I överensstämmelse med den materiella naturens tre kvaliteter finns det tre slags kunskap, gärningar och gärningsmän. Lyssna nu när Jag beskriver dem.
.
Godhetens kvalitet beskrivs som upplysande, lidelsens som materialisitisk och okunnighetens som ledande till lättja och håglöshet. Alla de materiella kvaliteterna är bindande; de leder inte till befrielse. Även i godhetens kvalitet är man betingad.
Bg 18.19
.
Den kunskap genom vilken man kan se en odelad andllig natur i allt som existerar, det odelade i det delade, är kunskap i godhetens kvalitet.
.
Den människa som ser en andesjäl i alla levande varesler, vare sig det gäller halvgudar, människor, fyrfotadjur, fåglar, fiskar eller växter, äger kunskap i godhetens kvalitet. Det finns en själ i alla levande varelser trots att de har olika kroppar, beroende på tidigare handlignar. Denna själ, dvs livskraft, i alla kroppar tillhör den Högste Herrens högre natur. När man ser denna högre natur i alla kroppar är man i godhetens kvalitet. Denna livskraft är oförgänglig fastän kropparna är förgängliga. Olikheterna mellan de levande varelserna existerar bara på det materiella planet, ty i det betingade livet finns det många olika existensformer. Därför tycks de vara delade trots att de tillhör en och samma oförgängliga natur. Denna kunskap om Guds opersonliga aspekt leder slutligen till självförverkligande.
Bg 18.20
.
Den kunskap, genom vilken man ser olika slags levande varerlser dväljas i olika kroppar, är kunskap i lidelsens kvalitet.
.
Föreställningen om att den levande varelsen är identisk med kroppen och att medvetandet också förintas då kroppen förgås betraktas som kunskap i lidelsens kvalitet. Enligt denna kunskap beror skillnaden mellan kropparna på att de utvecklat olika slags medvetande, med den förnekar att det finns en själ som manifesterar medvetande. Kroppen är identisk med själen, och därför är också medvetandet temporärt. En annan åsikt är att det inte finns några indivduella själar men att det finns en alltgenomträngande själ som är fylld av kunskap och att de olika kropparna är manifestationer av temporär okunnighet. Dessa föreställningar anses vara produkter av lidelsens kvalitet.
Bg 18.21
.
Och den kunskap, genom vilken man fäster sig vid ett slags handlande som om det vore det enda, som är mycket torftig och saknar insikt i sanningen, är kunskap i mörkrets kvalitet.
.
En vanlig människans kunskap är alltid i mörkrets kvalitet ty varje betingad varelse föds i denna kvalitet. Man måste därför odla kunskap genom att vända sig till de rätta auktoriteterna, dvs den andliga mästaren och uppenbarelseskrifterna. Kunskapen hos dem som undlåter att göra detta förblir begränsad till kroppen, och dess syfte blir enbart att tillfredsställa kroppens behov. Därför betraktar sådana männsikor pengar som Gud, och deras kunskap har inget att göra med den Absoluta Sanningen, utan befinner sig mer eller mindre på djurens nivå, dvs kunskap om hur man äter, sover, försvarar sig och förökar sig. Detta är alltså kunskap i mörkrets kvalitet.
.
Sammmanfattnigns kan man säga att kunskap om själen bortom kroppen är av godhetens kvalitet, medan kunskap, som ger upphov till många teorier och läror, grundade på vanlig logik och intelllektuellt tänkande, är av lidelsens kvalitet, och att kunskap, som enbart har med kroppens välbefinnande att göra, är av okunnighetens kvalitet.
Bg 18.22
.
De handlingar, som utan åtrå, kärlek och hat, av plikt utförs av personer som försakat alla frukter, tillhör godhetens kvalitet.
.
De plikter, som utförs enligt varnasrama-systemet, utan band och ägandebegär och därför också utan kärlek och hat, och som fullgörs i Krishna-medvetande, för att tillfredsställa den Högte Herren, och som saknar varje själviskt motiv, är gärningar i godhetens kvalitet.
Bg 18.23
.
Men handlingar, som stammar från det falska egot, och med stor möda utförs av den, som strävar efter att tillfredsställa sina begär, sägs vara handlingar i lidelsens kvalitet.
Bg 18.24
.
Och de handlingar, som utförs av okunnighet och villfarelse, utan hänsyn till följderna, som är opraktiska och skadar andra, sägs vara handlingar i okunnighetens kvalitet.
.
Man är ansvarig för sina handlingar inför staten och även den Högste Herrens ombud. Oansvarigt handlande är mycket störande ty det omintetgör skrifternas reglerande principer. Det tar sig ofta uttyck i våld och orsakar lidande för andra levande varelser. Impulsen till ett sådant oansvarigt handlande är ens egen erfarehet, och sålunda är det illusion. Allt sådant illusoriskt handlande är en produkt av okunnighetens kvalitet.
Bg 18.25
.
Den gärningsman, som är fri från falskt ego och alla materiella band, som är entusiastisk och resolut och som inte berörs av varken framgång eller misslyckande, sägs vara i godhetens kvalitet.
.
En Krishna-medveten person är alltid transcendental till de materiella naturens kvaliteter. Han utför de plikter som anförtrotts honom men väntar sig inga frukter från sådana handlingar, ty han står över falskt ego och högmod. Ändå är han alltid entusiastisk ända tills han avslutat sitt verk, och han bryr sig inte om det lidande han måste genomgå. Han berörs inte heller av varken framgång eller misslyckande och möter både lycka och olycka med jämnmod. En sådan gärningsman befinner sig i den rena godhetens kvalitet.
Bg 18.26
.
Men den gärningsman, som är fäst vid frukterna av sitt handlande och som lidelsefullt vill avnjuta dem, som är girig, avundsjuk och oren samt berörd av lycka och olycka, är en gärningsman i lidelsens kvalitet.
.
Om man är mycket materialistisk och starkt bunden till hemmets härd, fru och barn, etc, blir man också mycket fäst vid ett visst slags arbete eller rättare sagt frukterna därav. En sådan materialistisk person hyser ingen önskan att ge lyftning åt sitt liv, utan det enda han bryr sig om är materiell bekvämlighet. Vanligtvis är han mycket girig och tror att allt han har uppnått är förblivande och att han aldrig kan förlora det. En sådan person är avundsjuk på andra och för sinnesnjutnings skull beredd attt utföra oriktiga handlingar. Han är därför oren och bryr sig inte om ifall han tjänar sina pengar på ett ohederligt sätt. Han blir upprymd när han är framgångsrik och olycklig när han misslyckas i sitt arbete. En sådan människa befinner sig i lidelsens kvalitet.
Bg 18.27
.
Och den gärningsman, som alltid handlar mot skrifternas bud, som är materialistisk, styvsint, svekfull och skicklig att förolämpa andra, som är lat, vresig och senfärdig, sägs vara i okunnighetens kvalitet.
.
I skrifterna finner vi anvisningar om vilka slags handlingar som bör utföras och vilka som inte bör utföras. De som inte bryr sig om dessa anvisningar enbart engagerar sig i sådana handlingar som inte bör utföras, och sådana personer är vanligtvis materialistiskt sinnade. De handlar enligt den materiella naturens kvaliteter, och inte efter skrifterna. Sådana gärningsmän är aldrig ödmjuka. I stället är de vanligtvis mycket sluga och skickliga attt förolämpa andra. De är mycket lata och fullgör aldrig sin plikt ordentligt, utan skjuter upp den till ett senare tillfälle. Därför verkar de alltid vresiga. De sölar alltid - vad som skulle kunna göras på en timme håller de på med i åratal. Sådana gärningsmän är i okunnighetens kvalitet.
Bg 18.28
.
Lyssna nu, o vinnare av rikedomar, när Jag i detalj beskriver de tre slagen av förstånd och beslutsamhet, som överensstämmer med den materiella naturens tre kvaliteter.
Bg 18.29
.
O Prthas son, det förstånd genom vilket man vet, vad som bör göras och vad som inte bör göras, vad man skall frukta och inte frukta, vad som binder och vad som befriar, det förståndet följer med godhetens kvalitet.
.
Handlingar som utförs enligt skrifternas anvisningar kallas pravritti, vilket innebär handlingar som förtjänar att utföras. Motsatsen kallas nivritti, dvs de handlingar som inte förtjänar att utföras eftersom de inte anvisats i skrifterna. Den som inte känner till skrifternas anvisningar blir insnärjd i handlingarnas återverkningar. Det förstånd som använder intelligensens urskillningsförmåga är i godhetens kvalitet.
Bg 18.30
.
Men det förstånd, som inte kan skilja mellan fromt och ogudaktigt liv eller mellan handlingar som bör göras och handlingar som inte bör göras; ett sådant bristfälligt förstånd, o Prthas son, tillhör lidelsens kvalitet.
.
Förståndet i lidelsens kvalitet är förvrängt förstånd. Det förkastar verklig religion och godtar istället religioner som egentligen inte är religioner. I lidelsens kvalitet är alla åsikter och handlingar missriktade. Människor med lidelsefullt förstånd betraktar högt utvecklade själar som vanliga människor och tvärtom. De ser sanning som osanning och osanning som sanning, och de väljer fel väg på alla områden.
Bg 18.31
.
Och det förstånd, o Partha, som under illusionens och mörkrets grepp betraktar irreligiositet som religion och religion som irreligiositet och som alltid strävar åt fel håll, tillhör okunnighetens kvalitet.
Bg 18.32
.
O Prthas son, den beslutsamhet, som inte går att bryta , som stadigt understöds av yoga-utövande, och som således behärskar det inre sinnet, livet, och sinnenas aktiviteter, tillhör godhetens kvalitet.
.
Yoga är en metod att förstå den Högsta Själen. Den, som med stadig beslutsamhet är försjunken i den Högsta Själen, som koncentrerar sitt inre sinne, sitt liv och sina sinnliga handlingar på den Högste, han är engagerad i Krishna-medvetande. Detta slag av beslutamhet tillhör godhetens kvalitet.
Bg 18.33
.
Men den beslutsamhet., o Arjuna, genom vilken man håller fast vid religionens, de ekonomiska framstegens och sinnesnjutningens frukter, tillhör lidelsens kvalitet.
.
Den människa som alltid önskar sig frukter från ekonomiska och religiösa aktiviteter, vars enda önskan är sinnesnjutning och vars tankar, liv och sinne är upptagna på detta plan; en sådan människa befinner sig i lidelsens kvalitet.
Bg 18.34
.
Och den beslutsamhet, som inte går bortom drömmande, fruktan, klagan, vresighet, och illusion; en sådan ointelligent beslutsamhet, o Prthas son, är i okunnighetens kvalitet.
.
Man bör inte dra den slutsatsen att en person i godhetens kvalitet inte drömmer. Drömmen är en naturlig företeelse, vare sig man befinner sig i godhetens, lidelsens eller okunnighetens kvalitet. I den här versen är det dock fråga om att drömma om att härska över den materiella världen. Att drömma betyder här också att sova för mycket. Den, som inte kan undvika dessa ting och som inte kan avstå sin materiella stolthet och sinnesnjutning, utan engagerar hela sitt liv, sina tankar och sinnen, på detta plan, anses befinna sig i okunnighetens kvalitet.
Bg 18.35
.
O du främste bland Bharatas, lyssna nu när Jag beskriver de tre slagen av glädje, som den betingade själen erfar och som ibland gör slut på lidandet. Det, som i början tycks vara likt gift men som till slut blir likt nektar och som väcker till självförverkligande, sägs vara glädje i godhetens kvalitet.
.
En betingad själv försöker njuta materiell lycka om och om igen. Således tuggar han det redan tuggade, men genom samvaro med en högt utvecklad själ kan han befrias från materiens bojor. En betingad själ är alltid engagerad i någon slags sinnesnjutning, men genom gott umgänge kan han förstå att sinnesnjutning endast är ett ständigt upprepande av samma sak, och därmed kan han återuppväcka sitt verkliga Krishna-medvetande och befrias från den materiella världen, där glädjen bara är temporär.
När man strävar efter självförverkligande måste man följa många regler och reglerande principer för att kunna behärska det inre sinnet och fästa det vid Självet, samtidigt som man behärskar det yttre sinnena. Detta är mycket svårt, bittert som gift, men om man lyckas följa dessa regler och uppnår det transcendentala planet börjar man smaka verklig nektar och njuta av livets verkliga glädje.
Bg 18.36-37
.
Den lycka man erfar då sinnena förenas med dess föremål, som först är likt nektar men till slut blir till gift, sägs tillhöra lidelsens kvalitet.
.
När en ung man träffar en ung kvinna driver sinnena den unga mannen att betrakta kvinnan, vidröra henne och ha samlag med henne. Till en början är det mycket tillfredsställande för sinnena, men så småningom blir det som gift. Kanske de skiljer sig, lyckan blir till jämmer och sorg. Sådan lycka tillhör alltid lidelsens kvalitet. Glädje som uppkommer genom att sinnena förenas med sinnesföremålen orsakar alltid lidande och måste undvikas på alla sätt.
Bg 18.38
.
Och den lycka, som är blind för självförverkligande, som är villfarelse från början till slut och som orsakas av sömn, lättja och illusion, sägs tillhöra okunnighetens kvalitet.
.
Den som njuter av lättja och sömn befinner sig förvisso i mörkrets kvalitet, och den som inte har en aning om hur man skall bete sig och hur man inte skall bete sig, befinner sig likaledes i okunnighetens kvalitet. Allt är illusion för den som befinner sig i denna kvalitet, och där finns ingen glädje, varken i början eller slutet. En människa i lidelsens kvalitet kanske upplever någon slags flyktig lycka i början innan denna till slut förvandlas till lidande, men en männniska i okunnighetens kvalitet upplever bara lidande, i början såväl som i slutet.
Bg 18.39
.
Det finns ingen varelse, varken här eller bland halvgudarna i de högre planetsystemen, som är fri från den materiella naturens tre kvaliteter.
.
Herren sammamfattar här genom att nämna att de tre kvaliteternas inflytande är totalt - överallt i universum.
Bg 18.40
.
Från Bhagavad-gita som den är, översättning och innebördskommentarer av A C Bhaktivedanta Swami.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar