Herren Caitanya Mahaprabhus lekar i Sin ungdom

Detta sjuttonde kapitel, såsom det sammanfattas av Srila Bhaktivinoda Thakura i hans Amrita-pravaha-bhasya, beskriver Herren Caitanya Mahaprabhus lekar från Hans sextonde år tills den tidpunkt då Han ingick försakelsens livsordning. Srila Vrindavana dasa Thakura har redan på ett levande sätt skildrat dessa lekar i Caitanya-bhagavata. Därför beskriver Krishnadasa Kaviraja Gosvami dem endast i korthet. Emellertid återfinns i detta kapitel levande beskrivningar av vissa delar av Hans lekar, eftersom Vrindavana dasa Thakura inte beskrivit dem utförligt.

.

I detta kapitel finner vi beskrivningar av mango-utdelningsfestivalen och Herren Caitanya samtal med Chand Kazi. Slutligen visar kaptilet hur samme son till moder Yasoda, Herren Krishna, upplevde fyra transcendentala stämninar i hängiven tjänst i Sin form som Sacinandana, moder Sacis son. I syfte att förstå Srimati Radharanis hänryckta kärlek för Honom, antog Herren Sri Krishna Herren Caitanya Mahaprabhus gestalt. Srimati Radharanis attityd anses som den ojämförliga hängivna mentaliteten. Som Caitanya Mahaprabhu tog Krishna Själv Srimati Radharanis position för att uppleva Hennes hänryckta situation. Ingen annan kunde göra detta.

.

När Sri Krishna antog Narayanas fyrarmade gestalt, visade gopierna sin vördnad, men de var inte särskilt intresserade av Honom. I gopiernas hänryckta kärlek förkastas alla dyrkansvärda gestalter förutom Krishna. Bland alla gopierna besitter Srimati Radharani den högsta hänryckta kärleken. När Krishna i Sin Narayana-gestalt såg Radharani kunde Han inte vidmakthålla Sin ställning som Narayana, och Han antog åter Sin Krishnagestalt.

.

Kungen av Vrajabhumi är Nanda Maharaja, och samma person i Navadvipa är Jagannatha Misra, Caitanya Mahaprabhus fader. Likaledes är moder Yasoda drottningen av Vrajabhumi, och i Herren Caitanyas lekar är hon Sacimata. Därför är Sacis son Yasodas son. Sri Nityananda innehar en hänryckt position av föräldrakärlek i tjänande och broderlig attraktion. Sri Advaita Prabhu uppvisar hänryckningen i både broderskap och tjänst. Alla andra av Herrens följeslagare, vilka är belägna i sin ursprungliga kärlek, engagerar sig i Herren Caitanya Mahaprabhus tjänst.

.

Samma Absoluta Sanning som njuter som Krishna, Syamasundara, som spelar på Sin flöjt och dansar med gopierna, föds ibland i en brahmana-familj och spelar Sri Caitanya Mahaprabhus roll och ingår försakelsens livsordning. Det verkar motsägande att samme Krishna accepterade gopiernas hänryckning, och naturligtvis är detta mycket svårt för en vanlig person att förstå. Men om vi accepterar den Högsta Personliga Gudens ofattbara energi, kan vi förstå att allting är möjligt. Det finns inget behov av världsliga argument i detta sammanhang eftersom dessa är meningslösa i fråga om ofattbar kraft.

.

Srila Krishnadasa Kaviraja Gosvami följer i Srila Vyasadevas fotspår, och han har i slutet av detta sjuttonde kapitel analyserat alla adi-lila-lekar var för sig.

Caitanya-caritamrita

Adi-lila Kapitel 17

harer nama harer nama harer namaiva kevalam

kalau nasty eva nasty eva nasty eva gatir anyatha

"I denna Kalis tidsålder finns inget annat sätt, inget annat sätt, inget annat sätt för att nå självförverkligande än att recitera det heliga namnet, recitera det heliga namnet, recitera det heliga namnet på Herren Hari."

I denna Kalis tidsålder är Herren heliga namn, Hare Krishna-maha-mantrat, Herren Krishnas inkarnation. Genom att enbart recitera det heliga namnet umgås man med Herren direkt. Var och en som gör detta befrias förvisso.

Denna vers upprepar ordet eva (förvisso) tre gånger för att betona vikten, och den repeterar även harer nama (Herrens heliga namn) tre gånger bara för att få vanliga människor att förstå.

Användandet av ordet kevala (endast) förbjuder alla andra metoder, såsom odlandet av kunskap, utövandet av mystikens yoga och utförande av självtukt och fruktbringande handlingar.

Denna vers förklarar tydligt att den som accepterar någon annan väg inte kan bli befriad. Detta är orsaken till att "inget annat, inget annat, inget annat" upprepas tre gånger, eftersom det understryker självförverkligandets verkliga metod.

För att alltid kunna recitera det heliga namnet, bör man vara ödmjukare än ett grässtrå på vägen och fri från alla begär efter personlig ära, och man bör visa andra all vördnad.

En hängiven som är engagerad i att recitera Herren heliga namn bör utöva tålamod likt ett träd. Även om han tillrättavisas eller bestraffas, bör han inte säga någonting till andra som vedergällning.

Ty även om man hugger ett träd, så protesterar det inte, inte heller ber det någon om vatten när det torkar ur och dör.

Detta utövande av tålamod är mycket svårt, men när man verkligen engagerar sig i att recitera Hare Krishna-mantrat utvecklas automatiskt tålamodets egenskap. En person som gjort framsteg i andligt medvetande genom att recitera Hare Krishna-mantrat behöver inte öva för att utveckla denna egenskap i sig, ty en hängiven utvecklar alla goda egenskaper enbart genom att regelbundet recitera Hare Krishna-mantrat.

Således bör en vaisnava inte be om någonting från någon. Om någon ger honom något utan att han bett om det, bör han ta emot det, men om ingenting kommer honom tillgodo, bör en vaisnava alltid nöja sig med att äta vadhelst grönsaker och frukter som finns lätt tillgängliga.

Man bör strängt följa principen att alltid recitera det heliga namnet, och man bör nöja sig med vadhelst man lätt kan få. Sådant hängivet beteende grundmurar upprätthållandet av ens hängivna tjänst.

"Den som betraktar sig som lägre än gräset, som är mer tålmodig än ett träd, och som inte förväntar sig personlig heder, utan alltid är beredd att visa andra all respekt, kan mycket lätt recitera Herrens heliga namn oavbrutet."

Gräset är särskilt omnämnt i denna vers eftersom alla trampar på det utan att gräset protesterar. Detta exempel visar att en andlig mästare och ledare inte bör vara stolt över sin ställning; han bör alltid vara ödmjukare än en vanlig människa och fortsätta förkunna Caitanya Mahaprabhus rörelse genom att recitera Hare Krishna-mantrat.

17.21-31

Chand Kazi, en muslimsk polisdomare i Navadvipa, förbjöd de hängivna att utföra sankirtana (gemensamt sjungande av Hare Krishna-mantrat) på stadens gator. När Herren Caitanya fick reda på detta, beordrade han genast alla hängivna att gemensamt utföra en protestmanifestation utanför Chand Kazis hus. Deras högljudda sjungande av Hare Krishna-mantrat gjorde kazin mycket rädd, och han gömde sig i sitt rum. Sri Caitanya Mahaprabhu lyckades dock övertyga kazin att komma ut och samtala med Honom. De diskuterade de heliga skrifterna, Veda och Koranen, och Chand Kazi medgav till sist att det var felaktigt av honom att förbjuda sankirtana-rörelsen.

Sådana befallningar att avbryta sankirtana på gatorna i världens storstäder har pådyvlats medlemmar av Krishnarörelsen. Vi måste komma ihåg att sådana händelser ägde rum i det förgångna, för femhundra år sedan, och det faktum att de fortfarande äger rum visar att vår sankirtana-rörelse verkligen är auktoriserad, ty om sankirtana vore en obetydlig, materiell sak, skulle demonerna inte ha något emot det. Demonerna på den tiden försökte sätta käppar i hjulet för sankirtana-rörelsen som startades av Sri Caitanya Mahaprabhu. Liknande demoner försöker hejda sankirtana-rörelsen som pågår över hela världen, och detta bevisar att vår sankirtana-rörelse fortfarande är ren och äkta och att den följer i Sri Caitanya Mahaprabhus fotspår.

17.127

Gandhi är känd för att ha startat rörelsen för icke-våld samt civilsmotstånd i Indien, men ungefär femhudra år före honom startade Sri Caitanya Mahaprabhu Sin rörelse för icke-våld samt civilt motstånd mot Chand Kazis order. Det är inte nödvändigt att bruka våld för att stoppa moståndarnas försök att hindra en rörelse, ty man kan döda deras demoniska beteende med hjälp av förnuft och logik. Genom att följa i Herren Caitanya Mahaprabhus fotspår, bör Krishna-rörelsen, närhelst det förekommer hinder, döda motståndet med hjälp av förnuft och logik och på detta sätt sätta stopp för deras demoniska uppträdande.

17.130

.

Nuförtiden kan också människor över hela världen sluta sig samman i Krishna-rörelsen och protestera mot dagens degraderade regeringar i världens gudlösa samhällen, vilka grundar sig på alla slags syndfulla handlingar. Srimad-Bhagavatam förklarar att tjuvar, lurendrejare och fjärde klassens människor, som saknar både utbildning och kultur, i Kali-yuga erövrar regeringsstolarna i syfte att exploatera invånarna. Detta är ett kännetecken på Kali-yuga som redan har framträtt. Människor kan inte känna någon trygghet för sina liv och ägodelar, men ändå fortsätter de så kallade regringarna, och dess ministrar får feta löner fastän de är ur stånd att för någonting gott för samhället. Det enda botemedlet för sådana omständigheter är att förstärka sankirtana-rörelsen under Krishna-medvetandets baner och protestera mot de syndfulla gärningar som utförs av alla världens regeringar.

.

Rörelsen för Krishnamedvetande är inte en sentimental religiös rörelse; det är en rörelse avsedd att rätta till alla missförhållanden i människosamhället. Om människor tar den på allvar och utför denna plikt på ett vetenskapligt sätt, så som befalldes av Sri Caitanya Mahaprabhu, kommer världen att gå fred och välgång till mötes i stället för att vara förvirrad och hopplös under värdelösa regeringar. Det finns alltid lurendrejare och tjuvar i människosamhället, och så snart som en svag regering är ur stånd att utföra sina plikter, kommer dessa bedragare och tjuvar fram för att förrätta sina verk. På detta sätt blir hela samhället ett helvete som inte lämpar sig för gentlemän att leva i. Det finns ett akut behov av en god regering - en folkets regering med Krishna-medvetande. Såvida inte befolkningen i sin helhet blir Krishnamedveten, kan de inte bli goda människor. Rörelsen för Krishnamedvetande, som Sri Caitanya Mahaprabhu startade genom att sjunga Hare Krishna-maha-mantrat, besitter fortfarande sin kraft. Därför bör människor förstå den på ett allvarligt och vetenskapligt sätt och sprida den över hela världen. Sankirtana-rörelsen, som startades av Sri Caitanya Mahaprabhu startade genom att sjunga Hare Krishna-maha-mantrat, besitter fortfarande sin kraft. Därför bör människor förstå den på ett allvarligt och vetenskapligt sätt och sprida den över hela världen.

17.141