Detta kapitel beskriver fullständigt Herren Caitanyas kaisora-lila, dvs de handlingar Han utförde strax innan Han blev en ungdom. Under denna tid studerade Han mycket och segrade över mäktiga lärde. Under Sin kaisora-lila lekte även Herren i vattnet. Han for till Östbengalen för att försäkra Sig om finansiellt stöd, för att odla kunskap och för att införa sankirtana-rörelsen, och där träffade Han Tapana Misra, vilken Han undervisade om andliga framsteg och beordrade fara till Varanasi. Medan Herren Caitanya Mahaprabhu reste runt i Östbengalen blev Hans hustru, Laksmidevi, biten av en orm, avsaknadens orm, och således lämnade hon denna värld. När Herren återvände hem, såg Han att Hans moder var överväldigad av sorg på grund av Laksmidevis död. Därför äktade Han senare på Sin moders anmodan Sin andra hustru, Visnupriya-devi. Detta kapitel skildrar också Herrens diskussion med Kesava Kasmiri, den hyllade lärde, och Herrens kritik av dennes bön som lovprisade moder Ganges. I denna bön fann Herren fem slags litterära prydnader och fem slags litterära felaktigheter, och besegrade på detta sätt panditan. Senare underkastade sig Panditan Kasmiri, som var känd för att ha varit segerrik över hela landet, lärdomens gudinna, och genom hennes omsorg träffade han Herren Caitanya Mahaprabhu på morgonen nästa dag och överlämnade sig till Honom.
.
Caitanya-caritamrita
Adi-lila Kapitel 16
.
Ju mer fallen man är, desto större är ens fordran av Herren Sri Caitanya Mahaprabhus gunst. Man behöver endast vara mycket allvarlig och uppriktig. Om man överlämnar sig till Sri Caitanya Mahaprabhus lotusfötter, kommer Herren säkerligen och med största säkerhet att befria en, även om man är besmittad av alla dåliga egenskaper hos denna Kali-yuga
16.1
.
Man måste först fastställa livets mål och sedan förstå hur man kan uppnå det. Rörelsen för Krishnamedvetande pekar ut för alla att livets mål är att förstå Krishna, och för att uppnå detta livsmål måste man tillämpa Krishnamedvetande, och följa de metoder som föreskrivs av gosvamierna med hänvisning till de auktoritativa sastras och Veda-skrifterna.
16.10
.
Om man blir en bokmal, och läser många böcker och skrifter och lyssnar till många kommentarer och instruktioner från många människor, så kommer detta att ge upphov till tvivel i ens hjärta. Man kan inte på detta sätt fastställa livets verkliga mål.
Man bör inte läsa många böcker, ej heller bör man sträva efter att göra reciterande av många böcker till sitt yrke, i synnerhet om man är en hängiven. Man måste ge upp ambitionen att bli en lärd person och på detta sätt komma i åtnjutande av världsligt rykte och god ekonomi. Om man splittrar sin uppmärksamhet genom att studera många böcker, kan man inte fixera sitt sinne i hängiven tjänst, ej heller kan man förstå många skrifter, ty de är fulla av svåra uttalanden och betydelser. I detta sammanhang är Srila Bhaktisiddhanta Sarasvati Thakura av den åsikten att de som attraheras av att studera många slags litteratur som rör olika ämnen, i synnerhet fruktbringande handlingar och filosofisk spekulation, berövas äkta hängiven tjänst på grund av sin splittrade uppmärksamhet.
Människan har en allmän läggning för fruktbringande handlingar, religiösa, ritualistiska ceremonier coh filosofisk spekulation. En levande varelse som på detta sätt varit förvirrad sedan urminnes tider förstår inte livets verkliga mål, och således är hans gärningar i livet bortkastade. Oskyldiga personer som på detta sätt är vilseledda berövas äkta krishna-bhakti, hängiven tjänst till Herren. Tapana Misra är särskilt betydelsefull för personer som drar omkring för att samla på sig böcker och som inte läser någon utav dem, utan på detta sätt blir förvirrade i fråga om livets mål.
16.11
.
Rörelsen för Krishnamedvetande baseras på denna instruktion från Herren Caitanya Mahaprabhu, att man måste recitera Hare Krishna-maha-mantrat regelbundet och i överensstämmelse med de föreskrivna principerna. Vi ber helt enkelt våra västerländska elever att recitera åtminstone sexton varv på radbandet varje dag, men ibland finner vi att de misslyckas med att recitera ens dessa sexton varv, och istället har de med sig svårlästa böcker och en metod för dyrkan som avleder deras uppmärksamhet på så många sätt. Sri Caitanya Mahaprabhus rörelse baseras på reciterandet av Hare Krishna-mantrat. Vi, medlemmarna av Krishnarörelsen, måste strängt följa detta råd från Caitanya Mahaprabhu.
16.15
.
Att höra är viktigare än att direkt studera eller erfara. Om man är skicklig på att lyssna och hör från den rätta källan, är ens kunskap genast fullkomlig. Denna metod kallas srauta-pantha, erhållandet av kunskap genom att lyssna till auktoriteter. All vedisk kunskap baseras på principen att man måste uppsöka en äkta andlig mästare och höra Veda-böckernas auktoritativa uttalanden. Man behöver inte vara en sofistikerad litterär personlighet för att ta emot kunskap; för att ta emot perfekt kunskap från en perfekt person måste man vara skicklig på att lyssna. Detta kallas den nedstigande metoden för deduktiv kunskap, avaroha-pantha.
16.52
.
I Bhagavad-gita förklaras tydligt att all intelligens kommer ifrån Gudomens Högsta Personlighet, som befinner Sig i allas hjärtan som Paramatma. Man bör därför inte vara alltför stolt över sin position. Om man begår en förseelse vid Herrens lotusfötter kommer man, trots sina kunskaper, inte att kunna tala ordentligt, även om man är en mycket lärd person. I varje avseende är vi styrda. Vår enda plikt är därför att alltid överlämna oss till Herrens lotusfötter och inte vara felaktigt stolta.
16.89
.
"Då det gäller att förkunna Herrens härlighet, må oerfarna personer komponera poesi med många fel, men eftersom den innehåller förhärligande av Herren, kan framstående personligheter läsa den, lyssna till den och recitera den." S B 1.5.11
Trots dess små litterära felaktigheter, måste man studera poesi på grund av värdet av dess ämne. Enligt vaisnava-filosofin är all litteratur förstklassig som lovprisar Herren, vare sig den författats på riktigt sätt eller inte. Man behöver inte ta hänsyn till någonting annat.
16.102
.
Srila Narottama dasa Thakura har sjungit att den bästa förutsättningen för att ta sin tillflykt till Herren Caitanyas lotusfötter är att vara den mest fallne, eftersom Herren kom speciellt för att befria de fallna själarna. I denna tidsålder finns mycket få lärda. Nästan alla är fallna köttätare, drinkare, kvinnojägare och spelare. Sådana personer anses aldrig vara lärda, även om de presenterar sig som sådana. Eftersom dessa så kallade lärda ytligt sett ser att Herren Caitanya Mahaprabhu umgås med de fallna själarna, tror de att Han är avsedd för en lägre kategori av människor men att de själva inte behöver Honom. Således ansluter sig inte sådana lärda till rörelsen för Krishnamedvetande. Att var uppblåst med falska lärdomar är därför en dålig förutsättning för att acceptera för rörelsen för Krishnamedvetande. Men här är ett speciellt exempel, ty även om den poetiske mästaren (Kesava Kasmiri) var en mycket lärd person, så gynnade Herren även honom på grund av hans ödmjuka underkastelse.
16.108
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar