Varför handlar vi syndfullt?

Text ur Bhagavad-gita Som Den Är, med innebördsförklaringar av AC Bhaktivedanta Swami.
.

"Arjuna sade: O Vrsnis ättling, vad är det som driver en människa till att handla syndfullt, även mot sin vilja, som om hon vore betvingad"

.

Som del av den Högste, är den levande varelsen ursprungligen andlig, ren och fri från all materiell besmittelse. Det ligger därför inte i hans natur att vara underkastad den materiella världens synder. När han är i kontakt med den materiella naturen handlar han dock utan att tveka på många syndfulla sätt, och ibland även mot sin vilja. Sålunda är Arjunas fråga till Krishna - varför de levande varelsernas natur är så förvriden, är mycket passande. Fastän den levande varelsen ibland inte vill handla i synd, tvingas han ändå att handla. Syndfulla handlingar påtvingas emellertid inte av Översjälen i hjärtat, utan de har en annan orsak, vilken Herren kommer att förklara i nästa vers.

Bg 3.36

.

"Den Heliga Herren sade: Det är lust allena, o Arjuna. Den föds ur lidelsens materiella kvaliteter och övergår senare i vrede, och den är denna världs syndfulla fiende, som slukar allt."

.

När en levande varelse kommer i kontakt med den materiella skapelsen, omvandlas, pga lidelsens kvalitet, hans eviga kärlek till Krishna till lusta. När lustan är otillfredsställd omvandlas den till vrede; vrede övergår till illusion, och illusion gör att man fortsätter i den materiella tillvaron. Lust är därför den levande varelsens största fiende, och det är lust allena som förleder den rena levande varelsen att förbli insnärjd i den materiella världen. Vrede är en manifestation av okunnighetens kvalitet. Denna kvalitet visar sig alltså i form av vrede samt i dess följder. Om därför lidelsens kvalitet, i stället för att degraderas till okunnighetens kvalitet, upphöjs till godhetens kvalitet, kan man genom andliga böjelser räddas från att degraderas till vrede. Detta kan åstadkommas genom att leva och handla enligt den föreskrivna metoden.

De levande varelserna har partiell självständighet, men då de missbrukar sin självständighet och den tjänande attityden omvandlas till böjelse för sinnesnjutning, kommer de i lustans våld. Denna materiella skapelse har skapats av Herren för att ge en möjlighet till de betingade själarna att tillgodose sina lystna böjelser, och när, efter en längre tids lystet handlande, deras försök till njutning omintetgjorts, börjar de levande varelserna göra förfrågningar om sin verkliga natur.

Bg 3.37

.

"Sålunda täcks en persons rena medvetande av hans eviga fiende i lustans skepnad, som aldrig kan tillfredsställas och som bränner som elden."

.

Man kan inte mätta lustan ens genom den största mängd sinnesnjutning, liksom man aldrig kan släcka en eld genom att ständigt förse den med bränsle. I den materiella världen står sex i centrum för alla handlingar, och den kallas därför maithunya-agara, dvs sexlivets bojor. I ett vanligt fängelse hålls fångarna bakom galler. De som bryter mot Herrens lagar fängslas likaså, men av sexlivets bojor. Framsteg inom den materiella civilisationen, baserade på sinnesnjutning, innebär att den levande varelsens materiella tillvaro förlängs. Denna lusta är därför symbolen för okunnighet, genom vilken den levande varelsen hålls kvar i den materiella världen. Medan man njuter av sinnena är det möjligt att erfara en viss lycka, med denna s k lyckokänsla är i själva verket sinnesnjutarens yttersta fiende.

Bg 3.39

.

"Därför, o Arjuna, du främste bland Bharatas, kuva från första början denna syndens mäktiga symbol (lusta), genom att reglera sinnena, och dräp denna förgörare av självförverkligandets kunskap"

.

Herren rådde Arjuna, att från första början reglera sinnena, så att han skulle kunna kuva denna mäktiga syndfulla fiende, lustan, vilken förstör strävan efter självförverkligande, och särskilt kunskap om självet.

Lusta är bara den förvrängda spegelbilden av gudskärleken, som är naturlig för varje levande varelse. Om man emellertid utbildas i Krishna-medvetande från första början, kan den naturliga gudskärleken inte degraderas till lusta. När gudskärleken har förfallit till lusta, är det mycket svårt att återvända till det normala tillståndet. Icke desto mindre är Krishna-medvetande så kraftfullt att även den som börjar sent kan bli en gudsälskare, genom att följa den gudshängivna tjänstens reglerande principer. Man kan alltså börja reglera sinnena i Krishna-medvetande, gudshängiven tjänst, vid vilket stadium som helst i livet eller från den tidpunkt då man förstår vikten därav, och därmed kan man förvandla lustan till gudskärlek - människolivets högsta fullkomlighet.

Bg 3.41

Ur Bhagavad-gita som den är