Herren Caitanyas vistelse i Advaita Acaryas hem

Srila Bhaktivinoda Thakura har i sin Amrita-pravaha-bhasya givit följande sammanfattning av tredje kapitlet. Efter det att Sri Caitanya Mahaprabhu i Katwa hade tagit sannyasa, reste Han oavbrutet under tre dagar i Radha-desa-trakten, och slutligen kom han, på grund av att Nityananda Prabhu lurade Honom, till den västra delen av Santipura. Sri Caitanya Mahaprabhu lurades att tro att Gangesfloden var Yamuna. Då Han dyrkade den heliga floden kom plötsligt Advaita Prabhu dit i en båt. Advaita Prabhu bad Honom att ta ett bad i Ganges och tog därefter med honom hem till Sitt eget hus. Alla de gudshängivna från Navadvipa, tillsammans med moder Sacidevi, hade kommit till Advaita Prabhus hem för att träffa Sri Caitanya Mahaprabhu. Detta hus låg i Santipura. Moder Sacidevi lagade mat åt Sri Caitanya Mahaprabhu och Nityananda Prabhu, och många skämt utväxlades mellan Advaita Prabhu och Nityananda Prabhu. På kvällen ordnades en stor sankirtana hemma hos Advaita Prabhu, och moder Sacidevi gav Sri Caitanya Mahaprabhu tillåtelse att resa Sin väg. Hon bad Honom att göra Jagannatha Puri, Nilacala, till Sitt huvudkvarter. Sri Caitanya Mahaprabhu uppfyllde hennes önskan, och åtföljd av Nityananda, Mukunda, Jagadananda och Damodara lämnade Han Santipura. De tog farväl av moder Sacidevi och började vandra mot Jagannatha Puri längs Chatrabhogaleden.
.

Caitanya -caritamrita

Madhya-lila Kapitel 3

.

I Caitanya-caritamrita finns flera mycket fina beskrivningar av en viktig aspekt av Krishnamedvetande: prasadam. Prasadam är vegetarisk mat tillagad med kärlek och omsorg och sedan offrad till Krishna. Därefter äter de hängivna resterna av offringen. Här är en sådan beskrivning av festen i Advaita Acaryas hem:

.

All den tillagade maten delades upp i tre lika stora delar. En del lades upp på ett metallfat för att offras till Herren Krishna.

.

En av de tre delarna lades upp på ett metallfat, och de andra två lades upp på bananblad. Dessa blad var odelade, och de var tagna från bananträd, som bar åtminstone trettiotvå bananstockar. De två faten fylldes mycket vackert med följande rätter.

.

Det kokta riset utgjorde en hög av mycket fina gryn, som var omsorgsfullt tillagade, och i mitten fanns gult smör gjort av komjölk. Runt rishögen stod skålar som tillverkats av bananträdsbark, och i dessa skålar fanns en mångfald grönsaker samt mungdahl.

.

Bland de tillagade grönsaksrätterna fannas patolas (en slags frukt), squash, manakacu (roten av ett grönsaksträd) samt en sallad, som gjorts av ingefärsbitar och olika slag av spenat.

.

Där fanns sukhta (grönsaker med bitter kryddning), kerela blandad med alla möjliga slag av grönsaker vilka utmanade smaken hos nektar. Där fanns fem slag av bittra och skarpa sukhtas.

.

Bland de olika grönsakerna fanns nyutslagna nimbaträdsblad, som stekts tillsammans med äggplanta. Patolafrukten var stekt tillsammans med phula-badi, som är en sorts dahlrätt som först mosats och sedan torkats i solen. Det fanns också en rätt som kallas kusmanda-manacaki.

.

En rätt, som tillagats av kokos blandad med ostmassa och kandisocker, var mycket söt. Här fanns curry av bananblommor och squash kokad i mjölk, alltihop i stora mängder.

.

Det fanns små kakor i sötsur sås och fem eller sex sorters sura maträtter. Alla grönsaker var tillagade på så sätt att alla som var närvarande skulle kunna äta prasada.

.

Det fanns mjuka kakor gjorda av mungdahl, mjuka kakor gjorda av mogna bananer, samt mjuka kakor gjorda av urddahl. Det fanns olika slag av sötsaker, kondenserad mjölk blandad med riskakor, en kokosrätt och alla tänkvärda slag av bakverk.

.

Alla grönsaksrätter serverades i skålar gjorda av bananblad, vilka tagits från träd som producerar minst trettiotvå bananstockar. Dessa skålar var mycket stora och starka, och de vinglade inte eller föll omkull.

.

Runt omkring de tre matplatserna fanns hundra skålar fyllda med olika sorters grönsaksrätter.

.

Tillsammans med de olika grönsakerna fanns sött ris blandat med ghi. Det förvarades i nya lerkrukor. Lerkrukor fyllda med starkt kondenserad mjölk placerades ut på tre ställen.

.

Förutom de andra rätterna fanns platt ris som tillagats med mjölk och blandats med bananer, samt vit squash kokad i mjölk. Sannerligen är det inte möjligt att beskriva alla maträtter som hade tillagats.

.

På två ställen fanns lerkrukor fyllda med en annan rätt, som tillagats av yoghurt, sandesa (en sötsak gjord av ostmassa) och banan. Jag kan inte beskriva alltihop.

.

Ovanpå högarna av kokt ris och alla grönsakerna fanns blommor från tulasiträden. Det fanns också krukor fyllda med parfymerat rosenvatten.

.

Det fanns tre sittplatser där mjuka tyger hade placerats. På detta sätt erbjöds Herren Krishna alla maträtter, och Herren tog med behag emot dem.

3.42-57

.

Sri Caitanya Mahaprabhu sade:"Låt Oss sätta Oss ner på dessa tre platser, så skall Vi ta prasada." Advaita Acarya sade emellertid:"Jag skall dela ut prasadan."

.

Sri Caitanya Mahaprabhu trodde att det var meningen att alla tre portionerna skulle delas ut. Därför bad Han om två extra bananblad och sade:"Låt Oss ta en mycket liten mängd av grönsaker och ris."

.

Advaita Acarya sade:"Sitt bara ned här på dessa sittplatser." Han tog Dem vid Deras händer och satte Dem ner.

.

Sri Caitanya Mahaprabhu sade."Det är inte lämpligt för en sannyasi att äta en sådan mångfald av maträtter. Om han gör det, hur skall han då kunna behärska sina sinnen?"

.

Sri Caitanya Mahaprabhu uppmuntrade inte sannyasier att äta mycket välsmakande rätter, ty hela vaisnava-kulten är vairagya-vidya, dvs den innebär så mycket försakelse som möjligt. Caitanya Mahaprabhu rådde också Raghunatha dasa Gosvami att inte äta mycket läckra maträtter, klä sig i vackra kläder eller tala om världsliga ting. Dessa saker är förbjudna för personer i försakelsens livsordning. En gudshängiven äter aldrig något som inte först har offrats till Krsna. Alla feta maträtter som offrats till Krsna skänks till grihastherna, familjeförsörjarna. Det finns många fina saker som blivit offrade till Krsna men en ödmjuk vaisnava betraktar sin kropp som materiell och otäck, och han godtar inte sådana saker för egen del. Han menar att han genom att acceptera dem kommer att begå förseelser mot Herrens lotusfötter.

.

När Sri Caitanya Mahaprabhu inte tog emot den mat som redan hade serverats, sade Advaita Acarya:"Var snäll och upphör med Ditt hemlighållande. Jag vet vad Du är, och Jag känner till den förtroliga innebörden i att Du godtog livsordningen sannyasa."

.

Således uppmanade Advaita Acarya Sri Caitanya Mahaprabhu att äta och sluta med Sina ordkonster. Herren svarade:"Jag kan faktiskt inte äta så mycket mat."

.

Advaita Acarya bad då Herren att helt enkelt ta emot prasadan utan svepskäl. Om Han inte skulle kunna äta upp allting, kunde återstoden lämnas på fatet.

.

Sri Caitanya Mahaprabhu sade:"Jag kommer inte att kunna äta så mycket mat, och en sannyasi skall inte lämna några rester."

.

I detta sammanhang hänvisade Advaita Acarya till Caitanya Mahaprabhus ätande i Jagannatha Puri. Herren Jagannatha och Sri Caitanya Mahaprabhu är identiska. Advaita Acarya påpekade att Caitanya Mahaprabhu i Jagannatha Puri åt femtiofyra gånger, och varje gång åt Han hundratals skålar med mat.

.

Sri Advaita Acarya sade:"Den mängd mat som tre personer kan äta mosvarar inte ens en munsbit för Dig. I jämförelse med det är denna mängd mat inte ens fem tuggor för Dig."

.

Advaita Acarya fortsatte:"Tack vare Min stora lycka har Du kommit till Mitt hem. Var snäll och prata inte en massa konstigheter. Börja bara äta och säg ingenting."

.

Med dessa ord tillhandahöll Advaita Acarya vatten åt de två Herrarna, så att De kunde tvätta Sina händer. De två Herrarna satte Sig nedan ner och började leende äta prasadan.

.

Nityananda Prabhu sade:"Jag har fastat i tre dagar i sträck. I dag hade Jag hoppats att få bryta Min fasta."

.

Fastän Sri Caitanya Mahaprabhu tyckte att mängden av mat var ofantlig, tyckte Nityananda Prabhu tvärtemot att den inte ens utgjorde en munsbit. Han hade fastat i tre dagar och hade hoppats mycket på att få bryta fastan den här dagen. Han sade faktiskt:"Fastän Jag är inbjuden att äta hos Advaita Acarya, blir det fasta även i dag. En sådan liten mängd mat kommer inte ens att fylla halva min mage."

.

Advaita Acarya svarade:"Du är en tiggarmunk som går på pilgrimsfärd. Ibland äter Du frukter och rötter, och ibland fortsätter du helt enkelt att fasta."

.

"Jag är en fattig brahmana, och Du har kommit till Mitt hem. Var snäll och var nöjd med den lilla mängd mat Du har erhållit, och upphör med Ditt giriga sinnelag."

.

Herren Nityananda Prabhu svarade:"Vad Jag än må vara, så har Du inbjudit mig. Därför måste Du tillhandahålla så mycket Jag vill äta."

.

När Hans Gudomliga Nåd Advaita Acarya hade hört Nityananda Prabhus uttalande, utnyttjade Han tillfället, som visade sig genom de skämtsamma orden, och sade följande till Honom.

.

Advaita Acarya sade:"Du är en utslagen paramahamsa, och du har acceptera försakelsens livsordning enbart för att kunna fylla Din mage. Jag kan förstå att Ditt syfte är att besvära brahmanerna."

.

Vi bör veta att allt detta var skämtsamma ord som utvecklades mellan Advaita Acarya och Nityananda Prabhu. De skall inte alls betrakta som förolämpningar.

.

Advaita Acarya anklagade Nityananda Prabhu med orden."Du kan äta tio till tjugo manas ris. Jag är en fattig brahmana. Hur skall Jag kunna skaffa så mycket ris?"

.

En mana är ett mått som motsvarar ungefär fyra kilogram.

.

"Var snäll och ät det Du har, även om det bara är en handfull ris, och stig sedan upp. Visa inte Din galenskap genom att strö ut matrester överallt."

.

På detta sätt åt Nityananda Prabhu och Herren Caitanya Mahaprabhu och talade med Advaita Acarya på ett skämtsamt sätt. När Sri Caitanya Mahaprabhu hade ätit hälften av varje grönsaksrätt som serverats Honom, lämnade Han den och fortsatte till nästa.

.

Så snart hälften av grönsakerna i någon skål var slut, fyllde Advaita Acarya på igen. Så snart Herren hade ätit hälften av en maträtt, fyllde Advatia Acarya på detta sätt skålen igen.

.

När Advaita Acarya hade fyllt en skål med grönsaker, uppmanade Han Dem att äta mer, och Caitanya Mahaprabhu sade:"Hur mycket mer kan Jag äta?"

.

Advaita Acarya sade:"Var snälla och lämna inte det som Jag redan har serverat Er. Från och med nu kan Ni äta hälften av det jag serverar och lämna hälften."

.

Genom att på detta sätt komma med olika ödmjuka vädjanden, lyckades Advaita Acarya få Sri Caitanya Mahaprabhu och Herren Nityananda att äta. Sålunda uppfyllde Caitanya Mahaprabhu Advaita Acaryas alla önskningar.

3.67-92

.

Matrester som lämnats av en ren vaisnava kallas maha-maha-prasada. Den är fullkomligt andlig och identifieras med Herren Visnu. Sådana rester är inte vanliga. Den andlige mästaren måste anses befinna sig på paramahamsastadiet, höjd över varnasrama-institutionens bedömningar. De matrester, som lämnas av den andlige mästaren och liknande paramahamsas eller rena vaisnaver är renande. När en vanlig person rör vid sådan prasada, renas hans sinne och höjs till samma nivå som en ren brahmanas.
3.96

En ren vaisnava betraktar inte maha-prasada som vanlig dahl och ris utan som andlig substans. Prasada besmittas överhuvudtaget aldrig, inte ens om den berörs av en candalas mun, och vad skall man då inte säga om matrester som lämnats av en ren vaisnava. En brahmana degraderas därför inte av att äta eller beröra sådan maha-prasada. I själva verket är det så, att om man äter sådan maha-prasada, befrias man från de materiella betingelsernas alla besmittelser.
3.98