Herren Kapilas undervisning Del 2

Herren Kapilas undervisning är omfattande och fyller flera kapitel i Srimad Bhagavatams tredje canto, här nedan följer några utdrag, med kommentarer av A C Bhaktivedanta Swami.

Den materiella naturens inflytande har täckt den levande varelsen och till följd härav verkar det som om den levande varelsen alltid befinner sig i en flammande eld. Men genom allvarlig utövning av gudshängiven tjänst kan detta inflytande avlägsnas, precis likt trästickor, som ger upphov till elden, själva förtärs av elden.

Elden finns inneboende i trästickor, och de antänds under gynnsamma förhållanden. Men trästickorna, som förorsakar elden, förtärs också av elden om man sköter om den väl. På liknande sätt beror den levande varelsens materiellt betingade liv dels på dennes önskan om att få bli herre över den materiella naturen, och dels på avundsamhet gentemot den Högste Herren. De betingade varelsernas främsta sjukdomssymtom utgörs sålunda av önskan om att få bli ett med den Högste Herren och att få bli herre över den materiella naturen. Karmier försöker att utnyttja den materiella naturens resurser för att på så sätt kunna härska över densamma och få erhålla sinnesnjutning. Jnanier, dvs de som ivrigt strävar efter befrielse, har å andra sidan blivit frusterade av att njuta av den materiella naturens tillgångar och vill bli ett med Gudomens Högsta Personlighet eller sammansmälta med den opersonliga utstrålningen. Dessa två sjukdomar beror på materiell besmittelse. Den materiella besmittelsen kan förtäras av gudshängiven tjänst, ty i den gudshängivna tjänsten lyser dessa nämnda två sjukdomar helt med sin frånvaro. Därför så förstörs orsaken till den materiella existensen omedelbart genom allvarlig utövning av hängiven tjänst i Krishnamedvetande.
En gudshängiven person i fullt Krishnamedvetande kan utåt förefalla vara en stor karmi, som ständigt arbetar, men det inre kännetecknet på den gudshängivnes aktiviteter är att dessa är avsedda till att tillfredsställa den Högste Herren. Detta kallas för bhakti, eller gudshängiven tjänst. Eftersom en gudshängiven person också ägnar sig åt filosofisk forskning för att försöka förstå den Högste Herren sådan som Han är, kan hans aktiviteter härvidlag synas likna dem som de spekulativt tänkande filosoferna ägnar sig åt, men i själva verket försöker han förstå den andliga naturen och de transcendentala aktiviteterna. Trots att tendensen till filosofiska spekulationer sålunda finns, så finns det inte någon materiell återverkan av fruktbärande aktiviteter och empiriska spekulationer, enär ifrågavarande aktivitet utförs för att tjäna Gudomens Högsta Personlighet.
S B 3.27.23

När den levande varelsen upptäcker sitt fel att vilja bli herre över den materiella naturen och av den anledningen avstår från denna önskan, då blir han oberoende och framstår i sin egen prakt.

Eftersom den levande varelsen i verkligheten inte är njutaren av den materiella naturens tillgångar, så slutar hans försök att bli herre över den materiella naturen i frustration. Som ett resultat av denna frustration önskar han sig mera makt än vad en vanlig levande varelse är tilldelad, och vill till följd härav sammansmälta med den högste njutarens existens. På det viset utvecklar han planer för än större sinnesnjutning.
Genom att vara belägen i hängiven tjänst uppnår man sitt egentliga oberoende. Mindre intelligenta personer kan inte förstå denna position, som en evig tjänare till Gud innehar. De blir förvillade av användningen av ordet"tjänare". De kan inte förstå att detta tjänande inte är något tjänande åt den materiella världen. Att vara en av Guds tjänare är den allra högsta positionen. Om man kan förstå detta och sålunda återuppväcker sin ursprungliga natur, vilken utgörs av ett evigt tjänandeförhållande till Gud, så har man en helt oberoende ställning. Den levande varelsens oberoende ställning går förlorad vid kontakten med det materiella. På det andliga planet är man helt oberoende, och därför så är det inte tal om att man där blir underkastad den materiella naturens tre kvaliteter. Denna position uppnår den gudshängivne, och av den anledningen överger han all sin längtan efter materiell sinnesnjutning, efter det han upptäckt hur bristfällig den är.
Skillnaden mellan en gudshängiven person och en opersonlighetsanhängare är den, att opersonlighetsanhängaren försöker bli ett med den Högste för attt han skall kunna få njuta obehindrat, medan den gudshängivne helt överger alla begär efter sinnesnjutning och i stället ägnar sig åt transcendental tjänst i kärlek till Gud. Härigenom framstå han i sin naturliga prakt och dyrkansvärda position. I denna belägenhet är han isvara, fullt oberoende. Den verkliga isvara eller isvarah paramah, den högste isvarah, eller den högste av alla oberoende, är Krishna. Den levande varelsen är isvara endast när han ägnar sig åt gudshängiven tjänst. Ett verkligt oberoende kännetecknas, med andra ord, av transcendental glädje som erhålls genom hängiven tjänst i kärlek till Gud.
S B 3.27.24

I drömmande tillstånd är ens medvetande nästan helt täckt, och man ser många oroväckande ting, i vaket tillstånd och vid fullt medvetande, kan dessa oroväckande ting emellertid inte förvilla en.

När man befinner sig i ett drömmande tillstånd är ens medvetande nästan helt täckt, och man kan se många oroväckande ting, som förorsakar störningar och ängslan, men när man vaknar upp, känner man sig inte alls oroad, trots att man kommer ihåg allt som hände i drömmen. På samma sätt medför ett självförverkligande, dvs att man förstår sitt verkliga förhållande till den Högste Herren, att man känner sig fullkomligt trygg, och att den materiella naturens tre kvaliteter, som är orsaken till alla störningar, inte utövar något inflytande på en. I ett förorenat medvetande betraktar man allting som föremål för egen sinnesnjutning, men i ett rent medvetande, eller i Krishnamedvetande, ser man på allting som avsett för den högste njutaren. Dessa tillstånd kan liknas vid drömmen och det vakna tillståndet. Det förorenade medvetandet kan jämföras med drömtillståndet, och Krishnamedvetande kan jämföras med det vakna tillståndet. Enligt vad som förklaras i Bhagavad-gita är det i verkligheten Krishna som är den enda absoluta njutaren. Den som kan förstå att Krishna är ägaren till alla tre världarna och att Han är en vän till alla, är en fridsam och oberoende person. Så länge som den betingade själen saknar denna kunskap, önskar han att själv få vara den som njuter av allting. Han önskar bli en mänsklighetens vän och välgörare och öppnar sjukhus och skolor för sina medmänniskor. Allt detta är illusion, enär man inte kan gynna någon med dylika materiella aktiviteter. Om man önskar göra sina medmänniskor en välgärning, så måste man väcka deras slumrande Krishnamedvetande.
S B 3.27.25

Den materiella naturens inflytande kan inte förorsaka någon skada på den upplysta själen, även om han ägnar sig åt materiella aktiviteter, ty en upplyst själ känner den Absoluta Sanningen och har sitt inre sinne fast förankrat i Gudomens Högsta Personlighet.

.

Herren Kapila säger här att en gudshängiven person, vars inre sinne alltid är fäst vid den Högsta Personliga Gudomens lotusfötter kallas för atmarama eller vidita-tattva. Atmarama betyder "den som gläder sig i självet", eller "den som njuter i den andliga atmosfären". I materiellt avseende syftar atma på kroppen eller det inre sinnet, men när ordet atmarama syftar på en person, vars inre sinne är fäst vid den Högste Herrens lotusfötter, då betyder det "den som är fast förankrad i andliga aktiviteter i förhållande till den Högsta Själen". Den Högsta Själen är Gudomens Personlighet, och den individuella själen är den levande varelsen. När dessa två själar ägnar sig åt ett ömsesidigt utbyte av tjänster och välsignelser, så säger man att den levande varelsen är belägen i atmarama. Denna atmarama-position kan nås av den, som känner sanningen som den är. Sanningen utgöres av vetskapen om att Gudomens Högsta Personlighet är njutaren och att de levande varelserna är avsedda till attt tjäna och tillfredsställa Honom. Den som kännner denna sanning och som försöker att använda alla sina resurser till att tjäna Gud, undslipper alla materiella återverkningar och allt inflytande från den materiella naturens tre kvaliteter.

Här må anföras ett exempel på detta. På samma sätt som en materialist ägnar sig åt att uppföra en hög skyskrapa, så ägnar en gudshängiven person sig åt att bygga ett stort tempel åt Visnu. Ytligt sett befinner sig skyskrapans och templets byggherre på samma nivå, enär de anskaffar trä, järn och sten jämte övrigt byggnadsmaterial. Men den person, som bygger skyskrapan är en materialist, medan den, som bygger Visnus tempoel är atmarama. Materialisten försöker att bli tillfredsställd i sitt förhållande till sin kropp genom attt uppföra skyskrapan, medan den gudshängivne försöker att tillfredsställa Översjälvet, Gudomens Högsta Personlighet, genom att bygga templet. Trots att de båda två är förenade med materiella aktiviteter, är den som är en gudshängven person befriad, medan den andre, materialisten, är betingad. Detta beror på att den gudshängivne, som bygger ett tempel, har sitt inre sinne fäst vid Gudomens Högsta Personlighet medan materialisten, som bygger en skyskrapa, har sitt inre sinne fäst vid sinnesnjutning. Om man vid alla sina aktiviteter, även om de sker i det materiella livet, har sitt inre sinne fast förankrat vid den Högste Herrens lotusfötter, så kommer man inte att bli invecklad eller betingad. Den som utövar gudshängiven tjänst i fullt Krishnamedvetande är alltid oberoende av den materiella naturens inflytande.

S B 3.27.26

.

När en person sålunda ägnar sig åt gudshängiven tjänst och självförverkligande under ett otal år och födslar, förlorar han all längtan efter att få njuta på någon av de materiella planetena, till och med den allra högsta planeten, som kallas för Brahmaloka. Härvid blir han fullt utvecklad i sitt medvetande.

.

Alla som utövar hängiven tjänst åt Gudomens Högsta Personlighet kallas för gudshängivna personer, men det finns en viss skillnad mellan rena gudshängivna och blandat gudshängivna. De som är blandat gudshängivna, ägnar sig åt gudshängiven tjänst för att som andlig belöning få bli evigt engagerad i Guds transcendentala boning i full lycksalighet och kunskap. En gudshängiven person, som inte blivit helt renad, väntar sig materiell belöning av Gud, såsom befrielse från alla materiella lidanden, materiell vinning, fördjupad kunskap i förhållandet mellan Gudomens Högsta Personlighet och den levande varelsen eller kunskap om den Högste Herrens sanna natur. När en person lyckats bli transcendental till dessa betingelser, kallas han för en ren gudshängiven person. Han ägnar sig inte åt gudshägiven tjänst för någon materiell vinnings skull eller för attt kunna förstå den Högste Herren. Hans enda intresse är att älska Gudomens Högsta Personlighet och han går självmant in för att tillfredsställa Honom.

S B 3.27.27

.

Min hängivne uppnår självförverkligande genom Min obegränsade, orsaklösa nåd. När han sålunda blivit fri från alla tvivel, gör han stadigt nya framsteg mot sitt bestämda mål, som står under direkt beskydd av Min andliga energi bestående av ren lycksalighet. Detta är det högsta fulländade målet för den levande varlesen. När den gudshängivne mystikern övergett sin materiella kropp, går han till nämnda transcendentala boning och återkommer aldrig mer.

.

Självförverkligande innebär ytterst attt man blivit en ren gudshägiven. För en gudshängiven förutsätts ett överlämnande och något att rikta hängivenheten emot. Självförverkligande innebär ytterst att man förstår Gudomens Högsta Personlighet och de levande varelserna. Kännedom om sitt individuella jag och det ömsesidiga utbytet av tjänande kärlek mellan Gudomens Högsta Personlighet och den levande varelsen är den egentliga innebörden av självförverkligande. Detta kan inte nås av opersonlighetsanhängarna eller av andra transcendentalister. De förstår inte kunskapen om gudshängiven tjänst. Den gudshängivna tjänsten uppenbaras för den rene gudshängivne genom Guds obegränsade, orsakslösa nåd. Endst de, som engagerar sig i gudshängiven tjänst med kärlek och tro erhåller den erforderliga intelligensen från Gudomens Högsta Personlilghet, för att de gradvis skall kunna närma sig Hans boning.

Opersonlighetsanhägnarna ger upp den egna individualiteten, så att deras livsgnista kan sammansmälta med den personliga utstrålningen, som emanerar från Herrens transcendentala kropp, men den gudshängivne har en bestämd hemvist. Den andliga rymden utgöres blott av ett lycksaligt ljus i alla riktningar, och den står under den Högsta Personliga Gudomens beskydd. Den opersonliga Brahmans utstrålning vilar på den Högsta Personliga Gudomens kropp. Med andra ord utgör utstrålningen från den Högsta Personliga Gudomens kropp den opersonliga Brahman. I denna opersonliga utstrålning finns de andliga planeterna, som kallas för Vaikuntha-planeterna, av vilka den främsta är Krishnaloka. Somliga gudshängivna personer befordras till Vaikuntha-planeterna medan andra befordras till Krishnaloka. Varje gudshängiven befordras till den boning han speciellt önskar.

Tack vare Herrens nåd förstår en självförverkligad gudshängiven sin bestämmelsort fastän han ännu befinner sig i den materiella kroppen. Han utför därför stadigt sina gudshängivna aktiviteter utan att tvivla, och efter det han lämnat sin materiella kropp, når han direkt den bestämmelseort, för vilken han förberett sig. När han väl har nått denna boning återkommer han aldrig till den materiella världen.

Den subtila kroppen består av inre sinne, intelligens, falskt ego och förorenat medvetande, medan grovkroppen är en produkt av de fem elementen jord, vatten, eld, luft och eter. När man blir förflyttad till den andliga världen, överger man såväl subtikroppen som grovkroppen, vilka tillhör den materiella världen. Man träder in i den andliga rymden i sin rena andliga kropp och får sin hemvist på någon av de andliga planeterna. Fastän impersonlisterna också når den andliga rymden efter det de övergett den subitla och den grovmateriella kroppen, vinner de inte tillträde till någon av de andliga planeterna. I enlighet med deras önskan tillåts de att sammansmälta med den andliga utstrålningen från Herrens transcendentala kropp. Den levande varelsen uppnår den boning han förbereder sig för. Den opersonliga Brahmanutstrålningen erbjuds opersonlighetsanhängarna, men den, som vill förena sig med Gudomens Högsta Personlighet i Hans transcendentala form som Narayana i Vaikunthas planetsystem, eller med Krishna på Krishnaloka, uppnår dessa boningar, varifrån de aldrig mera återvänder.

S B 3.27.28-29

.

När en fulländad yogis uppmärksamhet inte längre dras till den mystiska kraftens resultat, vilka är manifestationer av den yttre energin, då blir hans närmande till Mig obegränsat, varvid dödens makt inte kan besegra honom.

.

Vanligtvis är yogier intresserade av den mystiska kraftens resultat, enär de kan bli mindre än det minsta och större än det största, uppnå vadhelst de önskar sig, besitta makt att till och med skapa en planet eller bringa den de önskar till underkastelse. Sådana yogier, som äger ofullständig kännedom om den gudshängivna tjänstens resultat, låter sig lockas av sina mystiska krafter, men dessa krafter är av materiell natur och har inget att göra med andliga framsteg. På samma sätt som övriga materiella krafter är skapade av den materiella energien, är

även den mystiska yoga-kraften av materiell natur. En fulländad yogi attraheras dock inte av några materiella krafter, utan är uteslutande intresserad av ren, oförfalskad hängiven tjänst till Den Högste Herren. För en gudshängiven person anses sammansmältningen med Brahman-utstrålningen vara helvetisk. Den inledande perfektionen i yoga, dvs att bli i stånd till att utöva sinneskontroll, uppnår den gudshängivne automatiskt. Beträffande befordran till högre planeter anser en gudshängiven person inte detta vara någonting annat än ren inbillning. En gudshängiven persons uppmärksamhet är endast koncentrerad på det eviga tjänandet i kärlek till Gud, och därför har dödens makt inget inflytande över honom. I ett sådant gudshängivet tillstånd kan en perfekt yogi nå ett stadium bestående av evig kunskap och lycksalighet.

S B 3.27.30