Hänryckningens uttryck hos Herren Caitanya

I Madhya-lilas andra kapitel beskriver författaren de lekar som Herren utförde under de sista tolv åren av Sitt liv. Således har han också beskrivit några av Antya-lilas lekar. Varför han har gjort på detta sätt är mycket svårt för en vanlig människa att förstå. Författaren förväntar sig att läsandet om Herrens lekar kommer att hjälpa en person att gradvis uppväcka sin slumrande kärlek till Krishna. Det är på det viset att denna Caitanya-caritamrita sammanställdes av författaren då han var mycket gammal. Därför finns huvudddragen i Antya-lila också beskrivna i detta andra kapitel. Srila Kaviraja Gosvami har bekräftat att Svarupa Damodaras uppfattning är auktoritativ när det gäller hängiven tjänst. Förutom detta finns Svarupa Damodaras anteckningar, som Raghunatha dasa Gosvami har bevarat i sitt minne och som har varit till hjälp vid sammanställandet av Caitanya-caritamrita. Efter Svarupa Damodara Gosvamis bortgång begav sig Raghunatha dasa till Vrindavana för att se staden. Författaren, Srila Kaviraja Gosvami, träffade då Raghunatha dasa Gosvami, och genom dennes nåd kunde även han bevara alla anteckningar i minnet. Tack vare detta var det möjligt för författaren att fullborda denna transcendentala skrift, Sri Caitanya-caritamrita.

Caitanya-caritamrita

Madhya-lila Kapitel 2

.

Under Sina tidigare lekar i Vrindavana, önskade Herren Krishna njuta av tre olika slag av hänryckning, men trots stor ansträngning kunde Han inte smaka dem. Sådana hänryckningar är förbehållna Srimati Radharani. För attt kunna smaka dessa accepteraede därför Sri Krishna Srimati Radharanis ställning som Caitanya Mahaprabhu.

2.80

.

Genom att personligen smaka gudskärlekens sinnesstämningar, lärde Caitanya Mahaprabhu ut metoden till sina direkta lärjungar. Sri Caitanya Mahaprabhu är den mest frikostiga inkarnationen av gudskärlekens önskesten. Han bryr Sig inte om huruvida en person är en lämplig eller en olämplig mottagare, utan Han skänker Sin skatt till alla och envar. Således är Han den mest generöse.

2.81

.

Ingen, inte ens Brahma, kan fastställa eller ens smaka en droppe av detta hemliga hav av hänryckning, men i Sin orsaklösa barmhärtighet spred Sri Caitanya Mahaprabhu denna gudskärlek över hela världen. Därför kan det inte finnas någon inkarnation som är mer frikostig än Sri Caitanya Mahaprabhu. Det finns ingen generösare givare. Vem kan beskriva Hans transcendentala egenskaper?

2.82

.

En vanlig person kan inte förstå de transcendentala hänryckningarna i Srimati Radharanis sinnesstämning. Olämpliga personer, som utnyttjar dessa, förleds till sahajiya, baula eller andra sampradayor. På detta sätt förvrängs läran. Inte ens lärda vetenskapsmän inom det akademiska området kan förstå den transcendentala lycksalighet och hänryckning som uppvisades av Sri Caitanya Mahaprabhu och Hans rena hängivna. Man måste var lämpad att förstå innebörden av Sri Caitanya Mahaprabhus gärningar.

2.83

.

Sri Caitanya Mahaprabhus lekar är de främsta av juveler. De har förvarats i Svarupa Damodara Gosvamis skattkammare, och han har förklarat dem för Raghunatha dasa Gosvami, som i sin tur har återberättat dem för mig. Vadhelst jag har hört från Raghunatha dasa Gosvami har jag beskrivit i denna bok, vilken erbjuds alla hängivna.

Med andra ord är Caitanya-caritamrta kärnan av instruktionerna, som gavs genom parampara-systemet i den lärjungekedja som stammar från Sri Caitanya Mahaprabhu.
2.84

Srila Kaviraja Gosvami och de som följer i hans fotspår behöver inte underhålla allmänheten. Deras uppgift är helt enkelt att tillfredsställa de tidigare acaryerna och beskriva Herrens lekar.

En person som har förmåga att förstå, kan njuta av denna upphöjda transcendentala skrift, som i själv verket inte är avsedd för vanliga personer som vetenskapsmän och författare. Sri Caitanya Mahaprabhus lekar, såsom de beskrivs i Caitanya-caritamrita, studeras vanligtvis ur en litterär och historisk synvinkel vid universitet och i vetenskapliga kretsar, men i själva verket är Caitanya-caritamrita inte ett ämne som är avsett för forskare eller litterära vetenskapmän. Den är helt enkelt avsedd för sådana gudshängivna som har vigt sina liv åt tjänst till Sri Caitanya Mahaprabhu.
2.85

.

I denna Caitanya-caritamrita finns inga motstridiga slutsatser, ej heller har någon annans åsikt godtagits. Jag har författat denna bok för att beskriva den enkla verkligheten, såsom jag har hört den från överordnade. Om jag blir invecklad i andra personers gillande eller ogillande, kan jag omöjligt nedteckna den enkla sanningen.

Det enklaste en människa kan göra är att följa sina föregångare. Att göra bedömningar i enlighet med världsliga sinnen är inte särskilt enkelt. Vadhelst som uppväcks genom tillgivenhet till ens föregångare är den hängivna tjänstens metod. Författaren har helt enkelt beskrivit sin spontana förståelse, sådsom den förlänats honom av överordnade. Verkliga fakta är möjliga att förstå för sanna hängivna. När dessa fakta nedtecknas är de mycket tilltalande för de gudshängivna, men en person inte är gudshängiven kan inte förstå. Sådant är ett ämne, som är avsett att förverkligas.
2.86

Om man till en början inte förstår, men fortsätter att lyssna om och om igen, kommer de underbara verkningarna av Herren Caitanyas lekar att medföra kärlek till Krsna. Man kommer gradvis att komma till insikt om de kärleksfulla förhållandena mellan Krsna och gopierna eller andra föjeslagare i Vrndavana. Alla uppmanas att fortsätta lyssna, om och om igen, för att verkligen gagnas.
2.87

Herren Caitanyas senare lekar

I detta kapitel ges en sammanfattande beskrivning av de lekar som Sri Caitanya Mahaprabhu utförde under den mellersta perioden av Sin verksamhet samt under de sex sista åren av Sin verksamma tid. Allt detta beskrivs i korthet. Här ges också en beskrivning av Sri Caitanya Mahaprabhus hänryckning, vilken inträffade när Han reciterade den vers som börjar med yah kaumara-harah, och en förklaring av denna hänryckning ges också i versen priyah so yam krsnah av Srila Rupa Gosvami. Eftersom Srila Rupa Gosvami skrev den versen, blev han särskilt välsignad av Herren. Här finns också en beskrivning av de många böcker som skrivits av Srila Rupa Gosvami, Srila Sanatana Gosvami och Srila Jiva Gosvami. Mötet mellan Sri Caitanya Mahaprabhu, Srila Rupa Gosvami och Sanatana Gosvami i byn Ramakeli beskrivs också.

Caitanya caritamrita

Madhya-lila Kapitel 1

Under tjugofyra år bodde Herren Sri Caitanya Mahaprabhu i Sitt hem, och de lekar Han utförde under den tiden kallas adi-lila.

Vid slutet av Han tjugofjärde levnadsår, under den period i Magha-månaden (januari-februari) då månen går från nymåne till fullmåne, antog Herren försakelsens livsordning, sannyasa.

Efter att ha antagit sannyasa förblev Herren Caitanya i denna materiella värld under ytterligare tjugofyra år. De lekar Han utförde under denna period kallas sesa-lila, lekar som inträffade på slutet.

Herren slutliga lekar, som utfördes under Hans sista tjugofyra år, kallas madhya (mellersta) och antya (slutliga). Alla Herrens hängivna använder denna uppdelning när de talar om Hans lekar.

Under sex av de sista tjugofyra åren reste Sri Caitanya Mahaprabhu över hela Indien; från Jagannatha Puri till Bengalen, och från Kap Comorin till Vrindavana.

Alla de lekar som utfördes av Herren på dessa platser är kända som madhya-lila, och de lekar som utfördes därefter kallas antya-lila.

Herrens lekar indelas därför i tre perioder - adi-lila, madhya-lila och antya-lila. Nu skall jag mycket ingående beskriva madhya-lila.

Herren Sri Caitanya Mahaprabhu stannade i Jagannatha Puri under arton år, och genom Sitt eget uppträdande gav Han alla levande varelser instruktioner om den gudshängivna tjänstens metod.

Sex av dessa arton år i Jagannatha Puri tillbringade Sri Caitanya Mahaprabhu tillsammans med Sina många hängivna. Genom att lovsjunga och dansa introducerade Han den kärleksfulla tjänsten till Herren.

Herren Sri Caitanya Mahaprabhu skickade Nityananda Prabhu från Jagannatha Puri till Bengalen, som var känt som Gauda-desa, och Herren Nityananda Prabhu översvämmade detta land med den transcendentala kärleksfulla tjänsten till Herren.

Sri Nityananda Prabhu är av naturen ytterst entusiastisk när det gäller att tjäna Herren Krishna i transcendental kärlek. På Sri Caitanya Mahaprabhus befallning spred Han nu denna kärleksfulla tjänst överallt.

Jag frambär oräkneliga vördnadsbetygelser till Sri Nityananda Prabhus lotusfötter, ty Han var så barmhärtig att Han spred tjänsten till Sri Caitanya Mahaprabhu över hela världen. Caitanya Mahaprabhu brukade tilltala Nityananda Prabhu som Sin äldre broder, medan Nityananda Prabhu tilltalade Sri Caitanya Mahaprabhu som Sin Herre.

Nityananda Prabhu är ingen mindre än Balarama Själv, men trots detta betraktar Han Sig alltid som Sri Caitanya Mahaprabhus evige tjänare.

Nityananda Prabhu uppmanade var och en att tjäna Sri Caitanya Mahaprabhu, lovprisa Hans härlighet och uttala Hans namn. Nityananda Prabhu hävdade att den person, som tjänade Sri Caitanya Mahaprabhu i hängivenhet, var Hans hela liv.

På detta sätt introducerade Srila Nityananda Prabhu dyrkan av Sri Caitanya Mahaprabhu för alla utan åtskillnad. Trots att folket var fallna själar och hädare, befriades de med hjälp av denna metod.

Därefter skickade Herren Sri Caitanya Mahaprabhu de två bröderna Sri Rupa Gosvami och Srila Sanatana Gosvami till Vraja. På Hans befallning begav de sig till Sri Vrindavana-dhama.

När de två bröderna hade kommit till Vrindavana, förkunnade de hängiven tjänst och upptäckte många pilgrimsplatser. I synnerhet påbörjade de tjänsten till Madana-mohana och Govindaji.

Såväl Rupa Gosvami som Sanatana Gosvami förde med sig olika skrifter till Vrindavna och sammanställde själva kärnan i dessa genom att utarbeta många skrifter om hängiven tjänst. På detta sätt befriade de alla uslingar och fallna själar.

Gosvamierna utförde uppgiften att predika om hängiven tjänst på grundval av ett analytiskt studium av all konfidentiell vedisk litteratur. Detta skedde i överensstämmelse med Sri Caitanya Mahaprabhus befallning. På detta sätt kan man förstå den ytterst förtroliga hängivna tjänsten i Vrindavana.

1.15-34

Året efter att Sri Caitanya Mahaprabhu hade antagit försakelsens livsordning begav sig alla de gudshängivna, med Sri Advaita i spetsen, till Jagannatha Puri för att träffa Herren.

Efter att ha närvarat vid Ratha-yatra-ceremonin i Jagannatha Puri stannde alla de gudshängivna kvar där under fyra månader och erfor stor glädje av att i Sri Caitanya Mahaprabhus sällskap sjunga och dansa i kirtana.

Vid tidpunkten för avresan uppmanade Herren alla de gudshängivna:"Kom hit varje år för att se Ratha-yatra-festivalen för Herren Jagannathas resa till Gundicatemplet."

På Sri Caitanya Mahaprabhus uppmaning brukade alla de gudshängivna besöka Herren Caitanya Mahaprabhu varje år. De brukade se Gundica-festivalen vid Jagannatha Puri och sedan återvända hem efter fyra månader.

Tjugo år i följd ägde detta möte rum, och förhållandet blev så innerligt att Herren och de gudshängivna inte kunde vara lyckliga utan att träffa varandra.

De sista tolv åren ägnades helt enkelt åt att njuta av Krishnas lekar i skilmässa i det inre av Herrens hjärta.

I denna anda av saknad föreföll Herren Caitanya Mahaprabhu vara galen både dag och natt. Ibland skrattade Han och ibland grät Han. Ibland dansade Han och ibland sjöng Han i djup sorg.

Vid dessa tillfällen brukade Sri Caitanya Mahaprabhu besöka Heren Jagannatha. Då motsvarade Hans känslor exakt gopiernas känslor, då de såg Krishna vid Kuruksetra efter en lång tid skilsmässa. Krishna hade kommit på besök til Kuruksetra tillsammans med sin broder och syster.

1.46-53

Herren Caitanya Mahaprabhus lekar i Sin ungdom

Detta sjuttonde kapitel, såsom det sammanfattas av Srila Bhaktivinoda Thakura i hans Amrita-pravaha-bhasya, beskriver Herren Caitanya Mahaprabhus lekar från Hans sextonde år tills den tidpunkt då Han ingick försakelsens livsordning. Srila Vrindavana dasa Thakura har redan på ett levande sätt skildrat dessa lekar i Caitanya-bhagavata. Därför beskriver Krishnadasa Kaviraja Gosvami dem endast i korthet. Emellertid återfinns i detta kapitel levande beskrivningar av vissa delar av Hans lekar, eftersom Vrindavana dasa Thakura inte beskrivit dem utförligt.

.

I detta kapitel finner vi beskrivningar av mango-utdelningsfestivalen och Herren Caitanya samtal med Chand Kazi. Slutligen visar kaptilet hur samme son till moder Yasoda, Herren Krishna, upplevde fyra transcendentala stämninar i hängiven tjänst i Sin form som Sacinandana, moder Sacis son. I syfte att förstå Srimati Radharanis hänryckta kärlek för Honom, antog Herren Sri Krishna Herren Caitanya Mahaprabhus gestalt. Srimati Radharanis attityd anses som den ojämförliga hängivna mentaliteten. Som Caitanya Mahaprabhu tog Krishna Själv Srimati Radharanis position för att uppleva Hennes hänryckta situation. Ingen annan kunde göra detta.

.

När Sri Krishna antog Narayanas fyrarmade gestalt, visade gopierna sin vördnad, men de var inte särskilt intresserade av Honom. I gopiernas hänryckta kärlek förkastas alla dyrkansvärda gestalter förutom Krishna. Bland alla gopierna besitter Srimati Radharani den högsta hänryckta kärleken. När Krishna i Sin Narayana-gestalt såg Radharani kunde Han inte vidmakthålla Sin ställning som Narayana, och Han antog åter Sin Krishnagestalt.

.

Kungen av Vrajabhumi är Nanda Maharaja, och samma person i Navadvipa är Jagannatha Misra, Caitanya Mahaprabhus fader. Likaledes är moder Yasoda drottningen av Vrajabhumi, och i Herren Caitanyas lekar är hon Sacimata. Därför är Sacis son Yasodas son. Sri Nityananda innehar en hänryckt position av föräldrakärlek i tjänande och broderlig attraktion. Sri Advaita Prabhu uppvisar hänryckningen i både broderskap och tjänst. Alla andra av Herrens följeslagare, vilka är belägna i sin ursprungliga kärlek, engagerar sig i Herren Caitanya Mahaprabhus tjänst.

.

Samma Absoluta Sanning som njuter som Krishna, Syamasundara, som spelar på Sin flöjt och dansar med gopierna, föds ibland i en brahmana-familj och spelar Sri Caitanya Mahaprabhus roll och ingår försakelsens livsordning. Det verkar motsägande att samme Krishna accepterade gopiernas hänryckning, och naturligtvis är detta mycket svårt för en vanlig person att förstå. Men om vi accepterar den Högsta Personliga Gudens ofattbara energi, kan vi förstå att allting är möjligt. Det finns inget behov av världsliga argument i detta sammanhang eftersom dessa är meningslösa i fråga om ofattbar kraft.

.

Srila Krishnadasa Kaviraja Gosvami följer i Srila Vyasadevas fotspår, och han har i slutet av detta sjuttonde kapitel analyserat alla adi-lila-lekar var för sig.

Caitanya-caritamrita

Adi-lila Kapitel 17

harer nama harer nama harer namaiva kevalam

kalau nasty eva nasty eva nasty eva gatir anyatha

"I denna Kalis tidsålder finns inget annat sätt, inget annat sätt, inget annat sätt för att nå självförverkligande än att recitera det heliga namnet, recitera det heliga namnet, recitera det heliga namnet på Herren Hari."

I denna Kalis tidsålder är Herren heliga namn, Hare Krishna-maha-mantrat, Herren Krishnas inkarnation. Genom att enbart recitera det heliga namnet umgås man med Herren direkt. Var och en som gör detta befrias förvisso.

Denna vers upprepar ordet eva (förvisso) tre gånger för att betona vikten, och den repeterar även harer nama (Herrens heliga namn) tre gånger bara för att få vanliga människor att förstå.

Användandet av ordet kevala (endast) förbjuder alla andra metoder, såsom odlandet av kunskap, utövandet av mystikens yoga och utförande av självtukt och fruktbringande handlingar.

Denna vers förklarar tydligt att den som accepterar någon annan väg inte kan bli befriad. Detta är orsaken till att "inget annat, inget annat, inget annat" upprepas tre gånger, eftersom det understryker självförverkligandets verkliga metod.

För att alltid kunna recitera det heliga namnet, bör man vara ödmjukare än ett grässtrå på vägen och fri från alla begär efter personlig ära, och man bör visa andra all vördnad.

En hängiven som är engagerad i att recitera Herren heliga namn bör utöva tålamod likt ett träd. Även om han tillrättavisas eller bestraffas, bör han inte säga någonting till andra som vedergällning.

Ty även om man hugger ett träd, så protesterar det inte, inte heller ber det någon om vatten när det torkar ur och dör.

Detta utövande av tålamod är mycket svårt, men när man verkligen engagerar sig i att recitera Hare Krishna-mantrat utvecklas automatiskt tålamodets egenskap. En person som gjort framsteg i andligt medvetande genom att recitera Hare Krishna-mantrat behöver inte öva för att utveckla denna egenskap i sig, ty en hängiven utvecklar alla goda egenskaper enbart genom att regelbundet recitera Hare Krishna-mantrat.

Således bör en vaisnava inte be om någonting från någon. Om någon ger honom något utan att han bett om det, bör han ta emot det, men om ingenting kommer honom tillgodo, bör en vaisnava alltid nöja sig med att äta vadhelst grönsaker och frukter som finns lätt tillgängliga.

Man bör strängt följa principen att alltid recitera det heliga namnet, och man bör nöja sig med vadhelst man lätt kan få. Sådant hängivet beteende grundmurar upprätthållandet av ens hängivna tjänst.

"Den som betraktar sig som lägre än gräset, som är mer tålmodig än ett träd, och som inte förväntar sig personlig heder, utan alltid är beredd att visa andra all respekt, kan mycket lätt recitera Herrens heliga namn oavbrutet."

Gräset är särskilt omnämnt i denna vers eftersom alla trampar på det utan att gräset protesterar. Detta exempel visar att en andlig mästare och ledare inte bör vara stolt över sin ställning; han bör alltid vara ödmjukare än en vanlig människa och fortsätta förkunna Caitanya Mahaprabhus rörelse genom att recitera Hare Krishna-mantrat.

17.21-31

Chand Kazi, en muslimsk polisdomare i Navadvipa, förbjöd de hängivna att utföra sankirtana (gemensamt sjungande av Hare Krishna-mantrat) på stadens gator. När Herren Caitanya fick reda på detta, beordrade han genast alla hängivna att gemensamt utföra en protestmanifestation utanför Chand Kazis hus. Deras högljudda sjungande av Hare Krishna-mantrat gjorde kazin mycket rädd, och han gömde sig i sitt rum. Sri Caitanya Mahaprabhu lyckades dock övertyga kazin att komma ut och samtala med Honom. De diskuterade de heliga skrifterna, Veda och Koranen, och Chand Kazi medgav till sist att det var felaktigt av honom att förbjuda sankirtana-rörelsen.

Sådana befallningar att avbryta sankirtana på gatorna i världens storstäder har pådyvlats medlemmar av Krishnarörelsen. Vi måste komma ihåg att sådana händelser ägde rum i det förgångna, för femhundra år sedan, och det faktum att de fortfarande äger rum visar att vår sankirtana-rörelse verkligen är auktoriserad, ty om sankirtana vore en obetydlig, materiell sak, skulle demonerna inte ha något emot det. Demonerna på den tiden försökte sätta käppar i hjulet för sankirtana-rörelsen som startades av Sri Caitanya Mahaprabhu. Liknande demoner försöker hejda sankirtana-rörelsen som pågår över hela världen, och detta bevisar att vår sankirtana-rörelse fortfarande är ren och äkta och att den följer i Sri Caitanya Mahaprabhus fotspår.

17.127

Gandhi är känd för att ha startat rörelsen för icke-våld samt civilsmotstånd i Indien, men ungefär femhudra år före honom startade Sri Caitanya Mahaprabhu Sin rörelse för icke-våld samt civilt motstånd mot Chand Kazis order. Det är inte nödvändigt att bruka våld för att stoppa moståndarnas försök att hindra en rörelse, ty man kan döda deras demoniska beteende med hjälp av förnuft och logik. Genom att följa i Herren Caitanya Mahaprabhus fotspår, bör Krishna-rörelsen, närhelst det förekommer hinder, döda motståndet med hjälp av förnuft och logik och på detta sätt sätta stopp för deras demoniska uppträdande.

17.130

.

Nuförtiden kan också människor över hela världen sluta sig samman i Krishna-rörelsen och protestera mot dagens degraderade regeringar i världens gudlösa samhällen, vilka grundar sig på alla slags syndfulla handlingar. Srimad-Bhagavatam förklarar att tjuvar, lurendrejare och fjärde klassens människor, som saknar både utbildning och kultur, i Kali-yuga erövrar regeringsstolarna i syfte att exploatera invånarna. Detta är ett kännetecken på Kali-yuga som redan har framträtt. Människor kan inte känna någon trygghet för sina liv och ägodelar, men ändå fortsätter de så kallade regringarna, och dess ministrar får feta löner fastän de är ur stånd att för någonting gott för samhället. Det enda botemedlet för sådana omständigheter är att förstärka sankirtana-rörelsen under Krishna-medvetandets baner och protestera mot de syndfulla gärningar som utförs av alla världens regeringar.

.

Rörelsen för Krishnamedvetande är inte en sentimental religiös rörelse; det är en rörelse avsedd att rätta till alla missförhållanden i människosamhället. Om människor tar den på allvar och utför denna plikt på ett vetenskapligt sätt, så som befalldes av Sri Caitanya Mahaprabhu, kommer världen att gå fred och välgång till mötes i stället för att vara förvirrad och hopplös under värdelösa regeringar. Det finns alltid lurendrejare och tjuvar i människosamhället, och så snart som en svag regering är ur stånd att utföra sina plikter, kommer dessa bedragare och tjuvar fram för att förrätta sina verk. På detta sätt blir hela samhället ett helvete som inte lämpar sig för gentlemän att leva i. Det finns ett akut behov av en god regering - en folkets regering med Krishna-medvetande. Såvida inte befolkningen i sin helhet blir Krishnamedveten, kan de inte bli goda människor. Rörelsen för Krishnamedvetande, som Sri Caitanya Mahaprabhu startade genom att sjunga Hare Krishna-maha-mantrat, besitter fortfarande sin kraft. Därför bör människor förstå den på ett allvarligt och vetenskapligt sätt och sprida den över hela världen. Sankirtana-rörelsen, som startades av Sri Caitanya Mahaprabhu startade genom att sjunga Hare Krishna-maha-mantrat, besitter fortfarande sin kraft. Därför bör människor förstå den på ett allvarligt och vetenskapligt sätt och sprida den över hela världen.

17.141

Herrens lekar i Sin barndom och ungdom

Detta kapitel beskriver fullständigt Herren Caitanyas kaisora-lila, dvs de handlingar Han utförde strax innan Han blev en ungdom. Under denna tid studerade Han mycket och segrade över mäktiga lärde. Under Sin kaisora-lila lekte även Herren i vattnet. Han for till Östbengalen för att försäkra Sig om finansiellt stöd, för att odla kunskap och för att införa sankirtana-rörelsen, och där träffade Han Tapana Misra, vilken Han undervisade om andliga framsteg och beordrade fara till Varanasi. Medan Herren Caitanya Mahaprabhu reste runt i Östbengalen blev Hans hustru, Laksmidevi, biten av en orm, avsaknadens orm, och således lämnade hon denna värld. När Herren återvände hem, såg Han att Hans moder var överväldigad av sorg på grund av Laksmidevis död. Därför äktade Han senare på Sin moders anmodan Sin andra hustru, Visnupriya-devi. Detta kapitel skildrar också Herrens diskussion med Kesava Kasmiri, den hyllade lärde, och Herrens kritik av dennes bön som lovprisade moder Ganges. I denna bön fann Herren fem slags litterära prydnader och fem slags litterära felaktigheter, och besegrade på detta sätt panditan. Senare underkastade sig Panditan Kasmiri, som var känd för att ha varit segerrik över hela landet, lärdomens gudinna, och genom hennes omsorg träffade han Herren Caitanya Mahaprabhu på morgonen nästa dag och överlämnade sig till Honom.

.

Caitanya-caritamrita

Adi-lila Kapitel 16

.

Ju mer fallen man är, desto större är ens fordran av Herren Sri Caitanya Mahaprabhus gunst. Man behöver endast vara mycket allvarlig och uppriktig. Om man överlämnar sig till Sri Caitanya Mahaprabhus lotusfötter, kommer Herren säkerligen och med största säkerhet att befria en, även om man är besmittad av alla dåliga egenskaper hos denna Kali-yuga

16.1

.

Man måste först fastställa livets mål och sedan förstå hur man kan uppnå det. Rörelsen för Krishnamedvetande pekar ut för alla att livets mål är att förstå Krishna, och för att uppnå detta livsmål måste man tillämpa Krishnamedvetande, och följa de metoder som föreskrivs av gosvamierna med hänvisning till de auktoritativa sastras och Veda-skrifterna.

16.10

.

Om man blir en bokmal, och läser många böcker och skrifter och lyssnar till många kommentarer och instruktioner från många människor, så kommer detta att ge upphov till tvivel i ens hjärta. Man kan inte på detta sätt fastställa livets verkliga mål.

Man bör inte läsa många böcker, ej heller bör man sträva efter att göra reciterande av många böcker till sitt yrke, i synnerhet om man är en hängiven. Man måste ge upp ambitionen att bli en lärd person och på detta sätt komma i åtnjutande av världsligt rykte och god ekonomi. Om man splittrar sin uppmärksamhet genom att studera många böcker, kan man inte fixera sitt sinne i hängiven tjänst, ej heller kan man förstå många skrifter, ty de är fulla av svåra uttalanden och betydelser. I detta sammanhang är Srila Bhaktisiddhanta Sarasvati Thakura av den åsikten att de som attraheras av att studera många slags litteratur som rör olika ämnen, i synnerhet fruktbringande handlingar och filosofisk spekulation, berövas äkta hängiven tjänst på grund av sin splittrade uppmärksamhet.

Människan har en allmän läggning för fruktbringande handlingar, religiösa, ritualistiska ceremonier coh filosofisk spekulation. En levande varelse som på detta sätt varit förvirrad sedan urminnes tider förstår inte livets verkliga mål, och således är hans gärningar i livet bortkastade. Oskyldiga personer som på detta sätt är vilseledda berövas äkta krishna-bhakti, hängiven tjänst till Herren. Tapana Misra är särskilt betydelsefull för personer som drar omkring för att samla på sig böcker och som inte läser någon utav dem, utan på detta sätt blir förvirrade i fråga om livets mål.

16.11

.

Rörelsen för Krishnamedvetande baseras på denna instruktion från Herren Caitanya Mahaprabhu, att man måste recitera Hare Krishna-maha-mantrat regelbundet och i överensstämmelse med de föreskrivna principerna. Vi ber helt enkelt våra västerländska elever att recitera åtminstone sexton varv på radbandet varje dag, men ibland finner vi att de misslyckas med att recitera ens dessa sexton varv, och istället har de med sig svårlästa böcker och en metod för dyrkan som avleder deras uppmärksamhet på så många sätt. Sri Caitanya Mahaprabhus rörelse baseras på reciterandet av Hare Krishna-mantrat. Vi, medlemmarna av Krishnarörelsen, måste strängt följa detta råd från Caitanya Mahaprabhu.

16.15

.

Att höra är viktigare än att direkt studera eller erfara. Om man är skicklig på att lyssna och hör från den rätta källan, är ens kunskap genast fullkomlig. Denna metod kallas srauta-pantha, erhållandet av kunskap genom att lyssna till auktoriteter. All vedisk kunskap baseras på principen att man måste uppsöka en äkta andlig mästare och höra Veda-böckernas auktoritativa uttalanden. Man behöver inte vara en sofistikerad litterär personlighet för att ta emot kunskap; för att ta emot perfekt kunskap från en perfekt person måste man vara skicklig på att lyssna. Detta kallas den nedstigande metoden för deduktiv kunskap, avaroha-pantha.

16.52

.

I Bhagavad-gita förklaras tydligt att all intelligens kommer ifrån Gudomens Högsta Personlighet, som befinner Sig i allas hjärtan som Paramatma. Man bör därför inte vara alltför stolt över sin position. Om man begår en förseelse vid Herrens lotusfötter kommer man, trots sina kunskaper, inte att kunna tala ordentligt, även om man är en mycket lärd person. I varje avseende är vi styrda. Vår enda plikt är därför att alltid överlämna oss till Herrens lotusfötter och inte vara felaktigt stolta.

16.89

.

"Då det gäller att förkunna Herrens härlighet, må oerfarna personer komponera poesi med många fel, men eftersom den innehåller förhärligande av Herren, kan framstående personligheter läsa den, lyssna till den och recitera den." S B 1.5.11

Trots dess små litterära felaktigheter, måste man studera poesi på grund av värdet av dess ämne. Enligt vaisnava-filosofin är all litteratur förstklassig som lovprisar Herren, vare sig den författats på riktigt sätt eller inte. Man behöver inte ta hänsyn till någonting annat.

16.102

.

Srila Narottama dasa Thakura har sjungit att den bästa förutsättningen för att ta sin tillflykt till Herren Caitanyas lotusfötter är att vara den mest fallne, eftersom Herren kom speciellt för att befria de fallna själarna. I denna tidsålder finns mycket få lärda. Nästan alla är fallna köttätare, drinkare, kvinnojägare och spelare. Sådana personer anses aldrig vara lärda, även om de presenterar sig som sådana. Eftersom dessa så kallade lärda ytligt sett ser att Herren Caitanya Mahaprabhu umgås med de fallna själarna, tror de att Han är avsedd för en lägre kategori av människor men att de själva inte behöver Honom. Således ansluter sig inte sådana lärda till rörelsen för Krishnamedvetande. Att var uppblåst med falska lärdomar är därför en dålig förutsättning för att acceptera för rörelsen för Krishnamedvetande. Men här är ett speciellt exempel, ty även om den poetiske mästaren (Kesava Kasmiri) var en mycket lärd person, så gynnade Herren även honom på grund av hans ödmjuka underkastelse.

16.108

Varför bloggar så få hängivna?

Nedanstående inlägg om Herren Caitanya var denna bloggs etthundraåttonde. Det hurrar vi för: Hurra, hurra, hurra, hurra!
108 är ett lyckobringande nummer med speciell mening inom vaisnavafilosofin, bl a är Krishnas älskade gopier 108 till antalet.

Det är fint att ha möjlighet att blogga om Krishnamedvetande, det ändå något bra som internet har fört med sig trots all smörja som tyvärr finns där.

Men varför är det så få svenska hängivna som bloggar? De som är heltidsengagerade inom Krishnamedvetande har väl så mycket annat att göra att de inte hinner, men det måste ändå finnas många som skulle kunna hinna skriva en stund då och då, vare sig det är frågan om mera avancerade vaisnavas eller "vanligt folk", som jag själv, som helt enkelt är intresserade av Krishnamedvetande. Det vore roligt att finna lite mera meningsfullt bloggande att läsa bland allt babbel som finns i bloggosfären.

Några bloggar som jag lyckats finna:

Bhaktin M
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5119

Nimaihuset
http://nimaihuset.blogspot.com/

Sadhu
http://sadhusblog.blogspot.com/

Skogstroll
http://skogstroll.blogspot.com/

Wadji tycks ha lagt ner sin blogg?

Herrens pauganda-lila

En sammanfattning av det femtonde kapitlet är som lyder. Herren tog grammatiklektioner hos Gangadasa Pandita och blev mycket skicklig i att kommentera grammatik. Han förbjöd Sin moder att inta spannmål på Ekadasi-dagen. Han berättade en historia om att Visvarupa, efter att Han ingått livsordningen sannyasa, i en dröm hade inbjudit även Honom att ingå sannyasa, men Herren vägrade och skickades därför tillbaka hem. När Jagannatha Misra gick bort gifte Sig Herren med Vallabhacaryas dotter, vars namn var Laksmi. Alla dessa händelser sammanfattas i detta kapitel.

.

Caitanya-caritamrita

Adi-lila Kapitel 15

.

En dag föll Sri Caitanya Mahaprabhu på knä vid Sin moders fötter och bad henne ge Honom någonting som välgörenhetsgåva.

15.8

.

Hans moder svarade:"Min käre son , jag ger Dig vadhelst Du önskar." Då sade Herren: "Min kära moder, var snäll och ät inte spannmål på Ekadasi-dagen."

.

Från första början av Sin barndom införde Sri Caitanya Mahaprabhu systemet att observera fasta på Ekadasi-dagen. I Srila Jiva Gosvamis Bhakti-sandarbha finns ett citat från Skanda Purana som varnar för att en person som äter spannmål på Ekadasi blir en mördare av sinmor, far, bror och andlige mästare, och även om han upphöjs till en Vaikuntha-planet, faller han ned. På Ekadasi tillagas allting för Visnu, inklusive spannmål och dahl som vanligt, men det föreskrivs att en vaisnava inte ens bör inta visnu-prasada på Ekadasi. Det sägs att en vaisnava inte tar emot något ätbart som inte offrats til Herren Visnu, men på Ekadasi bör en vaisnava inte vidröra ens mahaprasada som offrats till Visnu, fastän sådan prasada kan förvaras för att ätas nästa dag. Det är strängt förbjudet att ta emot någon slags spannmål på Ekadasi, även om det offrats til Herren Visnu.

15.9

.

Moder Saci sade:"Du har talat mycket bra. Jag skall inte äta spannmål på Ekadasi." Från den dagen började hon iakttaga fasta på Ekadasi.

.

Det är en fördom bland smarta-brahmaner att en änka måste iakttaga fasta på Ekadasi men inte en kvinna som har sin man i livet. Innan Herren Caitanya gjorde Sin anmodan verkade det som om Sacimata inte observerade Ekadasi på grund av att hon var sa-dhava, som betyder att hennes make var i livet. Emellertid införde Sri Caitanya Mahaprabhu det systemet att en kvinna, även om hon inte är en änka, måste observera Ekadasi-dagen och inte får röra någon slags spannmål, inte ens de som offrats till Visnus Gudsgestalt.

15.10

Herren Caitanyas barndomslekar

Srila Bhaktivinoda Thakura har gjort en sammanfattning av detta kapitel i sin Amrita-pravaha-bhasya: "I detta Caitanya-caritamritas fjortonde kapitel finns en skildring av hur Herren Caitanya Mahaprabhu roade Sig i Sina barndomslekar, hur Han kröp, grät och åt lera, hur Han skänkte intelligens till Sin moder, gynnade en gästande brahmana, red på två tjuvars axlar och vilseledde dem till Sitt Eget hem, och, under förevändningen av att var sjuk, intog prasada i Hiranyas och Jagadisas hem på dagen för Ekadasi. Kapitlet beskriver vidare hur Han visade upp Sig som en olydig pojke, hur Han förde med Sig en kokosnöt på Sitt huvud till Sin moder när hon svimmade, hur Han skämtade med jämnåriga flickor på Ganges stränder, hur Han tog emot dyrkansvärda tillbehör från Srimati Laksmidevi, hur Han satte Sig i en avfallsgrop varifrån Han förkunnade transcendental kunskap, hur Han lämnade gropen på Sin moders befallning, och hur Han umgicks med Sin fader med full tillgivenhet."

.

Caitanya caritamrita

Adi-lila Kapitel 14

.

Vid ett tillfälle åt Herren upp en gästande brahmanas mat tre gånger, och senare, i förtroende, befriade Herren denne brahmana från materiella åtaganden.

.

Historien om denne brahmanas befrielse lyder som följer. En brahmana, som reste över hela landet, från den ena pilgrimsorten till den andra, kom till Navadvipa och kom som gäst till Jagannatha Misras hem. Jagannatha Misra gav honom alla ingredienser till matlagning, och brahmanan tillredde sin mat. När brahmanan offrade maten till Herren Visnu i meditation, kom barnet Nimai fram och började äta maten, och på grund av detta trodde brahmanan att hela offringen var förstörd. Därför började han laga mat en andra gång efter Jagannatha Misras inrådan, men när han mediterade kom barnet åter fram och började äta av maten, och förstörde offringen ännu en gång. På Jagannatha Misras anmodan började brahmanan laga mat en tredje gång, men för tredje gången kom Herren fram och började äta av maten, trots att barnet hade låsts in i ett rum och alla sov eftersom det var sent på kvällen. Brahmanan trodde att Herren Visnu den dagen inte ville ta emot hans mat och att han därför var påbjuden att fasta, och således blev han mycket upprörd och ropade högt: "haya haya" (Vad har hänt! Vad har hänt!) När Herren Caitanya Mahaprabhu såg brahmanan i detta upprörda tillstånd, sade Han åt honom:"Tidigare var Jag son till moder Yasoda. Vid den tiden var du också gäst i Nanda Maharajas hem, och Jag störde dig på detta sätt. Jag är mycket nöjd med din hängivenhet. Därför äter jag av maten du har anrättat." När brahmanan förstod den gunst som Herren gav Honom, blev han mycket behagad, och han överväldigades av kärlek till Krishna. Han var tacksam mot Herren, ty han kände sig mycket lyckligt lottad. Därefter bad Herren brahmanan att inte avslöja händelsen för någon annan.

14.37