Herren besöker södra Indien

(Bilden ovan visar de vackra Gudsgestalterna Gaura-Nitai i Göteborg.)

Srila Bhaktivinoda Thakura sammanfattar i sin Amrita-pravaha-bhasya detta sjunde kapitel på följande sätt. Sri Caitanya Mahaprabhu ingick i försakelsens livsordning i månaden Magha (januari-februari) och begav Sig till Jagannatha Puri i månaden Phalguna (februari- mars). I månaden Phalguna bevittnade Han Dola-yatra-festivalen, och i månaden Caitra befriade Han Sarvabhauma Bhattacarya. I Vaisakhamånaden påbörjade Han Sin rundvandring i södra Indien. Då Han hade för avsikt att ensam färdas i södra Indien, gav Nityananda Prabhu Honom en brahmana-tjänare vid namn Krishnadasa. När Sri Caitanya skulle börja Sin rundvandring, gav Sarvabhauma Bhattacarya Honom fyra uppsättningar kläder och bad Honom besöka Ramananda Raya, som vid den tidpunkten bodde vid standen till Godavarifloden. Tillsammans med de andra gudshängivna följde Nityananda Prabhu Herren till Alalanatha, men där lämnade Herren Caitanya dem alla bakom Sig och fortsatte tillsammans med brahmanan Krishnadasa. Herren började sjunga mantrat "krsna krsna krsna krsna krsna krsna krsna he". Varje gång Han stannade över natten i någon by, uppmanade Han ödmjukt alla personer som kom för att träffa Honom att förkunna och sprida rörelsen för Krishnamedvetande. Efter att ha undervisat människorna i en by fortsatte Herren till andra byar för att utöka antalet gudshängivna. På detta sätt nådde Han till slut Kurma-sthana. Där skänkte Han Sin orsakslösa barmhärighet till en brahmana vid namn Kurma och botade en annan brahmana, vid namn Vasudeva, som led av spetälska. Efter att ha botat brahmanan med spetälska fick Sri Caitanya Mahaprabhu titeln Vasudevamrita-prada, vilket betyder "den som skänkte nektar till den spetälske Vasudeva".

Caitanya-caritamrita

Madhya-lila Kapitel 7

Herren sjöng:

Krishna! Krishna! Krishna! Krishna! Krishna! Krishna! Krishna! he

Krishna! Krishna! Krishna! Krishna! Krishna! Krishna! Krishna! he

Krishna! Krishna! Krishna! Krishna! Krishna! Krishna! raksa mam

Krishna! Krishna! Krishna! Krishna! Krishna! Krishna! pahi mam

Detta betyder:"O Krishna! Jag ber Dig att beskydda och bevara Mig!"

Han sjöng också:

Rama! Raghava! Rama! Raghava! Rama! Raghava raksa mam

Krishna! Kesava! Krishna! Kesava! Krishna! Kesava! pahi mam

Detta betyder:"O Rama, kung Raghus ättling! Var snäll och beskydda Mig! O Krishna! O Kesava, Kesidemonens bane! Var snäll och bevara Mig!"

Herren Sri Caitanya Mahaprabhu, som är känd som Gaurahari, sjöng denna vers där Han gick vägen fram. Så snart han såg någon, uppmanade Han denne satt sjunga "Hari! Hari!"

Alla som hörde Herren Caitanya Mahaprabhu sjunga "Hari, Hari" sjöng också Herren Haris och Krishnas heliga namn. På detta sätt följde de alla Herren, mycket angelägna att se Honom.

Efter en tid omfamnade Herren dessa människor och bad dem återvända hem, efter att ha förlänat dem andlig kraft.

I sin Amrita-pravaha-bhasya förklarar Srila Bhaktivinoda Thakura att denna andliga kraft är essensen av glädjekraften och evighetskraften. Man befullmäktigas med gudshängiven tjänst genom dessa två krafter. Herren Krishna Själv eller Hans representant, den rene gudshängivne, kan av barmhärtighet skänka dessa förenade krafter till en människa.

Sålunda utrustade med andlig kraft återvände de till sina byar. De sjöng oupphörligt Krishnas heliga namn, och ibland skrattade, grät och dansade de.

Dessa bemyndigade personer brukade uppmana alla de mötte att sjunga Krishnas heliga namn. På detta sätt blev också alla byborna hängivna Gudomens Högsta Personlighet.

7.96-101