De Sex Gosvamierna Del 8

Vrindavanas sex Gosvamier vara alla helgon, mycket lärda och framstående asketer. De var redan från början av livet rena hängivna och deras lojalitet mot Herren Caitanya Mahaprabhu och Hans lära var absolut.

Detta är dock inte hela historien.

Gosvamierna skall inte betraktas som några materiellt betingade varelser; om än ovanligt avancerade sådana. I själva verket var de Krishnas följeslagare i den andliga världen, som på Hans order nedstigit till denna värld för att bistå Honom i Hans inkarnation som Sri Caitanya Mahaprabhu. De är evigt befriade själar. Till det yttre framstod de som vanliga människor, men i sitt inre var de ständigt absorberade i kärlek till Krishna.

I Caitanya-caritamrita avslöjas deras sanna identiteter som manjaris i den andliga världen:

(Caitanya-caritamritas författare, Krishnadasa Kaviraja Gosvami, som sägs i sin tur vara en inkarnation av Kasturi Manjari.)

Sri Rupa Gosvami var en inkarnation av Rupa Manjari. Hon är den ledande manjarin.

Sri Sanatana Gosvami var en inkarnation av Rati Manjari, eller Labanga Manjari, som hon också kallas. Hon är Rupa Manjaris närmaste väninna.

Raghunatha dasa Gosvami var en inkarnation av Rasa Manjari. En del hävdar att han istället var en inkarnation av Rati Manjari.

Gopala Bhatta Gosvami var en inkarnation av Guna Manjari. En del källor hävdar att han var en inkarnation av Ananga Manjari.

Raghunatha Bhatta Gosvami var en inkarnation av Raga Manjari.

Sri Jiva Gosvami var en inkarnation av Vilas Manjari.

(Det finns som synes varierande åsikter i en del av fallen; olika källor uppger olika namn.)

Vilka är då manjaris?

Manjaris hör till Sri Krishnas allra mest intima hängivna; gopierna, som befinner sig på den äktenskapliga kärlekens stadium. Manjaris utgör en speciell grupp av gopierna, och förklaras stå Srimati Radharani speciellt nära.

Srimati Radharanis förtroliga väninnor kallas för sakhis, och manjaris är deras läringar. Sakhis är speciellt engagerade i Srimati Radharanis tjänst, och tack vare sin hängivna tjänst till Henne drar de också till sig Sri Krishnas uppmärksamhet. I själva verket förväntar sig Srimati Radharanis väninnor ingen belöning för sin tjänst, men Radharani glädjer Sig åt att arrangera så att även de får möjlighet att möta Sri Krishna. I själva verket gläder Hon Sig ännu mera åt dessa möten än åt att Själv få träffa Honom. Herren Krishna gläder Sig i Sin tur över att se Srimati Radharanis och Hennes följeslagares lycka. I transcendentala förhållanden är den andres lycksalighet viktigare än den egna; någon egoism eller själviskhet existerar inte i den andliga världen.

Manjaris sägs stå över till och med sakhis, eftersom endast de tillåts närvara vid Radharanis och Krishnas möten. Manjaris största tillfredsställelse består i att se Radha och Krishna tillsammans, och de tjänar Dem på olika sätt, som att hämta vatten, servera betelnötter, att fläkta Dem, att kamma och fläta Deras hår, att massera Dem och dekorera Deras kroppar, samt att underhålla Dem med sång och dans. Manjaris har ingen som helst önskan att personligen få umgås med Krishna; Radharanis och Krishnas lycka är tillräcklig för dem. Deras lycka sägs i själva verket faktiskt vara ännu större än Radhas och Krishnas.

Manjaris beskrivs vidare som mycket vackra unga flickor, högst tretton år gamla. De är fulla av charm, och är mycket rena och oskuldsfulla.

Här är en vacker beskrivning av Rati Manjari (Raghunatha dasa Gosvami):

"Her uncommon dress is adorned with luminous stars and her complexion looks just like thunderous lightning. She is mild and chaste, and some of her friends call her "Tulasi".
...
Rati Manjaris primary service is to fan Radha and Krishna with a whisk, and in the age of Kali she appeared along with Gauranga Mahaprabhu as Srila Raghunatha dasa Gosvami."
(Dyanchandra: Archana-padati)