Raghunatha Bhatta Gosvami (1505-1579)
År 1514 besökte Sri Caitanya Mahaprabhu Varanasi i avsikt att besegra opersonlighetsfilosoferna, som fanns i stor mängd där. Han önskade också träffa och instruera några av sina hängivna, såsom Sri Sanatana Gosvami, Chandrasekhara och Tapana Misra.
Under sin vistelse i Varanasi bodde Sri Caitanya hos Chandrasekhara, men intog dagligen Sin lunch hemma hos Tapana Misra. Detta gav Tapana Misras son, Raghunatha Bhatta, möjlighet att få tjäna Herren genom att massera Hans ben och diska Hans tallrik.
Vid den här tiden var Raghunatha Bhatta bara nio år gammal, men umgänget med Sri Caitanya gjorde ett djupt intryck på honom, och han blev förkrossad när Sri Caitanya två månader senare lämnade Varanasi för att återvända till Jagannatha Puri. Han beslöt att så snart han blev gammal nog, så skulle även han resa till Jagannatha Puri, för att få umgås med Herren.
Han var tjugo år gammal när han slutligen lämnade sin familj och for till Jagannatha Puri. Han var mycket lycklig över att äntligen få återse Sri Caitanya Mahaprabhu och så fort han fick se Honom, föll han raklång inför Hans lotusfötter. Sri Caitanya omfamnade honom omedelbart och presenterade honom för de andra hängivna. Han bad särskilt Sin tjänare Govinda ordna med Raghunatha Bhattas logi.
På så sätt kom Raghunatha Bhatta att leva tillsammans med Herren Caitanya Mahaprabhu under åtta månaders tid. Hans speciella tjänst var att tillaga ris och olika grönsaksrätter åt Herren. Raghunatha Bhatta blev snart känd som en utmärkt kock, det sägs i Caitanya-caritamrita att allt som han tillagade smakade som nektar. Herren Caitanya uppskattade allt som Raghunatha Bhatta tillagade, och tillät honom att äta de rester som Han lämnade på Sin tallrik. Han undervisade också Raghunatha Bhatta om vaisnavafilosofi.
Efter det att åtta månder passerat bad Han Raghunatha Bhatta återvända hem och ta hand om sina åldriga föräldrar. Han gav honom ytterligare en instruktion: att aldrig gifta sig.
Raghunatha Bhatta hade utvecklats till en mycket avancerad gudshängiven, och det fanns ingen anledning för honom att engagera sig materiell sinnesnjutning. Äktenskapet anses vara en eftergift för dem som inte kan kontrollera sina sinnen. Risken med familjeliv är att man riskerar bli så fäst vid det att man kommer att försumma sitt andliga framåtskridande.
Sri Caitanya Mahaprabhu bad också Raghunatha Bhatta att studera Srimad-Bhagavatam under en ren gudshängivens ledning. Efter att på så sätt ha instruerat Raghunahta Bhatta så omfamnade Herren honom och skänkte honom Sitt Eget tulasihalsband. Raghunatha Bhatta brast i gråt över att behöva skiljas från Herren.
.
Men han återvände till Varanasi och tog hand om sina föräldrar, som var framstående hängivna, och studerade också regelbundet Srimad-Bhagavatam. Efter fyra år avled hans föräldrar och Raghunatha Bhatta lämnade då Varansi för gott. Han återvände till Sri Caitanya Mahaprabhu och stannade återigen hos Honom under åtta månders tid.
.
Därefter bad Sri Caitanya honom att bosätta sig i Vrindavana och där engagera sig i hängiven tjänst under Sri Rupa och Sri Sanatana Gosvamis ledning. Hans uppgift skulle bli att ständigt ägna sig åt att sjunga Hare Krishna-maha-mantrat och recitera Srimad-Bhagavatam. Efter att ha sagt detta skänkte Herren Caitanya Raghunatha Bhatta betelnötter och en girland som burits av Herren Jagannatha. Raghunatha Bhatta blev mycket glad över dessa gåvor och förvarade dem alltid noggrant.
.
Sri Raghunatha Bhatta Gosvami färdades sedan till Vrindavana och ägnade där all sin tid åt att tillsammans med Sri Rupa och Sri Sanatana Gosvami tjäna Herren. Med tiden fick han egna lärjungar och han befallde dem att konstruera ett tempel för Govinda.Sri Raghunahta Bhatta tillverkade själv olika smycken åt Govinda, bland annat ett par örhängen i form av hajar, och en flöjt.
.
I Vrindavana blev Sri Raghunahta Bhatta Gosvami mycket uppskattad för sin recitation av Srimad-Bhagavatam. Det berättas att han ibland under reciterandet blev så uppfylld av hänryckt kärlek att hans tårar vätte sidorna, och att hans röst stockade sig så att det blev omöjligt för honom att fortsätta. Han kunde sjunga varje vers i tre eller fyra olika melodier och hans röst sägs ha varit mycket ljuv. Alla som lyssnade till honom fylldes också av gudskärlek.
.
Sri Raghunatha Bhatta talade aldrig om världsliga ämnen. Han var alltid fullständigt absorberad i tankar på Krishna. Ibland när han mindes Krishna hängde han girlanden och prasadan som Herren Caitanya skänkt honom om halsen.
.
En mycket tänkvärd egenskap hos Sri Raghunatha Bhatta Gosvami var att han aldrig lyssnade till förolämpningar eller kritik av en vaisnava. Även om en vaisnava verkligen begått ett misstag så kritiserade Raghunatha Bhatta honom inte. Det enda han visste var att alla vaisnavas var engagerade i Krishnas tjänst, i enlighet med sin förmåga och nivå av förverkligande. Han såg således inte någon anledning till att kritisera dem.
.
Herren Caitanya Mahaprabhu skänkte Sri Raghunahta Bhatta Gosvami Sin kraftfulla nåd, och gjorde det möjligt för honom att alltid vara överväldigad av hänryckt kärlek till Krishna.
.
Källa:
Caitanya-caritamrita
Steven Rosen: The Six Gosvamis of Vrindavan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar