Herren Caitanya tar emot prasada

Bhaktivinoda Thakura ger i sin Amrita-pravaha-bhasya följande sammanfattning av tionde kapitlet:
Inför Ratha-yatra-ceremonin begav sig alla de gudshängivna från Bengalen som vanligt till Jagannahta Puri. Raghava Pandita tog med sig olika slags maträtter till Sri Caitanya Mahaprabhu. Maten hade tillagats av hans syster, vars namn var Damayanti, och varorna kallades i allmänhet för raghavera jhali. Makaradhvaja Kara, som kom från Panihati och följde med Raghava Pandita, var den person som hade hand om raghavera jhalin, dvs de säckar med mat som Raghava Pandita medförde.

Den dag de hängivna anlände till Jagannatha Puri, gladdes Herren Govinda åt vattenlekar i Narendra-sarovara. Sri Caitanya Mahaprahbu gladdes också åt ceremonin i vattnet tillsammans med Sina hängivna. Såsom tidigare utförde Sri Caitanya Mahaprabhu rengöringsceremonin vid Gundica och reciterade den berömda versen jagamohana-pari-munda yau. Efter det att kirtana avslutats serverade Han prasada till alla de gudshängivna, och Han tog också lite Själv. Sedan lade Han Sig ner vid dörren till Gambhira för att vila. På något sätt kom Govinda dit och masserade Hans fötter. Govinda kunde emellertid inte gå ut den dagen, och därför kunde han inte inta prasada. Från Govindas karaktär kan vi lära oss, att vi ibland kan begå förseelser för att tjäna Herren, men inte för sinnesnjutning.

Govinda, Sri Caitanya Mahaprahbus personlige tjänare, fick Herren att äta all den mat som till Hans tjänst överlämnats av de gudshängivna från Bengalen. Alla vaisnaverna brukade bjuda in Sri Caitanya Mahaprabhu till sina hem. Herren accepterade en inbjudan från Caitanya dasa, Sivananda Senas son, och åt ris och yoghurt där.

Caitanya-caritamrita
Antya-lila Kapitel 10
.

Raghava Pandita kom med säckar fulla av mat, mycket fint tillagad av hans syster Damayanti.
Damayanti hade tillagat ojämförliga maträtter, helt värdiga att ätas av Herren Sri Caitanya Mahprabhu. Herren åt av dem oupphörligt under ett år.

Det följande är namnen på några av de pickles och kryddsåser som fanns i Raghava Panditas säckar. Amra-kasandi, ada-kasandi, jhala-kasandi, nembu-ada (en maträtt tillagad med lime och ingefära), amra-koli, amsi, ama-khanda, tailamra (mango i senapsolja) och ama-satta.
Damayanti hade också mycket omsorgsfullt malt torkade bittra grönsaker till ett pulver.

Förbise inte sukuta därför att den är en bitter maträtt. Sri Caitanya Mahaprabhu erfor större glädje av att äta denna sukuta än av att dricka pancamrita (en rätt tillagad av mjölk, socker, ghi, honung och ostmassa).

Eftersom Sri Caitanya Mahaprabhu är Gudomens Högsta Personlighet, utvinner Han det innersta syftet ur allting. Han accepterade Damayantis kärlek till Honom, och därför var till och med de torra,bittra sukutabladen och kasandin (en sur kryddsås) njutbara för Honom.

På grund av sin naturliga kärlek till Sri Caitanya Mahaprabhu betraktade Damayanti Herren som en vanlig människa. Därför trodde hon att Han skulle bli sjuk av att äta för mycket och att det skulle bildas slem i Hans mage.

På grund av ren kärlek älskar de Krishnahängivna i Goloka Vrindavana, Vrajabhumi, Krishna som en vanlig människa. Ändå, trots att de ser Krishna som en av dem, är deras kärlek till Krishna utan gräns. På grund av sin utomordentliga kärlek betraktade likaså hängivna, såsom Raghava Pandita och hans syster, Damayanti, Sri Caitanya Mahaprabhu som en människa, men deras kärlek till Honom saknade gräns. Om en vanlig människa äter för mycket drabbas han av sjukdomen amla-pitta, vilken följer av matsmältningsbesvär på grund av sur mage. Damayanti trodde att Sri Caitanya Mahaprahbu skulle drabbas av detta.

På grund av uppriktig tillgivenhet tänkte hon att denna sukuta skulle bota Herrens sjukdom. Herren blev mycket glad när Han beaktade dessa kärleksfulla tankar hos Damayanti.
10.13-20

Damayanti malde frön av koriander och anis till pulver och kokade sedan detta tillsammans med socker till små godsaker, som var formade som små bollar.

Hon gjorde söta bollar med torr ingefära, vilka gör att det slem som orsakats av för mycket galla försvinner. Hon förpackade alla dessa rätter i olika små tygpåsar.

Hon gjorde hundra olika kryddsåser och pickles. Hon tillagade också koli-sunthi (torkad ingefära och bär), koli-curna (pulvriserade torkade bär), koli-khanda( en annan rätt av bär) och många andra rätter. Hur många skall jag nämna?

Hon gjorde många sötsaker, formade som bollar. Till några hade använts malda kokosnätter, och andra var lika vita som Ganges vatten. På detta sätt gjorde hon olika slags sötsaker som håller sig länge.

Hon gjorde en slags ost som står sig länge, olika slags sötsaker med mjölk och grädde samt många andra olika rätter, såsom amrita-karpura (en rätt som tillagats av mjölk och kamfer).

Hon gjorde risflingor av fint, okokat saliris och fyllde en stor påse gjord av nytt tyg.

Av en del av risflingorna gjorde hon rispuffar, som hon stekte i ghi och kokade i sockerrörjuice, varefter hon blandade i lite kamfer samt rullade bollar av det hela.

Hon malde stekta korn av utmärkt ris, blandade i ghi till en pasta och kokade det hela i sockerlag. Sedan satte hon till kamfer, svartpeppar, nejlikor, kardemumma och andra kryddor samt rullade smeten till bollar, vilka var mycket välsmakande och väldoftande.

Hon tog rostat fint ris och stekte det i ghi, kokade det hela i sockerlag samt blandade i kamfer och gjorde på detta sätt en rätt som kallas ukhda eller mudki.

En annan sötsak var gjord av malda rosta ärtor, stekta i ghi och sedan kokade i sockerjuice. Kamfer hade blandats i, och sedan hade sötsaken rullats till bollar.

Jag skuille inte ens om jag tog hela livet på mig kunna nämna namnen på alla dessa underbara rätter. Damayanti gjorde tusentals olika sorter.

Damayanti följde sin broder Raghava Panditas order och tillagade alla dessa rätter. De hyste båda obegränsad kärlek till Sri Caitanya Mahaprabhu och var långt framskridna vad beträffar gudshängiven tjänst.

Damayanti tog lera från Ganges, torkade den, pulvriserade den, siktade den genom ett tygstycke samt blandade den med aromatiska ingredienser och rullade den till små bollar.

Kryddsåser och liknande rätter hälldes i tunna lerkrukor, och allt annat stoppades i små tygpåsar.

Från små påsar gjorde Damayanti påsar som var dubbelt så stora. Sedan fyllde hon omsorgsfullt de stora påsarna med de små.

Sedan lindade hon in och förseglade varje säck mycket omsorgsfullt. Säckarna bars av tre bärare, som gick efter varandra.

Sålunda har jag i korthet beskrivit de säckar som blivit berömda under beteckningen raghavera jhali.
10.22-39
.



Det var sedan länge en fast regel, att Sri Caitanya Mahrpbhu lade Sig ner för att vila efter lunch och att Govinda kom och masserade Hans ben. Därefter brukade Govinda hedra den mat som Sri Caitanya Mahaprahbu lämnat.
.
Denna gång upptog Herren hela dörröppningen när Han låg ner. Govinda kunde inte komma in i rummet, och därför bad han enligt följande.
.
"Var snäll och vänd Dig på sidan, så att jag kan gå förbi och komma in i rummet!" Herren svarade emellertid:"Jag har inte kraft nog att röra Min kropp."
.
Govinda bad om och om igen, men Herren svarade:"Jag kan inte röra Min kropp."
.
Govinda bad om igen:"Jag vill masssera Dina ben." Men Herren sade:"Gör det eller gör det inte! Det är du som avgör hur du skall handla.¨
.
Då bredde Govinda ut Herrens sjal över Hans kropp, och på detta sätt gick han in i rummet genom att kliva över Herren.
.
Govinda masserade som vanligt Herrens ben. Han tryckte mycket mjukt mot Herrens midja och rygg, och sålunda försvann Herrens trötthet.
.
Herren sov mycket behagligt i omkring fyrtiofem minuter medan Govinda masserade Hans kropp, och därefter vaknade Han upp.
.
När Sri Caitanya Mahaprabhu såg Govinda sittande vid Sin sida, blev Han något vred. "Varför har du suttit här så länge idag?" sade Han.
.
"Varför gick du inte för att inta din måltid efter det att Jag somnat?" frågade Herren. Govinda svarade:"Du låg ner och blockerade dörren, och det fannns inget sätt att komma ut."
.
Herren frågade:"Hur kom du in i rummet? Varför gick du inte upp på samma sätt för att äta din lunch?"
.
Govinda svarade i sitt sinne:"Min plikt är att tjäna, även om jag måste begå förseelser eller komma till helvetet."
.
"Jag begår gärna tusentals förseelser för att kunna tjäna Herren, men jag är mycket rädd för att begår ens ett spår av en förseelse för min egen skull."
.
Medan Govinda tänkte på detta sätt förblev han tyst. Han svarade inte på Herrens fråga.
.
Govinda hade för vana att gå och äta lunch när Herren sov. Denna dag fortsatte han emellertid, när han såg hur trött Herren var, att massera Hans kropp.
.
Det fanns ingen möjlighet att komma ut. Hur skulle han kunna gå iväg? När han funderade över att kliva över Herrens kropp, ansåg han att det skulle var en stor förseelse.
.
Detta är några av den gudshängivna tjänstens mera subtila etikettsregler. Endast den person som mottagit Sri Caitanya Mahaprabhus barmhärtighet kan förstå dessa principer.
.
Herren är mycket intresserad av att uppenbara Sina hängivnas upphöjda egenskaper, och det var därför Han arrangerade för denna händelse.
10.83-101
.

Varje hängivn ebrukade ta med sig en speciell sorts prasada, som han överlämnade till Govinda med följande vädjan: "Var snäll och se till att Herren med säkerhet kommer att äta denna prasada."

Någon hade tagit med sig paida (en kokosnötsrätt), någon annan hade medfört sötsaksbollar, och ytterligare någon hade tagit med sig bakverk och sött ris. Prasadan var av olika slag och mycket kostsam.

Govinda brukade överlämna prasadan till Sri Caitanya Mahaprahbu och tala om för Honom vem som hade skänkt just denna rätt. I själva verket brukade Herren emellertid inte äta den. Han sade blott:"Håll den i förvar!"

Govinda fortsatte att samla på sig mat och snart fyllde den upp ett helt hörn i rummet. Det fanns tillräckligt mycket för att mätta åtminstone hundra människor.

Alla de gudshängivna frågade Govinda med stor iver:"Har du givit Caitanya Mahaprahbu den prasada som jag hade med mig?"

När de gudshängivna frågade Govinda, var han tvungen att ljuga för dem. Därför talade han en dag i besvikelse till Herren.

"Många respektabla gudshängivna, med Advaita Acarya i spetsen, anstränger sig mycket för att till mig överlämna olika slags mat, som är avsedd för Dig."

"Du äter den inte, men de frågar mig om och om igen. Hur länge skall jag fortsätta lura dem? Hur skall jag kunna bli fri från detta ansvar?"

Sri Caitanya Mahaprabhu svarade: "Varför är du så dum och olycklig i onödan? Hämta hit allt det som de har överlämnat till dig!"

Sri Caitanya Mahaprabhu satte Sig ner för att äta. Sedn bar Govinda fram den ena rätten efter den andra till Honom samtidigt som han sade namnet på den person som hade skänkt rätten.

"Dessa rätter - paida (kokosnötsrätt), sött ris, bakverk med grädde, och dessutom amrita-gutika (sötsaksbollar), manda (en sorts runda sötsaker) och en kruka med kamfer - har skänkts av Advaita Acarya."

"Härnäst kommer olika maträtter - bakverk, grädde, amrita-manda (en sorts sötsak) och padma-cini - som överlämnats av Srivasa Pandita."

"Alla dessa rätter är gåvor från Acaryaratna, medan de här olika gåvorna kommer från Acaryanidhi."

"Alla dessa olika anrättningar har skänkts av Vasudeva Datta, Murari Gupta och Buddhimanta Khan."

"Dessa maträtter är gåvor från Sriman Sena, Sriman Pandita och Acarya Nandana. Var snäll och ät dem alla!"

"Här är de rätter som tillagats av Kulina-gramas invånare, och dessa har tillretts av Khandas invånare."

På detta sätt talade Govinda om var och ens namn när han lade maten framför Herren. Med stor tillfredsställelse började Herren äta alltihop.

De hårda kokosnötssötsakerna, kallade mukuta narikela, sötsakssbollarna, de många olika slags söta dryckerna och alla andra rätter var åtminstone en månad gamla, men trots att de var mycket gamla hade de inte förlorat smaken eller fått en fadd smak. Sannerligen hade de alla förblivit färska. Sådan är Sri Caitanya Mahaprabhus barmhärtighet.

På mycket kort tid åt Sri Caitanya Mahaprahbu lika mycket som skulle ha räckt till hundra personer. Sedan frågade Han Govinda:"Finns det något mer?"

Govinda svarade."Nu återstår endast Raghavas säckar." Herren sade. "Låt dem bli kvar idag! Jag skall ta hand om dem senare."

Följande dag, när Sri Caitanya Mahaprahbu intog Sin lunch på en enslig plats, öppnade Han Raghavas säckar och undersökte innehållet, den ena rätten efter den andra.

Han smakade litet av alla de olika maträtterna och prisade dem alla för sin smak och arom.

Alla de olika återstående prasada-rätterna förvarades för att ätas under hela året. När Sri Caitnaya Mahaprahbu åt Sin lunch brukade Svarupa Damodara Gosvami servera litet i taget.

Ibland brukade Sri Caitanya Mahaprabhu äta litet av dem på kvällen. Herren njuter sannerligen av de rätter som tillagats med tro och kärlek av Hans hängivna.

Sålunda tillbringade Sri Caitanya Mahaprahbu hela Caturmasya-perioden (regnperiodens fyra månader i det lyckliga tillståndet att tillsammans med Sina hängivna diskutera ämnen rörande Krishna.

10.108-133

Gopinatha Pattanayaka befrias

Det nionde kapitlet sammanfattas enligt följande:

Gopinatha Pattanayaka, Bhavananada Rayas son, var i tjänst hos regeringen, men han förskingrade en del av statskassan. Därför beordrade bada-janan, kung Prataparudras äldste son, att han skulle straffas med döden. Således höjdes Gopinatha Pattanayaka upp på cangan för att dödas, men tack vare Sri Caitanya Mahaprabhus barmhärtighet befriades han. Inte nog med det, han befordrades också till en högre post.

Caitanya-caritamirta

Antya-lila Kapitel 9

"O Herre! Dessa är emellertid inte de främsta följderna av att man mediterar på Dina lotusfötter. Materiell rikedom är flyktig och utgör därför endast en liten del av vad som följer av Din barmhärtighet."

Man kan uppnå livets högsta fulländning genom att meditera på Sri Caitanya Mahaprabhus lotusfötter. I allmänhet är människor intresserade av de fyra religiösa principerna, nämligen religion, materiell rikedom, sinnesnjutning och befrielse. Såsom antytts i Srimad-Bhagavatam utgör emellertid framgång inom dessa fyra slags materiella och andliga områden inte den sanna följden av gudshängiven tjänst. Den sanna följden av gudshängiven tjänst är att man under alla omständigheter verkligen utvecklar sin slumrande kärlek till Krishna. Tack vare Sri Caitanya Mahaprabhus barmhärtighet kunde Gopinatha Pattanayaka förstå, att de materiella fördelar han hade förvärvat inte var den yttersta följden av hans mediterande på Herren Caitanya Mahaprahbus lotusfötter. Denna sanna följden kommer när man är likgiltig inför materiell rikedom. Därför bad Gopinatha Pattanayaka till Herren om att få bli det.

9.137

Vare sig man är engagerad i materiell verksamhet, som inefattar penningtransaktioner, eller befinner sig i försakelsens livsordning, bör man alltid betrakta sig som Guds evige tjänare, ty detta är den levande varelsens verkliga ställning. Att bli sannyasi samt att syssla med pennningtransaktioner är båda yttre angelägenheter. Man måste alltid begrunda hur man kan glädja och tillfredsställa Krsna. Då kommer man inte att bli insnärjd, även om man är inblandad i materialistisk verksamhet. Så snart man glömmer att man är Krishnas evige tjänare blir man amterillt bunden. Om man emellertid alltid är medveten om att Krishna är den Högste Herren och att man själv är Hans evige tjänare, är man under alla omständigheter en befriad person. Insnärjande materiell verksamhet kommer då inte att påverka en.
9.141

När en person glömmer sin ställning som Krsnas evige tjänare begår han många syndfulla gärningar, men den som upprätthåller sin ställning som Krsnas evige tjänare kan inte avvika från moralens, religionens och etikens väg. För närvarande har människor över hela världen, särskilt i Indien, glömt sitt förhållande till Gudomens Högsta Personlighet som Hans evige tjänare. Därför har de moraliska, religiösa och etiska principerna nästan försvunnit. Denna situation är mycket skadlig för människosamhället. Alla bör därför försöka utveckla Krishnamedvetande och följa Sri Caitanya Mahaprabhus principer.
9.142

”Spendera överhuvudtaget ingenting på syndfull verksamhet, genom vilken du kommer att bli en förlorare, såväl i detta liv som i nästa.” Efter att ha sagt detta tog Sri Caitanya Mahaprabhu farväl av dem.
9.144

När en person lever syndfullt, förlorar han såväl möjligheten att göra andliga framsteg som möjligheten till materiell rikedom. Om man njuter av den materiella världen för att tillfredsställa sina sinnen, är man förvisso fördömd. Framsteg inom den materiella rikedomens område beror inte på den Högsta Personliga Gudens direkta barmhärtighet, men likväl antyder det indirekt barmhärtighet från Herren, ty även en person som är alltför fäst vid materiell framgång kan gradvis bli avsagd och upphöjd till det andliga planet. Då kan han skänka motivlös, ren tjänst till Herren.
9.148

Ramacandra Puri kritiserar Herren

Srila Bhaktivinoda Thakura ger i sin Amrita-pravaha-bhasya följande sammanfattning av det åttonde kapitlet:

Detta kapitel skildrar berättelsen om Herrens förhållande till Ramacandra Puri. Fastän Ramacandra Puri var lärjunge till Madhavendra Puri, var han påverkad av torra mayavadier, och därför kritiserade han Madhavendra Puri. Som en följd härav anklagade Madhavendra Puri honom för att vara en syndare och förkastade honom. Eftersom Ramacandra Puri hade förkastats av sin andlige mästare, blev han endast intresserad av att finna fel hos andra och tillrättavisa dem enligt torr mayavada-filosofi. Av denna anledning var han inte särskilt respektfull mot vaisvaner, och senare blev han så fallen att han började kritisera Sri Caitanya Mahaprabhu för Hans ätande. När Herren fick höra denna kritik minskade Han på Sitt ätande, men när Ramacandra Puri lämnat Jagannatha Puri återgick Han till Sitt vanliga beteende.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila Kapitel 8

.

Ramacandra Puri var så dåraktig att han utan fruktan vågade undervisa sin andlige mästare.

8.20

.

En person som är fäst vid torr, spekulativ kunskap har inget förhållande till Krishna. Han sysselsättning är att kritisera vaisnaver. Sålunda befinner han sig på kritiserandets plan.

8.27

.

Paramananda Puri sade: "Min gudbroder Ramacandra Puri är av naturen en dålig kritiker. Vad tjänar det till att Du sluta äta på grund av hans ord?"

.

"Det tillhör Ramacandra Puris natur, att han först låter en person äta så mycket han önskar, och om han inte äter mer än nödvändigt, så anstränger Ramacandra sig mycket för att få personen i fråga att äta mer."

.

"På detta sätt lockar han en person att äta mer än nödvändigt, och sedan kritiserar han direkt denna person genom att säga:"Du äter så mycket! Hur mycket pengar har du i ditt förvar?"

.

"Dessutom, genom att locka sannyasier att äta så mycket, så förstör du deras religiösa principer. Därför kan jag förstå att du inte ha gjort några framsteg."

.

"Det hör till Ramacandras Puris verksamhet att ständigt fråga om hur andra äter och utför sina dagliga sysslor."

.

"De två slag av verksamhet som förkastas i uppenbarelseskrifterna utgör hans dagliga sysselsättning."

.

"Man bör se det så, att på grund av mötet mellan den materiella naturen och den levande varelsen, verkar universum enhetligt. Således skall man aldrig prisa eller kritisera andras karaktär eller verksamhet."(SB 11.28.1)

.

"Av dessa två regler föjer Ramacandra Puri den första genom att undvika att prisa, men fastän han vet att den andra är viktigare, försummar han den genom att kritisera andra."

.

Den första föreskriften kallas purva-vidhi och innebär att man inte skall prisa, och den andra, para-vidhi, innebär att man inte skall kritisera. Förbudet att prisa är av mindre betydelse än förrbudet att häda. Man måste noga följa para-vidhi, fastän man kanske försummar purva-vidhi. Den verkliga föreskriften är därför, att man kan prisa men inte kritisera. Ramacandra Puri agerade emellertid omvänt, ty han försummande para-vidhi, medan han strängt följde purva-vidhi. Eftersom han undvek att följa principen att inte kritisera, bröt Ramacandra Puri mot båda reglerna.

.

"Av den första och den andra regeln, är den andra viktigast."

.

”Även om det finns hundratals goda egenskaper, beaktar en kritiker inte dessa, Istället försöker han med list peka ut någon brist i dessa egenskaper.”

.

"Man får därför inte följa Ramacandra Puris principer. Likväl måste jag säga någonting emot honom, ty han gör våra hjärtan olyckliga."

8.72-82

.

De gudshängivna betraktade Ramacandra Puri som en stor börda. När han lämnade Jagannatha Puri kände sig alla mycket lyckliga, som om en stor sten plötsligt fallit till marken från deras huvuden.

.

Efter hans avfärd var alla lyckliga igen. Sri Caitanya Mahaprahbu accepterade inbjudningar som vanligt och ledde den gemensamma sången och dansen. Alla andra intog också prasada utan hinder.

.

Om man förkastas av sin andlige mästare blir man så fallen att man, liksom Ramacandra Puri, begår förseelser till och med mot Gudomens Högsta Personlighet.

.

Sri Caitanya Mahaprabhu brydde Sig inte om Ramacandra Puris förseelser, ty Herren betraktade honom som Sin andlige mästare. Ramacandra Puris karaktär visade emellertid alla vad som är resultatet av förseelser mot den andlige mästaren.

8.97-100

Mötet mellan Herren Caitanya och Vallabha Bhatta

Srila Bhaktivinoda Thakura ger i sin Amrita-pravaha-bhasya följande sammanfattning av det sjunde kapitlet:

I detta kapitel skildras Herren Sri Caitanya Mahaprabhus möte med Vallabha Bhatta. Dessa två personligheter skämtade med varandra, och detta ledde till att Sri Caitanya Mahaprabhu tillrättavisade Vallabha Bhatta och med ett sympatiskt sinnelag accepterade en inbjudan från honom. Sri Caitanya Mahaprabhu hade tidigare sett att Vallabha Bhatta var mycket fäst vid Gadadhara Pandita. Därför agerade Han som Han vore missnöjd med Gadadhara Pandita. Senare, när Vallabha Bhatta blev mer förtrogen med Herren, gav Herren honom rådet att ta emot instruktioner från Gadadhara Pandita. Sålunda uttryckte Herren Sina känslor av kärlek för Gadadhara Pandita.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila Kapitel 7

Medveten om att Vallabha Bhattas hjärta var fyllt med högmod, talade Sri Caitanya Mahaprabhu dessa ord och antydde därmed hur man kan lära sig något om gudshängiven tjänst.

Vallabha Bhatta var mycket stolt över sin kunskap om gudshängiven tjänst, och därför önskade han tala om Herren Sri Caitanya Mahaprahbu utan att förstå Herrens ställning. Av denna anledning antydde Herren på många olika sätt, att om Vallabha Bhatta önskade veta vad gudshängiven tjänst verkligen är, måste han lära sig det från alla de omnämnda gudshängivna personerna, med början från Advaita Acarya, Herren Nityananda, Sarvabhauma Bhattacarya och Ramananda Raya. Svarupa Damodara har i detta sammanhang sagt, att om man önskar lära sig innebörden av Srimad-Bhagavatam, måste man ta lärdom från en förverkligad själ. Man får inte i sitt högmod tro, att man kan förstå den transcendentala, kärleksfulla tjänsten till Herren genom att endast läsa böcker. Man måste bli tjänare till en vaisnava. Narottama dasa Thakura har bekräftat: chadiya vaisnava-seva nistara payeche keba "Man kan inte nå en transcendental ställning om man inte mycket troget tjänar en ren vaisnava." Man måste anlita en vaisnava-guru, och sedan måste man med hjälp av frågor och svar gradvis lära sig vad ren hängiven tjänst till Krishna är. Detta system kallas parampara.

7.53

Raghunatha dasa Gosvami träffar Herren Caitanya

Bhaktivinoda Thakura har i sin Amrita-pravaha-bhasya givit följande sammanfattning av detta kapitel. När Herren Caitanya fick transcendental anfall av hänryckt kärlek blev Han omhändertagen av Ramananda Raya och Svarupa Damodara Gosvami, som tillfredsställde alla Hans önskningar. Raghunatha dasa Gosvami hade under en lång tid försökt nå Herren Caitanyas lotusfötter, och till slut lämnade han sitt hem och träffade Herren. När Sri Caitanya Mahaprabhu på Sin väg till Vrindavana kom till Santipura, erbjöd Raghunatha dasa Gosvami att överlämna sitt liv till Herrens lotusfötter. Under tiden hade dock en muslimsk tjänsteman blivit avundsjuk på Hiranya dasa, Raghunatha dasa Gosvamis farbror, och han förmådde en högt uppsatt rättstjänsteman att låta arrestera honom. Hiranya dasa lämnade då sitt hem, men tack vare Raghuantha dasa Gosvamis intelligens kunde missförståndet uppklaras. Raghunatha dasa begav sig därefter till Panihati, och i enlighet med Nityananda Prabhus befallning firade han en festival (cida-dadhi-mahotsava) genom att dela ut platt ris med yoghurt. Dagen efter festivalen gav Nityananda Prabhu Raghunatha dasa välsignelsen att han mycket snart skulle uppnå Sri Caitanya Mahaprabhus beskydd. Efter denna händelse lyckades Raghunatha dasa med hjälp av sin präst, vars namn var Yadunandana Acarya, med list ta sig ut ur sitt hus och rymma.

Raghunatha dasa Gosvami begav sig i all hemlighet till Jagannatha Puri och aktade sig för att färdas längs den allmänna vägen. Efter tolv dagar anlände han vid Sri Caitanya Mahaprabhus lotusfötter i Jagannatha Puri.

Sri Caitanya Mahaprabhu anförtrodde Raghunatha dasa Gosvami åt Svarupa Damodara Gosvami. Ett annat namn på Raghunatha dasa Gosvami är därför Svarupera Raghu, dvs Svarupa Damodaras Raghunatha. I fem dagar intog Raghunatha dasa Gosvami prasada i templet, men därefter stod han vid Simha-dvara-porten och åt endast vadhelst han erhöll som allmosor. Ytterligare en tid senare levde han av att ta emot allmosor från olika chatras, dvs matutdelningscentrer. När Raghunathas far fick reda på detta skickade han pengar och några män, men Raghunatha dasa Gosvami vägrade att ta emot pengarna. Då Sri Caitanya Mahaprabhu förstod att Raghunatha dasa Gosvami livnärde sig på att tigga från olika chatras, skänkte Han honom Sin egen gunja-mala samt en sten från Govardhanaberget. Därefter brukade Raghunatha dasa Gosvami äta bortkastad mat, som han samlade ihop och tvättade. Detta avsagda liv tillfredsställde i hög grad både Svarupa Damodara Gosvami och Sri Caitanya Mahaprabhu. En dag tvingade Herren Caitanya till Sig lite av denna mat, och på detta sätt välsignade Han Raghunatha dasa Gosvami, tack vare dennes avsagdhet.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila Kapitel 6

Raghunatha dasa frambar sina vördnadsbetygelser genom att på avstånd falla raklång till marken. Nityananda Prahbus tjänare påpekade då:"Där är Raghunatha dasa, som visar Dig sin vördnad."

När Herren Nityananda Prabhu fick höra detta sade Han:"Du är en tjuv. Nu har du kommit för att träffa Mig. Kom hit, kom hit! Idag skall jag straffa dig!"

Herren kallade på Raghunatha dasa, men han gick ändå inte fram till Honom. Herren drog då till Sig Raghunatha med tvång och placerade Sina lotusfötter på hans huvud.

Herren Nityananda är av naturen mycket barmhärtig och mycket rolig. På grund av Sin barmhärtighet sade Han följande till Raghunatha dasa.

"Du är precis som en tjuv, för du stannar kvar på en avlägsen plats i stället för att komma nära. Nu när Jag har fångat dig skall Jag straffa dig."

"Ordna en festival och ge alla Mina följeslagare yoghurt och platt ris att äta." Då han fick höra detta blev Raghunatha dasa mycket belåten.

Raghunatha dasa skickade omedelbart sina egna män till byn för att köpa alla tänkbara slag av matvaror och ta med tillbaka. Raghunatha förde dit platt ris, yoghurt, mjölk, sötsaker, socker, bananer och andra matvaror och placerade dem runtomkring.

Så snart de fick höra talas om att en festival skulle äga rum började alla möjliga brahmaner och andra gentlemän anlända. På detta sätt kom ett oräkneligt antal människor dit.

Då Raghunatha dasa såg människoskaran öka arrangerade han så att ytterligare matvaror sändes från andra byar. Han lät också föra dit mellan två och fyrahundra stora, runda lerkurkor.

Han införskaffade också fem eller sju särskilt stora lerkrukor, och i dessa krukor började en brahamna blötlägga platt ris för Herren Nityanandas tillfredsställelse.

På en plats blötlades platt ris i varm mjölk i var och en av de stora krukorna. Därefter blandades hälften av riset med yoghurt, socker och bananer.

Den andra hälften blandades med kondenserad mjölk och en speciell slags banan, som kallas canpa-kala. Därefter tillsattes socker, skirat smör och kamfer.

.

När Nityananda Prabhu hade bytt till nya kläder och satt Sig på en upphöjd plattform, ställde brahmanan fram de sju jättelika krukorna inför Honom.

Alla Sri Nityananda Prabhus mest betydelsefulla följeslagare såväl som andra betydande personer satte sig i en ring runt Herren på denna plattform.

6.46-60

Då de fick höra talas om festivalen begav sig alla möjliga lärda personer, brahmaner och präster dit. Herren Nityananda Prabhu hedrade dem och lät dem sitta på den upphöjda plattformen tillsammans med Honom.

Var och en fick två lerkurkor. I den ena fanns platt ris med kondenserad mjölk och i den andra platt ris med yoghurt.

Alla andra männniskor satt i grupper runt plattformen. Ingen kunde räkna alla de närvarande.

Var och en av dem försågs med två lerkrukor - en med platt ris i yoghurt och den andra med platt ris i kondenserad mjölk.

En del av brahmanerna fick inte plats på plattformen, och de gick till Ganges strand med sina två lerkurkor för att blanda sitt platta ris.

Andra, som inte ens kunde få plats på Ganges strand, gick ner i vattnet och började äta sina två olika slag av platt ris.

Några satt således på plattformen, medan andra satt nedanför plattformen eller på Ganges strand, och de försågs alla med två krukor var av de tjugo män som delade ut maten.

Vid denna tidpunkt anlände Raghava Pandita. Då han såg hela situationen började han mycket överraskad att skratta.

Han hade med sig många andra slags maträtter som tillagats i ghi och offrats till Herren. Han placerade först denna prasada framför Herren Nityananda och delade sedan ut den till de hängivna.

Raghava Pandita sade till Herren Nityananda:"För Din skull, Herre, har jag redan offrat mat till murtin, men är Du inblandad i en festival här, så maten ligger hemma orörd."

Herren Nityananda svarade:"Låt Mig äta all denna mat under dagen, så skall Jag äta i ditt hem i kväll."

”Jag tillhör en grupp koherdepojkar, och därför omger Jag Mig vanligen med många koherdevänner. Jag är lycklig när vi på detta sätt kan ha en picknick tillsammans vid flodens sandstrand.”

Herren Nityananda fick Raghava Pandita att sitta ner och såg till att även han fick två krukor. I dem fanns två slag av blötlagt platt ris.

När alla hade blivit serverade platt ris förde Herren Nityananda Prahu i meditation dit Sri Caitanya Mahaprabhu.

När sedan Sri Caitanya Mahaprabhu anlände stod Herren Nityananda Prahu upp. De såg sedan hur de andra njöt av det platta riset med yoghurt och kondenserad mjölk.

Herren Nityananda Prabhu tog på skämt lite platt ris från varje kruka och stoppade in det i Herren Caitanyas mun.

Herren Caitanya log, och Han tog lite mat, stoppade in den i Nityanandas mun och skrattade när Han fick Herren Nityananda att äta.

På detta sätt gick Herren Nitaynanda genom alla de olika grupperna, och alla vaisnaver som stod där såg allt det roliga.

Ingen kunde förstå vad Nityananda Prabhu gjorde när Han vandrade omkring. Några ytterst lyckligt lottade personer kunde dock se att Herren Sri Caitanya Mahaprabhu också var närvarande.

Därefter log Nityananda Prabhu och satte Sig ner. På Sin högra sida hade Han fyra krukor med platt ris om inte hade gjorts av kokta risgryn.

Herren Nityananda erbjöd Sri Caitanya Mahaprabhu en sittplats och fick Honom att sitta ner. Därefter började de två bröderna tillsammans äta platt ris.

När Herren Nityananda såg Herren Caitanya Mahaprabhu äta tillsammans med Honom blev Han mycket lycklig och uppvisade olika slag av hänryckt kärlek.

Herren Nityananda Prabhu befallde:"Ät allihop, och sjung Haris heliga namn!" Omedelbart genljöd de heliga namnen "Hari, Hari", och ljudet fyllde hela universum.

När alla de hängivna sjöng de heliga namnen "Hari, Hari" och åt, mindes de hur Krishna och Balarama tillsammans med Sina vännner koherdepojkarna åt på Yamunas strand.

.

Sri Caitanya Mahaprabhu och Herren Nityananda Prabhu var ytterst barmhärtiga och frikostiga. Det var mycket lyckosamt för Raghunatha dasa att De accepterade alla dessa förehavanden.

Vem kan förstå Herren Nityananda Prabhus inflytande och barmhärtighet? Han är så kraftfull att Han kan förmå Herren Sri Caitanya Mahaprabhu att komma och äta platt ris på Ganges strand.

.

Alla de förtroliga hängivna som var koherdepojkar, med Sri Ramadasa i spetsen, var absorberade i hänryckt kärlek. De tog Ganges strand för att vara Yamunaflodens strand.

När affärsinnehavarna från många andra byar hörde talas om festivalen kom de dit för att sälja platt ris, yoghurt, sötsaker och bananer.

De kom med alla möjliga slags matvaror, och Raghunatha dasa köpte alltihop. Han betalade vad de begärde för sina varor, och senare gav han dem samma mat att äta.

Alla som kom för att se dessa lustiga händelser blev förplägade med platt ris, yoghurt och bananer.

.

När Herren Nityananda Prabhu hade avslutat sin måltid tvättade Han händerna och sköljde munnen. Han gav därefter Raghuantha dasa vad som fanns kvar i de fyra krukorna.

Det fanns mat även i Herren Nityanandas tre andra stora krukor, och en brahamana delade ut den till alla de hängivna genom att ge lite till var och en.

.

En brahmana kom därefter med en blomstergirland, som han placerade runt Nityananda Prabhus hals, och han smorde sandelträpasta över hela Hans kropp.

När en tjänare erbjöd Herren Nityananda betelnötter, log Herren och tuggade dem.

Med Sina egna händer delade Herren Nityananda Prahbu ut vadhelst som återstod av blomstergirlander, sandelträpasta och betelnöttter till alla de hängivna.

När Raghunatha dasa, som var mycket lycklig, erhöll den mat som hade lämnats kvar av Herren Nityananda Prabhu, åt han litet själv och delade ut resten till sina egna följeslagare.

.

Således har jag beskrivit Nityananda Prabhus lekar i samband med den berömda ris- och yoghurtfestivalen.

Nityananda Prabhu vilade resten av dagen, och när dagen nått sitt slut begav Han Sig till Raghava Panditas tempel där Han inledde ett gemensamt sjungande av Herrens heliga namn.

.

Herren Nityananda Prahbu förmådde först alla de hängivna att dansa och började till slut dansa Själv, och på detta sätt översvämmade Han hela världen med hänryckt kärlek.

.

Herren Sri Caitanya Mahaprahbu iakttog Herren Nityananda Prabhus dans. Nityananda Prabhu kunde se detta, men de andra såg inget.

I likhet med Herren Caitanyas dans kan Herren Nityanandas dans inte jämföras med något i de tre världarna.

Ingen kan på ett rättvist sätt återge ljuvheten i Herrren Nityanandas dans. Sri Caitanya Mahaprabhu Själv kommer för att se den.

När dansen var över och Herren Nityananda hade vilat framlade Raghava Pandita en önskan om att Herren skulle äta kvällsmål.

Herren Nityananda Prabhu satte Sig tillsammans med Sina egna följeslagare för att inta detta kvällsmål, och Han ställde på Sin högra sida i ordning en sittplats åt Sri Caitanya Mahaprabhu.

Sri Caitanya Mahaprabhu kom dit och satte Sig på Sin plats. När Raghava Pandita såg detta ökade hans lycka.

Raghava Pandita tog in prasadan och satte den framför de två bröderna, och därefter delade han ut prasada till alla de andra vaisnaverna.

Det fanns olika slag av kakor, sött ris och fint kokt ris som överträffade smaken hos nektar. Där fanns också allehanda grönsaker.

Den mat som Raghava Pandita tillagade och offrade till murtin var som själva essensen av nektar. Sri Caitanya Mahaprabhu kom dit gång på gång för att äta denna prasada.

När Raghava Pandita efter att ha tillagat maten offrade den till murtin, gjorde han en separat offring till Sri Caitanya Mahaprabhu.

Herren Caitanya åt varje dag hemma hos Raghava Pandita. Ibland gav Han Raghava Pandita möjlighet att se Honom.

Raghava Pandita tog in prasada och serverade De båda bröderna med stor uppmärksamhet. De åt allt utan att lämna några rester.

Han tog in så många rätter att ingen riktigt kunde känna till dem alla. Det var sannerligen så, att den högsta modern, Radharani Själv, lagade mat i Raghava Panditas hus.

Durvasa Muni gav Srimati Radharani välsignelsen att vadhelst Hon kokade skulle vara ljuvare än nektar. Detta är vad som särskilt kännetecknar Hennes matlagning.

.

Aromatisk och tilltalande för ögat utgjorde denna mat essensen av all ljuvhet. Således åt De två bröderna, Herren Caitanya Mahaprabhu och Herren Nityananda Prabhu, med stor tillfredsställelse.

.

Alla de närvarande hängivna ombad Raghunatha dasa att sitta ner och inta prasada, men Raghava Pandita sade till dem:"Han kommer att äta senare."

.

Alla de hängivna intog prasada och åt tills de inte kunde få ner en bit till. Därefter reste de sig under lovprisande av Haris heliga namn och gick för att tvätta händer och mun.

.

Efter att ha ätit tvättade De båda bröderna händerna och sköljde munnen. Raghava Pandita dekorerade Dem sedan med blomstergirlander och sandelträpasta.

.

Raghava Pandita erbjöd Dem betelnötter och dyrkade Deras lotusfötter. Han delade också ut betelnötter, blomstergirlander och sandelträpasta till de hängivna.

.

Raghava Pandita var mycket barmhärtig mot Raghunatha dasa och gav honom tallrikarna med den mat som lämnats av De två bröderna.

.

Han sade:"Herren Sri Caitanya Mahaprabhu har ätit denna mat. Om du äter Hans rester, kommer du att bli befriad från dina familjeband."

.

Gudomens Högsta Personlighet vistas ständigt antingen i en gudshängivens hjärta eller i hans hem. Detta faktum är ibland fördolt och ibland uppenbarat, ty Gudomens Högsta Personlighet är fullständigt oberoende.

6.64-124

Ramananda Raya undervisar Pradyumna Misra

Srila Bhaktivinoda Thakura ger i sin Amrita-pravaha-bhasya följande sammanfattning av detta femte kapitel. Pradyumna Misra, som bodde i Srihatta, kom för att träffa Sri Caitanya Mahaprabhu och för att höra Honom beskriva Herren Krishna och Hans lekar. Herren sände honom emellertid till Srila Ramananda Raya. Srila Ramananda Raya tränade deva-dasi-dansöserna i templet, och när Pradyumna Misra fick höra talas om detta återvände han till Sri Caitanya Mahaprabhu. Herren beskrev emellertid utförligt Srila Ramananda Rayas egenskaper. Pradyumna Misra gick då åter för att träffa Ramananda Raya och från honom höra den transcendentala sanningen.

.

En brahmana från Bengalen författade ett drama om Sri Caitanya Mahaprabhus aktiviteter och begav sig till Jagannatha Puri för att visa det för Herrens följeslagare. När Herren Caitanyas sekreterare, Svarupa Damodara Gosvami, hörde detta drama kunde han skönja ett drag av mayavada-filosofi, och han påpekade detta för författaren. Trots att Svarupa Damodara förkastade hela skådespelet tillfredsställde han brahmanan genom att hänvisa till underliggande betydelser i introduktionsversen. Brahmana-poeten kände således stor tacksamhet gentemot Svarupa Damodara Gosvami, och han skar av sina familjeband och stannade kvar i Jagannatha Puri tillsammans med Sri Caitanya Mahaprabhus följeslagare.

.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila Kapitel 5

Sanatana Gosvami besöker Herren

Bhaktivinoda Thakura sammanfattar i sin Amrita-pravaha-bhasya detta Antya-lilas fjärde kapitel på följande sätt. Srila Sanatana Gosvami begav sig ensam till Jaganntha Puri för att träffa Herren Caitanya. Eftersom han hade badat i orent vatten, och dessutom inte fick tillräckligt med mat varje dag under sin vandring längs vägen genom Jharikhanda skogen, blev han ansatt av en sjukdom som gav honom klåda över hela kroppen. Då han led svårt av denna klåda, beslöt han sig för att han i Sri Caitanya Mahaprabhus närvaro skulle kasta sig under ett av hjulen på Jagannathas vagn och på detta sätt begå självmord.

När Sanatana Gosvami hade kommit fram till Jagannatha Puri, togs han under en tid om hand av Haridasa Thakura, och Sri Caitanya Mahaprabhu var mycket lycklig över att träffa honom. Herren informerade Sanatana Gosvami om att hans yngre bror Anupama, som hyste en orubblig tilltro till Herren Ramacandras lotusfötter, hade dött. En dag sade Herren Caitanya till Sanatana Gosvami: "Ditt beslut att begå självmord är ett resultat av okunnighetens kvalitet. Man kan inte nå kärlek till Gud bara genom att begå självmord. Ditt liv och din kropp är redan tillägnade Min tjänst; din kropp tillhör därför inte dig, och du har inte heller någon rätt att begå självmord. Jag måste utföra en mängd hängiven tjänst genom din kropp. Jag vill attt du skall förkunna läran om hängiven tjänst, och bege dig till Vrindavana för att återfinna de försvunna heliga platserna." Efter att ha talat på detta sätt gick Herren Sin väg, och Haridasa Thakura och Sanatana Gosvami talade många gånger om vad som hade hänt.

En dag kallade Sri Caitanya Mahaprahbu på Sanatana Gosvami och ville att han skulle komma till Yamesvara-tota. Sanatana Gosvami gick till Herren genom att vandra den stig som går längs havsstranden. När Sri Caitanya Mahaprabhu frågade Sanatana Gosvami vilken väg han hade gått, svara Sanatana:"Många av Herren Jagannathas tjänare kommer och går längs vägen vid Jagannathatemplets Simha-dvara-port. Jag gick därför inte den vägen, utan gick längs med stranden i stället." Sanatana Gosvami märkte inte att han på grund av den heta sanden hade fått brännblåsor på sina fötter. Sri Caitanya Mahaprabhu var mycket nöjd med Sanatana Gosvamis stora respekt för Herren Sri Jagannthas tempel.

Sanatana Gosvami undvek att omfamna Sri Caitanya Mahaprabhu eftersom hans sjukdom gav honom vätskande sår över hela kroppen, men Herren brukade trots detta med tvång omfamna honom. Detta gjorde Sanatana Gosvami mycket olycklig, och han rådfrågade därför Jagadananda Pandita om vad han skulle göra. Jagadananda rådde honom att återvända till Vrindavana efter Jagannathas vagnfestival, men när Herren Caitanya fick höra talas om detta, tillrättavisade Han Jagadananda Pandita och påminde honom om att Sanatana Gosvami var äldre än han och dessutom mera lärd. Sri Caitanya Mahaprahbu förklarade för Sanatana Gosvami, att eftersom han var en ren hängiven besvärades Herren aldrig av hans fysiska tillstånd. Eftersom Herren var en sannyasi ansåg Han inte en kropp vara bättre än en annan. Herren talade också om för Sanatana att Han tog hand om honom och de andra hängivna precis som en far, och att vätskan som sipprade från Sanatanas kliande hud därför inte påverkade Honom alls. Efter att Han talade med Sanatana Gosvami på detta sätt omfamnade Herren honom igen, varpå Sanatana Gosvami blev fri från sin sjukdom. Herren befallde Sanatana Gosvami att stanna hos honom i ett år. Året därpå lämnade Sanatana Purusottama-ksetra efter att ha sett Ratha-yatra-festivalen och återvände till Vrindavana. Efter att ha träffat Sri Caitanya Mahaprahbu återvände även Sri Rupa Gosvami till Bengalen, där han stannade i ett år. Vadhelst pengar han ägde, fördelade han mellan sina släktingar, brahmanerna och templen. Han drog sig således tillbaka fullständigt och återvände till Vrindavana för att träffa Sanatana Gosvami.

Efter att ha skildrat dessa händelser räknar Krishnadasa Kaviraja Gosvami upp de främsta av de böcker som skrivits av Sanatana Gosvami, Srila Rupa Gosvami och Jiva Gosvami.

Caitanya-caritamrita

Antya-lila Kapitel 4