Den levande varelsen i den materiella naturen följer sålunda livets väg och njuter av naturens tre kvaliteter. Detta beror på hans samröre med denna materiella natur. Följaktligen möts han av gott och ont bland de olika arterna.
.
Denna vers är mycket viktig för förståelsen av hur de levande varelserna vandrar från en kropp till en annan. Det förklaras i andra kapitlet, att de levande varelserna vandrar från en kropp till en annan på samma sätt som vi byter kläder. Detta kroppsbyte beror på varelsens band till den materiella tillvaron. Så länge man är fångad av denna falska uppenbarelse måste man fortsätta vandra från kropp till kropp. Den levande varelsen har försatts i sådana oönskaade omständigheter pga hans önskan att härska över den materiella naturen. Påverkad av materiella begär föds varelsen ibland som halvgud, ibland som människa, fyrfotadjur, fågel, vattendjur, helig man, insekt osv. Under alla omständigheter anser sig den levande varelsen vara herre över situationen, men han behärskas dock alltid av den materiella naturen.
Här förklaras hur den levande varelsen försätts i sådana olika kroppar. Det beror på samröre med den materiella naturens olika kvaliteter. Man måste därför höja sig över de tre materiella kvaliteterna och uppnå ett transcendentalt tillstånd. Detta är Krishna-medvetande. Så länge man inte är försjunken i Krishna-medvetande, kommer ens materiella medvetande att tvinga en att vandra från kropp till kropp, ty materiella begär har man haft sedan urminnes tider. Man måste emellertid ändra på detta. Denna förändring kan komma till stånd om man lyssnar till auktoritativa källor. Det bästa exemplet finns här i Bhagavad-gita: Arjuna lyssnar till Krishna, som förklarar vetenskapen om Gud. Om den levande varelsen tillämpar denna metod av lyssnande, kommer han att förlora sin önskan att behärska den materiella naturen, och i samma grad som hans önskan att behärska naturen försvinner, kommer han att kunna erfara andlig glädje. Det står i ett vediskt mantra, att i samma mån som man, genom samröre med den Högste Herren, blir en lärd man, kan man också njuta av sitt eviga lycksaliga liv.
Bg 13.22
.
Dock finns i denna kropp en annan, en transcendental njutare, och detta är Herren, den allena rådande ägaren, övervakaren och tillståndsgivaren, som kallas Översjälen.
.
Det står här att Översjälen, som alltid åtföljer den individuella själen, är den Högste Herrens representat. Han är inte en vanlig levande varelse. Eftersom de monistiska flosoferna anser att det bara finns en kännare av kroppen, tror de att det inte är någon skillnad mellan Översjälen och den individuella själen. För att klargöra detta säger Herren attt Han är Paramatma-representanten i alla kroppar. Han är olik den individuella själen, Han är parah, transcendental. Den individuella själen njuter av ettt visst handlingsfält, och i detta fält finns också Översjälen, men Han är ingen begränsad njutare; ej heller tar Han del i kroppsliga aktiviteter, ty Han är vittnet, övervakaren, tillståndsgivaren och den allsmäktige njutaren. Hans namn är Paramatma, inte atma, och Han är transcendental. Det är tydligt att atma och Paramatma är olika. Då Han är den Högste Herren, är Han närvarande i den förkroppsligade själen för attt sanktionera dennes begär efter materiell njutning. Utan den Högsta Själen kan inte den individuella själen göra någonting. Individen är bhakta, dvs den uppburne, och den Högste är bhukta, upprätthållaren. Det finns ett oändligt antal levande varelser och Paramatma finns i dem alla, som deras vän.
.
Faktum är att de individuella levande varelserna är eviga delar av den Högste Herren, och att de båda har ett intimt förhållande som vänner. Den levande varlesen har emellertid en tendens attt förkasta den Högste Herrens vänskap för attt självständigt göra ett försök attt behärska naturen, och eftersom han har denna tendens, kallas han den Högste Herrens marginella energi. Den levande varlese kan dväljas antingen i den andliga eller den materiella energin. Så länge han är betingad av den materiella energin, stannar den Högste Herren, Paramatma, hos honom, som en vän, bara för att få honom att återvända tilll den andliga energin. Herren är alltid angelägen attt ta honom med Sig till den andliga energin, men med sin begränsade självständighet förkastar den levande varelsen alltid tillfället att umgås med det andliga ljuset. Detta missbruk av självständigheten är orsaken till individens kamp i den materiella naturen. Herren ger därför alltd ledning inifrån och utfrån. Utfrån ger Han ledning i form av Bhagavad-gita, och inifrån försöker Han övertyga individen om, attt dennes aktiviteter i det materiella fältet inte leder till lycka. "Sluta med detta och vänd dig till Mig; då kommer du att bli lycklig." Den intelligenta människa som sålunda skänker sin tillit till Paramatma, Gudomens Högsta Personlighet, börjar sitt framatåskridande mot ett lyckligt, evigt liv, fyllt av kunskap.
Bg 13.23
.
Den som förstår denna filosofi beträffande den materiella naturen, den levande varelsen och den växelverkan, som äger rum mellan naturens kvaliteter, är säker på att uppnå befrielsen. Han kommer aldrig attt födas här igen, oavsett sin nuvarande ställning.
.
En klar förståelse av den materiella naturen, Översjälen, den individuella själen och deras inbördes relationer öppnar ens möjlighet till befrielse och till att tränga in i den andliga atmosfären, utan attt bli tvingad att återvända till den materiella världen. Detta resultat uppnås genom kunskap. Syftet med kunskap är att förstå, attt den levande varelsen av slump har fallit ned till denna materiella tilllvaro. Genom sin personliga strävan under ledning av auktoriteter, heliga män och en andlig mästare, måste individen inse sin verkliga natur och återgå till sitt andliga medvetande, dvs Krishna-medvetande, genom attt förstå Bhagavad-gita som den förklaras av Gudomens Personlighet. Då är det säkert attt han aldrig kommer attt återvända till denna materiella tillvaro. I stället kommer han attt förflyttas till den andliga världen, till ett evigt liv fyllt av lycka och kunskap.
Bg 13.24
.
Översjälen varseblivs av några genom meditation, av somliga genom odlandet av kunskap och av andra genom att arbeta utan att åstunda arbetets frukter.
.
Herren upplyser Arjuna attt de betingade själarna kan uppdelas i två grupper med avseende på deras sökande efter självförverkligande. Ateister, agnostiker och skeptiker har ingen förmåga attt förstå andlig kunskap. Det finns emellertid andra som är trogna sin uppfatttning om andligt liv, det är de som har försakat arbetets frukter. De som alltid försöker grundlägga monismens doktrin räknas bland ateisterna och agnostikerna. Det är m a o bara Herrens hängivna som har förmågan attt begripa andliga ting, ty de kan förstå att den andliga världen ligger bortom den materiella världen och att Gudomens Högsta Personlighet har utvidgat Sig som Paramatma, den alltgenomträngande Gudomen och Översjälen i alla levande varelser. Naturligtvis finns det de som försöker komma fram tilll den Högsta Absoluta Sanningen genom odlandet av kunskap, och de kan räknas till den andra gruppen. Enligt de ateistiska filsofernas analys består världen av tjugofyra urämnen och den individuella själen räknas som det tjugofemte ämnet. När de förstår att den individuella själen är transcendental till de materiella ämnena kan de också förstå att över den individuella själen står Gudomens Högsta Personlighet. Han är det tjugosjätte ämnet. Således kommer de också gradvis till nivån av hängiven tjänst i Krishnamedvetande. De som arbetar utan att åstunda några frukter är också fullkomliga i sin hållning. De ges tillfälle att avancera till nivå av hängiven tjänst i Krishna-medvetande. Det står här att det finns somliga människor med rent medvetande som söker Översjälen genom meditation. I det ögonblick de upptäcker Översjälen inom sig kommer de till en transcendental nivå. Det finns också andra som tillämpar hatha-yoga-systemet och försöker tillfredsställa Gudomens Högsta Personlighet genom barnsliga aktiviteter.
Bg 13.25
.
Det finns också de som, fastän inte så bevandrade i andlig kunskap, dyrkar den Högste Personen efter att ha hört om Honom från andra. Tack vare deras benägenhet att lyssna till auktoriteter höjer sig även de över kretsloppet av födelse och död.
.
Denna vers är särksilt tillämpbar på vårt moderna samhälle, ty här finns knappast någon utbildning i andliga ämnen. En del människor tycks kanske vara ateistiska, agnostiska eller filosofiska, men i själva verket finns det ingen filosofisk kunskap. En vanlig människa kan, om hon är en from själ, göra framsteg genom att lyssna. Denna metod är mycket viktig. Herren Caitanya, som predikade Krishnamedvetande i den moderna världen, underströk speciellt vikten av att lyssna, ty om en vanlig människa bara lyssnar till en auktoritativ källa, kan hon göra framsteg, speciellt om hon hör den transcendentala vibrationen Hare Krishna Hare Krishna, Krishna Krishna, Hare Hare/Hare Rama Hare Rama, Rama Rama, Hare Hare. Därför fastlås att alla bör dra fördel av att lyssna till förverkligade själar och därmed gradvis förstå andliga ting. Dyrkan av den Högste Herren kommer då som en säker och naturlig följd. Herren Caitanya sade, attt ingen i den här tidsåldern behhöver ändra sin ställning i världen. Men Han sade också, att man bör sluta försöka förstå den Absoluta Sanningen med hjälp av spekulativa resonemang. Man måste lära sig bli tjänare till dem som har kunskap om den Högste Herren. Om man har tur nog att söka skydd hos en ren hängiven och höra från honom om självförverkligande och följa i hans fotspår, så kommer man gradvis att upphöjas till en ren hängivens status. I versen understryks särskilt att man måste lyssna, och detta är en mycket lämplig metod. En vanlig människa har kanske inte alltid lika stor förmåga som de s k filosoferna, men ett troget lyssnande till en auktoritativ person hjälper denne att höja sig över denna materiella tillvaro och återvända till Gudomen.
Bg 13.26
.
O främste bland Bharatas, allt som existerar, rörliga såväl som orörliga ting, är en förening av fältet och fältets kännare.
.
Både den materiella naturen och den levande varelsen, vilka båda existerade före kosmos skapelse, förklaras i denna vers. Allt skapat är enbart en kombination av den levande varelsen och den materiella naturen. Många manifestationer som träd, berg och kullar är orörliga och många andra är rörliga. Alla är dock kombinationer av lägre, dvs materiell natur, och högre natur, dvs den levande varelsen. Utan den högre naturens närvaro kan ingenting växa. Förhållandet mellan lägre och högre natur är evigt och föreningen har orsakats av den Högste Herren, vilket betyder att Han är både den högre och lägre naturens härskare. Den materiella naturen skapades av Honom, och den högre naturen placerades i den materiella naturen, varvid alla dessa aktiviteter och manifestationer uppkom.
Bg 13.27
.
Den som ser Översjälen beledsaga den individuella själen i alla kroppar, och som inser att varken själen eller Översjälen någonsin förgörs, han har verklig insikt.
.
Den som kan ser föreningen av kroppen, kroppens kännare (den individuella själen) och själens vän (Översjälen), besitter verklig kunskap. De som inte har något förhållande till själens vän är okunniga; ty de ser enbart kroppen, och när kroppen förintas tror de att allt är slut, men det är faktiskt inte fallet. Efter kroppens förstörelse fortsätter själen och Översjälen att existera, och de vandrar tillsammans i evighet i diverse rörliga och orörliga former.
.
Sanskritordet paramesvaram anses ibland betyda den individuella själen, emedan själen är kroppens herre och förflyttas till en ny form efter kroppens förstörelse. Andra tolkar emellertid paramesvaram till att betyda Översjälen. I vilket fall som helst fortsätter både den individuella själen och översjälen att existera. De förintas inte. Den som ser på detta sätt, kan verkligen se vad som händer.
Bg 13.28
.
Den som ser Översjälen i varje levande varelse och som ser samme Herre i allting, han degraders inte av sitt sinne. Sålunda uppnår han det transcendentala målet.
.
Endast genom attt erkänna sin materiella existens som ett lidande kan den levande varelsen bli förankrad i sitt andliga varande. När man förstår att den Högste i Sin Paramatma-aspekt dväljs överallt, dvs när man kan se den Högste Personlige Gudens närvaro i alla levande väsen, förnedrar man sig inte och gör därför framsteg mot den andliga världen. Vanligtvis ägnar sig det inre sinnet åt egocentriska processer, men när sinnet vänder sig mot Översjälen gör man framsteg i andligt liv.
Bg 13.29
.
Den som förstår att kroppen, som skapas av den materiella naturen, utför alla handlingar medan självet inte gör någonting, han har verklig insikt.
.
Denna kropp frambringas av den materiella naturen under ledning av Översjälen, och kroppens handlingar är inte den levande varelsens handlingar. Allt man gör, vare sig det medför lycka eller lidande, är man tvingad att göra av sin kroppsliga beskaffenhet. Vi har fått vår kropp som ett resultat av tidigare önskningar och begär. För att man skall kunna tillfredsställa dessa begär tilldelas man en kropp, med vilken man alltså handlar i enlighet med sina begär. Kroppen är en maskin, som skapats av den Högste Herren för att tillfredsställa begär. På grund av sina begär försätts man i svåra omständigheter för att lida eller njuta. Om den levande varelsen utvecklar denna transcendentala syn, kommer han att ta avstånd från kroppsligaa handlingar. Den som har ett sådant synsätt, han äger verklig insikt.
Bg 13.30
.
När en vis man slutar att se olika identiteter vilka har sin grund i olika materiella kroppar, uppnår han Brahman-förverkligande. Då ser han att varelser är utspridda överallt.
.
När man förstår att de levande varelsernas olika kroppar bara har sin grund i själens olika begär och att de egentligen inte alls tillhör själen, då har man verklig insikt. I den materiella livsuppfattningen anser vi någon vara en halvgud, människa, katt eller hund. Detta är ett materialistiskt synsätt; det är inte verklig syn. Denna materiella uppdelning stammar från en materiell livsuppfattning. Själen är alltid densamma, även efter det att den materiella kroppen förstörts. Genom kontakt med den materiella naturen får själen olika slags kroppar. När man verkligen kan se detta hända, erhåller man andlig syn, och olikheter, som människa, djur, hög, låg, etc, försvinner. Ens medvetande förskönas och i sin andliga identitet får man förmågan att utveckla Krishna-medvetande. Hur man då ser saker och ting förklaras i nästa vers.
Bg 13.31
.
De som skådar evigheten kan se att själen är transcendental, evig och bortom naturens kvaliteter. O Kuntis son, trots samröre med den materiella kroppen gör själen ingenting, ej heller är han insnärjd.
.
Eftersom den materiella kroppen föds tycks den levande varelsen också födas, men i själva verket är den levande varelsen evig, ofödd. Han är evig och transcendental även om han befinner sig i en materiell kropp. Han kan sålunda aldrig förgöras. I sig själv är han full av lycksalighet. Han utför aldrig materiella handlingar, vilket betyder att han aldrig insnärjs av de handlingar, som uppkommer av hans beröring med olika materiella kroppar.
Bg 13.32
.
På grund av sin subtila natur, blandar sig inte rymden med någonting, trots att den är alltgenomträngande. Detsamma gäller den Brahman-förverkligade själen; han blandar sig inte med kroppen, trots att han befinner sig i kroppen.
.
Luften tränger in i vatten, lera, avföring och allt annat som existerar, men ändå blandar sig inte luften med någonting. Likaså är den levande varelsen, pga sin subtila natur, höjd över alla de olika kropparna, trots att han befinner sig i dem. Det är därför omöjligt att med materiella ögon se hur den levande varelsen har kontakt med kroppen och hur han lämnar kroppen efter dess förstörelse. Ingen vetenskapsman kan fastställa detta.
Bg 13.33
.
O Bharatas son, precis som solen ensam lyser upp hela detta universum, så lyser den levande varelsen upp hela kroppen med medvetande.
.
Det finns mångahanda teorier om vad medvetande är. Här i Bhagavad-gita ges exemplet med solen och solskenet. Precis som solen lyser upp hela universum fast den är belägen på ett ställe, sålyser den lilla partikeln, kallad andesjäl, upp hela kroppen, trots att den är lokaliserad i kroppens hjärta. Medvetande är därför bevis för själens närvaro liksom solsken och ljus är bevis för att solen är uppe. När själen är närvarande i kroppen är medvetandet spritt över hela kroppen, men så snart själen lämnar kroppen försvinner också medvetandet. En intelligent person kan lätt inse detta. Medvetandet är således inte en produkt av materia, utan ett tecken på den levande varelsens existens. Den levande varelsens medvetande, fastän kvalitativt jämställt med det högsta medvetandet, är inte suveränt, ty det sträcker sig inte bortom den egna kroppen. Översjälen som dväljs i alla kroppar, som den individuella själens vän, är dock medveten om alla kroppar. Detta är skillnaden mellan suveränt medvetande och individuellt medvetande.
Bg 13.34
.
Den som är medveten om skillnaden mellan kroppen och kroppens ägare och som kan förstå metoden, varmed man befriar sig från kroppens fängslande grepp, når också det högsta målet.
.
Budskapet i detta trettonde kapitel (av Bhagavad-gita) är att man bör veta skillnaden mellan kroppen, dess ägare och översjälen i kroppen. En troende person måste först ha rätt umgänge så attt han kan höra om Gud. Sålunda renas han gradvis. Om man accepterar en andlig mästare kan man lära sig se skillnad på kropp och själ, och detta blir en språngbräda till ytterligare andligt förverkligande. En andlig mästare lär, genom sina olika instruktioner, hur man blir fri från en materiell livsuppfattning. Krishna undervisade Arjuna i Bhagavad-gita för att befria denne från materiella tankar och överväganden.
.Eftersom man kan analysera kroppen med dess tjugofyra urämnen, kan man förstå att den består av materia. Dessa tjugofyra ämnen bildar den grova och den subtila kroppen, dvs psyket, och livsfunktionerna är en växelverkan mellan dem. Bortom detta finns dock själen och Översjälen, vilka är två skilda identiteter. Den materiella världen aktiveras när själen kommer i beröring med de tjugofyra materiella urämnena. Den som kan se att hela den materiella manifestationen är en förening av själ och materiella urämnen och som känner den Högsta Själens ställning, förtjänar att förflyttas till den andliga världen.
.Dessa ting är ämnade att begrundas och förverkligas, och man bör, med den andliga mästarens hjälp skaffa sig en ingående förståelse av detta kapitel.
Bg 13.35
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar