Den trettioförsta grenen var Jagadisa Pandita som var en skicklig dansare i krishna-lila och var känd om Candrahasa. Den trettioandra var Hiranya Mahasaya, som Herren Caitanya i Sin barndom visade Sin orsakslösa barmhärtighet. Herren Nityananda, smyckad med värdefulla juveler, vistades en gång i hans hem och en stor tjuv försökte hela natten stjäla dessa juveler utan framgång. Senare kom han till Nityananda Prabhu och överlämnade sig till Honom. I dessa bådas hem brukade Caitanya Mahaprabhu tigga mat på Ekadasi-dagen och Själv äta den personligen.
10.70-71
Den trettiotredje och trettiofjärde grenen var Caitanya Mahaprabhus båda elever vid namn Purusottama och Sanjaya, som var duktiga elever i grammatik. De var mycket framstående personligheter. Dessa båda elever var invånare i Navadvipa och var Herrens första följeslagare i sankirtana-rörelsen.
10.72
.
Vanamali Pandita, trädets trettiofemte gren, var mycket lovprisad i denna värld, Han såg i Herrens händer en gyllene klubba och plog, dvs i Balaramas hänryckning.
10.73
Den trettiosjätte grenen, Buddhimanta Khan, var ytterst kär för Herren Caitanya Mahaprabhu. Han var alltid beredd att utföra Herrens befallningar, och därför betraktades han som en av Herrens främsta tjänare. Han var mycket rik, och det var han som arrangerade giftermålet mellan Herren Caitanya och Visnupriya. Han bar personligen alla kostnader för giftermålsceremonin. När Herren Caitanya Mahaprabhu angreps av vayu-vyadhi (rubbningar i kroppsluften) betalade Buddhimanta Khan för alla erforderliga mediciner och behandlingar för att bota Herren. Han var Herrens ständige följeslagare i kirtana-rörelsen. Han gick även för att träffa Herren Caitanya Mahaprabhu då Han vistades i Jagannatha Puri.
10.74
Garuda Pandita, trädets trettiosjunde gren, engagerade sig alltid i att recitera Herrens lyckosamma namn. På grund av kraften i detta reciterande, kunde inte ens effekterna av gift påverka honom. Han blev en gång biten av en giftig orm, men ormens gift kunde inte påverka honom.
10.75
Gopinatha Simha, trädets trettioåttonde gren, var en trogen tjänare till Herren Caitanya Mahaprabhu. Herren tilltalade honom skämtsamt som Akrura. I själva verket var han Akrura (från krishna-lila).
10.76
Sri Khandavasi Mukunda och dennes son Raghunandana utgjorde trädets trettionionde gren, Narahari var den fyrtionde, Ciranjiva den fyrtioförsta och Sulocana den fyrtioandra. De var samtliga stora grenar av Caitanya Mahaprabhus barmhärtiga träd och delade ut gudskärlekens frukter och blommor överallt och var som helst.
10.78-79
På västra sidan fanns den fyriotredje, fyrtiofjärde och fyrtiofemte grenen - Sri Sanatana, Sri Rupa och Anupama. De var de främsta av alla. Sri Anupama var Srila Jiva Gosvamis fader och yngste bror till Sri Sanatana Gosvami och Sri Rupa Gosvami. Hans tidigare namna var Vallabha, men efter att Herren Caitanya träffat honom gav Han honom namnet Anupama. Eftersom dessa tre bröder arbetade i den muslimska förvaltningen, gavs de titeln Mullik. Mullik betyder "herre".
Som medlemmar av rörelsen för Krishnamedvetande tillhör vi Sarasvati Gosvamis familj eller lärjungesuccession, och således är vi kända som sarasvatas. Vördnadsbetygelser frambäres därför till den andlige mästaren som sarasvata-deva, dvs medlem av Sarasvatafamiljen (namas te sarasvate devam), vars mission är att sprida Sri Caitanya Mahaprabhus rörelse (gaura-vani pracarine) och att kämpa mot impersonalister och tomhetsfilosofer (nirvisesa-sunyavadi pascatya desa-tarine).
Anupama dog tidigt. Vallabha var en stor hängiven till Sri Ramacandra; därför kunde han inte på allvar överväga dyrkan av Radha-Govinda i enlighet med Sri Caitanya Mahaprabhus instruktioner. Ändå accepterade han direkt Sri Caitanya Mahaprabhus som en inkarnation av Gudomens Högsta Personlighet Ramacandra.
Sri Rupa Gosvami var en gopi vid namn Sri Rupa-manjari. Sri Caitanya Mahaprabhu brukade lovprisa Rupa Gosvamis handskrift. Srila Rupa Gosvami kunde komponera verser i enlighet med Sri Caitanya Mahaprabhus önskningar. Herren Caitanya önskade att de båda bröderna Sanatana Gosvami och Rupa Gosvami skulle publicera många böcker till stöd för vaisnava-religionen.
Sri Sanatana Gosvami var tidigare känd som Rati-manjari, eller ibland som Labanga-manjari. Han var alltid mycket ödmjuk och hängiven. Han var sin andlige mästare, Vidyavacaspati, så hängiven att det inte kan beskrivas.
Sri Caitanya Mahaprabhu lärde ut Sina principer genom fyra huvudanhängare. Bland dem är Ramananda Raya speciell, ty genom honom visade Herren hur en hängiven fullständigt kan övervinna Amors kraft. Han instruerade personligen ytterst vackra unga flickor i dans, men han var aldrig berörd av deras ungdomliga skönhet. Sri Ramananda Raya badade personligen dessa flickor, vidrörde dem och tvättade dem med sina händer, men ändå förblev han lugn och fri från lidelse, såsom en framstående hängiven bör vara. Herren Caitanya Mahaprabhu försäkrade att detta endast var möjligt för Ramananda Raya.
På samma sätt var Damodara Pandita erkänd för sin objektivitet såsom kritiker. Han skonade inte ens Caitanya Mahaprabhu från sin kritik. Ej heller detta kan imiteras av någon annan.
Haridasa Thakura är speciell på grund av sin fördragsamhet, ty fastän han blev slagen av käppar på tjugotvå marknadsplatser, var han ändå tolerant.
På samma sätt var Sri Sanatana Gosvami speciell på grund av att han var så ödmjuk och undergiven trots att han tillhörde en ytterst respektabel brahmana-familj. I samtal med Herren Caitanya Mahaprabhu förklarade Herren Själv för Sanatana Gosvami allt om hängiven tjänst. Han rådde Sanatana Gosvami att författa böcker om hängiven tjänst, inklusive en bok med anvisningar om vaisnava-aktiviteter, samt att återfinna de svunna heliga platserna i Vrindavana. Herren Caitanya Mahaprabhu prisade Sanatana Gosvamis karaktär. Han omfamnade Sanatana och erkände hans kropp som andlig. När han återvände till Vrindavana efter många år träffade han åter Rupa Gosvami, och de båda bröderna stannade kvar i Vrindavana för att utföra Sri Caitanya Mahaprabhus order. Den plats där Sri Rupa Gosvami och Sanatana Gosvami tidigare bodde har blivit en pilgrimsort. Den kallas allmänt för Gupta Vrindavana, dvs gömda Vrindavana.
10.84
Bland dessa grenar var Rupa och Sanatana de främsta. Anupama, Jiva Gosvami och andra, med Rajendra i spetsen, utgjorde deras sidogrenar.
Srila Jiva Gosvami var tidigare gopin Vilasa-manjari. Från sin tidiga barndom tyckte Jiva Gosvami mycket om Srimad-Bhagavatam. Efter Srila Rupa Gosvamis och Sanatana Gosvamis bortgång i Vrindavana blev Srila Jiva Gosvami acarya för alla vaisnaver i Bengalen, Orissa och övriga världen. När Srila Jiva Gosvami ännu levde, sammanställde Srila Krishnadasa sin berömda Caitanya-caritamrita. Vemhelst som reste till Vrindavana försåg Srila Jiva Gosvami med bostad och prasada.
En gång sökte en materialist som var mycket stolt över sitt rykte som mycket lärd i sanskrit upp Sri Rupa och Sanatana i syfte att argumentera med dem om uppenbarelseskrifterna. Srila Rupa Gosvami och Sanatana Gosvami, som inte önskade ödsla sin tid, gav honom ett skriftligt uttalande att han hade besegrat dem i en debatt om uppenbarelseskrifterna. Den lärde tog detta papper och uppsökte Jiva Gosvami för att få ett liknande intyg på nederlag, men Jiva Gosvami gick inte med på att ge honom ett. Tvärtom, han diskuterade med honom i frågor rörande skrifterna och besegrade honom. På grund av bristande bildning hänvisar sahajiyerna ibland till denna händelse då de anklagar Srila Jiva Gosvami för att avvika från ödmjukhetens princip. De vet emellertid inte att ödmjukhet och undergivenhet är på sin plats när ens egen ära blir kränkt. Men när Herren Visnu eller acaryerna förolämpas bör man inte vara ödmjuk och undergiven, utan bör handla. Detta är plikten för den som tjänar en guru och vaisnaver.
10.85
I enlighet med uppenbarelseskrifternas anvisningar, återfann de båda Gosvamierna de svunna pilgrimsorterna och införde dyrkan av gudsgestalter i Vrindavana.
Den plats där vi nu finner Sri Radhakunda, var åkermark under Caitanya Mahaprabhus tid. En liten källa med vatten fanns där, och Sri Caitanya Mahaprabhu badade i detta vatten och påpekade att Radhakunda ursprungligen existerade på denna plats. Srila Rupa Gosvami och Sanatana Gosvami hörsammade Hans anvisningar och renoverade Radhakunda. Likaledes var det genom Gosvamiernas strävan som alla de viktiga templen i Vrindavana grundades.
10.90
Srila Raghunatha dasa Gosvami, trädets fyrtiosjätte gren, var en av Herren Caitanyas Mahaprabhus allra käraste tjänare, Han lämnade alla sina materiella tillgångar för att överlämna sig fullständigt till Herren och vistas vid Hans lotusfötter.
Srila Raghunatha dasa Gosvamis förfäder var alla vaisnaver och mycket rika män. Fastän Raghunatha dasa var en familjefader, hade han inga band till sin egendom och sin hustru. När hans fader och farbroder såg hans tendens att lämna hemmet, anställde de särskilda livvakter att bevaka honom, men trots detta lyckades han undfly deras vaksamhet och ge sig iväg mot Jagannatha Puri för att träffa Sri Caitanya Mahaprabhu. Han levde ett långt liv. Under större delen av sitt liv vistades han vid Radhakunda. Den plats där Raghunatha dasa Gosvami utförde sin hängivna tjänst finns fortfarande kvar vid Radhakunda. Han slutade äta nästan helt, och därför var ha mycket mager och hade dålig hälsa. Hans enda angelägenhet var att recitera Herrens heliga namn. Han minskade gradvis sin sömn tills han nästan inte sov alls. Det sägs att hans ögon alltid var fulla av tårar. Han var tidigare gopin vid namn Rasa-manjari. Ibland sägs det att han var Rati-manjari.
När Raghunatha dasa Gosvami uppsökte Sri Caitanya Mahaprabhu i Jagannatha Puri, anförtrodde Herren honom åt Sin sekreterare Svarupa Damodaras omsorg. På detta sätt engagerade sig båda i Herrens förtroliga tjänst. Denna förtroliga tjänst bestod i att personligen ta hand om Herren. Svarupa Damodara skötte Herrens bad, måltider, vila och massage, och Raghunatha dasa Gosvami hjälpte honom. I allt väsentligt agerade Raghunatha dasa Gosvami som Herrens assisterande sekreterare. Han utförde förtrolig tjänst till Herren i Jagannatha Puri under sexton år, och efter såväl Herrens som Svarupa Damodaras bortgång, lämnade han Jagannatha Puri och begav sig till Vrindavna. Han ämnade resa till Vrindavana för att se Rupas och Sanatanas lotusfötter och därefter ge upp sitt liv genom att hoppa ner från Govardhanaberget. Detta är ett sätt att begå självmord som speciellt utnyttjas av heliga personer. Srila Rupa Gosvami och Sanatana Gosvami tillät emellertid honom inte att dö. De antog honom som sin tredje broder och behöll honom i sitt sällskap. Eftersom Raghunatha dasa Gosvami var en medhjälpare till Svarupa Damodara, kände han till mycket om de yttre och inre aspekterna av Herren Caitanyas lekar. Således brukade de båda bröderna Rupa och Sanatana alltid höra om detta från honom. Raghunatha dasa Gosvami slutade gradvis inta mat och dryck, förutom några droppar kärnmjölk. Som sin dagliga plikt frambar han regelbundet ettusen vördnadsbetygelser till Herren, reciterande åtminstone hundratusen heliga namn och frambar sin vördnad till tvåtusen vaisnaver. Dag och natt utförde han i sitt sinne tjänst till Radha-Krishna, och under tre timmar dagligen samtalade han om Herren Caitanya Mahaprabhus egenskaper. Vi har mycket att lära om bhajana, dyrkan av Herren, genom att följa Raghunatha dasa Gosvami i spåren. Alla Gosvamierna engagerade sig i sådana transcendentala aktiviteter. Man bör följa Raghunatha dasa Gosvami, Srila Rupa Gosvami och Sanatana Gosvami i spåren genom att utföra hängiven tjänst mycket strikt, i synnerhet genom att recitera Herrens heliga namn.
Sri Raghunatha dasa Gosvami badade tre gånger dagligen i Radhakundas sjö. Så snart han fick reda på att en vaisnava vistades i Vrindavana, brukande han omfamna honom och visa honom all vördnad. Han engagerade sig i hängiven tjänst under mer än tjugotvå och en halv timme dagligen, och han sov i mindre än två timmar, fastän inte ens det var möjligt vissa dagar.
10.91-103
Sri Gopala Bhatta Gosvami, den fyrtiosjunde grenen, var en av trädets framstående och upphöjda grenar. Han var alltid sysselsatt med diskussioner om gudskärlek i sällskap med Rupa Gosvami och Sanatana Gosvami. När Herren Caitanya Mahaprabhu reste runt i södra Indien, bodde Han i fyra månader under Caturmasya-perioden i Venkata Bhattas hem, och denne fick då tillfälle att tjäna Herren så mycket han kunde önska. Venkata Bhatta var Sri Gopala Bhattas far. Gopala Bhatta fick också möjlighet att tjäna Herren vid denna tidpunkt. Sri Gopala Bhatta Gosvami initierades senare av sin farbror, den framstående sannyasin Prabodhananda Sarasvati. Både Gopala Bhattas fader och moder var ytterst lyckliga, ty de hängav hela sitt liv åt Herren Caitanyas Mahaprabhus tjänst. När Herren Caitanya senare upplystes om att Gopala Bhatta Gosvami hade farit till Vrindavna och träffat Sri Rupa och Sanatana Gosvami, var Han mycket nöjd, och Han anmodade Sri Rupa och Sanatana att godta Gopala Bhatta Gosvami som sin yngre broder och ta hand om honom. Hans tidigare namn i Herren Krishnas lekar var Ananga-manjari. Ibland sägs han även ha varit en inkarnation av Guna-manjari.
10.105
Acaryan Sankararanya betraktades som det ursprungliga trädets fyrtioåttonde gren. Från honom utgick sidogrenar vid man Mukunda, Kasinatha och Rudra. Det sägs att Sankararanya var sannyasa -namnet på Srila Visvarupa, som var äldre bror till Visvambhara (Sri Caitanya Mahaprabhus ursprungliga namn.).
Herren Caitanya Mahaprabhu öppnade en lågstadieskola i Mukundas hus, och Mukundas son, vars namn var Purusottama, blev Herrens elev.
Kainatha arrangerade Herrens Caitanyas giftermål i Hans tidigare asrama, när Hans namn var Visvambhara.
Rudra, eller Sri Rudrarama Pandita, var tidigare en vän till Herren Krisna vid namn Varuthapa. Sri Rudrarama Pandita byggde ett stort tempel för Gudsgestalterna Radhavallabha i Vallabhapura. Tidigare brukade Jagannatha -murtin komma till Radhavallabhas tempel från Mahesa under Rathayatra-festivalen, men senare slutade Jagannatha komma på grund av en misshällighet mellan prästerna i de båda templen.
10.106
Srinatha Pandita, den fyrtionionde grenen, var den kära mottagaren av Sri Caitanya Mahaprabhus hela barmhärighet. Alla i de tre världarna var förbluffade över att se hur han dyrkade Herren Krishna.
10.107
Jagannatha Acarya, Caitanya-trädets femtionde gren, var en ytterst kär tjänare till Herren. På order av Herren bestämde han sig för att bo på Ganges strand. Tidigare var han Durvasa från Nidhuvana.
10.108
Caitanya-trädets femtioförsta gren var Krishnadasa Vaisya, den femtioandra var Pandita Sekhara, den femtiotredje var Kavicandra och den femtiofjärde var Sasthivara, som var en framstående utövare av sankirtana.
10.109
Den femtiofemte grenen var Srinatha Misra, den femtiosjätte var Subhananda, den femtiosjunde var Srirama, den femtioåttonde var Isana, den femtionionde var Srinidhi, den sextionde var Sri Gopikanta och den sextioförsta var Misra Bhagavan.
Subhananda, som tidigare levde i Vrindavana som Malati, var en av de kirtana-ledare som dansade framför Rathayatra-vagnen under Jagannatha-festivalen. Isana var en personlig tjänare till Srimati Sacidevi, som visade honom sin stora barmhärtighet. Han var även mycket kär för Herren Caitanya Mahaprabhu.
10.110
Trädets sextioandra gren var Subuddhi Misra, den sextiotredje var Hridayananda, den sextiofjärde var Kamala-nayana, den sextiofemte var Mahesa Pandita, den sextiosjätte var Srikara och den sextiosjunde var Sri Madhusudana.
10.111
Det ursprungliga trädets sextioåttonde gren var Purusottama, den sextionionde var Sri Galima, den sjuttionde var Jagannatha dasa, den sjuttioförsta var Sri Candrasekhara Vaidya och den sjuttioandra var Dvija Haridasa.
10.112
Det ursprungliga trädets sjuttiotredje gren var Ramadasa, den sjuttiofjärde var Kavicandra, den sjuttiofemte var Sri Gopala dasa, den sjuttiosjätte Bhagavatacarya och den sjutttiosjunde var Thakura Saranga dasa.
När Herren Sri Caitanya Mahaprabhu besökte Varahanagara, en förort till Calcutta, bodde Han hos en mycket lyckligt lottad brahmana, som var mycket lärd i Bhagavata-litteraturen. Så snart denne brahmana såg Herren Caitanya Mahaprabhu, började han läsa Srimad-Bhagavatam. När Mahaprabhu hörde hans förklaring, som presenterade bhakti-yoga blev Han omedelbart medvetslös i hänryckning. Herren Caitanya sade senare: "Jag har aldrig hört en sådan fin förklaring av Srimad-Bhagavatam. Därför utnämner jag dig till Bhagavatacarya. Din enda plikt är att recitera Srimad-Bhagavatam. Detta är Min föreskrift."
Ett annat namn på Thakura Saranga dasa var Saranga Thakura. Ibland kallades han även Sarangapani eller Sarangadhara. Han brukade dyrka den Högste Herren på en avskild plats vid Ganges strand. Han antog inga lärjungar, men blev upprepade gånger inspirerad inifrån av Gudomens Högsta Personlighet att göra detta. Således beslöt han en morgon: "Vem jag än träffar skall jag göra till min lärjunge." När han gick till Ganges strand för att ta ett bad, såg han av en tillfällighet en död kropp flyta i vattnet, och han vidrörde den med sina fötter. Detta skänkte omedelbart liv åt kroppen och Thakura Saranga dasa antog denna person som sin lärjunge. Denne lärjunge blev senare berömd som Thakura Murari.
10.113
Det ursprungliga trädets sjuttioåttonde gren var Jagannatha Tirtha, den sjutionionde var brahmanan Sri Janakinatha, den åttionde var Gopala Acarya och den åttioförsta var brahmanan Vaninatha.
Jagannatha Tirtha var en av de nio främsta sannyasierna som var Herren Caitanyas följeslagare.
Vaninatha Vipra var en invånare i byn Canpahati.
10.114
De tre bröderna Govinda, Madhava och Vasudeva var trädets åttioandra, åtitiotredje och åttiofjärde gren. Herren Caitanya och Nityananda brukade dansa vid deras framförande av kirtana. Madhava Gosh var skicklig på att framföra kirtana. Ingen i denna värld kunde mäta sig med honom. Han var även känd som Vrindavanas sångare och var mycket kär för Sri Nityananda Prabhu. Det sägs att när de tre bröderna utförde sankirtana, brukade Herren Caitanya och Nityananda dansa i hänryckning. De tre bröderna var tidigare Kalavati, Rasollasa och Gunatunga, som reciterade de sånger Sri Visakha-gopi komponerade.
10.115
De flesta av Herren Caitanyas hängivna levde i Bengalen och Orissa. Således är de kända som oriyer och gaudiyas. Det är högst sannolikt att människor från hela världen kommer att hyllas som Herren Caitanyas hängivna i den framtida historien för Herren Caitanyas rörelse.
10.122
Bland de hängivna som åtföljde Herren i Jagannatha Puri, var två - Paramananda Puri och Svarupa Damodara - Herrens hela liv. bland de andra hängivna fanns Gadadhara, Jagadananda Sankara, Vakresvara, Damodara Pandita, Thakura Haridasa, Raghunatha Vaidya och Raghunatha dasa.
Raghunatha Vaidya kom för att träffa Sri Caitanya Mahaprabhu när Herren vistades i Panihati. han var framstående hängiven och innehade alla goda egenskaper. Han var tidigare Revati, Balaramas hustru. Vemhelst han lät sin blick falla på brukade genast uppnå Krishna-medvetande. Han bodde vid havsstranden i Jagannatha Puri.
10.124-126
.
Alla dessa hängivna var Herrens följeslagare från första början, och när Herren bosatte Sig i Jagannatha Puri, stannade de kvar där för att troget tjäna Honom.
10.127
.
Låt mig nu räkna upp Bengalens hängivna som först kom för att träffa Herren i Jagannatha Puri.
10.129
.
Där fanns Sarvabhauma Bhattacarya, en av de största grenarna på Herrens träd, och hans systers man, Sri Gopinathacarya.
.
Det sägs att Sarvabhauma Bhattacarya på sin tid var den störste logikern i Indien. Han blev ledare för praktiskt taget alla som studerade logik. Fastän han var en grihastha, undervisade han till och med många sannyasier i logikens kunskap. När Sarvabhauma Bhattacarya träffade Sri Caitanya Mahaprabhu rådde han Herren att lära Sig Vedanta-filosofi från honom, men senare blev han en elev till Herren Caitanya Mahaprabhu för att förstå Vedantas verkliga betydelse. Sarvabhauma Bhattacarya var så lyckligt lottad att han fick se Herren Caitanyas sexarmade gestalt, Sadbhuja. Han var en inkarnation av Brihaspati, den lärde personen från de himmelska planeterna.
.
Gopinatha Acarya, som tillhörde en respektabel brahmana-familj, var också en invånare i Navadvipa och en ständig följeslagare till Herren. Han var tidigare gopin vid namn Ratnavali. Enligt andras åsikt var han en inkarnation av Brahma.
10.130
.
I förteckningen över hängivna i Jagannatha Puri, var Kasi Misra den femte, Pradyumna Misra den sjätte och Bhavananda Raya den sjunde. Herren Caitanya fann stort nöje i att träffa dem.
.
Kasi Misra var kungens präst. Tidigare var han en gopi i Vrindavana vid namn Krishnavallabha. Pradyumna Misra, en invånare i Orissa, var en framstående hängiven till Herren Caitanya Mahaprabhu. Pradyumna Misra var född i en brahmana-familj och Ramananda Raya i en icke brahmana-familj, men ändå rådde Caitanya Mahaprabhu Pradyumna Misra att ta emot instruktioner från Ramananda Raya.
.
Bhavananda Raya var Sri Ramananda Rayas fader. Han var Madras guvernör under överinseende av kung Prataparudra i Jagannatha Puri. Han framträdde tidigare som Pandu, och hans fem söner framträdde som de fem Pandaverna.
.
Ramananda Raya var tidigare Arjuna. Han anses även ha varit en inkarnation av gopin Lalita, och i andras åsikt av Visakhadevi. Han var en mycket förtrolig hängiven till Herren Caitanya. Caitanya Mahaprabhu sade till Ramananda Raya: "Käre Ramananda Raya, både du och Jag är galningar, och därför kan vi förtroligt mötas på samma nivå." Herren Sri Caitanya Mahaprabhu betraktade Sri Ramananda Raya och Sri Sanatana Gosvami som jämlikar i fråga om försakelse. Sri Ramananda Raya var en av de tre och en halv personligheter med vilka Sri Caitanya Mahaprabhu diskuterade de mest förtroliga ämnena i Krishnamedvetande.
10.131-134
.
Kung Prataparudra från Orissa, Krishnananda och Sivananda från Oriya, Paramananda Mahapatra, Bhagavan Acarya, Brahmananda Bharati, Sri Sikhi Mahiti och Murari Mahiti umgicks oavbrutet med Caitanya Mahaprabhu när Han bodde i Jagannatha Puri.
Kung Prataparudra Maharaja var kejsare över Orissa och en framstående hängiven till Herren Caitanya Mahaprabhu. Det sägs att kung Indrayumna, som grundade Jagannatha-templet för tusentals år sedan, på Sri Caitanya Mahaprabhus tid återföddes i sin egen familj som Maharaja Prataparudra. Han var lika kraftfull som kung Indra.
.
Paramananda Mahapatra tänkte alltid på Caitanya Mahaprabhu i den äktenskapliga kärlekens hänryckning.
.
Bhagavan Acarya, en mycket lärd person, lämnade allt för att vara hos Caitanya Mahaprabhu i Jagannatha Puri. Hans förhållande till Caitanya Mahaprabhu var vänskapligt, som förhållandet hos en koherdepojke. Han bjöd ibland Caitanya Mahaprabhu till sitt hem. Bhagavan Acarya var mycket generös och enkel. Hans fader var helt materialistisk, och hans yngre broder var en hårdnackad mayavada-filosof.
.
Sikhi Mahiti var tidigare en medhjälpare til Srimati Radharani vid namn Ragalekha. Hans syster Madhavi var också en medhjälpare till Srimati Radharani och hette Kalakeli. Sikhi Mahiti, Madhavi och deras bror Murari Mahiti var alla rena hängivna till Sri Caitanya Mahaprabhu och kunde inte glömma Honom ens för ett ögonblick i livet. Sikhi Mahiti var alltid sysselsatt med att tjäna Herren i sitt sinne.
10.136
.
Sri Caitanya Mahaprabhu betrakade Madhavidevi som en av Srimati Radharanis tjänsteflickor. I denna värld hade Caitanya Mahaprabhu tre och en halv mycket förtroliga hängivna. De tre var Svarupa Gosani, Sri Ramananda Raya och Sikhi Mahiti. Sikhi Mahitis syster, Madhavidevi ansågs var den halva, eftersom hon var en kvinna.
10.137
.
Brahmacari Kasisvara var en lärjunge till Isvara Puri, och Sri Govinda var en annan av hans kära lärjungar. Govinda var Sri Caitanya Mahaprabhus personlige tjänare. De tjänare som tidigare hette Bhringara och Bhanugura i Vrindavana blev Kasisvara och Govinda i Caitanya Mahaprabhus lekar. Govinda engagerade sig alltid i Herrens tjänst, även om det innebar stora risker. Kasisvara var den artonde och Govinda den nittonde av de framstående hängivna i Jagannatha Puri. De var båda gudbröder till Sri Caitanya Mahaprabhu, och således ärade Herren dem på vederbörligt sätt så snart de anlände. Men eftersom Isvara Puri hade beordrat dem att utföra personlig tjänst till Caitanya Mahaprabhu, tog Herren emot deras tjänst. Govinda tog hand om Sri Caitanya Mahaprabhus kropp medan Kasisvara gick framför Herren när Han gick för att besöka Jagannatha i templet. När Caitanya Mahaprabhu gick till Jagannathas tempel, föste Kasisvara, som var mycket stark, massorna åt sidan med sina händer så att Caitanya Mahaprabhu kunde passera orörd.
10.138-142
.
Ramai och Nandai, den tjugonde och tjugoförsta av de betydelsefulla hängivna i Jagannatha Puri, hjälpte Govinda oavbrutet, tjugofyra timmar om dygnet, att utföra tjänst till Herren. Varje dag fyllde Ramai tjugotvå stora vattenkrukor, medan Nandai personligen hjälpte Govinda. De båda tjänare som tidigare försåg Heren Krishna med mjölk och vatten blev Ramai och Nandai i Caitanya Mahaprabhus lekar.
10.143-144
.
Den tjugoandra hängivne, Krishnadasa, föddes i en ren och respektabel brahmana-familj. När Herren Caitanya reste runt i södra Indien, tog Han med Sig Krishnadasa. Han reste tillsammans med Sri Caitanya Mahaprabhu för att bära Hans vattenkruka. I staten Malabar försökte medlemmar av Bhattahari-kulten fånga Krishnadasa genom att låta en kvinna förföra honom, men fastän Sri Caitanya Mahaprabhu räddade honom från att skadas, bad Han Krishnadasa att stanna i Jagannatha Puri när de återvänt dit, ty Herren var aldrig gynnsamt inställd till en föjeslagare som var attraherad av en kvinna.
10.145
.
Balabhadra Bhattacarya, den tjugotredje av de främsta följeslagarna, agerade som Sri Caitanya Mahaprabhus brahmacari, dvs personlig hjälpreda, när Herren reste i Mathura. En sannyasi förmodas inte laga mat. I allmänhet intar en sannyasi prasada i en grihasthas hem, och en brahmacari hjäper till i samband med detta. En sannyasi förmodas var en andlig mästare och en brahmacari hans lärjunge.
10.146
.
Bada Haridasa och Chota Haridasa, den tjugofjärde och tjugofemte av de hängivna i Nilacala, var skickliga sångare som alltid åtföljde Herren Caitanya.
10.147
.
Bland de hängivna som befann sig hos Herren Caitanya Mahaprabhu i Jagannatha Puri, var Ramabhadra Acarya den tjugosjätte, Simhesvara den tjugosjunde, Tapana Acarya den tjugoåttonde, Raghunatha den tjugonionde och Nilambhara den trettionde.
10.148
.
Singabhatta var den trettioförsta, Kamabhatta den trettioandra, Sivanada den trettiotredje och Kamalnanda den trettiofjärde. Samtliga tjänade de Herren Sri Caitanya Mahaprabhu i Bengalen, men senare lämnade dessa tjänare Bengalen för att vara med Herren i Jagannahta Puri.
10.149
.
Acyutananda, den trettiofemte hängivne, var Adavaita Acaryas son. Han var också tillsammans med Herren Caitanya och tog sin tillflykt till Hans lotusfötter i Jagannatha Puri.
10.150
.
Nirloma Gangadasa och Visnudasa var den trettiosjätte och den trettiosjunde bland de hängivna som levde i Jagannatha Puri som tjänare till Sri Caitanya Mahaprabhu.
10.151
.
De framstående hängivna i Varanasi var läkaren Candrasekhara, Tapana Misra och Raghunatha Bhattacarya, Tapana Misras son. När Herren Caitanya kom till Varanasi efter att ha besökt Vrindavana, bodde Han två månader i Candrasekhara Vaidyas hus och tog emot prasada i Tapana Misras hem.
10.152-154
.
När Sri Caitanya Mahaprabhu bodde i Tapana Misras hus, brukade Raghunatha Bhatta, som då var pojke, diska för Honom och massera Hans ben. När Raghunatha växte upp till en ung man, besökte han Herren Caitanya Mahaprabhu i Jagannatha Puri och stannade där i åtta månader. Ibland erbjöd han Herren prasada. Senare for Raghunatha till Vrindavana på Herren Caitanyas befallning, och han stannade där under Srila Rupa Gosvamis beskydd.
.
Medan han befann sig hos Srila Rupa Gosvami, var hans sysselsättning att recitera Srimad-Bhagavatam för honom. Som resultat av denna läsning av Bhagavatam erhöll han fulländad kärlek til Krishna, som gjorde att han alltid betedde sig som galen. Han var även en skicklig kock. Vad han än tillagade blev nektarlikt. Sri Caitanya Mahaprabhu blev mycket tillfredsställd av att ta emot de anrättningar han tillagade, och Raghunatha Bhatta brukade äta de matrester som Sri Caitanya Mahaprabhu lämnade. Raghunatha Bhattacarya bodde åtta månader i Jagannatha Puri, och därefter beordrade Herren Caitanya honom att fara till Vrindavana för att ansluta sig till Srila Rupa Gosvami. Han beordrade honom även att inte gifta sig utan förbli en brahamcari, och Han beordrade honom även att oavbrutet läsa Srimad-Bhagavatam.
.
Raghunatha Bhattacarya var så skicklig på att recitera Srimad-Bhagavatam att han brukade recitera varje vers i tre olika melodier. Han talade aldrig om oviktiga eller världsliga ämnen, utan engagerade sig alltid i att höra talas om Krishna tjugofyra timmar om dygnet. Han brydde sig aldrig om att lyssna till förolämpningar av en vaisnava. Även när det fanns saker som kunde kritiseras, brukade han säga att eftersom alla vaisnaverna var engagerade i Herrens tjänst, hade han ingenting emot deras brister. Senare bodde Raghunatha Bhatta Gosvami i ett litet hus vid Radhakunda. Det sägs att han tidigare var gopin Raga-manjari.
10.155-158
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar