antal. Sådana obegränsade antal antyds här med ordet asankhyataih (otaliga). Krishna är obegränsad, Hans kraft är obegränsad, Hans kor och kalvar är obegränsade till antalet och Hans rymd är obegränsad. Därför beskrivs Han i Bhagavad-gita som Parabrahman. Ordet brahman betyder "obegränsad", och Krishna är den Högsta Obegränsade, Parabrahman. Därför får vi inte betrakta uttalandena i denna vers som mytologiska. De är faktiska, men ofattbara. Krishna kan hysa ett oändligt antal kalvar och en oändlig rymd. Detta är varken mytologiskt eller felaktigt, men om vi studerar Krishnas kraft med vår begränsade kunskap, kommer vi aldrig att kunna förstå den kraften. Det ligger bortom våra sinnen att förstå hur Han kan hysa ett oändligt antal kalvar och kor och ha en oändlig rymd i vilken Han kan göra detta.
Trots att alla dessa pojkar redan dekorerats av sin mödrar med smycken gjorda av kaca, gunja, pärlor och guld, prydde de sig själva i skogen med frukter, gröna löv, blombuketter, påfågelfjädrar och mjuka mineraler.
Alla koherdepojkarna brukade stjäla varandras lunchpaket. När en pojke märkte att någon hade tagit hans paket, brukade de andra pojkarna kasta det längre bort, till en mer avlägsen plats, och de som stod där brukade kasta det ännu längre bort. När paketets ägare blev besviken, brukade de andra pojkarna skratta, och när ägaren grät fick han tillbaka sitt paket.
Krishna kommer ned för att lära oss hur vi kan roa ss tillsammans med Honom på det andliga planet, i den andliga världen. Det är inte bara så att Han kommer hit, utan Han uppvisar Själv Sina lekar i Vrindavana och attraherar människor till andlig glädje.
Ibland brukade Krishna gå till en plats som var lite mer avlägsen för att betrakta skogens skönhet. Då brukade alla de andra pojkarna springa för att göra Honom sällskap, och var och en sade:"Jag skall komma först till Krishna och röra vid Honom! Jag skall röra Krishna först!" På detta sätt gladdes de åt livet genom att oupphörligt vidröra Krishna.
.
Pojkarna var sysselsatta på olika sätt. Några spelade på sina flöjter, och andra blåste i hornlurar. Somliga imiterade humlornas surrande, och andra härmade göken. En del pojkar imiterade de flygande fåglarna geneom att springa efter fåglarnas skuggor på marken, några härmade svanarnas vackra rörelser och ställningar, somliga satt tysta tillsammans med ankorna och andra imiterade påfåglarnas dans. Vissa pojkar drog till sig uppmärksamheten från de unga aporna i träden, några härmade aporna genom att hoppa i träden, somliga gjorde grimaser, såsom aporna brukade göra, och andra hoppade från gren till gren. Några pojkar gick till vattenfallen och tog sig över floden. De hoppade tillsammans med grodorna, och när de såg sina spegelbilder i vattnet, skrattade de. De brukade också fördöma ekot från sin egna röster. På detta sätt brukade alla koherdepojkarna leka med Krishna, som är källan till Brahmna-strålglansen för jnanierna, vilka önskar uppgå i den strålglansen, som är Gudomens Högsta Personlighet för de gudshängivna, vilka har accepterat att vara eviga tjänare, och som för vanliga människor inte är något annat än ett vanligt barn. Koherdepojkarna kunde umgås på detta sätt med Gudomens Högsta Personlighet efter att under många liv ha samlat på sig resultaten av fromma gärningar. Hur kan man förklara deras lyckosamma position.
Även om man bara ägnar lite uppmärksamhet åt Krishna och Krishnamedveten verksamhet, får man genast möjlighet at uppnå livets högsta fulländning. Detta är syftet med rörelsen för Krishnamedvetande. Hemligheten bakom framgång är okänd för folk i allmänhet, och därför har Srila Vyasadeva, som känner medlidande med de stackars själarna i denna materiella värld, särskilt i denna Kalis tisdsålder, skänkt oss Srimad-Bhagavatam. För vaisnaver som gjort lite framsteg och som är fullkomligt medvetna om Herrens krafter och härlighet, är Srimad-Bhagavatam en älskad vedisk skrift. När allt kommer omkring måste vi byta denna kropp. Om vi inte bryr oss om Bhagavad-gita och Srimad-Bhagavatam, vet vi inte vad vi kommer att få för kropp härnäst. Men om vi ägnar oss åt dessa två böcker - Bhagavad-gita och Srimad-Bhagavatam - kan vi vara säkra på att få umgås med Krishna i nästa liv. Att distribuera Srimad-Bhagavatam över hela världen är därför en stor välgärning för teologer, filosofer, transcendentalister och yogier, och också för folk i allmänhet. Om vi på ett eller annat sätt kan minnas Krishna, Narayana, vid vårt livs slut, kommer vårt liv att ha varit framgångsrikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar