O Prthas son, i denna värld finns två slags skapade varelser. En kallas gudomlig och den andra demonisk.
Bg 16.6
.
Den gudshängivnes egenskaper beskrivs i ett tidigare inlägg. Dessvärre så finns även de gudshängivnas totala motpol i denna värld, de kallas i den vediska litterturen för asuras, demoner.
Ordet "demon" kan kanske låta lite magstarkt, man kommer lätt att tänka på medeltidens föreställning om varelser med horn och bockfot. I själva verket så betyder ordet demon människor som ser ut som vi alla, men som känner hat och avund emot sina medmänniskor i allmänhet och emot Gud i synnerhet.
De flesta av oss platsar någonstans emellan dessa båda ytterligheter, och betecknas i veda som "oskyldiga". Det innebär att folk i allmänhet kan ledas åt det ena eller det andra hållet, beroende på om det är goda eller onda krafter som är tongivande i samhället.
Vad är ondska? Ondska definieras i Veda som okunnighet. Brist på kunskap och totalt vilseledd intelligens är utmärkande för den onda människan; han vet inget om vare sig Gud eller sin egen sanna identitet som Guds eviga tjänare. Istället avundas han Gud och vill ta Hans plats.
Låt oss se hur Bhagavad-gita beskriver demoniska egenskaper, nog känner man igen ett och annat från världen idag och den ateistiska propaganda som vi översköljs av?
.
"O Prthas son, förmätenhet, högmod, vrede, fåfänga, hårdhet och okunnighet är egenskaper som tillhör dem med demonisk natur.
Den kungliga vägen till helvetet beskrivs i denna vers Demonerna ger sken av att vara religiösa ocha av att ha kommit långt i den andliga vetenskapen, detta trots att de inte följer de religiösa principerna. De är alltid mycket arroganta och stolta över sin utbildning och rikedom. De önskar bli dyrkade av andra och kräver repekt trots att de inte inger respekt. De blir mycket arga över småsaker och talar mycket fränt i stället för att visa mildhet. De har ingen aning om vad som bör göras och vad som inte bör göras. De handlar allltid nyckfullt i enlighet med sina egna önskningar och erkänner ingen auktoritet.
Bg 16.4
.
De transcendentala egenskaperna är befrämjande för befrielse, medan de demoniska egenskaperna förslavar.
Bg 16.5
.
De som är demoniska vet inte vad som bör göras eller vad som inte bör göras. Man finner varken renlighet, korrekt uppförande eller sanning hos dem.
De flesta av demonerna känner inte till skrifterna och även om de skulle kännt till dem, har de inte benägenhet att följa dem. Demoner har ingen tro, ej heller är de villiga att handla efter de vediska buden. De är inte rena varken invärtes eller utvärtes.
Bg 16.7
.
De säger att denna värld är overklig, att det inte finns någon grund och att det inte finns någon härskande Gud. Den är skapad av sexualdrift och har ingen annan orsak än lusta.
Demonerna drar slutsatsen att världen bara är ett bländverk; det finns ingen orsak, ingen verkan, ingen härskare, inget mål, allting är overkligt. De säger att den materiella manifestationen har uppkommit ur vissa slumpartade verkningar. De tror inte att världen skapades av Gud för ett särskilt syfte. De har sin egen teori, som går ut på att världen har kommit till på sitt eget sätt och att det inte finns någon anledning att anta att det finns en Gud bakom skapelsen. De ser ingen skillnad på materia och ande, och de accepterar inte den Högsta Själen. Allting är enbart materia och hela världsalltet antages vara en klump okunnnighet. Enligt dem är allting tomhet och alla manifesationer som existerar beror på vår okunnighet vad det gäller varseblivning. Fastän demonerna säger att livet bara är en dröm, är de dock mästare i att njuta av denna dröm. Och i stället för att inhämta kunskap blir de mer och mer invecklade i sitt drömland. De anser att det enbart är en kombination av materia som har gett upphov till de levande varelserna och att själens existens aldrig kan komma på fråga. Den materiella naturen är således orsaken till dennna manifestation, någon annan orsak finns inte.
Bg 16.8
.
Ledd av sådana slutsatser, engagerar sig de demoniska, som är förlorade för sig själva och som saknar intelligens, i olämpliga, hemska handlingar ämnade att förstöra världen.
Demonerna sysslar med aktiviteter som kommer att leda världen mot förintelse. Herren säger här att de är mindre intelligenta. Materialisterna, som inte har någon föreställning om Gud, tror attt de gör framsteg, men enligt Bhagavad-gita är de ointelligenta och helt utan förnuft. De försöker njuta av världen så mycket det går och är därför alltid sysselsatta med att uppfinna något nytt, som kan skänka sinnesnjutning. Sådana materialistiska uppfinningar anses utgöra civilisationens framsteg, men resultatet är endast att folk blir alltmer våldsamma och grymma, mot både djur och människor. De har ingen aning om hur de skall uppföra sig mot andra människor. Utmärkande för demonernas samhälle är den påfallande djurslakten. Sådana människor anses vara världens fiender, ty så småningom kommer de att uppfinna eller skapa något som kommer att medföra mänsklighetens undergång.
Bg 16.9
.
De demoniska söker skydd i omättlig lusta, högmod och falsk prestige, och då de är offer för illusion på detta sätt, lockas de av det obeständiga och har således försvurit sig till orent arbete.
Demonernas begär kan aldrig mättas. De bara fortsätter attt öka sina omättliga begär efter materiell njutning. Fastän de alltd är mycket ängsliga, vilket är ett resultat av att de bara accepterar obeständiga ting, fortsätter de p g a illusion attt engagera sig i samma aktiviteter. De saknar kunskap och kan inte se att de är på väg åt fel håll. Resultatet är att de mer och mer dras till två ting, nämligen sexualitet och rikedomar.
Bg 16.10
.
De anser att den mänskliga civilisationens främsta nödvändighet är att tillfredsställa sinnena till livet slut. Således kännner deras ängslan inget slut. Bundna av hundratusentals begär, av lusta och vrede, skaffar de sig pengar till sinnesnjutning med olagliga medel.
En demon har ingen kunskap om Veda, inte heller har han någon tro, och därför känner han sig fri att göra vad som helst för sinnesnjutning, utan att tänka på konsekvenserna av sitt handlande.
Bg 16.11-12
.
Förvirrad av en mångfald bekymmer och bunden av ett nätverk av illusioner blir han alltför fäst vid sinnesnjutning och faller därför ned i helvetet.
Demonen tror att alla dessa ting är slumpartade eller att de beror på hans egen förmåga. Han ser ingen plan bakom mångfalden av människor, skönhet och lärdom. Den som tävlar med en sådan demon blir hans fiende. Det finns många demoner och alla är fientligt inställda mot varandra. Denna fiendskap ökar mer och mer - mellan människor, sedan mellan familjer, samhälle och till slut nationer. Därför är det ständigt missämja, krig och fiendskap världen över.
Varje demonisk person tror att han kan leva på andras bekostnad. Demoniska predikare säger säger till sina efterföljare:"Varför söker ni Gud någon annanstans? Var och en av er är ju själv Gud! Ni kan göra vad ni vill. Tro inte på Gud. Kasta bort Gud! Gud är död." Så predikar demonerna.
Bg 16.16
.
Självbelåten och alltid oförskämd, förblindad av rikedom och falsk prestige utför han ibland något som bara til namnet är ett offer, utan att följa några regler och föreskrifter.
16.17
.
Förvirrad av falskt ego, styrka, högmod, lusta och vrede, blir demonen avundsjuk på Gudomens Högsta Personlighet, som befinner sig i hans egens kropp såväl som i andras kroppar, och bespottar den verkliga religionen.
Bg 16.18
.
Tre portar leder till detta helvete - lusta,vrede och girighet. Varje människa måste vända sig från dessa portar, ty de leder till själens förnedring.
Bg 16.21
.
De som förkastar skrifternas bud och handlar efter sina egna nycker uppnår varken fulländning, lycka eller det högsta målet.
Bg 16.23
-------------
Jag råkade finna följande artikel där den katolske kardinalen Michel Schooyans intervjuas, där står en del som passar bra in i sammanhanget:
Zenit – Hur går det att förklara denna fascination inför döden ?
.
Vid minst ett dussintal tillfällen påtalade Johannes Paulus II existensen av en ”dödens kultur”. Denna ”kultur” är nu mycket fast rotad i Europa, där den är tecknet på att människorna i stor utsträckning förlorat hoppet! Den kvinnliga och manliga steriliseringen har blivit en vanlig sak. I flera länder i Europa finns det flera aborter än födelser. Enligt statistikbyrån Population Reference Bureau, är det mer än 70% av europeiska kvinnor som använder preventivmedel. De europeiska länderna där man på de flesta håll kritiserade encyklikan Humanae vitae är de områden där man tar mest avstånd från livet. Hur skall vi annars förklara att man ej bryr sig om riskerna för cancer som användandningen av kemiska preventivmedel medför och som Världshälsoorganisationen (WHO) har bekräftat? Vad skall vi säga om de eventuellt abortiva effekterna av vissa av dem? Och slutligen vad skall vi säga om risken för att dö som vissa patienter med sexuellt överförbara sjukdomar medvetet har tagit på sig?
.
Zenit – I ert verk Terrorismen med mänskligt ansikte och i andra verk återkommer ni ofta till anledningarna för denna dödslängtan. Ni påtalar dödsdriften vi finner i vår tids ideologier, framför allt i kommunismen, fascismen, nazismen, men också nutidens liberalism....
Monsignore Schooyans – Nittonhundratalets totalitära ideologier har överlevt regimerna inom vilka de uppkom. Dessa ideologier har det gemensamt att de förkastar varje form av moralisk referens, om partiet, omsorgen om rasens renhet eller staten kräver det. Dessa ideologier som har varit inspirationskälla till kommunismen, nazismen och fascismen är alltjämt mycket livskraftiga, och har dessutom fått ytterligare stöd av den chockvåg som den neo-liberala ideologin för fram. Den neo-liberala ideologin har hämtat två ämnen från denna rörelse. För det första individualismen. Det som räknas, det är autonomin, individens totala frihet. Om individen har kraft till det, kan den utnyttja andra, profitera på dem, använda dem för sin nytta eller för sitt nöje, eliminera dem om de inte längre kan användas. Människan är inte längre en social varelse, hon är människans fiende, livets herre. För det andra har vi den s.k. ”libre-examinisme” Det som räknas är individens eget förnuft, sanningen är relativ och beror på vad individen anser vara sanning. Individerna tar som referensram för sin moral de egna intressena och det som individen finner för nöjsamt. Individens förnuft tjänar till att räkna ut vad som är nöjsamt för den. Religionen, liksom varje slag av fördomar, bör bekämpas.
Illuminismen är källan till alla nuvarande rörelser som opponerar sig mot varje norm, varje moralregel, och varje religion som förstärker den naturliga moralens principer. Denna individualism och denna ”libre-examinism” är idag de principer som är skyldiga till banaliseringen av dödens gåva, till exempel genom abort och eutanasi, men också av födelsekontroll. Vissa, bland dem Hegel, går till och med ännu längre: de förespråkar självmord, inte bara som en rättighet utan som det yttersta uttrycket för individens frihet! Följden av dessa två övertygelser blir oundvikligen att man ser bort från varje slags moral och varje religion. Den leder till subjektivism och till agnosticism som motsätter sig varje uttryck för vördnad för livet, och till relativism rörande frågan om det alls finns några högre värden, till nihilism avseende det yttersta svaret på meningen med livet och döden.
......
Enligt vissa medlemmars egen åsikt deltar denna organisation fortfarande kampanjer som syftar till att beröva det ofödda barnet, den obotligt sjuke och den som lider av depression, allt rättsligt skydd. De enda som man önskar skall ha rättsligt skydd är den personal som utför aborten eller eutanasin. Den andra gruppen är de otaliga lobbygrupper som finansierar och försöker ge rättsligt skydd åt dem som handlar med döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar