Herren Kapilas undervisning Del 1

Herren inkarnerar Sig ibland i olika skepnader för att uppfylla speciella syften. Bilden ovan visar en sådan inkarnation, Herren Kapila, en inkarnation speciellt avsedd för att skänka mänskligheten andlig kunskap.
I eposet Srimad Bhagavatam beskrivs denna och många andra av Herrens olika inkarnationer.

Herren Kapilas undervisning är omfattande och fyller flera kapitel i Srimad Bhagavatams tredje canto, här nedan följer några utdrag, med kommentarer av A C Bhaktivedanta Swami.

Gudomens Högsta Personlighet sade: Liksom att en molnhop inte känner till vindens mäktiga inflytande, känner inte en person, som är engagerad i materiellt medvetande, tidsfaktorns mäktiga styrka, vilken han är uppburen av.

En stor pandita-politiker vid namn Canakya har sagt attt man inte ens kan återfå ett litet ögonblick av tiden även om man så skulle kunna betala många miljoner kronor för detta. Man kan inte beräkna värdet på all den tid man slösar bort. Både från materiell och andlig ståndpunkt bör man vara mycket aktsam om all den tid man har till förfogande. Den betingade själen lever i en viss materiell kropp under en bestämd tid, och det står rekommenderat i de uppenbarade skrifterna att man under denna tid bör söka uppnå Krishnamedvetande och på så sätt bli befriad från tidsfaktorns inflytande. Men de som inte lever i Krishnamedvetande bärs tyvärr bort av tidens starka makt utan attt de vet om det, på samma sätt som molnen bärs bort av vinden.
Srimad Bhagavatam Canto 3 Kapitel 30 Vers 1

Vadhelst materialisten än producerar med mycken möda och besvär för sin så kallade lycka, förintar den Högsta Personligheten i form av tidsfaktorn, och av den anledningen sörjer den betingade själen.

Tidsfaktorn, som är en representation av Gudomens Högsta Personlighet, har till främsta uppgift attt förinta allting. I sitt materiella medvetande ägnar materialisterna sig åt att producera en mängd olika ting i den ekonomiska utvecklingens namn. De tror att de genom sina framsteg i tillfredsställandet av av materiella behov kommer att bli lyckliga, men de glömmer bort att allt vad de producerar kommer att förintas med tiden. I historien kan vi se att det har funnits många mäktiga imperier på jorden, som byggdes upp med mycken möda och stor uthållighet, men under tidens gilla gång föll de alla samman och utplånades. Likväl kan de dåraktiga materialisterna inte inse att de blott slösar bort sin tid med att producera materiella nödvändigheter, som är dömda att bli förintade med tiden. Denna bortspillda möda beror på okunnigheten hos den stora folkmassan, som inte vet att deras natur är evig och att man dessutom har ett evigt engagemang. Människorna vet inte att deras livstid i en viss form av materiell kropp inte är någonting annat än ett kort ögonblick på deras eviga färd. I det de inte känner till detta faktum tror de attt detta korta ögonblick av liv är allt, och slösar därför bort sin tid på att försöka förbättra sina ekonomiska villkor.
S B 3.30.2

Den vilseledda materialisten känner inte till att hans kropp är obeständig, och att hans kärlek till hem, land och välstånd, som står i förbindelse med hans kropp, också är av tillfällig natur. Endast på grund av okunnighet tror han att allting är beständigt.

Materialistiska personer tror att sådana personer som ägnar sig åt Krishnamedvetande är galningar, som slösar bort sin tid med att sjunga Hare Krishna, men de vet inte att det är de själva som i verkligheten befinner sig i galenskapens mörkaste regioner, därför attt de betraktar sina kroppar som beständiga. Och tillsammmans med sina kroppar anser de även sina hem, land, samhällen och alla andra tillhörigheter vara beständiga. Detta står klart utsagt här. Materialisten anser sitt hem, sitt land och sitt välstånd vara av beständig natur endast på grund av illusion. Med utgångspunkt från denna illusion har familjeliv, samhällsliv och ekonomisk utveckling, som utgör betydande faktorer i den moderna civilisationen, utsprungit. En Krishnamedveten person vet att den ekonomiska utvecklignen i människosamhället inte är någon ting annat än en temporär illusion.
I en annan del av Srimad-Bhagavatam står det förklarat att godtagandet av kroppen som sitt eget själv, betraktandet av dem står i förbindelse med denna kropp som släktingar och godtagandet av sitt fädernesland som dyrkansvärt, är produkter av en djurisk civilisation. När man är upplyst av Krishnamedvetande, kan man emellertid använda dessa för attt tjäna Gud. Detta är ett mycket lämpligt förslag, ty allting har ett förhållande till Krishna. När all ekonomisk utveckling och alla materiella framsteg används till attt befrämja Krishnamedvetande, uppstår en ny fas av framsteg i livet.
S B 3.30.3

Den levande varelsen finner, i vilken livsform han än uppträder i, en speciell typ av tillfredsställelse i just denna form, och han är aldrig missnöjd med att leva under ifrågavarande forms levnadsbetingelser.

Den levande varlesens tillfredsställelse i en viss slags kropp, även om den är aldrig så avskyvärd, kallas för illusion. En person som innehar en bättre position kan måhända känna sig otillfredsställd med en lägre stående persons livslott, men den lägre stående personen är nöjd med sin position på grund av inflytandet från maya, den yttre energien. Maya har två olika faser av aktiviteter. Den ena kallas för praksepatmika, och den andra för avaranatmika. Avaranatmika betyder "täckande" och praksepatmika betyder "dragande ned". I vilka levandsbetingelser som helst, kommer en materialistisk person eller ett djur attt känna sig nöjd, enär hans kunskap är täckt av mayas inflytande. I de lägre stående livsformerna är medvetandet så dåligt utvecklat att vederbörande inte inser huruvida han är lycklig eller olycklig. Detta kallas för avaranatmika. Till och med ett svin, som äter avföring, tycker att han är lycklig, medan en person i en mer högtstående livsform tänker att det måste vara avskyvärt att leva som ett svin, när han ser svinet äta avföring.
S B 3.30.4

Den levande varelsen är nöjd med den speciella livsform han befinner sig i. I det han är vilseledd och täckt av den illusoriska energiens inflytande, känner han sig obenägen att lämna sin kropp, även om han befinner sig i helvetet, ty han finner välbehag i helvetisk sinnesnjutning.

Den betingade själen blir på grund av mayas inflytande så fäst vid sin speciella typ av kropp, attt om han blir lovad att omedelbart få en konungs kropp om han överger sin nuvarande kropp, så vägrar han att godta detta erbjudande. Denna form av kärlek till den egna kroppen är alla betingade varelser behäftade av. Herren Krishna vädjar personligen till oss: "Överge allting i den materiella världen. Kom till Mig och Jag lovar att ge er allt beskydd." Men vi låter bli att ge vårt samtycke därtill. Vi tänker i stället:"Vi har det bra som vi har det. Varför skall vi då överlämna oss till Krishna och återvända till hans rike?" Detta kallas för illusion, maya. Alla är nöjda med sin levnadsförhållanden, hur avskyvärda de än tycks vara.
S B 3.30.5

Denna tillfredsställelse med ens levnadsförhållanden beror på djupt rotad kärlek till ens egen kropp, hustru, barn, hem , djur, välstånd och vänner. Förbunden till dessa ting, tror den betingade själen att han har det bra i alla avseenden.

Detta så kallade fulländade liv som människa är något som man själv inbillar sig. Därför är en materialistisk person, hur materiellt kvalificerad han än må vara, värdelös, enär han agerar på det mentala planet, vilket åter kommer attt dra ner honom i det temporära materiella livet. Den som endast agerar på det mentala planet, kan inte bli befordrad till det andliga planet. En sådan person kan alltid vara säker på att få återvända till det materiella livet. Den betingade själen förefaller vara helt och hållet tillfredställd med att vara knuten till det så kallade samhället, vänskapen och kärleken.
S B 3.30.6

Fastän en sådan dåraktig person alltid brinner av oro, utför han alla möjliga slag av syndfullla handlingar för att upprätthålla sin så kallade familj och sitt samhälle med förhoppningar som aldrig blir uppfyllda.

Det sägs att det är lättare att upprätthålla ett stort kungarike än att upprätthålla en liten familj, i all synnerhet i vår tid, i vilken Kali-yugas inflytande är så starkt alla är plågade och fyllda av oro på grund av att de godtar det falska erbjudandet av mayas familj. Den familj som vi upprätthåller är skapad av maya. Denna familj är en förvrängd spegelbild av familjen i Krishnaloka. Även i Krishnaloka finns familj, vänner, samhälle, fader och moder. Allt finns där, men det är av evig natur. Här på jorden byter vi våra släkt- och vänskapsförhållanden alltid eftersom vi byter kroppar. Ibland är vi en familj bestånde av människor, ibland i en familj bestående av halvgudar och ibland i en familj bestående av hundar eller katter. Familjen, samhället och vänskapen är flyktiga, och dessa ting kallas därför för asat. Man brukar säga att så länge som vi är fästa vid detta asat, tillfälliga, icke bestående samhälle och familj, så är vi alltid fyllda av oro. Materialisterna vet inte att familjen, samhället och vänskapen här i den materiella världen endast består av skuggor, och till följd härav blir de fästa vid dessa ting. Deras hjärtan brinner ständigt av oro, men trots detta obehag, fortsätter de med att upprätthålla dessa falska familjer, enär de saknar kännedom om den verkliga släktförbindelsen med Krishna.
S B 3.30.7

Han skänker sitt hjärta och sina sinnen åt en kvinna som på ett falskt vis bedårar honom med maya. I avskildhet njuter han av att få omfamna henne och tala med henne, och han förtrollas av att höra sina barns bedårande ord.

Familjelivet i den illusoriska energiens, mayas, rike liknar precis ett fängelse för den eviga levande varelsen. I själva verket finns det ingen kärlek i den materiella världen. Såväl mannen som kvinnan är intresserade av att tillfredsställa sina begär efter sinnenjutning. Enligt Vedas språk kallas en sådan person för en grhamedhi, som betyder "en person vars kärlek är koncentrerad till hemmet". Grhastha syftar på en person som har familj, men vars verkliga livsmål är att utveckla Krishnamedvetande. Man tillrådes därför att bli en grhastha och inte en grhamedhi. En grhasthas intresse utgöres av att få bli fri från det illusoriska familjelivet och i stället få träda in i ett verkligt familjeliv tillsammans med Krishna. En grhamedhis intresse utgöres därmot av att få förbli fastkedjad vid så kallat familjeliv i det ena livet efter det andra, och att för evigt få kvarstanna i mayas mörker.
S B 3.30.8

Den bundne familjeförsörjaren stannar kvar i familjelivet, som är fyllt av intriger och politik. I det han ständigt sprider elände och styrs av sina förehavanden för sinnesnjutning, handlar han enbart för att upphäva återverkningarna av allt elände han förorsakat, och om han lyckas med att upphäva dessa lidanden, så tror han attt han är lycklig.

I Bhagavad-gita fastställer Gudomens Högsta Perosnlighet att den materiella världen är en tillfällig plats som är fylld av lidanden. Det är inte frågan om någon lycka i vår materiella värld, varken för en själv eller för familjen, samhället eller landet. Om någonting upplevs som lycka så är även detta en illusion. Med lycka här i den materiella världen avses att lyckats upphäva lidandets verkningar. Den materiella tillvaron är så beskaffad att man kommer att misslyckas, med mindre man blir en skicklig diplomat. För att inte bara tala om människosamhället, så styr även de lägre stående djurens samhällen, exempelvis fåglarnas och binas, på ett skickligt sätt det som krävs för att tillgodose deras kroppars behov av mat, sömn och fortplantning. I människosamhället utkämpas stider mellan nationerna och emellan varje enskild person, och i allas försök attt vinna framgång blir hela människosamhället fyllt av diplomatisk slughet. Vi bör dock alltid komma ihåg att allting kommer att ta slut inom en sekund genom en högre vilja, trots all diplomatisk slughet och all intelligens i kampen för vår tillvaro. Alla våra försök attt bli lyckliga i denna materiella värld är därför rätt och slätt en villfarelse, förorsakad av maya.
S B 3.30.9

Han tillskansar sig pengar genom att begå våldshandlingar här och där, och fastän han använder dessa pengar för att underhålla sin familj, äter han själv endast en ringa del av den mat som han sålunda köpt in. Han kommer attt vandra till helvetet för deras skull, för vilka han på ett sådant oärligt sätt har samlat ihop pengar.

Denna process av illusorisk tjänst åt sin familj, samhälle och sitt land är exakt lika överallt. Samma princip kan man återfinna även hos stora nationella ledare. Ett statsöverhuvud, som på ett storartat sätt har tjänat sitt land, blir ibland dödad av sina landsmän, på grund av att han inte regerat på ett ärligt vis. Man kan med andra ord inte tillfredsställa sina undersåtar genom denna illuosriska tjänst. Men man kan inte heller frigöra sig från denna tjänst, enär det är ens naturliga position att vara en tjänare. Den levande varelsen är av naturen en beståndsdel av den Högsta Varlesen, men han glömmer bort att han måste utöva tjänst åt den Högsta Varelsen och riktar istället sitt intresse mot att tjäna andra. Detta kallas för maya. Genom att tjäna andra tror han falskeligen attt han är härskaren. Familjens överhuvud tror att han är familjens herre och bestämmer, och ett statsöverhuvud tror att han själv är landets herre, medan båda två i realiteten är tjänare åt maya, och genom att tjäna maya närmar de sig steg för steg helvetet. En klok person bör därför komma till stadiet för Krishnamedvetande och engagera sig i Krishnas tjänst och därvid upplåta hela sitt liv, hela sitt välstånd, hela sin intelligens och hela sin talförmåga i denna tjänst.
S B 3.30.10

Mannen, som var sysselsatt med att upprätthålla sin familj utan att utöva sinneskontroll, dör sålunda under stor bedrövelse i det han ser sina gråtande anhöriga. Han dör på ett mycket patetiskt vis, i svåra plågor och utan medvetande.

I Bhagavad-gita står det skrivet att man i dödsögonblicket absorberas av de tankar man odlat under sin livstid. En person, som inte tänkt på någonting annat än sina familjemedlemmars underhåll, måste ha familjens angelägenheter som sina sista tankar. Detta är en naturlig följdverkan för en vanlig människa. En vanlig männniska känner inte till sitt kommande öde efter detta livet. Han sysselsätter sig enbart med underhållet av sin familj under sitt korta liv. På grund av sin djupt rotade kärlek till familjen glömmer han sin viktigaste plikt i att kontrollera sina sinnen och öka sitt andliga medvetande. Ibland brukar en döende man anförtro familjens angelägenheter antingen till sin son eller till någon annan anhörig och säger:"Jag är på väg att gå bort. Jag ber dig se till familjen." Han vet inte vart han går, men ännu vid tidpunkten för sin död oroar han sig för hur det skall gå med familjens underhåll. Ibland ser man hur en döende person ber att en läkare skall förlänga hans liv med åtminstone ett par år, så att den plan för familjens underhåll, som han påbörjat, skall hinna bli färdig. Detta utgör den betingade själens materiella sjukdom. Den betingade själen glömmer fullständigt bort sin verkliga uppgift, att bli Krishnamedveten - och är alltid allvarligt sysselsatt med att göra upp planer för sin familjs underhåll, trots att han byter familj i det ena livet efter det andra.
S B 3.30.18

Alla levande varlser är täckta dels av en subtil och dels av en grov kropp. Den subtila kroppen består av inre sinne, ego, intelligens och medvetande. Människokroppen har den betingade själen fått efter ett otal födslar och den är en ytterst värdefull tillgång. Om man använder sitt liv enbart i syfte attt underhålla sin så kallade familj och av den anledningen utför en massa dåraktiga och icke tillåtna handlingar i stället för attt använda sitt liv till attt försöka nå befrielse, jämföres man med en person som har förlorat sin förmögenhet och till följd härav sörjer.
Om förmögenheten gått förlorad så är detta ingenting att sörja över, men så länge som förmögenheten finns måste man använda den på rätt sätt och därvid erhålla en vinning som varar i evighet.
Att underhålla sin familj är förvisso en familjeförsörjares plikt, men man bör bemöda sig om att förtjäna sitt uppehälle i enlighet med de uppenbarade skrifternas föreskrivna metoder. Man bör plikttroget arbeta i enlighet med sina kvalifikationer. Man bör inte förtjäna sitt uppehälle på ett oärligt sätt, genom att arbeta med sådant som man inte är kvalificerad till. Om en brahmana, som arbetar som en präst för att upplysa sina följeslagare om andligt liv, inte är kvalificerad därtill, så bedrar han sina åhörare. Man bör inte förtjäna sitt uppehälle på ett sådant oärligt sätt. Detsamma gäller även en ksatriya eller en vaisya. Det står särskilt omnämnt här att sättet att tjäna sitt uppehälle måste vara mycket ärligt och rättframt för dem som försöker göra framsteg i Krishnamedvetande. Den som förtjänar sitt levebröd på oärligt vis kommer att bli sänd till helvetets mörkaste regioner. I annat fall, om man underhåller sin familj enligt föreskrivna metoder och med ärliga medel, finns det inget att invända mot att man är en familjeförsörjare.
S B 3.30.20,32,33