söndag 11 november 2007

Advaita Acarya och Gadadhara Panditas förgreningar


Bhaktivinoda sammanfattar Adi-lilas tolfte kapitel i sin Amrita-pravaha-bhasya. Detta tolfte kapitel beskriver Advaita Prabhus anhängare, utav vilka anhängarna till Acyutananada, Advaita Acaryas son, betraktas som de rena anhängare som mottog essensen av den filosofi som Sri Advaita Acarya förkunnade. Andra så kallade ättlingar och anhängare till Advaita Acarya erkännes icke. Detta kapitel innehåller även berättelser som handlar om Advaita Acaryas son vid namn Gopala Misra och Advaita Acaryas tjänare vid namn Kamalakanta Visvasa. I sitt tidiga liv svimmade Gopala under rengöringen av Gundica-mandira vid Jagannatha Puri och fick således mottaga Heren Caitanya Mahaprabhus barmhärtighet. Historien om Kamalakanta Visvasa handlar om hur han lånade trehundra rupier från Prataparudra Maharaja i syfte att betala Advaita Acaryas skulder, vilket Sri Caitanya Mahaprabhu tillrättavisade honom för när Han fick veta det. Kamalakanta Visvasa blev därefter renad på anmodan av Sri Advaita Acarya. Efter att Advaita Acaryas ättlingar beskrivits, avslutas kapitlet med en beskrivning av Gadadhara Pandita Gosvamis anhängare.

Caitanya-caritamrita
Adi-lila Kapitel 12

Först hade samtliga av Advaita Acaryas anhängare en gemensam uppfattning. Men senare följde de två skilda uppfattningar, såsom bestämts av försynen.

Hemligheten bakom all framgång i andligt liv är lärjungens fasta tilltro till sin andlige mästares befallningar. "För den som har fast tilltro till den andlige mästarens ord och till den Högsta Personliga Gudens ord, uppenbaras hemligheten bakom framgången i vedisk kunskap."Rörelsen för Krishnamedvetande förkunnas enligt denna princip, och därför pågår vårt predikoarbete med framgång, trots de många hinder som skapas av fientliga demoner, därför att vi får direkt hjälp från våra föregående acaryer.
12.8

Några av lärjungarna godtog strikt acaryans befallningar, och andra avvek genom att självständigt hitta på sina egna uppfattningar under daivi mayas förtrollning.

Denna vers skildrar inledningsfasen av en schism. När lärjungarna inte håller sig till principen att godtaga sin andlige mästares befallning, ger detta omedelbart upphov till två uppfattningar. Varje uppfattning som skiljer sig från den andlige mästarens uppfattning är värdelös. Man kan inte infiltrera materiellt påhittade idéer i andligt framåtskridande. Det är avvikelse. Det finns inget utrymme för att anpassa andligt framåtskridande till materiella idéer.
12.9

Den andlige mästarens befallning är huvudbeståndsdelen i andligt liv. Den som inte lyder den andlige mästarens befallning blir genast värdelös.

Personer som strikt följer den andlige mästarens befallning är till nytta vid utförandet av den Högstes vilja, medan personer som avviker från den andlige mästarens stränga befallning är odugliga.
12.10

I syfte att skilja de värdefulla från de värdelösa, måste man granska sådana lärjungars arbete för att utföra den andlige mästarens vilja.
12.12

En stor gren från Advaita Acarya var Acyutananda, Hans son. Från första början av hans liv engagerade han sig i tjänst till Herren Caitanyas lotusfötter.

Det finns inga upplysningar om att Acyutananda någonsin gifte sig, men han beskrivs om den största grenen av Advaita Acaryas familj. Han var en lärjunge till Gadadhara Pandita och han tog sin tillflykt till Herren Caitanya i Jagannatha Puri och engagerade sig i hängiven tjänst. I redogörelserna för Herren Caitanya Mahaprabhus dans framför vagnen under Ratha-yatra-festivalen, återfinns Acyutanandas namn många gånger. Det förklaras att Acyutananda dansade och andra sjöng i den grupp som leddes av Advaita Acarya från Santipura. Vid den tiden var pojken endast sex år gammal. Av Advaita Acaryas sex söner levde tre - Acyutananda, Krishna Misra och Gopala dasa- troget i Caitanya Mahaprabhus tjänst.
12.13-17

Krishna Misra var Advaita Acaryas son. Herren Caitanya Mahaprabhu satt alltid i hans hjärta.
12.18

Sri Gopala var en annan av Sri Advaita Acarya Prabhus söner. När Herren Caitanya personligen rengjorde Gundica-mandira i Jagannatha Puri, dansade Gopala framför Herren med innerlig kärlek och lycka. Gundica-mandira är beläget i Jagannatha Puri, och varje år kommer Jagannatha, Balabhadra och Subhadra dit från Jagannatha-templet för att stanna i åtta dagar. När Herren Caitanya Mahaprabhu vistades i Jagannatha Puri rengjorde Han Själv varje år detta tempel tillsammans med sin närmaste hängivna.
12.19-20

Advaita Acaryas andra söner var Sri Balarama, Svarupa och Jagadisa. De var smartas eller mayavadier och försköts av vaisanava-sällskapet.

Titeln gosvami är i allmänhet avsedd för sannyasier. Den som fortfarande lever ett familjeliv bör inte missburka titeln gosvami. Grihasthasrama, familjelivets belägenhet, är ett slags medgivande av sinnesnjutning. Därför bör en grihastha aldrig felaktigt anta titeln gosvami. Rörelsen ISKCON har aldrig tilldelat en familjeförsörjare titeln gosvami.
12.27

Kamalakanta Visvasa, som var en mycket nära tjänare till Herren Caitanya Mahaprabhu, föddes i en brahmana-familj och engagerade sig i Sri Advaita Acaryas tjänst som Dennes sekreterare. En gång skickade han ett meddelande som stadfäste Advaita Acarya som en inkarnation av Gudomens Högsta Personlighet. Men det nämndes även att Advaita Acarya nyligen hade satt Sig i skuld om ungefär trehundra rupier som Kamalakanta Visvasa önskade återgälda. Herren Caitanya Mahaprabhu blev ledsen då Han läste meddelandet. Att beskriva en man som en inkarnation av Gud och att samtidigt framställa Honom som fattig är en motsägelse, och det är den grövsta förseelsen. Herren Caitanya Mahaprabhu godtog aldrig sådana dåraktiga och icke-auktoriserade idéer. Herren beordrade Govinda: "Från denna dag skall du inte tillåta denna bauliya Kamalakanta Visvasa att komma hit."

När Kamalakanta Visvasa hörde talas om Sri Caitanya Mahaparabhus bestraffning, blev han mycket olycklig, men när Advaita Prabhu hörde talas om den blev Han mycket nöjd. Sri Advaita Prabhu förstod den inre meningen av en sådan bestraffning, och var glad eftersom Han uppskattade att Herren i själva verket gynnat Kamalakanta Visvasa. Hängivna bör alltid var glada över handlandet hos sin mästare, Gudomens Högsta Personlighet. En hängiven må ställas inför svårigheter eller erhålla rikedom, men han bör acceptera båda såsom gåvor från Gudomens Högsta Personlighet och glatt engagera sig i Herrens tjänst under alla omständigheter.

När Advaita Acarya såg att Kamalakanta Visvasa var ledsen, sade Han till honom: "Du är mycket lyckligt lottad eftersom du bestraffats av den Högste Herren, Gudomens Personlighet, Herren Caitanya Mahaprabhu."

Detta är en auktoritativ bedömning av Sri Advaita Prabhu. Han ger klart det rådet att man inte bör vara ledsen när man får motgångar genom den Högste Personlige Gudens arrangemang. En hängiven bör alltid vara glad att mottaga den lycka som tilldelas honom av den Högste Herren, vilken verkar behaglig eller obehaglig i överensstämmelse med ens bedömning.

Även Advaita Acarya, Sri Mukunda och moder Sacidevi blev bestraffade på liknande sätt.
Advaita Acarya bestraffades för att Han stödde opersonlighetsfilosofi, Mukunda för att han besökte platser där människor var emot vaisnavarörelsen, och moder Sacideci för att hon anklagade Advaita Acarya för att uppmuntra hennes son att bli en sannyasi.

Sri Advaita Acarya sade till Herren Caitanya: "Jag kan inte förstå Dina transcendentala lekar. Du har visat Kamalakanta större ynnerst än Du vanligen visar mig." När Advaita Acarya läste Yoga-vasistha, slog Herren Caitanya Mahaprabhu Honom, men Han bad Honom aldrig att inte komma i Hans närhet. Därför var den ynnest som visades Kamalakanta Visvasa större än den som visades Advaita Acarya.

När Herren Caitanya Mahaprabhu hörde detta skrattade Han nöjt och ropade genast på Kamalakanta Visvasa.

På grund av sin okunnighet bad Kamalakanta Visvasa Maharaja Prataparudra att likvidera Advaita Acaryas skuld på trehundra rupier, men samtidigt stadfäste han Advaita Acarya som en inkarnation av Gudomens Högsta Personlighet. Detta är motsägande. En inkarnation av den Högsta Gudomen kan inte stå i skuld till någon i denna materiella värld. Caitanya Mahaprbhu är aldrig nöjd med en sådan motsägelse, som tekniskt kallas rasabhasa, dvs sammanfallande av en sinnestämning (rasa) med en annan.

Det är mycket riskabelt att ta emot pengar eller födoämnen från materialistiska personer, ty sådant accepterande besmittar sinnet hos den som tar emot välgörenheten. Enligt den vediska traditionen bör man skänka välgörenhet till sannyasier och brahmaner, ty en som på detta sätt skänker välgörenhet blir fri från syndfulla handlingar. Tidigare brukade därför brahmaner inte ta emot välgörenhet från en person såvida han inte var mycket from.

Herren Caitanya Mahaprabhu gav denna instruktion till alla andliga mästare. Vaisnaver accepterar inte lättköpta lärjungar. Man måste åtminstone gå med på att följa de regler och föreskrifter som gäller för lärjungar innan en vaisnava-acarya kan acceptera en. Faktum är att en vaisnava inte ens bör ta emot välgörenhet eller födoämnen från personer som inte följer vaisnava-principernas regler och föreskrifter.

"När ens sinne är besmittat, är det mycket svårt att minnas Krishna, och när hågkomsten av Herren Krishna hindras, är ens liv ofruktsamt."

En hängiven bör alltid vara vaken och hålla sitt inre sinne i ett förtröstansfullt tillstånd att han alltid kan minnas Herren Sri Krishna. En vaisanva måste var mycket uppmärksam så att han inte ödslar ens en sekund av sin värdefulla livstid. Detta är ett kännetecken hos en vaisnava. Men umgänge med materialister som bara bryr sig om sinnesnjutning, besmittar ens inre sinne och hindrar sådan oavbruten hågkomst av Herren Krishna. Man kan undvika sådant umgänge enbart genom att alltid minnas Krishna i sitt hjärta.

När Caitanya Mahaprbhu gav Kamlakanta denna instruktion, ansåg alla närvarande att den var avsedd för alla. På detta sätt blev Advaita Acarya mycket nöjd.
Endast Herren Caitanya Mahaprabhu kan förstå Advaita Acaryas avsikter, och Advaita Acarya uppskattade Herren Caitanya Mahaprabhus allvarliga instruktion.
2.28-54

Femte grenen från Advaita Acarya var Sri Yadunandana Acarya, som hade så många grenar och sidogrenar att det är omöjligt att att skriva om dem alla. Yadunandana Acarya var den officielle initierande andlige mästaren för Raghunatha Gosvami.
12.56

Bhagavata Acarya, Visnudasa Acarya, Cakrapani Acarya och Ananta Acarya var Advaita Acaryas sjätte, sjunde, åttonde, respektive nionde gren.

Bhagavata Acarya befann sig bland Advaita Acaryas anhängare. Bhagavata Acarya levde tidigare i Vrindavana som Sveta-manjari.

Ananata Acarya var en av de åtta främsta gopierna. Hans tidigare namn var Sudevi. Senare blev han en betydelsefull anhängare till Gadadhara Gosvami.
12.59

Jagannatha Kara, Bhavanatha Kara, Hridayananda Sena och Bholanatha dasa var Advaita Acaryas femtonde, sextonde, sjuttonde respektive artonde gren.
12.60

Yadava dasa, Vijaya dasa, Janardana dasa, Ananta dasa, Kanu Pandita och Narayana dasa var Advaita Acaryas nittonde, tjugonde, tjugoförsta, tjugoandra, tjugotredje, respektive tjugofjärde gren.
12.61

Srivasa Pandita, Haridasa Brahmacari, Purusottama Brahmacari och Krishnadasa var Advaita Acaryas tjugofemte, tjugosjätte, tjugosjunde respektive tjugoåttonde gren.
12.62

Purusottama Pandita, Raghunatha, Vanamali Kavicandra och Vidyanatha var Advaita Acaryas tjugonionde, trettionde, trettioförsta respektive tretttioandra gren.
12.63

Lokanatha Pandita, Murari Pandita, Sri Haricarana och Madhava Pandita var Advaita Acaryas trettiotredje, trettiofjärde, trettiofemte respektive trettiosjätte gren.
12.64

Vijaya Pandita och Srirama Pandita var två viktiga grenar från Advaita Acarya. Eftersom Srivasa Pandita var en inkarnation av Narada Muni, godtas hans yngre broder, Srirama Pandita, som en inkarnation av Parvata Muni, Narada Munis närmaste vän.
12.65

Efter Caitanya Mahaprabhus försvinnande, avvek några utav grenarna från Hans väg, på grund av olyckliga orsaker.
12.67

Somliga grenar godtog inte den ursprungliga stammen som skänkte liv åt och uppehöll hela trädet. När de på detta sätt blev otacksamma, blev den ursprunliga stammen arg på dem.
12.68

Således bestänkte Herren Caitanya dem inte med Sin barmhärtighets vatten, utan de vissnade gradvis och dog.
12.69

En person utan Krishnamedvetande är inte förmer än torrt trä eller en död kropp. Han räknas som död medan han lever, och efter döden bestraffas han av Yamaraja.
12.70

Inte bara de vilseledda ättlingarna till Advaita Acarya, utan varje person som är emot Sri Caitanya Mahaprabhus rörelse bör betraktas som en ateist och föremål för Yamarajas bestraffning.
12.71

De av Advaita Acaryas ättlingar som godtog Sri Acyutanandas väg var samtliga framstående hängivna.

Men de grenar till Advaita Acarya som ansåg Advaita Acarya vara den ursprungliga orsaken till den hängivna växten, och som således åsidosatte eller bröt mot Sri Caitanya Mahaprabhus instruktioner, berövade sig själva resultatet av att bli vattnade och torkade således upp och dog. Denna analys av Sri Bhaktivinoda Thakura framställer situationen för dagens så kallade hinduism, som blivit en hopkokad institution av olika påhittade idéer, eftersom den till största delen ledsagas av mayavada-filosofi.
12.71

Sri Gadadhara Panditas huvudgrenar var 1 Sri Dhruvananda, 2 Sridhara Brahmacari, 3 Haridasa Brahmacari och 4 Raghunatha Bhagavatacarya.

Sri Dhruvananda Brahmacari var en inkarnation av Lalita, och Sridhara Brahmacari var en inkarnation av gopin vid namn Candralatika.
12.80

Den femte grenen var Anata Acarya, den sjätte Kavi Datta, den sjunde Nayana Misra, den åttonde Gangamantri, den nionde Mamu Thakura, och den tionde Kanthabharana.
Kavi Datta var gopien vid namn Kalakanthi, Nyana Misra var gopin vid namn Nitya-manjari, och Gangamantri var gopin vid namn Candrika.

Mamu Thakura var brorson till Sri Nilambara Cakravarti, Sri Caitanya Mahaprabhus morfar. I Bengalen kallas en morbror för mama eller mamu. Mamu Thakura var tidigare känd som Sri Rupa-manjari. Kanthabharana var gopin vind namn Gopali i krishna-lila.
12.81

Gadadhara Gosvamis elfte gren var Bhugarbha Gosani, och den tolfte var Bhagavata dasa. Båda for till Vrindavna och vistades där för resten av livet.
Bhugarha Gosani var tidigare känd som Prema-manjari.
12.82

Den trettonde grenen var Vaninatha Brahmacari, och den fjortonde var Vallabha-caitanya dasa. Båda dessa framstående personligheter var alltid uppfyllda med kärlek till Krishna.
12.83

Den femtonde grenen var Srinatha Cakravarti, den sextonde Uddhava, den sjuttonde Jitamitra, och den artonde Jagannatha dasa.

Srinatha Cakravarti var en källa till alla goda egenskaper och kunnig i Herren Krishnas tjänst.
Uddhava dasa var mycket kvalificerad vad gäller att sprida gudskärlek till alla.
Jitamitra var gopin vid namn Syama-manjari.
I egenskap av en av de sextiofyra sakhierna, var Jagannatha dasa tidigare en hjälpare för Citra-devi-gopi vid namn Tilakini.
12.84

Den nittonde grenen var Sri Hari Acarya, den tjugonde Sadipuriya Gopala, den tjugoförsta Krishnadasa Brahmacari, och den tjugoandra Puspagopala.

Hari Acarya var tidigare gopin vid namn Kalaksi.
Sadipuriya Gopala hyllas som en förkunnare av Krishnarörelsen i östra Bengalen.
Krishadasa Brahmacari befann sig tidigare i den grupp sakhier som kallas asta-sakhierna. Hans namn var Indulekha. Han levde i Vrindavana. Puspagopala kallades tidigare Svarnagramaka.
12.85

Sriharsa var den tjugotredje grenen, Raghu Misra den tjugofjärde, Laksminatha Pandita den tjugofemte, Caitanya dasa den tjugosjätte och Raghunatha den tjugosjunde.

Raghu Misra var Karpura-manjari. Laksminatha Pandita var Rasonmada, och Bangavati Caitanya dasa nämns som Kali. Han sågs alltid med tårfyllda ögon. Raghuntha var tidigare Varangada.
12.86

Den tjugoåttonde grenen utgjordes av Amogha Pandita, den tjugonionde av Hatigopala, den trettionde av Caitanya-vallabha, den trettioförsta av Yadu Ganguli och den trettioandra av Magala Vaisnava.

Det sägs att när Mangala Thakura byggde en väg från Bengalen till Jagannatha Puri, så hittade han en Gudsgestalt av Radhavallabha när han grävde en sjö.
12.87

Sivananda Cakravarti, den trettiotredje grenen, som alltid vistades i Vrindavana med fast övertygelse, anses vara en viktig gren från Gadadhara Pandita. Han var tidigare Labanga-manjari.
12.88

Genom att helt enkelt minnas namnen på alla dessa grenar och sidogrenar från de tre stammarna jag beskrivit (Nityananda, Advaita och Gadadhara), erhåller man frihet från den materiella tillvarons insnärjning.
12.91

Enbart genom att minnas namnen på alla dessa vaisnaver, kan man uppnå Sri Caitanya Mahaprabhus lotusfötter. I sanning, genom att helt enkelt minnas deras heliga namn uppfylls alla ens önskningar.
12.92

Oceanen av Herren Caitanya Mahaprabhus lekar är omätbar och bottenlös. Vem kan ta mod till sig att mäta en sådan mäktig ocean?
12.94

Det är inte möjligt att dyka ned i denna mäktiga ocean, men dess sött smakande doft attraherar mitt sinne. Därför står jag på stranden av denna ocean för att blott söka smaka en droppe av den.
12.95

Inga kommentarer: