Det inre sinnet

Text ur Bhagavad-gita Som Den Är, med innebördsförklaringar av AC Bhaktivedanta Swami.
.
" Ty det inre sinnet, o Krishna, är rastlöst, stormigt, mostpänstigt och mycket starkt, och det tycks vara svårare att behärska än vinden."

Det inre sinnet är så starkt och mospänstigt, att det ibland övervinner intelligensen, trots att det egentligen är underodnat denna.. Det är förvisso mycket svårt för en människa, som i det praktiska livet tvingas möta så många hinder, att behärska det inre sinnet. Det kanske är möjligt att, på ett artificiellt sätt, betrakta vän och fiende med lika sinne, men ingen världslig människa kan bibehålla denna jämvikt, ty detta är svårare än att behärska den stormande vinden.
.
Individen är passageraren i den materiella kroppen, som liknas vid en vagn, och intelligensen är föraren. Det inre sinnet är tömmarna, och de yttre sinnena är hästarna. Sålunda njuter eller lider självet under inflytande av det inre och de yttre sinnena.
.
Intelligensen är avsedd at styra det inre sinnet, men sinnet är så starkt och motspänstigt, att det ofta övervinner intelligensen. Detta starka sinnet behärskas genom yoga, men att utöva yoga är opraktiskt för en världslig människa som Arjuna; för att inte tala om dagens människor. Liknelsen, som här används, är mycket passande: man kan inte fånga in vinden. Och det är ännu svårare att behärska det stormande sinnet. Det lättaste sättet attt behärska sinnet, är den metod som har föreslagits av Herren Caitanya: att ödmjukt sjunga "Hare Krishna", det stora befriesle-mantrat. Man måste engagera sitt sinne i tankar på Krishna. Enbart då kan sinnet behärskas.
Bg 6.34

"Den Heliga Herren sade: O du starkt beväpnade son till Kunti, det är onekligen mycket svårt attt kuva det rastlösa sinnet, men det är möjligt genom ständig övning och obundenhet."

Gudomens Personlighet håller med Arjuna, att det är svårt att behärska det motspänstiga sinnet. Samtidigt säger Han dock attt det möjligt genom övning och obundehet. Vad innebär denna övning? Det första och främsta är att höra om Krishna. Detta är en mycket kraftfull transcendental metod att rena sinnet från alla materiella tankar. Ju mer man hör om Krishna, desto mer upplyst blir man, och man är inte längre fäst vid ting, som drar ens tankar ifrån Krishna. Genom attt sinnet blir likgiltigt inför det som inte har med gudshängiven tjänst att göra, kommer vairagya automatiskt. Vairagya är det tillstånd då sinnet är lösgjort från materia och engagerat på det andliga planet. Att lösgöra sinnet från materia genom att tillämpa opersonlighetsfilosofins metoder är svårare än att fästa sinnet på Krishnas aktiviteter. Den sistnämnda metoden är mycket praktisk, ty genom att höra om Krishna blir man automatiskt fäst vid den högsta Anden. Detta band kallas paresanubhuti, andlig tillfredsställelse. Det är samma slags tillfredsställelse som en hungrig människa känner vid varje tugga mat hon äter. Genom attt utföra hängiven tjänst känner man transcendental tillfredsställelse, ty sinnet blir likgiltigt inför materiella ting. Det är som att bota en sjukdom genom expertbehandling och särskild diet. Att höra om Krishnas transcendentala aktiviteter är expertbehandlingen för det galna sinnet, och attt äta den mat, som offrats till Krishna, är den riktiga dieten för den lidande patienten. Denna behandlingsmetod kallas Krishna-medvetande.
Bg 6.35