Srila Bhaktivinoda Thakura sammanfattar Sri Caitranya-caritamritas åttonde kapitel i sin Amrita-pravaha-bhasya. I detta åttonde kapitel skildras Sri Caitanya Mahaprabhus och Nityanandas härlighet, och det förklaras också att om man begår förseelser vid reciterandet av Hare Krishna-mantrat, uppnår man inte gudskärlek ens efter att ha reciterat i många år. I samband med detta riktar Srila Bhaktivinoda Thakura en varning mot konstlade uppvisningar av de kroppsliga symtom som kallas asta-sattvika-vikara. Även detta är en förseelse. Man bör på ett allvarligt och uppriktigt sätt fortsätta med att recitera namnen på Panca-tattva, sri-krishna-caitanya prabhu nityananda sri-advaita gadadhara sri-vasadi-gaura-bhakta -vrinda. Alla dessa acaryer kommer att skänka en hängiven sin orsakslösa barmhärtighet och gradvis rena hans hjärta. När den hägivne har blivit verkligt renad kommer han av sig själv att erfara hänryckning vid reciterandet av Hare Krishna-maha-mantrat. Innan Caitanya-caritamrita sammanställdes, författade Srila Vrindavana dasa Thakura en bok vid namn Sri-Caitanya-bhagavata. Det är endast de ämnen som inte avhandlats av Srila Vrindavana dasa Thakura i hans Caitanya-bhagavata som tagits upp av Krishnadasa Kaviraja Gosvami för att framställas i Sri Caitanya-caritamrita. Vid mycket hög ålder for Krishnadasa Kaviraja Gosvami till Vrindavana, och på befallning av Sri Madana-mohanaji författade han Sri Caitanya-caritamrita. Således har vi nu fått möjlighet att erfara dess transcendentala lycksalighet.
.
Caitanya-caritamrita
Adi-lila Kapitel 8
.
Logik och resonemang är mycket svaga vad gäller andlig kraft och alltid bristfälliga när de tillämpas på andlig förståelse. Genom att föra fram världslig logik kommer man ständigt till fel slutsats i fråga om den Absoluta Sanningen, och som ett resultat av en sådan slutsats kan man falla ned och behöva anta en kropp som schakalens.
.
Trots allt detta välkomnas de som är verkligt vetgiriga när det gäller att förstå Sri Caitanya Mahaprabhus filosofi med hjälp av logik och resonemang. Sri Caitanya Mahaprabhus filantropiska handlingar utförs i relation till den eviga själen. Hur man än försöker gynna kroppen, kommer den att förstöras, varpå man blir tvungen att acceptera en ny kropp i enlighet med sina nuvarande handlingar. Utan att förbise kroppens behov, skänkte Sri Caitanya Mahaprabhu andlig framgång för att rena mänsklighetens existensiella betingelse. Herren Krsna fordrade att man skulle överlämna sig till Honom, men Han delade inte ut gudskärlek lika storsint som Sri Caitanya Mahaprabhu.
8.15
Trots allt detta välkomnas de som är verkligt vetgiriga när det gäller att förstå Sri Caitanya Mahaprabhus filosofi med hjälp av logik och resonemang. Sri Caitanya Mahaprabhus filantropiska handlingar utförs i relation till den eviga själen. Hur man än försöker gynna kroppen, kommer den att förstöras, varpå man blir tvungen att acceptera en ny kropp i enlighet med sina nuvarande handlingar. Utan att förbise kroppens behov, skänkte Sri Caitanya Mahaprabhu andlig framgång för att rena mänsklighetens existensiella betingelse. Herren Krsna fordrade att man skulle överlämna sig till Honom, men Han delade inte ut gudskärlek lika storsint som Sri Caitanya Mahaprabhu.
8.15
.
Den som är hemsökt av de tio förseelserna vid reciterandet av Hare Krsna-maha-mantrat kommer inte att erhålla gudskärlek, vilket är det yttersta målet för detta reciterande, trots sin strävan att recitera det heliga namnet under många liv.
I detta sammanhang säger Srila Bhaktisiddhanta Sarasvati Thakura, att såvida man inte godtar Sri Caitanya Mahaprabhu har man ingen möjlighet att uppnå plattformen för hängiven tjänst, trots att man frotsätter recitera Hare Krishna-mantrat under många, många år. Man måste strikt följa Sri Caitanya Mahaprabhus anvisningar i Siksastaka:
Trnad api sunicena taror api sahisnuna
Amanina manadena kirtaniyah sada harih
”Man bör recitera Herrens heliga namn i ett ödmjukt sinnelag och betrakta sig själv som lägre än ett grässtrå på vägen; man bör vara mer tolerant än ett träd, helt fri från varje slag av falsk stolthet och beredd att frambära all vördnad till andra. I en sådan sinnesstämning kan man ständigt recitera Herrens heliga namn.”
I detta sammanhang säger Srila Bhaktisiddhanta Sarasvati Thakura, att såvida man inte godtar Sri Caitanya Mahaprabhu har man ingen möjlighet att uppnå plattformen för hängiven tjänst, trots att man frotsätter recitera Hare Krishna-mantrat under många, många år. Man måste strikt följa Sri Caitanya Mahaprabhus anvisningar i Siksastaka:
Trnad api sunicena taror api sahisnuna
Amanina manadena kirtaniyah sada harih
”Man bör recitera Herrens heliga namn i ett ödmjukt sinnelag och betrakta sig själv som lägre än ett grässtrå på vägen; man bör vara mer tolerant än ett träd, helt fri från varje slag av falsk stolthet och beredd att frambära all vördnad till andra. I en sådan sinnesstämning kan man ständigt recitera Herrens heliga namn.”
.
Den som hörsammar denna anvisning och är fri från de tio olika förseelserna, når framgång i Krishnamedvetande och kommer slutligen till stadiet för kärleksfull tjänst till Gudomens Personlighet.
Den som hörsammar denna anvisning och är fri från de tio olika förseelserna, når framgång i Krishnamedvetande och kommer slutligen till stadiet för kärleksfull tjänst till Gudomens Personlighet.
.
Man måste komma till insikt om att Herrens heliga namn och Gudomens Högsta Personlighet i egen person är identiska. Man kan inte komma till denna slutsats såvida man inte är fri från förseelser vid reciterandet av det heliga namnet. Med vårt materiella betraktelsesätt ser vi en skillnad mellan namnet och substansen, men I den andliga världen är det Absoluta alltid absolut; det Absolutas namn, gestalt, egenskap och lekar är alla lika mycket värda som det Absoluta Själv. Man betraktas som en evig tjänare till Gudomens Högsta Personliget om man anser sig själv vara en evig tjänare till det heliga namnet och i denna anda sprider det heliga namnet i världen. Att umgås med det heliga namnet och recitera det heliga namnet är samma sak som att direkt umgås med Gudomens Personlighet. Det heliga namnet blir uppenbarat när man engagerar sig i tjänst till det heliga namnet. Denna tjänst, i ett undergivet sinnelag, inleds med ens tunga. Man måste engagera sin tunga i det heliga namnets tjänst. Vår rörelse för Krishnamedvetande baseras på denna princip. Eftersom det heliga namnet och Krishna inte skiljer sig från varandra, reciterar medlemmarna i Krsnarörelsen inte bara Herrens heliga namn utan att begå förseelser, utan tillåter inte heller sina tungor att smaka någonting som inte först erbjudits Gudomens Högsta Personlighet. Tungans funktioner i hängiven tjänst är att recitera Hare Krsna-maha-mantrat och äta prasada som offrats till Herren.
Man måste komma till insikt om att Herrens heliga namn och Gudomens Högsta Personlighet i egen person är identiska. Man kan inte komma till denna slutsats såvida man inte är fri från förseelser vid reciterandet av det heliga namnet. Med vårt materiella betraktelsesätt ser vi en skillnad mellan namnet och substansen, men I den andliga världen är det Absoluta alltid absolut; det Absolutas namn, gestalt, egenskap och lekar är alla lika mycket värda som det Absoluta Själv. Man betraktas som en evig tjänare till Gudomens Högsta Personliget om man anser sig själv vara en evig tjänare till det heliga namnet och i denna anda sprider det heliga namnet i världen. Att umgås med det heliga namnet och recitera det heliga namnet är samma sak som att direkt umgås med Gudomens Personlighet. Det heliga namnet blir uppenbarat när man engagerar sig i tjänst till det heliga namnet. Denna tjänst, i ett undergivet sinnelag, inleds med ens tunga. Man måste engagera sin tunga i det heliga namnets tjänst. Vår rörelse för Krishnamedvetande baseras på denna princip. Eftersom det heliga namnet och Krishna inte skiljer sig från varandra, reciterar medlemmarna i Krsnarörelsen inte bara Herrens heliga namn utan att begå förseelser, utan tillåter inte heller sina tungor att smaka någonting som inte först erbjudits Gudomens Högsta Personlighet. Tungans funktioner i hängiven tjänst är att recitera Hare Krsna-maha-mantrat och äta prasada som offrats till Herren.
8.16
.
Alla ens handlingar utförs under påverkan av den materiella naturens kvaliteter. Eftersom människor nu är knutna till okunnighetens kvalitet (tamo-guna) och i viss utsträckning till lidelsens kvalitet (rajo-guna), utan några spår av godhet (sattva-guna), blir de i allt högre grad giriga och lustfyllda, ty detta är effekten av att förena sig med dessa kvaliteter. Om man betraktar människosamhällets kaotiska tillstånd och verkligen önskar fred och ro, måste man ansluta sig till rörelsen för Krishnamedvetande och alltid engagera sig i bhagavata-dharma. Engagemang i bhagavata-dharma skingrar all okunnighet och lidelse, och när okunnighet och lidelse skingrats är man fri från girighet och lusta. När man befriats från girighet och lusta, blir man brahminskt kvalificerad, och när en brahminskt kvalificerad person gör ytterligare framsteg, blir han belägen på vaisnava-planet. Det är endast i detta vaisnava-stadium som det är möjligt att uppväcka ens slumrande gudskärlek, och så snart man gör detta, kröns ens liv med framgång.
För närvarande odlar människosamhället i synnerhet okunnighetens kvalitet (tamo-guna), även om det kan finnas vissa symptom på lidelse (rajo-guna). Världens hela befolkning är full av kama och lobha, lusta och girighet, och består därför till största delen av sudrer och några få vaisyer, och gradvis kommer det att visa sig finnas endast sudrer. Kommunism är en sudra-rörelse och kapitalism är avsedd för vaisyer. I kampen mellan dessa två grupper, sudrerna och vaisyerna, kommer kommunisterna att gradvis på grund av samhällets avskyvärda tillstånd, gå segrande ur striden, och så snart detta äger rum komer det som finns kvar av samhället att bli förstört. Det enda botemedel som kan motverka tendensen mot kommunism är Krishnarörelsen. Eftersom allt är Guds egendom och alla levande varelser – inte bara människor, utan även djur, fåglar, växter osv – är Guds barn, har alla rätt att leva på Guds bekostnad med gudsmedvetande. Detta är rörelsen för Krishnamedvetande i ett nötskal.
8.20
.
Det finns förseeler som bör beaktas vid reciterandet av Hare Krishna-mantrat. Således når man inte hänryckning enbart genom att recitera Hare Krishna.
Det är mycket gynnsamt att recitera namnen sri-krishna-caitanya prabhu nityananda innan man recierar Hare Krishna-maha-mantrat, eftersom man genom att recitera dessa två heliga namn sri-krishna-caitanya prabhu nityananda genast når hänryckning, och om man sedan reciterar Hare Krishna-maha-mantrat blir man fri från förseelser.
Det är mycket gynnsamt att recitera namnen sri-krishna-caitanya prabhu nityananda innan man recierar Hare Krishna-maha-mantrat, eftersom man genom att recitera dessa två heliga namn sri-krishna-caitanya prabhu nityananda genast når hänryckning, och om man sedan reciterar Hare Krishna-maha-mantrat blir man fri från förseelser.
.
Det finns tio förseelser som skall undvikas vid reciterandet av Hare Krishna-maha-mantrat.
Det finns tio förseelser som skall undvikas vid reciterandet av Hare Krishna-maha-mantrat.
Den första förseelsen består i att häda framstående personligheter som är syselsatta med att sprida Herrens heliga namn. Man kan inte sprida Hare Krishna-maha-mantrats heliga namn såvida man inte är bemyndigad av Gudomens Högsta Personlighet. Därför bör man inte kritisera eller häda en hängvien som är engagerad på detta sätt. Att förolämpa de framstående, heliga personer som är engagerade i att förkunna Hare Krishna-maha-mantrats ära är den värsta förseelsen vid det heliga namnets lotusfötter.
.
Den andra namaparadhan: Om man försöker skilja Gudomens Absoluta Personlighet från Hans heliga namn eller Hans transcendentala gestalt, egenskaper och lekar, och betraktar dem som materiella, är detta en förolämpning. Att på liknande sätt tro att namn på halvgudar, såsom Siva, är lika mycket värda som Herren Visnus namn är också förolämpande.
Den andra namaparadhan: Om man försöker skilja Gudomens Absoluta Personlighet från Hans heliga namn eller Hans transcendentala gestalt, egenskaper och lekar, och betraktar dem som materiella, är detta en förolämpning. Att på liknande sätt tro att namn på halvgudar, såsom Siva, är lika mycket värda som Herren Visnus namn är också förolämpande.
.
Den tredje förseelsen vid det heliga namnets lotusfötter kallas guror avajna, och består i att man betraktar den andlige mästaren som materiell och därför avundas hans upphöjda ställning.
Den tredje förseelsen vid det heliga namnets lotusfötter kallas guror avajna, och består i att man betraktar den andlige mästaren som materiell och därför avundas hans upphöjda ställning.
Den fjärde förseelsen är att häda den vediska litteraturen, sådom de fyra Veda och Puranas.
Den femte förseelsen består i att man anser att det heliga namnets ära är en överdrift.
Likaledes innebär den sjätte förseelsen att man anser Herrens heliga namn vara en inbillning.
Den sjunde förseelsen: Att tro, att eftersom Hare Krishna-mantrat kan motverka alla syndfulla återverkningar, kan man därför fortsätta med sina syndfulla handlingar och samtidigt recitera Hare Krishna-mantrat i syfte att neutralisera dem, är den största förseelsen vid hari-namas lotusfötter.
Den åttonde förseelsen: Det är hädiskt att betrakta reciterandet av Hare Krishna-mantrat som en religiös, ritualistisk ceremoni. Att utföra religiösa ceremonier, följa eder och utöva försakelse och offer är samtliga materialistiska, lyckosamma handlingar. Reciterandet av Hare Krishna-maha-mantrat får inte jämföras med sådan materialistisk religiositet. Detta är en förseelse vid Herrens lotusfötter.
Den nionde förseelsen: Det är en förseelse att förkunna det heliga namnets ära bland personer som saknar intelligens eller förtroende för ämnet. Sådana människor bör ges chansen att lyssna till reciterandet av Hare Krishna-mantrat, men i början bör de inte undervisas om det ärorika hos det heliga namnets andliga betydelse. Genom att de ständigt lyssnar till det heliga namnet kommer deras hjärtan att renas, och då kommer de att bli i stånd att förstå det heliga namnets transcendentala ställning.
Den tionde förseelsen: Man begår en förseelse om man har lyssnat till härligheten hos Herrens transcendentala, heliga namn men trots detta fortlever med en materialistisk livsuppfattning och tror ”jag är denna kropp och allt som tillhör denna kropp är mitt”, och inte visar respekt och kärlek för reciterandet av Hare Krishna-maha-mantrat.
8.24
Provet på den verkliga förändringen i hjärtat som äger rum när man reciterar Hare Krishna-maha-mantrat, består i att man blir obunden av materiell njutning. Detta är den verkliga förändringen. Om man gör verkliga framsteg i andligt liv, måste man bli ytterst obunden av materiell njutning. Denna förändring måste visa sig i kraft av ens verkliga handlingar.
8.25
Man kan inte vara belägen i Herrens hängivna tjänst såvida man inte är fri från syndfullt leverne. En person som redan renats från alla spår av syndfullt leverne engagerar sig utan avvikelse och andra motiv i Herrens transcendentala, kärleksfulla tjänst. Fastän människor i denna tidsålder är ytterst syndfulla, kan de genom att helt enkelt recitera Hare Krishna-maha-mantrat befrias från sina synders återverkningar. Endast genom att recitera Krishnas namn är detta möjligt. Om man ständigt reciterar Krishnas heliga namn, befrias man gradvis från alla återverkningar från syndfullt leverne, förutsatt att man reciterar utan att begå förseelser och inte begår fler syndfulla gärningar i kraft av reciterandet av Hare Krishna-mantrat.
8.26
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar