söndag 22 april 2007

Bhagavad-Gita och Srimad Bhagavatam


"O kunniga och allvarligt tänkande människor, njut av Srimad-Bhagavatam, den fullmogna frukten från den vediska litteraturens önsketräd."
S B 1.1.3

Den vediska litteraturen är mycket omfattande; den mest kända av alla Vedaskrifter är dock Bhagavad-gita, vilken kan sägas vara hinduismens bibel.

Bhagavad-gita är en uppteckning av ett samtal mellan Krishna Själv och hans vän och lärjunge Arjuna, samtalet ägde rum för 5000 år sedan, på slagfältet Kuruksetra strax innan ett stort fältslag tog sin början.

Bhagavad-gita kan sägas vara den andliga kunskapens ABC. Här förklaras alla grundläggande begrepp inom andlig kunskap: andesjälen, dvs den levande varelsen, den materiella naturen och hur den fungerar, kunskap om Gud, dvs Krishna, samt hur man genom hängiven tjänst till Honom kan befrias från den materiella naturens band.

Srimad Bhagavatam fortsätter där Bhagavad-gita slutar. Srimad Bhagavatam sammanställdes för 5000 år sedan av det stora helgonet Sri Vyasadeva, och är ett väldigt epos innehållande en mängd olika berättelser om Krishna, Hans olika inkarnationer och aktiviteter, Hans hängivna, skapelsen av universum bland många andra ämnen.

Verket är uppbyggd efter en viss plan, och det är viktigt att man läser varje del i tur och ordning, och inte slumpmässigt hoppar fram och tillbaka, eftersom tanken är att gradvis bygga upp läsarens andliga kunskap.
Srila Prabhupada förklarar i sin kommentar att: "Denna bok, Srimad Bhagavatam, kommer gradvis att höja den fördomsfria läsaren till den högsta fulländningens transcendentala plattform."

Srimad Bhagavatams första vers innehåller en vördnadsbetygelse som riktar sig direkt till Herren Krishna:

"O min Herre, Sri Krishna, Vasudevas son, o Du ursprungliga Personliga Gudom, som genomtränger allt, jag frambär min respektfulla vördnad till Dig. Jag mediterar på Herren Sri Krishna, ty Han är den Absoluta Sanningen och den yttersta orsaken av alla orsaker till de manifesterade världarnas skapelse, vidmakthållande och förintelse.
Han är både direkt och indirekt medveten om alla manifestationer, och Han är helt oberoende, ty det finns ingen annan orsak bakom Honom. Det är Han allena, som först delgav den vediska kunskapen i hjärtat på Brahmaji, den första levade varelsen. Genom Honom har till och med stora visa män och halvgudar placerats i illusionens värld, där man är förvillad på liknande sätt som när man tycks se vatten i elden, eller land på vattnet. Det är endast på grund av Honom som de materiella världarna, vilka är temporärt manifesterade genom verkningarna från den materiella naturens tre kvaliteter, synes vara verkliga fastän de i själva verket är overkliga. Jag mediterar därför på Honom, Herren Sri Krishna, som för evigt existerar i i sin transcendentala boning, vilken ständigt är och förblir fri från den materiella världens illusoriska företeelser. Jag mediterar på Honom därför att Han är den Absoluta Sanningen."

S B 1.1.1

Ur Srila Prabhupadas innebördsförklaring till ovanstående vers:
Mahaprabhu Sri Caitanya beskriver detta bokverk som varande den fläckfria Purana, ty det innehåller transcendentala berättelser om Gudomens Högsta Personlighet, Sri Krishna. Hur denna Srimad-Bhagavatam kom till är också en underbar historia. Den nedskrevs av Sri Vyasadeva efter det att hans transcendentala kunskap hade nått full mognad. Han skrev då detta verk under sin andliga mästare Sri Naradajis ledning. Vyasadeva sammanställde all vedisk litteratur, dvs de fyra Veda-böckerna, Vedanta-sutra (eller Brahma-sutra), de arton Puranas samt Mahabharata m fl. Men trots detta blev han inte nöjd. Det var något som fattades. Hans andliga mästare (Narada) märkte att han inte var nöjd, och sålunda fick han av Narada rådet att skriva om Herren Sri Krishnas transcendentala gärningar. Dessa transcendentala gärningar beskrivs särkilt i tionde boken av detta verk. Men för att riktigt förstå innebörden, måste man gå stegvis fram genom att först skaffa sig kännedom om innehållet i de första nio böckerna.
Det är helt naturligt, att den som har filosofisk läggning önskar få reda på ursprunget till skapelsen. När en sådan person på natten ser stjärnorna lysa på himlen, spekulerar han över huruvida dessa planeter är bebodda eller ej. Sådana frågeställningar är helt naturliga hos människan, ty hon har ett medvetande, som står högre än djurens. Författaren till Srimad-Bhagavatam ger direkta svar på dylika frågor."

Bhagavad-gita on-line:
http://www.krishna.com/gitaframeset/gita_frameset.html

Srimad Bhagavatam on-line:
http://www.krishna.com/e-books/Srimad-Bhagavatam_Canto_01.pdf

Inga kommentarer: