Herren Kapilas undervisning Del 3

Herren Kapilas undervisning är omfattande och fyller flera kapitel i Srimad Bhagavatams tredje canto, här nedan följer några utdrag, med kommentarer av A C Bhaktivedanta Swami.

Gudomens Personlighet Kapila fortsatte: När den levande varelsen sålunda är oberörd av den materiella naturens kvaliteter, på grund av att han är oföränderlig och inte gör anspråk på någon äganderätt, förblir han skild från återverkningarna från den materiella naturens kvaliteter, trots att han vistas i en materiell kropp, precis likt solen som inte påverkas av vattnet i vilket den reflekteras.

.

Fastän den gudshängivne tycks var i den materiella världen, befinner han sig i verkligheten i den transcendentala världen. Liksom solen genom sin reflex tycks befinna sig på vattnet, men i själva verket befinner sig miljontals mil därifrån, är den som utövar bhakti-yoga nirguna, dvs opåverkad av den materiella naturens kvaliteter.

Avikara betyder "utan någon förändring". I Bhagavad-gita står det bekräftat att alla levande varleser är delar av den Högste Herren, och till följd härav består deras eviga position i att samarbeta med, eller sammanlänka sin energi med den Högste Herren. Detta är den oföränderliga positionen. Så snart som den levande varelsen använder sin energi i syfte att erhålla sinnesnjutning, intar han en ny position som benämns vikara.

På liknande sätt kan en person, genom att utöva gudshängiven tjänst under sin andliga läromästares ledning, till och med i sin materiella kropp inta sin oföränderliga position, i vilken han kan handla i enlighet med sin natur. Enligt Srimad-Bhagavatam betyder befrielse, att man blir återinsatt i sin ursprungliga position. Den ursprungliga positionen består i att man utövar hängiven tjänst till Gud. När man blir oberörd av materiell lockelse och till fullo ägnar sig åt gudshängiven tjänst, är denna situation oföränderlig. Handlingar i eget intresse tyder på en äganderättskänsla och ger därför en återverkan, men handlingar som utgörs i syfte att tillfredsställa Krishna är fria från sådana anspråk. Genom oberördhet och utan att göra egna anspråk på sina handlingar, kan man omedelbart uppnå den transcendentala positionen, i vilken man inte berörs av den materiella naturens kvaliteter, precis likt solen som inte påverkas av vattnet i vilket den reflekteras.

S B 3.27.1

.

När själen står under den materiella naturens och det falska egots förtrollning och identifierar sig med den materiella kroppen, så blir själen helt upptagen av materiella aktiviteter och tror, på grund av det falska egots inflytande, sig vara ägare till alllting.

.

Den betingade själen tvingas i själva verket till att handla under trycket från den materiella naturens tre kvaliteter. Den levande varelsen har inget oberoende. När självet står under den Högsta Personliga Gudomens ledning, då är han fri, men när självet söker tillfredsställa sina egna sinnen, så står han under den materiella naturens förtrollning. Den betingade varelsen lyder under den materiella naturens kvaliteter, men tror felaktgt att han är ägaren av densamma. Denna falska känsla av äganderätt kan undvikas genom att han helt enkelt börjar utöva hängiven tjänst under ledning av den Högste Herren eller Hans bona fide representant.

S B 3.27.2

.

Den betingade varelsen vandrar därför över i olika, högre och lägre, livsarter, på grund av sin kontakt med den materiella naturen. Såvida han inte befrias från sina materiella aktiviteter, måste han godta denna position på grund av sitt felaktiga handlande.

.

Alla slag av handlingar, goda eller dåliga, som man utför i denna materiella värld är orena och felaktiga på grund av deras materiella kontakt. Att födas på ett angenämt ställe eller i en fin familj betyder inte att man slipper undan de materiella lidandena bestående av upprepad födsel, sjukdom, ålderdom och död. En betingad själ, som är trollbunden av den materiella naturen, kan inte inse att allt vad han gör för sin egen sinnesnjutnings skull är felaktigt, och att endast hans aktiviteter i gudshängiven tjänst kan befria honom från återverkningarna av hans felaktiga handlingar. Eftersom han inte upphör med dessa felaktiga handlingar, är han nödsakad att anta olika kroppar, en del av dem kan vara högre och andra lägre. Detta kallas för samsara-pada-vim, vilket syftar på denna materiella värld, ur vilken det inte finns någon befrielse. Den som önskar att få bli befriad ur den materiella världen måste ändra inriktningen på sina aktiviteter, för att istället utöva gudshängiven tjänst. Det finns inget annat att välja på.

S B 3.27.3

.

I själva verket är den levande varelsen transcendental till den materiella existensen, men på grund av sitt sinnelag att vilja härska över den materiella naturen, upphör inte hans materiella levnadsbetingelser, och precis som i en dröm, utsätts han för en massa obehagligheter.

.

Exemplet med drömmen är mycket passande. I våra drömmar försätts vi i angenäma eller oangenäma situationer beroende på olika mentala tillstånd. På motsvarande vis har andesjälen ingenting att göra med den materiella naturen, men på grund av sin önskan att härska över den materiella naturen, försätts han i ett betingat livstillstånd. Så länge som man förblir i tron att man kan njuta av materiella tillgångar, befinner man sig i det betingade tillståndet, men så snart som man tar sitt förnuft till fånga, utvecklar man kunskapen om attt man inte är den som njuter, utan att den ende njutaren är Gudomens Högsta Personlighet. Han är alla levande varelsers sanna vän. Men i stället för att, som vi borde göra, avstå från alla anspråk på ägande rätt, sinnesnjutning och materiella vänskaprelationer, gör vi anspråk på alla dessa ting. Vi utför filantropiska handlingar och tror att vi är människornas vänner. Någon kanske utkorar sig själv som en landets välgörare, rikets och folkets bästa vän, men i verkligheten kan han aldrig vara allas bästa vän. Krishna är den enda sanna vännen. Man bör försöka att höja den betingade själens medvetande till insikten om att Krishna är ens sanna vän. Om man lyckas bli vän med Krishna, så blir man aldrig lurad och kommer att få all behövlig hjälp. Att väcka upp detta medvetande hos den betingade själen är den största välgörenheten man kan göra - inte att utse sig själv som den störste människovännen. Vänskapens makt är begränsad. Man kan utge sig för att vara en vän, men man kan inte förbli en vän i evighet. Det finns ett oräkneligt antal levande varelser och våra resurser är begränsade. Den bästa tjänst man därför kan göra folk i allmänhet är att uppväcka deras Krishnamedvetande. varvid de får kännedom om den högste njutaren, den högste härskaren och den främste vännen, Krishna. Därvid kommer den illusoriska drömmen om att få blir herre över den materiella naturen att upphöra.

S B 3.27.4

.

Det är varje betingad själs plikt att engagera sitt förorenade medvetande, som nu har böjelse för materiell njutning, i uppriktig gudshängiven tjänst helt frigjord från materiella intressen. På så sätt kommer det inre sinnet och medvetandet att vara under full kontroll.

.

Sättet att nå befrielse beskrivs på ett utmärkt sätt i denna vers. Orsaken till att man blivit betingad av den materiella naturen är den, att man tror sig själv vara njutaren, härskaren, och alla levande varelsers vän. Denna falska föreställning är ett resultat av ens traktande efter sinnesnjutning. När man betraktar sig som sina landsmäns bästa vän och välgörare, eller som hela mänsklighetens bästa vän och välgörare och ägnar sig åt olika nationella, filantropiska eller altruistiska verksamheter, så är även detta grundat på ett traktande efter sinnesnjutning. Den så kallade nationella ledaren eller humanisten tjänar inte andra; han tjänar blott sina egna sinnen. Detta är ett faktum. Men den betingade själen kan inte inse detta, eftersom han är trollbunden av den materiella naturen. Det är därför som det i denna vers rekommenderas att man med stort allvar skall ägna sig åt gudshängiven tjänst. Detta inbegriper också att man inte skall tro att man är ägaren, välgöraren, vännen och njutaren. Man bör alltid vara medveten om att det är Krishna, Gudomens Högsta Personlighet, som är den verkliga njutaren. Detta utgör den grundläggande förståelsen i bhakti-yoga. Man bör vara fullt övertygad om att Krishna är ägaren, njutaren och vännen. Man bör inte bara inse dessa principer för sin egen del utan också försöka övertya andra om dessa och propagera Krishnamedvetande.

Så snart som man engagerat sig i denna hängivna tjäsnt till Gud på fullt allvar, kommer ens benägenhet attt vilja härska över den materiella naturen att försvinna på ett naturligt sätt. I stället för att sträva efter så kallat materiellt herravälde, engagerar man sig i Krishnamedvetande. Detta är sättet att kontrollera medvetandet. Utövandet av yoga kräver sinneskontroll. Eftersom sinnena ständigt är i verksamhet, bör de sysselsättas i gudshängiven tjänst - man kan inte hindra sinnena från att vara i verksamhet. Om man söker hindra sinnenas verksamhet på ett konstlat vis, så kommer man att misslyckas. I denna vers betonas sålunda vikten av att med allvar utöva bhakti-yoga.

S B 3.27.5

.

Man måste bli tillitsfull, genom utövning av yoga-systemets kontrollmetoder, och man måste höja sig upp till den rena gudshängivna tjänstens plattform, genom att lovprisa och höra talas om Mig.

.

Bhava är en mycket viktig faktor i utövandet av av yoga, eller i vilken annan andlig metod som helst. Bhava står förklarat i Bhagavad-gita:"Man bör vara absorberad i kärleksfulla tankar på Krishna." När man vet attt Krishna, Gudomens Högsta Personlighet, är ursprungskällan till allting och att allting emanerar från Honom, då kan man bli absorberad i bhava, det första stadiet av gudskärlek.

Först och främst måste man bli tillitsfull. Tilliten förvärvar man genom sinneskontroll, antingen med hjälp av utövning av yoga, varvid man följer de regler och föreskrifter som gäller härför samt tillämpar de rätta sittställningarna, eller genom att direkt utöva bhakti-yoga, som rekommenderades i föregående vers. De två främsta tillämpningarna av bhakti-yoga är att lovprisa Gud och att höra talas om Honom. Genom att följa yoga-metodens regler och föreskrifter, kan man nå ett tillstånd av full tillit. Samma mål kan också nås genom att man helt enkelt lovprisar och hör talas om Guds transcendentala aktiviteter. Bhakti-yoga är en direkt metod, medan den andra metoden är indirekt. Men med mindre den indirekta metoden leder till den direkta metoden med lovprisandet av och lyssnandet till Guds ära, finns det ingen framgång.

S B 3.27.6

.

Vid utövandet av gudshängiven tjänst bör man betrakta alla levande varelser lika, utan fientlighet mot någon, men likväl utan att ha några intima förbindelser med någon. Man måste iakttaga reglerna för celibat, vara allvarlig och utföra sina eviga aktiviteter, i det attt man offrar frukterna därav till Gudomens Högsta Personlighet.

.

Den som är hängiven Gudomens Högsta Personlighet och som med allvar ägnar sig åt gudshängiven tjänst, är lika mot alla levande varelser. Det finns många olika livsarter, men den gudshängivne ser inte till det yttre skalet. Han ser den inre själen som bor i kroppen. Eftersom varje själ är en beståndsdel av Gudomens Högsta Personlighet, ser han ingen skillnad mellan olika levande varelser. Sådant är de lärda hängivnas sätt att se. En gudshängiven person är aldrig fientligt inställd mot någon levande varelse, men detta betyder inte att han beblandar sig med alla. Detta är förbjudet. En gudshängiven person värnar mycket om sin gudshängivna tjänst och därför så bör han blott beblanda sig med gudshängivna personer för attt göra andliga framsteg. Han är inte intresserad av att blanda sig med andra personer, ty hans intresse är att endast få vara med dem, som ägnar sig åt gudshängiven tjänst, trots att han inte betraktar någon som sin fiende.

En gudshängiven bör iakttaga celibatets heliga löfte. Celibat innebär inte, att man med nödvändighet lever helt fri från sexuella förbindelser. Att tillfredsställa sina sinnen i förbindelse med sin egen hustru är tillåtet även om man avlagt en ed om celibat. Det bästa är dock att helt och hållet avstå från sexuellt liv. I annat fall är det tillåtet för en gudshängiven person att gifta sig enligt de religiösa principerna och leva fridsamt med sin hustru.

En gudshängiven person bör inte tala i onödan. En allvarlig gudshängiven person har inte tid att tala nonsens. Han är ständigt fullt sysselsatt i Krishnamedvetande. Närhelst han talar, så talar han om Krishna. Tystnad innebär inte att man överhuvudtaget inte får tala, utan att man inte skall prata nonsens. Man bör vara mycket entusiastisk när man talar om Krishna. En annan viktig sak, som står beskriven här, är "att uteslutande ägna sig åt sin eviga sysselsättning", som består däri, att man handlar som Guds eviga tjänare genom att handla i Krishnamedvetande. En gudshängiven handlar inte för sin personliga sinnesnjutnings skull. Vadhelst han erhåller eller gör, skänker han till Gudomens Högsta Personlighet för att tillfredsställa Honom.

S B 3.27.7

.

Som sin inkomst bör en gudshängiven person vara nöjd med det han tjänar utan för stor möda. Han bör inte äta mer än nödvändigt. Han bör bo på en avskild plats och alltid vara fylld av tankar på Krishna samt vara fridsam, vänlig, medlidsam och självförverkligad.

.

Alla som har antagit en materiell kropp, måste tillgodose kroppens behov genom att arbeta och förtjäna sitt livsuppehälle. En gudshängiven person bör endast arbeta för att förtjäna så mycket som är absolut nödvändigt. Han bör alltid vara nöjd med denna inkomst och aldrig sträva efter mer och mer för att samla ihop till sådant som inte är nödvändigt. Varje levande varelse äger ett förutbestämt mått av lycka och olycka i sin förevarande kropp. Detta kallas för karma-lagen. Det är inte möjligt för en person att enbart genom egen strävan lyckas med att samla ihop en massa pengar. I så fall så skulle alla leva på samma välståndsnivå. I verkligheten förtjänar var och en i enlighet med sitt förutbestämda karma. I Bhagavatam förklaras hur vi ibland ställs inför farliga och eländiga situationer utan att ha strävat efter dem, likaväl som vi försätts i tursamma situationer utan att ha strävat efter dem. Vi tillrådes att acceptera dessa situationer i enlighet med vad som är förutbestämt. Vi bör använda vår dyrbara tid till att sträva efter Krishnamedvetande. Man bör med andra ord vara nöjd med sin naturliga lott. Framsteg i Krishnamedvetande är inte avhängigt materiellt gynnsamma eller ogynnsamma omständigheter.

Man bör endast äta så mycket som behövs för att hålla kroppen och själen samman. Man bör inte vara en frossare för att tillfredsställa sin tunga. Säd, frukt, mjölk o dyl, är avsett som föda åt människosläktet. Man bör inte tilfredsställa sin tunga på ett överdrivet sätt och ej heller äta sådant som inte är avsett som föda åt människor. I synnerhet bör den som är en gudshängiven person, endast äta prasada, dvs sådan mat som offrats till Gudomens Personlighet. Att godta resterna av denna mat är den gudshängivnes position. Harmlösa födoämnen, såsom säd, grönsaker, frukt, blommor och rätter tillagade på mjölk, kan man offra till Herren, och därför så finns det ingen anledning att offra annan mat, som befinner sig lidelsens och okunnighetens kvaliteter. En gudshängiven person bör inte var glupsk. Det står också rekommenderat att den gudshängivne bör var muni, eller tankfull, dvs han bör ständigt tänka på Krishna och på hur han skall kunna förbättra sin tjänst till Gudomens Högsta Personlighet. Detta bör vara det enda som bekymrar honom.

Nästa sak som rekommenderas i denna vers är, att en gudshängiven person bör leva på en avskild plats. Den gudshängivne bör uppsöka ett ställe, där alla är intresserade av att utöva gudshängiven tjänst. Det är mycket viktigt att man lever på ett avskilt ställe. Det rekommenderas dessutom att man bör iaktta santa, fridsamhet. Den gudshängivne bör aldrig bli upprörd. Han bör vara nöjd med sin naturliga inkomst, endast äta så mycket som han behöver för att hålla sig frisk, leva på en avskild plats och ständigt förbli fridsam. Frid i det inre sinnet är en nödvändig förutsättning för att kunna förvärva Krishamedvetande.

Vidare bör man iaktta maitra, vänlighet. En gudshängiven person bör var vänlig mot alla, men hans närmare vänskap bör endast riktas mot gudshängivna. Mot andra personer bör han visa avmätt vänlighet. En gudshängiven person bör emellertid ha medlidande med dem som är oskyldiga, dvs de som varken är ateister eller är avancerade i andligt förverkligande. Den gudshängivne bör visa dem sitt medlidande och lära dem så gott det går hur man gör framsteg i Krishnamedvetande. En gudshängiven bör alltid förbli i sin andliga position. Han bör inte glömma bort att hans främsta intresse utgöres av att göra framsteg i andligt medvetande, eller Krisnamedvetande, och han bör inte identifiera sig själv med sin kropp eller sitt inre sinne på ett okunnigt sätt.

S B 3.27.8

.

Man bör vidga sin syn genom ökad kunskap om ande och materia och man bör inte i onödan identifiera sig med kroppen, för att på så sätt kunna undvika att bli attraherad av kroppsliga relationer.

.

Den betingade själen är angelägen om att identifiera sig med den materiella kroppen, och att betrakta kroppen som "jag själv" och allt som har något samband med kroppen och kroppens olika delar som "mitt". På sanskrit kallas detta för aham mamata, och detta är den yttersta orsaken till allt betingat liv. Tingen bör ses som en kombination av ande och materia. Man bör därför skilja på det som är av andlig natur, och på det som är av materiell natur, och inse att en verkliga identitet är av andlig och inte av materiell natur. Genom denna kunskap bör man göra sig kvitt den falska, kroppsliga livsuppfattningen.

S B 3.27.9

.

Man bör vara belägen i en transcendental position, bortom de materiella medvetandetillstånden, och vara fri från alla övriga livsuppfattningar. Genom att sålunda förverkliga sin oavhängighet av det falska egot, kommer man att betrakta sitt eget själv på samma sätt som man ser solen på himlen.

.

I vår materiella livsuppfattning finns det tre olika medvetandetillstånd. De tre olika medvetandetillstånden är vakenhet, sömn och djup sömn. För att bli Krishnamedveten måste man bli transcendental till dessa tre medvetandetillstånd. Vårt aktuella medvetande bör frigöras från alla livsuppfattningar med undantag av medvetandet om Krishna, Gudomens Högsta Personlighet. Så fort som den gudshängivne blir påmind om Krishnas energi, erinrar han sig genst Krishna i Hans personliga form. Han ser därför enbart Krishna i allt vad han betraktar. I Brahma-samhita står det skrivet, att den vars ögon är smorda med kärlek till Krishna, den personen ser alltid Krihsna såväl utanför som inuti. Man bör göra sig fri från alla andra livsuppfattningar och på det viset bli fri från identifikationen med sitt falska ego och i stället se sig själv som en evig tjänare till Gud. På samma sätt som vi kan se solen utan att tvivla, kan den som till fullo utvecklat sitt Krishnamedvetande, se Krishna och Hans energier. Genom denna förmåga att se blir man atma-drk, dvs självförverkligad. När man blivit av med det falska egot som identifierar självet med kroppen, kan man uppfatta det verkliga livet. Även alla ens sinnen blir renade av detta. Verklig gudshängiven tjänst börjar, när alla sinnena blivit renade. Man behöver inte sätta stopp för sina sinnesaktiviteter, men det falska egot som identifierar självet med kroppen måste utplånas. Då renas alla ens sinnen automatiskt, och med renade sinnen kan man utöva verklig gudshängiven tjänst.

S B 3. 27.10